Vaknade halvt sned på soffan. Den funkar rätt bra att sova på ändå för den lutar lite inåt så jag är aldrig rädd att trilla av den, även om jag nu drömde om Conny Bloom, fast det ville inte brorsan höra talas om. Kanske om jag drömt om Biff så hade det varit ok. Det var i alla fall helt okej att bli serverad frukost innan jag och reseplaneraren skulle ge sig i kast med varandra. De bygger om på Centralen så det är inte helt lätt att hitta. Och kunde konstatera att jag kommer fram förr eller senare om än med viss tråkig väntetid däremellan. Spår 3 funnen och plats tagen och fick en väldigt pratglad farbror från London mitt emot mig. Så efter att ha pratat världspolitik, ekonomi, befolkningsproblem, porslin- och konstauktioner och motorcyklar så har jag en inbjudan från honom att komma förbi och säg hej nästa gång jag är i den änden av världen.
Då så, framme i Uppsala och möttes upp av Berra, vilkens kök jag skulle få julhänga i. Eller hänga i medan han julstökade med förberedelser till sin pysselkväll som skulle innehålla ett flertal vuxna och en flock barn, pepparkaksbak, lussebrödsbak, ljusstöpning och glöggsörpling. Såg framför mig hur den prydliga lägenheten skulle förvandlas till rena bombnedslaget. Hade varit kul att stanna och se kalabaliken, men jag fick nöja mig med hemkokt äppelglögg och pepparkaksdeg.. Och där, precis då, när tänderna plöjde genom degen och smakämnena rullade runt på tungan, där kom det ett tindrande i ögonen som förr i tiden när man stod som en liten flicka i mammas kök och gjorde likadant. Jul kan vara sååå mysigt. Men så började han spela julskiva i Real Group anda, och när de förstört mer än en sång genom jazzpålägg så rymde jag fältet. Hårdrock, jag behöver hårdrock tänkte jag.
Hade kläckt något konstigt uttryck som att jag behövde röra på mig, så det fick minsann benen göra, i ösregn och kyla. Såg ut som en dränkt katt när jag kom till stationen. Pälsen låg som slickad mot huvudsvålen. Satt och huttrade nästan hela vägen till stan och hann precis torka till. Hoppar av på Sveavägen och sätter hög fart för jag vill inte bli dyngsur igen. Hur många gånger har man inte varit på Ankaret? Och hur fan kan man då gå på fel håll en dag som denna. Blev riktigt trött på mig själv. Anlände således dyngsur igen.. Men väl framme så var det varmt och skönt och nu skulle jag då inte gå en meter till i regn. Mötte upp Mankan och han hade BIL med sig. Lyx! Dock ingen egen parkering så det fick vi leta efter både lite här och där.
Och här kan t.ex vara i trakterna på Östermalm då vi skulle hitta Texas Longhorn. Sicksackade bland de blåhåriga och blåblodiga innan vi dök in i baren.
- Vad vill ni ha att dricka?
- Jag vill ha MAAAAAT, jag är jättehungrig.
Då skrattade killen. Mysko. Jag menade allvar till 100%. Fick iväg en chilibeställning och sen blev det dricka. Spanar runt lokalen och ser en stege som går bakom baren, från golv till andra våningens tak. Där finns ett litet litet runt fönster längst upp. Snacka om att man blir nyfiken på vad som finns bakom det. Måste man ju bara klättra upp och kolla. Och jodå piper jag förtjust, det är fönster in till herrarnas... Kameran var kvar nere i baren och det kanske var bäst.
Och skulle de skala de där jävla bönorna först eller? Frågar vart maten har tagit vägen, men det är fullt i restaurangen så det tar lite tid. Men en hel påse med gräs kan de skicka ner i mathissen till brudarna, den kvinnliga Tintin och den rodnande bartendern, som ska dricka Mojitos. Eller ja, det kanske var mynta, men det såg lite märkligt ut där han stod på andra sidan disken i skum belysning och rotade i en påse med gröna blad i.
Och eeeeeh, vad tror ni om att min mat kanske är klar? Visade sig att beställningen kommit på villovägar. Förstår inte hur. Det fanns bara en hiss att åka i. Blev bra ändå till slut, mat i magen och rocktrubadurerna på plats. Marcus och Janine förgyllde kvällen med önskekvartar och när jag provat önska lite lagom komplicerade hårdrockslåtar som inte gick att spela så drog jag till med poplåten Mercy av Duffy och den hade de aldrig spelat innan, men Janine hon kastade sig över den ändå och sicken duktig tjej alltså! Bra där!
Men det var lite mer musik vi skulle hinna med också. Så parkering där denna gången. Stod uppskrivna på gästlistan på Copperfields för att se Freddans S8Ds "first performance ever". (Jag är helt säker på att gästlistan fanns. Ingen annan kommer förneka det oavsett sanningshalten i detta.) Skulle visst vara covers och måste säg att det inte riktigt gick i stil med de vanliga dängorna som coverband brukar framföra. Fett ös på scen, lite crabcore nästan, och blandade småhopp, till mycket utmärkande rocktics. Grymt mycket energi och kul att se. Bra där!
Men lite till musik måste man kunna hinna med. Hade varit kul att se the Graviators som var i stan igen men klockan började springa på lite för mycket för det, så det fick bli back to the basics igen. Anchor bjöd på AC/DC covers. Det där var bra, fast jag var nöjd efter hälften, men fanns ingen chans i världen att hitta ett ledigt bord och kunna sitta och snacka lite. Men jag fick å andra sidan se sångaren klättra i takbjälkarna, inte bara jag som pysslar med sånt tydligen. Och jag fick se säckpipa. Inte det vanligaste instrumentet på en rockspelning. Och ärligt, det är kul att se på folk. Väntade på krokodilstadiet men vet inte om jag tyckte det slog till riktigt, men det gjorde grusen i ögonen till slut. Hade varit en lång och blöt dag, på många sätt och vis. Fast håret låg inte platt längre, det hade mer antagit frisyr skrämd-docka-på-julafton.. Men jag hade samlat ihop tillräckligt många kvitton på röda glas så det fick vara bra.
Fick med en extra kille i bilen med anor från Norrland och difftonger från Skåne och som inte kunde sitta upprätt. Ena sekunden pratade jag till hans ansikte, blinkade till, sen var han borta. Skramlade omkring skrattandes på golvet. Han konstaterade att han åkte helt enkelt runt som ett riskorn i en maracas. Klockrent! Så träffande beskrivning även på min kväll kändes det som, kunde inte sagt det bättre själv, så nu säger jag det lika bra som honom.
Kattfröken trött och nöjd. Åter till den lutande soffan. Känner igen mig nu...
måndag 5 december 2011
söndag 4 december 2011
Gröt i magen och Biff i öronen..
Hann i princip inte mer än att ta ett kliv utanför Arlanda och jag kunde slutat mitt liv. Gick mot busshållsplatsen och förbi sveper en buss med en backspegel som skulle kunnat krossat hela skallen på mig. Riktigt otäckt och konstaterade att det är livsfarligt att bo i en storstad. Försöker sen hjälpa engelska turister att komma rätt, vet inte hur det gick med det. Jag är inget levande uppslagsverk direkt när det gäller Stockholms omgivningar.
Landar lyckligt på Åsen exakt 3,5 timmar efter att röda faran rullat ut från Idyllen. Det var åtminstone rätt bra jobbat tycker jag.
Slänger av packningen och möter upp middagsgänget på Irländska Southside som ska "fira" brorsans 35-årsdag. En hel flock köttätande grabbar, varav den ene ifrågasätter mitt val av Haloumi och undrar nervöst om jag också är en sån där vegeterian som brorsans tjej.
Snusoman är i alla fall några av dem. Och duktigast på att rulla är Puncheskillen så han gör en snygg prilla men den duger inte åt tyska ingenjören så han kastar ner den i dosan igen. Ska den vara så liten får det minsann vara. Punches rullar snällt en ny större och den blir godkänd. Vilken service! Nästan så jag övervägde att snusa själv för old times sake.
Sköljer ner med husets val och drar snabbt vidare till den korta kön utanför Münchenbryggeriet.
Garderob 30kr. Väska/extra påse 5kr. Oj, hur skulle vi nu göra? K3 hade ju en plastpåse med sig. Efter noga diskuterande kom vi fram till att det är ändå bäst att vara ärlig. Så K3 kommer till garderoben och visar upp sin tomma plastpåse för personalen och vill hemskt gärna betala för den. Då får han inte det. Tänk, när man vill göra rätt för sig får man inte. Försöker man fuska blir det ett jäkla liv. Hur ska de ha det egentligen?
Nåja, inne på Münchenbryggeriet och Anvil är redan igång. Med ett enda stort flin i fejan spelar frontmannen hela konserten igenom. Han får dessutom fram en massagestav. Denna lilla stafettpinne som roat människor i tusentals år. Lips har funnit sitt sätt att köra den på. Han sveper den över alla möjliga strängar och ser om möjligt ännu gladare ut. Så ska en dildo hanteras..
Snusomanerna är i farten igen. Denna gång med extra service de lux. Punches rullar prilla och denna gång lyfter han t.o.m på läppen och hjälper till att stoppa in den i ingenjörens mun.. Ha ha, vilken skön syn. Det är sånt man har kompisar till.
Sen är det dags för Saxon att göra entré och vilken spelning de gör! Biff is a hero! The crowd goes wild! Det hoppas och studsas och Allsång på Skansen kan slänga sig i väggen. Här vrålas det i kapp, vet inte om Biff eller publiken är svettigast, men tror alla är lika lyckliga. "Saxon är det bästaste i hela världen." säger min bror. Och jag måste erkänna att släktkalas är trevligt, men att stå jämte bror och ösa ikapp på en Saxonspelning som firande av födelsedag, ja, det smäller lite högre.
14 glas vatten efteråt till alla och det behövdes sannerligen. Punches går ner i spagat och försöker knyta skosnörena samtidigt som K3 kommer och han försöker resa honom upp för han tror att Punches är så full så han inte kan stå på benen. Riktigt så illa var det ju inte :) Jag lämnar Saxonspelningen med en RullaMedPunches-knapp som är av första upplagan och inte av tyskt stål vilket det kommer vara i framtiden som tack för prillrullning.
Lägger mig någon timme senare och har ett leende lika brett som Lips i hela ansiktet, gröt i magen och "Crusaders", "Denim & Leather" och "747" klingandes i öronen.
Landar lyckligt på Åsen exakt 3,5 timmar efter att röda faran rullat ut från Idyllen. Det var åtminstone rätt bra jobbat tycker jag.
Slänger av packningen och möter upp middagsgänget på Irländska Southside som ska "fira" brorsans 35-årsdag. En hel flock köttätande grabbar, varav den ene ifrågasätter mitt val av Haloumi och undrar nervöst om jag också är en sån där vegeterian som brorsans tjej.
Snusoman är i alla fall några av dem. Och duktigast på att rulla är Puncheskillen så han gör en snygg prilla men den duger inte åt tyska ingenjören så han kastar ner den i dosan igen. Ska den vara så liten får det minsann vara. Punches rullar snällt en ny större och den blir godkänd. Vilken service! Nästan så jag övervägde att snusa själv för old times sake.
Sköljer ner med husets val och drar snabbt vidare till den korta kön utanför Münchenbryggeriet.
Garderob 30kr. Väska/extra påse 5kr. Oj, hur skulle vi nu göra? K3 hade ju en plastpåse med sig. Efter noga diskuterande kom vi fram till att det är ändå bäst att vara ärlig. Så K3 kommer till garderoben och visar upp sin tomma plastpåse för personalen och vill hemskt gärna betala för den. Då får han inte det. Tänk, när man vill göra rätt för sig får man inte. Försöker man fuska blir det ett jäkla liv. Hur ska de ha det egentligen?
Nåja, inne på Münchenbryggeriet och Anvil är redan igång. Med ett enda stort flin i fejan spelar frontmannen hela konserten igenom. Han får dessutom fram en massagestav. Denna lilla stafettpinne som roat människor i tusentals år. Lips har funnit sitt sätt att köra den på. Han sveper den över alla möjliga strängar och ser om möjligt ännu gladare ut. Så ska en dildo hanteras..
Snusomanerna är i farten igen. Denna gång med extra service de lux. Punches rullar prilla och denna gång lyfter han t.o.m på läppen och hjälper till att stoppa in den i ingenjörens mun.. Ha ha, vilken skön syn. Det är sånt man har kompisar till.
Sen är det dags för Saxon att göra entré och vilken spelning de gör! Biff is a hero! The crowd goes wild! Det hoppas och studsas och Allsång på Skansen kan slänga sig i väggen. Här vrålas det i kapp, vet inte om Biff eller publiken är svettigast, men tror alla är lika lyckliga. "Saxon är det bästaste i hela världen." säger min bror. Och jag måste erkänna att släktkalas är trevligt, men att stå jämte bror och ösa ikapp på en Saxonspelning som firande av födelsedag, ja, det smäller lite högre.
14 glas vatten efteråt till alla och det behövdes sannerligen. Punches går ner i spagat och försöker knyta skosnörena samtidigt som K3 kommer och han försöker resa honom upp för han tror att Punches är så full så han inte kan stå på benen. Riktigt så illa var det ju inte :) Jag lämnar Saxonspelningen med en RullaMedPunches-knapp som är av första upplagan och inte av tyskt stål vilket det kommer vara i framtiden som tack för prillrullning.
Lägger mig någon timme senare och har ett leende lika brett som Lips i hela ansiktet, gröt i magen och "Crusaders", "Denim & Leather" och "747" klingandes i öronen.
söndag 6 november 2011
Roadtrip Allahelgona, del 2
Kaffe, kaffe och kaffe till frukost. Och ett försök till att jobba vidare med att bli totalt insnöad på facebook, så lånar Marcus dator. Fast oerhört slött visar det sig vara. Då har han ett trix, han tar sladden och det mobila bredbandsdonglen och snurrar med det i luften.. Typ, ett försök att fånga in lite radiovågar antar jag. Är inte så hemma på tekniken.. Sen gick det igång igen, så det verkar vara så man ska göra. Själv har jag ett ADSL hemma så jag har aldrig behövt slunga med det i luften.
Sätter upp grovschemat för dagen och vi kommer fram till att vi inte hinner starta den stora jordfräsen. Eller jag påstår att vi inte behöver det. Vi ska hem till Johan och Helene senare. Blir upplyst om att Johan har legorobot och att det är manligare med jordfräs än med legorobot, men det hörs ett sting av avundsjuka i rösten. Så igen, vet jag inte om jag ska lita på denna mannen. Helene försökte blanda sig i sen och kontrade med en fras "Corvette vs Buick" och där lades sedan diskussionen ner. Kan gå så snabbt ibland. :)
Nåja, iväg far vi, och det blir först kaffe igen, hos en bror som har en Hero som är blandning av Rottweiler och bäver. Och så visning av största Shellmacken i Sverige. Var det så? Och filmhålor som har prytt Smala Sussie, Fucking Åmål och Bröllopsfotografen passerar revy..
Vi stannar till på Gröna Ko och äter en Gulasch på långsamtväxande kviga. Hyllmetrar radar upp allt ifrån hjortronsylt till fårskallar så shoppingtarmen piper lite men väskan är full trots det glömda nagellacket så det får vara.
Hittar fram till festlokalen i våningarna tre och samlar ihop oss. Försöker sen hänga på den däringa Corvetten, en sån som Kit hade, eller Hasselhoff, fast ser ingen annan likhet mellan ägaren och filmhjälten för övrigt. Det är liksom mer Gandalf än Hasselhoff över honom, och det är bra.
Sen äntligen, det har skrivits spaltkilometrar om den där soffan. Och har fått höra att den är skön att hänga i men inte ser så mycket ut för världen. Döm om min förvåning, det finns TVÅ dessutom, och de är snyggare än jag trodde. Fast det är egenligen bara den ena som är själva den berömda soffan så den provligger jag en stund och bokar för natten. Knorr knorr och där kom pizzan, och Wyndham estate, me like you. Carlsberg Hof checkade in också. Och där var minsann Paul Stanley i spandex helt plötsligt. Passar bra då vi snart ska se ett kissband live, vilket visar sig vara det yngsta bandet jag någonsin sett. Basen är lika lång som killen som lirar på den. Bandmedlemmarna har begärt gratis cola för gigget och har föräldrarna med sig. Två tre år till, så sopar de banan säger jag.
Plåtskjulet våning tre bjöd sen på mer rock n roll. Vilket jäkla ös på bandet. Och på de headbangande grabbarna också. Såg riktigt skoj ut.
Sen provade jag vara lite sällskapsdam i entrén för volymen var lite lägre där och jag kunde inte prata knappt. Det skar i halsen vid varenda stavelse så jag fick ta en taxi hem lite tidigare.
Alltså dök jag in och började brottas med trädgårsälgen till grannarnas stora förtjusning. De stod och hejade på bakom den avgränsande häcken. Tänke er en Mastiff eller en Grand Danios, i storlek, fast en älgkalv liksom, det är mycket att brottas med. Och gjorde det helt enkelt "Because I'm worth it.." Eller helt enkelt för att jag kunde. Eller nåt. Nå, han var en ganska lätt match, gav sig typ direkt. Vräkte sig på rygg med en gång faktiskt. Så checkade in mentalt på Johan Östers soffa och kroppen hängde väl med dit också på nåt sätt.
Sov ändå några timmar tack vara en stor dos barn-Nezeril. Men när jag vaknar till får jag en suspekt känsla, vrider på huvudet och där står en vilt främmande man och glor på mig. Är det konstigt att man sover lite halvkasst när man är borta? Inte riktigt vad man förväntar sig när man slår upp de halvgröna.
Sen började den intelligenta ordväxlingen för dagen
- Är du vaken?
-Ja.
-Varför då?
-För att jag inte sover.
Logiskt liksom.
Med en klocka som inte hade tickat så fasligt mycket men som skulle göra det brände vi iväg en ny tur med taxi. Hämtade upp en Roadmaster som jag rattade ner mot frukoststället. Och cirkeln var sluten. Där låg den på mackan, Fäbojäntans falukorv. Fast så fick jag inte säga för då kunde inte mitt sällskap äta. Men sen gick det bra att berätta om han som trillade i ett bad lut där de fångade upp kött och slamsor som kvarlevor och då sa jag att det var risk för att det skulle komma upp falukorvsslamsor också om han fortsatte.
Så då bytte vi ämne och pratade annat, även med farbror Blå som hade ett par frågor. De undrade om det var min bil men jag skakade på huvudet och blev genast orolig för min röda Volvo. Var den slaktad vid det här laget? Fanns bara ett sätt att ta reda på och plattan i mattan uppför krångelbacken och där stod den. Färdig att styra kosan hemåt. Sjukt långt att köra på en söndag och trött var jag. Trött och nöjd. Men det gick bra. Fast tråkigare utan underhållning i bilen.
Då minneslunden inte stod i vägen på lördagen så blev det en avstickare på hemvägen och jag såg till att lysa upp lite extra på den mörka kyrkogården för spöken, gastar och försvunna änglar. Vackert och sorgligt men de döda behöver sitt ibland.
Med det så blir det del 3.
Roadtrip Allahelgona del 3. God natt. Khalua som huvudkudde..
Sätter upp grovschemat för dagen och vi kommer fram till att vi inte hinner starta den stora jordfräsen. Eller jag påstår att vi inte behöver det. Vi ska hem till Johan och Helene senare. Blir upplyst om att Johan har legorobot och att det är manligare med jordfräs än med legorobot, men det hörs ett sting av avundsjuka i rösten. Så igen, vet jag inte om jag ska lita på denna mannen. Helene försökte blanda sig i sen och kontrade med en fras "Corvette vs Buick" och där lades sedan diskussionen ner. Kan gå så snabbt ibland. :)
Nåja, iväg far vi, och det blir först kaffe igen, hos en bror som har en Hero som är blandning av Rottweiler och bäver. Och så visning av största Shellmacken i Sverige. Var det så? Och filmhålor som har prytt Smala Sussie, Fucking Åmål och Bröllopsfotografen passerar revy..
Vi stannar till på Gröna Ko och äter en Gulasch på långsamtväxande kviga. Hyllmetrar radar upp allt ifrån hjortronsylt till fårskallar så shoppingtarmen piper lite men väskan är full trots det glömda nagellacket så det får vara.
Hittar fram till festlokalen i våningarna tre och samlar ihop oss. Försöker sen hänga på den däringa Corvetten, en sån som Kit hade, eller Hasselhoff, fast ser ingen annan likhet mellan ägaren och filmhjälten för övrigt. Det är liksom mer Gandalf än Hasselhoff över honom, och det är bra.
Sen äntligen, det har skrivits spaltkilometrar om den där soffan. Och har fått höra att den är skön att hänga i men inte ser så mycket ut för världen. Döm om min förvåning, det finns TVÅ dessutom, och de är snyggare än jag trodde. Fast det är egenligen bara den ena som är själva den berömda soffan så den provligger jag en stund och bokar för natten. Knorr knorr och där kom pizzan, och Wyndham estate, me like you. Carlsberg Hof checkade in också. Och där var minsann Paul Stanley i spandex helt plötsligt. Passar bra då vi snart ska se ett kissband live, vilket visar sig vara det yngsta bandet jag någonsin sett. Basen är lika lång som killen som lirar på den. Bandmedlemmarna har begärt gratis cola för gigget och har föräldrarna med sig. Två tre år till, så sopar de banan säger jag.
Plåtskjulet våning tre bjöd sen på mer rock n roll. Vilket jäkla ös på bandet. Och på de headbangande grabbarna också. Såg riktigt skoj ut.
Sen provade jag vara lite sällskapsdam i entrén för volymen var lite lägre där och jag kunde inte prata knappt. Det skar i halsen vid varenda stavelse så jag fick ta en taxi hem lite tidigare.
Alltså dök jag in och började brottas med trädgårsälgen till grannarnas stora förtjusning. De stod och hejade på bakom den avgränsande häcken. Tänke er en Mastiff eller en Grand Danios, i storlek, fast en älgkalv liksom, det är mycket att brottas med. Och gjorde det helt enkelt "Because I'm worth it.." Eller helt enkelt för att jag kunde. Eller nåt. Nå, han var en ganska lätt match, gav sig typ direkt. Vräkte sig på rygg med en gång faktiskt. Så checkade in mentalt på Johan Östers soffa och kroppen hängde väl med dit också på nåt sätt.
Sov ändå några timmar tack vara en stor dos barn-Nezeril. Men när jag vaknar till får jag en suspekt känsla, vrider på huvudet och där står en vilt främmande man och glor på mig. Är det konstigt att man sover lite halvkasst när man är borta? Inte riktigt vad man förväntar sig när man slår upp de halvgröna.
Sen började den intelligenta ordväxlingen för dagen
- Är du vaken?
-Ja.
-Varför då?
-För att jag inte sover.
Logiskt liksom.
Med en klocka som inte hade tickat så fasligt mycket men som skulle göra det brände vi iväg en ny tur med taxi. Hämtade upp en Roadmaster som jag rattade ner mot frukoststället. Och cirkeln var sluten. Där låg den på mackan, Fäbojäntans falukorv. Fast så fick jag inte säga för då kunde inte mitt sällskap äta. Men sen gick det bra att berätta om han som trillade i ett bad lut där de fångade upp kött och slamsor som kvarlevor och då sa jag att det var risk för att det skulle komma upp falukorvsslamsor också om han fortsatte.
Så då bytte vi ämne och pratade annat, även med farbror Blå som hade ett par frågor. De undrade om det var min bil men jag skakade på huvudet och blev genast orolig för min röda Volvo. Var den slaktad vid det här laget? Fanns bara ett sätt att ta reda på och plattan i mattan uppför krångelbacken och där stod den. Färdig att styra kosan hemåt. Sjukt långt att köra på en söndag och trött var jag. Trött och nöjd. Men det gick bra. Fast tråkigare utan underhållning i bilen.
Då minneslunden inte stod i vägen på lördagen så blev det en avstickare på hemvägen och jag såg till att lysa upp lite extra på den mörka kyrkogården för spöken, gastar och försvunna änglar. Vackert och sorgligt men de döda behöver sitt ibland.
Med det så blir det del 3.
Roadtrip Allahelgona del 3. God natt. Khalua som huvudkudde..
Roadtrip Allahelgona, del 1
Med en känsla av att ha glömt något.. Hur är det möjligt? Axlarna bågnar, bägge av dem. Kör ca 3 km och kommer på att nagellacket blev kvar hemma. Det är ju ingen katastrof, jag har ändå fått med mig kängor med stålhätta, vin och en utläst bok. Så det ska nog gå bra ändå.
Passerar fäbovägen mellan Lönsboda och Osby och funderar på om det är där hon jäntan bor? Hon som hade något hemmacharkuteri eller vad det var. Eller det var kanske konst hon pysslade med? Målade blommiga falukorvar. Shit, jag har en förmåga att röra ihop saker och ting emellanåt. Jag får undersöka det någon dag.
Tar mig 28 mil och rullar in på fyrfilig väg i Göteborg och däääär skulle jag ha svängt av, men det går bra, jag tar nästa istället, och däääär skulle jag ha svängt av, men det går bra, jag tar nästa istället. Och där gick det bra. Blir mött av Makis de Pettersson (ja, namnet tillkom senare under helgen eftersom Helene inte kunde stava så bra på sin nalle.) och han säger flera gånger att
"vi måste göra oss av med din bil". Jag tycker det låter väldigt suspekt. Är det parkera den han menar? Jag kör i alla fall efter och blir utlurad på en skogsstig där Rottweilers och hönor springer om vartandra och nu blir den dumpad utanför en husvagnscamping på ett fraggelberg eller nåt. Jag har faktiskt ingen aning. Ibland får man helt enkelt lita på folk även om det kan vara svårt. Jag är rädd om min Volvo. Henne kan man ha mycket till, t.ex chokladpicknick på taket utomhus en februarinatt. Så nog ska man vara rädd om henne.
Sen hamnar vi efter lite slirande på gräsmatta på första barhänget. Ett par förvånade ansikten att jag dyker upp, men leende sådana. Känns trevligt att vara välkommen. Och det är inte ofta jag är på den sidan landet. Avhandlar både det ena och det andra seriösa samtalsämnet för kvällen, allt ifrån tjocka kineser, knark och negertuttar, men det låter helt suspekt när det rycks från sitt sammanhang sådär. Och Sumobrottare är från Japan, men ni vet, same same på något sätt.
Efter något som bara skulle vara "titta in" så tittar vi på när det körs ångmaskin, diskuterar roliga event, ögonoperationer, klubbnostalgier etc innan det slutligen parkeras en trött kropp jämte ett piano och det är precis det jag försöker ta sen. Nej, inte sno pianot, för det är nog tyngre än vilken PA anläggning som helst, utan mest ta det piano så att säga.
Efter många timmars snurrande så somnar jag till slut och uppvaknandet är en stor propp över hela näsan och sandpapper i munnen och gommen, ja, jag tror den går ända ner förbi knäskålarna invändigt. Förkyld. Och har en röst som i Jockes öron låter vissen och i mina egna öron låter sexig.. Önsketänkande såklart. Men jag ska göra så gott jag kan och jag får kämpa. Över till del 2.
Passerar fäbovägen mellan Lönsboda och Osby och funderar på om det är där hon jäntan bor? Hon som hade något hemmacharkuteri eller vad det var. Eller det var kanske konst hon pysslade med? Målade blommiga falukorvar. Shit, jag har en förmåga att röra ihop saker och ting emellanåt. Jag får undersöka det någon dag.
Tar mig 28 mil och rullar in på fyrfilig väg i Göteborg och däääär skulle jag ha svängt av, men det går bra, jag tar nästa istället, och däääär skulle jag ha svängt av, men det går bra, jag tar nästa istället. Och där gick det bra. Blir mött av Makis de Pettersson (ja, namnet tillkom senare under helgen eftersom Helene inte kunde stava så bra på sin nalle.) och han säger flera gånger att
"vi måste göra oss av med din bil". Jag tycker det låter väldigt suspekt. Är det parkera den han menar? Jag kör i alla fall efter och blir utlurad på en skogsstig där Rottweilers och hönor springer om vartandra och nu blir den dumpad utanför en husvagnscamping på ett fraggelberg eller nåt. Jag har faktiskt ingen aning. Ibland får man helt enkelt lita på folk även om det kan vara svårt. Jag är rädd om min Volvo. Henne kan man ha mycket till, t.ex chokladpicknick på taket utomhus en februarinatt. Så nog ska man vara rädd om henne.
Sen hamnar vi efter lite slirande på gräsmatta på första barhänget. Ett par förvånade ansikten att jag dyker upp, men leende sådana. Känns trevligt att vara välkommen. Och det är inte ofta jag är på den sidan landet. Avhandlar både det ena och det andra seriösa samtalsämnet för kvällen, allt ifrån tjocka kineser, knark och negertuttar, men det låter helt suspekt när det rycks från sitt sammanhang sådär. Och Sumobrottare är från Japan, men ni vet, same same på något sätt.
Efter något som bara skulle vara "titta in" så tittar vi på när det körs ångmaskin, diskuterar roliga event, ögonoperationer, klubbnostalgier etc innan det slutligen parkeras en trött kropp jämte ett piano och det är precis det jag försöker ta sen. Nej, inte sno pianot, för det är nog tyngre än vilken PA anläggning som helst, utan mest ta det piano så att säga.
Efter många timmars snurrande så somnar jag till slut och uppvaknandet är en stor propp över hela näsan och sandpapper i munnen och gommen, ja, jag tror den går ända ner förbi knäskålarna invändigt. Förkyld. Och har en röst som i Jockes öron låter vissen och i mina egna öron låter sexig.. Önsketänkande såklart. Men jag ska göra så gott jag kan och jag får kämpa. Över till del 2.
fredag 14 oktober 2011
Korporativa korståget
Lite samhällskunskap blandat med historia. Sådana ämnen jag tyckte var urtrista under skoltiden. Nu hade jag iofs samma lärare i just de två ämnena och han och jag var inte riktigt polare. Han sänkte mina betyg trots att jag var värd högre betygsmässigt. Det är den enda läraren jag haft som inte bedömt färdigheterna utan satt betyg baserat på att vår kemi inte överensstämde. Bitter, njae, jag var en gång i tiden, men inte nu, tänker mer på det i banor som att han hade en stor svaghet, och det är något jag alltid kommer att minnas, hur en "överordnad" med en viss makt över min då närstående framtid utformat i siffror (som det på den tiden var i betygsskalan) helt godtyckligt kunde göra som han ville. Sökte upprättelse hos hans överordnade. Behöver jag säga att det var meningslöst?
Nåja, det var inte de gamla skolbetygen jag hade tänkt blogga om.. Utan lite samhällsnyttig information. Nedanstående är hämtat från Chockdoktrinen eller som undertiteln heter: "Katastrofkapitalismens genombrott". Skriven av Naomi Klein. Tänkvärt.
Liksom Förenta nationerna bildades Världsbanken och Internationella valutafonden med andra världskrigets ohyggligheter för ögonen. Världens stormakter samlades 1944 i Bretton Woods i New Hampshire för att lägga grunden till en ny ekonomisk struktur: de misstag som hade banat väg för fascismen i Europas hjärta skulle aldrig upprepas. Världsbanken och Internationella valutafonden, som finansierades med anslag från de ursprungliga fyrtiotre medlemsländerna, fick uttalat mandat att förhindra ekonomiska chocker och krascher av det slag som hade bringat Weimarrepubliken på fall. Världsbanken skulle göra långsiktiga utvecklingsinvesteringar för att lyfta länder ur fattigdomen och Internationella valutafonden skulle fungera som ett slags global chockdämpare genom att uppmuntra en ekomomisk politik som begränsade finansspekulation och instabilitet på marknaden.
Internationella valutafonden och Världsbanken infriade aldrig de högt ställda förväntningarna. Från första början bestämdes röststyrkan inte efter principen "ett land, en röst" som FN:s generalförsamling, utan snarare utifrån storleken av varje lands ekonomi - en ordning som i praktiken gav USA, eller Enlgand och Japan tillsammans möjlighet att inlägga sitt veto mot alla viktiga beslut. Detta innebar att när Reagans och Thatchers djupt ideologiska regeringar kom till makten på 1980-talet kunde de i praktiken iutnyttja de båda institutionerna för sina syften - de gav dem större inflytande och omvandlade dem till de främsta verktygen för det korporativa korståget.
Polen 1988.
Utlandsskulden var 40 miljarder dollar, inflationen 600% och det rådde allvarlig livsmedelsbrist. Argumentation för olika övergångar, t.ex de som Gorbatjov förespråkade kombinerat med en stark offentlig sektor med den skandinaviska socialdemokratin som modell.
Men liksom krisdrabbade länder i Latinamerika behövde Polen skuldlättnader och en viss hjälp att ta sig ur den akuta krisen innan något annat kunde ske. I teorin är detta Internationella valutafondens centrala uppdrag: att erbjuda stabiliseringslån för att undvika större ekonomiska katastrofer. Om någon regering förtjänade en sådan räddningsoperation så var det den som leddes av Solidaritet, som just lyckats genomföra östblockens första demokratiska avlägsnande av en kommunistisk regim på fyra årtionden. Efter alla rasande utfall mot totalitarismen bakom järnridån under det kalla kriget hade Polens nya ledning verkligen kunnat vänta sig lite hjälp.
Men inget sådan bistånd stod att få.
En ekonomisk krasch och en tung skuldbörda, förstärkt av förvirringen efter det snabba regimskiftet, betydde att Polen var i perfekt nedsatt kondition för att acceptera en radikal chockterapi.
Och de ekonomiska värden som stod på spel var ännu större än i Latinamerika: Östeuropa var orört av västkapitalismen och hade ingen konsumtionsmarknad att tala om. De mest värdefulla tillgångar som fortfarande ägdes av staten var de främsta kandidaterna för privatisering. Möjligheterna till snabba vinster för dem som kom in först var enorma.
I den trygga vetskapen om att ju värre tillståndet blev, desto troligare skulle den nya regeringen godta en total omvandling till otyglad kapitalism, lät Internationella valutafonden landet falla djupare och djupare ner i skulder och inflation.
Bra intention men det gick fel. Har en vän som säger att "roten till allt det onda är raggare" men denna boken påvisar att "roten till allt det onda är människors girighet".
Nåja, det var inte de gamla skolbetygen jag hade tänkt blogga om.. Utan lite samhällsnyttig information. Nedanstående är hämtat från Chockdoktrinen eller som undertiteln heter: "Katastrofkapitalismens genombrott". Skriven av Naomi Klein. Tänkvärt.
Liksom Förenta nationerna bildades Världsbanken och Internationella valutafonden med andra världskrigets ohyggligheter för ögonen. Världens stormakter samlades 1944 i Bretton Woods i New Hampshire för att lägga grunden till en ny ekonomisk struktur: de misstag som hade banat väg för fascismen i Europas hjärta skulle aldrig upprepas. Världsbanken och Internationella valutafonden, som finansierades med anslag från de ursprungliga fyrtiotre medlemsländerna, fick uttalat mandat att förhindra ekonomiska chocker och krascher av det slag som hade bringat Weimarrepubliken på fall. Världsbanken skulle göra långsiktiga utvecklingsinvesteringar för att lyfta länder ur fattigdomen och Internationella valutafonden skulle fungera som ett slags global chockdämpare genom att uppmuntra en ekomomisk politik som begränsade finansspekulation och instabilitet på marknaden.
Internationella valutafonden och Världsbanken infriade aldrig de högt ställda förväntningarna. Från första början bestämdes röststyrkan inte efter principen "ett land, en röst" som FN:s generalförsamling, utan snarare utifrån storleken av varje lands ekonomi - en ordning som i praktiken gav USA, eller Enlgand och Japan tillsammans möjlighet att inlägga sitt veto mot alla viktiga beslut. Detta innebar att när Reagans och Thatchers djupt ideologiska regeringar kom till makten på 1980-talet kunde de i praktiken iutnyttja de båda institutionerna för sina syften - de gav dem större inflytande och omvandlade dem till de främsta verktygen för det korporativa korståget.
Polen 1988.
Utlandsskulden var 40 miljarder dollar, inflationen 600% och det rådde allvarlig livsmedelsbrist. Argumentation för olika övergångar, t.ex de som Gorbatjov förespråkade kombinerat med en stark offentlig sektor med den skandinaviska socialdemokratin som modell.
Men liksom krisdrabbade länder i Latinamerika behövde Polen skuldlättnader och en viss hjälp att ta sig ur den akuta krisen innan något annat kunde ske. I teorin är detta Internationella valutafondens centrala uppdrag: att erbjuda stabiliseringslån för att undvika större ekonomiska katastrofer. Om någon regering förtjänade en sådan räddningsoperation så var det den som leddes av Solidaritet, som just lyckats genomföra östblockens första demokratiska avlägsnande av en kommunistisk regim på fyra årtionden. Efter alla rasande utfall mot totalitarismen bakom järnridån under det kalla kriget hade Polens nya ledning verkligen kunnat vänta sig lite hjälp.
Men inget sådan bistånd stod att få.
En ekonomisk krasch och en tung skuldbörda, förstärkt av förvirringen efter det snabba regimskiftet, betydde att Polen var i perfekt nedsatt kondition för att acceptera en radikal chockterapi.
Och de ekonomiska värden som stod på spel var ännu större än i Latinamerika: Östeuropa var orört av västkapitalismen och hade ingen konsumtionsmarknad att tala om. De mest värdefulla tillgångar som fortfarande ägdes av staten var de främsta kandidaterna för privatisering. Möjligheterna till snabba vinster för dem som kom in först var enorma.
I den trygga vetskapen om att ju värre tillståndet blev, desto troligare skulle den nya regeringen godta en total omvandling till otyglad kapitalism, lät Internationella valutafonden landet falla djupare och djupare ner i skulder och inflation.
Bra intention men det gick fel. Har en vän som säger att "roten till allt det onda är raggare" men denna boken påvisar att "roten till allt det onda är människors girighet".
lördag 8 oktober 2011
Entréchock till Gilby.
Tappade nästan andan där ett tag. Ni vet, som när en kall känsla sköljer över hela kroppen.
Kom till Compagniet igår för att lyssna på Badmouth och Gilby Clarke och hade inte lyckats få tag i förköpsbiljetter på grund av diverse strul.
Så bestämdes att vi skulle vara där hyfsat tidigt. Och det var kö ut i trappen när vi kom dit. Aldrig varit med om tidigare. Långsamt ringlande upp till entrén. Alla lämnar biljetter och får stämplar. Killen precis framför oss har tydligen inte heller någon biljett och säger till tjejen i luckan:
- Kan man köpa biljett här.
- Nej, säger hon.
Där blev jag kall. Och killen framför mig blev helt stel också. Kände hur luften drogs ut ur lungorna. Såg framför mig en tjurig Nina som fick återvända till bilen utan rock n roll. Tjejen tittar på oss. Förstår att något blivit fel och tar ny sats.
- Nej, man kan inte köpa biljett här. Ja, alltså, du kan ju lösa entré men du får ju ingen pappersbiljett liksom.
Där kände jag hur det bara bubblade upp skratt i hela kroppen på mig och kom att tänka på tjejen på Scandic för nån vecka sen där jag tipsade om en grej vid serveringen som sa "Du är smartare än jag".
He he.. Var säkert inget fel på denna tjejen, hon hade bara lite otur när hon tänkte. Och det händer ju oss alla lite då och då. :o)
Kom till Compagniet igår för att lyssna på Badmouth och Gilby Clarke och hade inte lyckats få tag i förköpsbiljetter på grund av diverse strul.
Så bestämdes att vi skulle vara där hyfsat tidigt. Och det var kö ut i trappen när vi kom dit. Aldrig varit med om tidigare. Långsamt ringlande upp till entrén. Alla lämnar biljetter och får stämplar. Killen precis framför oss har tydligen inte heller någon biljett och säger till tjejen i luckan:
- Kan man köpa biljett här.
- Nej, säger hon.
Där blev jag kall. Och killen framför mig blev helt stel också. Kände hur luften drogs ut ur lungorna. Såg framför mig en tjurig Nina som fick återvända till bilen utan rock n roll. Tjejen tittar på oss. Förstår att något blivit fel och tar ny sats.
- Nej, man kan inte köpa biljett här. Ja, alltså, du kan ju lösa entré men du får ju ingen pappersbiljett liksom.
Där kände jag hur det bara bubblade upp skratt i hela kroppen på mig och kom att tänka på tjejen på Scandic för nån vecka sen där jag tipsade om en grej vid serveringen som sa "Du är smartare än jag".
He he.. Var säkert inget fel på denna tjejen, hon hade bara lite otur när hon tänkte. Och det händer ju oss alla lite då och då. :o)
söndag 2 oktober 2011
Precis som det ska vara.
"In i dimman" blev ett mer korrekt uttryck idag vid hemfärd än festen igår. Tur man hade baklysena från pirathojen och V-rodden att följa.
Eller det beror på såklart.. Men om jag utgår från mitt eget läge, så inte var jag i dimma. Jag var klar. Klarvaken. Jag var i baren och på dansgolvet (blev buren dit :) he heee).
04.04 så spelades godnattvisan "Child in Time" för mig. Då tyckte jag det började luta åt horisontalläge på de nyköpta madrasserna.
Mycket trevlig oktoberfest med vin och Marie i bästa serveringsklänningen. Tänkte de andra skulle visa att de klarade av att tömma baren på tysköl och det var bra beräknat med endast 9 styck bitburgen kvar i morse. Blev dock lite sugen på den där päronbiten också, fast den låg i vodka och det får jag ju exem av. Dilemma i flera sekunder. Fiskade upp frukten och sög på den en stund. Gav sen bort spriten. Inte ofta man hör en kille tacka nej till sprit så det var ett ganska säkert kort.
Bluesbrother, bugg, banverket, slipa yxa, bounty, magdans, kindpuss, etc.. som vilken vanlig tillställning som helst.
Och vart tog energin vägen? Vi var lite lätt matta vid lunchtid idag.
Jag och Cornelia satt där i bästa "koktamakaronstil" stulen från Susanne i somras och jag insåg att ryggen behövdes vevas upp. Men det var ganska bra ställt med oss ändå. Zenita borde haft stegräknare för hon tog långa morgonpromenader, känner igen dem på nåt sätt.. Och Mia hade dolmat in sig i sovsäcken och gick omkring och myste i den. Kan bero på att hon hade lyckats knyta ihop sig själv, sovsäcken och stöveln och inte kom loss. :)
Goa tjejer..
Go fest.
Gott folk.
Precis som det ska vara.
Eller det beror på såklart.. Men om jag utgår från mitt eget läge, så inte var jag i dimma. Jag var klar. Klarvaken. Jag var i baren och på dansgolvet (blev buren dit :) he heee).
04.04 så spelades godnattvisan "Child in Time" för mig. Då tyckte jag det började luta åt horisontalläge på de nyköpta madrasserna.
Mycket trevlig oktoberfest med vin och Marie i bästa serveringsklänningen. Tänkte de andra skulle visa att de klarade av att tömma baren på tysköl och det var bra beräknat med endast 9 styck bitburgen kvar i morse. Blev dock lite sugen på den där päronbiten också, fast den låg i vodka och det får jag ju exem av. Dilemma i flera sekunder. Fiskade upp frukten och sög på den en stund. Gav sen bort spriten. Inte ofta man hör en kille tacka nej till sprit så det var ett ganska säkert kort.
Bluesbrother, bugg, banverket, slipa yxa, bounty, magdans, kindpuss, etc.. som vilken vanlig tillställning som helst.
Och vart tog energin vägen? Vi var lite lätt matta vid lunchtid idag.
Jag och Cornelia satt där i bästa "koktamakaronstil" stulen från Susanne i somras och jag insåg att ryggen behövdes vevas upp. Men det var ganska bra ställt med oss ändå. Zenita borde haft stegräknare för hon tog långa morgonpromenader, känner igen dem på nåt sätt.. Och Mia hade dolmat in sig i sovsäcken och gick omkring och myste i den. Kan bero på att hon hade lyckats knyta ihop sig själv, sovsäcken och stöveln och inte kom loss. :)
Goa tjejer..
Go fest.
Gott folk.
Precis som det ska vara.
onsdag 28 september 2011
Måndag i Tallin.
Men vad gör man på en måndag då. Ja, lite sightseeing till kan man alltid klämma in. Så vi gick i bredd vi tre, på den smalaste gränden i Tallin, där de tyska nobla damerna förr hade gått med sina vida kjolar och stannat upp och tävlat i vem som var noblast så att den noblaste kunde gå mitt i gränden och den mindre nobla fick vika åt sidan. Säkert gick de där ett par extra turer varje dag antingen de behövde det eller inte, för att bara visa sin nobelhet..
Lunch på Le Chautau i källarvalvet som skulle kunna hålla vilken musketörfest som helst med sina grova träbord/bänkar och stearinljus som liknade stora spöken där de täckte de breda fönsterbrädorna. Fika 10 meter längre bort på kaffestället med flest smaker och en Spicy one åkte ner med kanel, kardemumma, chili, clover och därtill en fyllig rabarberpaj med mandelspån.
Då kändes det som om jag hunnit både äta och dricka mig genom hela Tallin så var väl det lagom eftersom det var hemfärd strax därpå. Klarade precis att undvika rusningstrafiken, men den fick Anna uppleva i kön till fiket då äldre paret tyska damer försökte tränga sig före. Det gick inte så bra för dem. Cool kusin jag har. Hon visade dem deras plats.
Tog in en högoddsare på planet hem, när möter man en gammal skolkamrat och inte på flyget från Tallin. Fick tips om annan fin stad att besöka och skriver upp det på listan om möjliga besöksbara platser. Finns några stycken där.
Med fyra minuters marginal hann jag med tåget från Köpenhamn och hemåt när planet hade landat. Fick min väska bland de första så ibland är turen med en. Satt nöjd där i kupén och konstaterade att jag haft en härlig långhelg med friskt sällskap, god mat, fin dricka och massor med skratt.
Det ska va gött att leva.
Lunch på Le Chautau i källarvalvet som skulle kunna hålla vilken musketörfest som helst med sina grova träbord/bänkar och stearinljus som liknade stora spöken där de täckte de breda fönsterbrädorna. Fika 10 meter längre bort på kaffestället med flest smaker och en Spicy one åkte ner med kanel, kardemumma, chili, clover och därtill en fyllig rabarberpaj med mandelspån.
Då kändes det som om jag hunnit både äta och dricka mig genom hela Tallin så var väl det lagom eftersom det var hemfärd strax därpå. Klarade precis att undvika rusningstrafiken, men den fick Anna uppleva i kön till fiket då äldre paret tyska damer försökte tränga sig före. Det gick inte så bra för dem. Cool kusin jag har. Hon visade dem deras plats.
Tog in en högoddsare på planet hem, när möter man en gammal skolkamrat och inte på flyget från Tallin. Fick tips om annan fin stad att besöka och skriver upp det på listan om möjliga besöksbara platser. Finns några stycken där.
Med fyra minuters marginal hann jag med tåget från Köpenhamn och hemåt när planet hade landat. Fick min väska bland de första så ibland är turen med en. Satt nöjd där i kupén och konstaterade att jag haft en härlig långhelg med friskt sällskap, god mat, fin dricka och massor med skratt.
Det ska va gött att leva.
Söndag i Tallin.
Ny hotellfrukost. Som min kusin sa "GOTT bröd med sånt där tjafs i". Typ frön av alla dess olika slag. Sen till det en stor dos samhällsreflekterande diskussioner. Bra där! Man behöver inte tycka lika i allt, men härligt med samtal med stor dos sunt förnuft i, allt ifrån krälande maskar i soptunnorna till om man får välja när och hur man vill dö...
Körde sen en fotosession på stan och hittade massor med små Idyller, bl.a Chokolat de Pierre. Suveränt fik som gick i gammal stil, mycket röd plysch, kuddar, fåtöljer i snirkliga utformningar, småbord, plyschkavaj på servitris, prickiga strumpor, lampskärmar med fransar i gult och grönt, träbalkar, piano, tvättkanna och såklart hemgjorda praliner som tillverkades i rummet jämte till allmän beskådning. Vi snackar supergoda chokladbitar med chili bl.a.
Traskade vidare till ullbodar, konstutställningar, glashytta, smala, skeva, charmiga gränder och en sol som strålade på som härligaste sommardagen. Supersköna timmar och semester är ett bra påhitt liksom.
Med rund och välfylld mage så blev det Hot Lava Stone Massage efter det. Blev knådad med varma stenar och välgörande olja med en massös som förstod att hon skulle vara tyst. Varmt, skönt, avslappnande och ljuv smärta om ni förstår vad jag menar.
Sen kom jag till min svaga fläck på hälen. Där stod de, de höga svarta mockastövlarna som är de nya paren efter de jag svajade sönder klacken på i våras. Lite vin måste de tåla annars hör de inte hemma i mitt hus tydligen.
Pasta och rosé hastades ner hos Bonaparte för att sen springa till hotell Viro och KGB-runda. Själva rummen kanske inte var så mycket att beskåda, men berättelserna var otroligt intressanta. Dörren med text "här bakom finns inget" som skulle stilla nyfikenheten? Och tanterna som satt på varje våningsplan och noterade vilka som kom, när de kom, med vilka de kom, när de gick, vad de pratat om, etc. Avlyssning, mikrofoner och sändare överallt. Förbud förbud förbud, ansöka tillstånd, kö, få tillstånd, kö, förbud förbud förbud. Ingen arbetslöshet, inga varor i affärerna, förbud förbud förbud.
The singing revolution gick av stapeln 1988 då ca 300.000 människor samlats och sjöng estniska sånger. Och man kunde knappast arrestera så många människor så det började skaka i styrandes lokaler. 1991, endast 20 år sedan, blev så Estland självständigt och ryssarna lämnade makten. Estland hade då planer på att anfalla Sverige, för man hade tillhört Sverige för många år sedan, och i Sverige verkade man ha det gott ställt, så då kunde man anfalla och sedan ge sig direkt. Ganska bra idé men ännu bättre att de lät bli, och helt enkelt blev Estland.
Nå, söndag, vad mer göra. En pubrunda skadar ju aldrig. En tur till Hell Hunt igen och drog i en balja med tomatsoppa och nybakat bröd. Ett glas vin till det och sedan dags för att prova andra inhemska ölet, så en sväng till Beer House och drack honungsfärgad malt. Min skalle var fortfarande översållad med Operalockar och fick höra "Du ser ut som en sån där porslinsdocka". He he, det har jag aldrig blivit kallad förr. Men så var det naturella Barbiedoll som kläckte det också. :)
Så kände vi väl oss ändå nöjda efter att ha smackat i oss en bricka med plockmat av identifierbart och oidentifierbart pålägg. Tackade guiden för kvällen och skulle gå och sova, men det blev en plundring av minibaren och receptionskylskåpet på jakt efter Tallinsk likör. Måste prova det inhemska. Vet inte hur det gick till sen, men värsta fnissanfallet anföll och konstaterade att tecknade hundskrattet är mycket bättre än häxoskratt, och så låter det inget heller, men man skrattar så magen viker sig trippelt. Sånt är bara såååå härligt. Kroppen fylls av happy-ämnen och fnissanfall borde man se till kom lite oftare. Minst åtta gånger om dagen.
Körde sen en fotosession på stan och hittade massor med små Idyller, bl.a Chokolat de Pierre. Suveränt fik som gick i gammal stil, mycket röd plysch, kuddar, fåtöljer i snirkliga utformningar, småbord, plyschkavaj på servitris, prickiga strumpor, lampskärmar med fransar i gult och grönt, träbalkar, piano, tvättkanna och såklart hemgjorda praliner som tillverkades i rummet jämte till allmän beskådning. Vi snackar supergoda chokladbitar med chili bl.a.
Traskade vidare till ullbodar, konstutställningar, glashytta, smala, skeva, charmiga gränder och en sol som strålade på som härligaste sommardagen. Supersköna timmar och semester är ett bra påhitt liksom.
Med rund och välfylld mage så blev det Hot Lava Stone Massage efter det. Blev knådad med varma stenar och välgörande olja med en massös som förstod att hon skulle vara tyst. Varmt, skönt, avslappnande och ljuv smärta om ni förstår vad jag menar.
Sen kom jag till min svaga fläck på hälen. Där stod de, de höga svarta mockastövlarna som är de nya paren efter de jag svajade sönder klacken på i våras. Lite vin måste de tåla annars hör de inte hemma i mitt hus tydligen.
Pasta och rosé hastades ner hos Bonaparte för att sen springa till hotell Viro och KGB-runda. Själva rummen kanske inte var så mycket att beskåda, men berättelserna var otroligt intressanta. Dörren med text "här bakom finns inget" som skulle stilla nyfikenheten? Och tanterna som satt på varje våningsplan och noterade vilka som kom, när de kom, med vilka de kom, när de gick, vad de pratat om, etc. Avlyssning, mikrofoner och sändare överallt. Förbud förbud förbud, ansöka tillstånd, kö, få tillstånd, kö, förbud förbud förbud. Ingen arbetslöshet, inga varor i affärerna, förbud förbud förbud.
The singing revolution gick av stapeln 1988 då ca 300.000 människor samlats och sjöng estniska sånger. Och man kunde knappast arrestera så många människor så det började skaka i styrandes lokaler. 1991, endast 20 år sedan, blev så Estland självständigt och ryssarna lämnade makten. Estland hade då planer på att anfalla Sverige, för man hade tillhört Sverige för många år sedan, och i Sverige verkade man ha det gott ställt, så då kunde man anfalla och sedan ge sig direkt. Ganska bra idé men ännu bättre att de lät bli, och helt enkelt blev Estland.
Nå, söndag, vad mer göra. En pubrunda skadar ju aldrig. En tur till Hell Hunt igen och drog i en balja med tomatsoppa och nybakat bröd. Ett glas vin till det och sedan dags för att prova andra inhemska ölet, så en sväng till Beer House och drack honungsfärgad malt. Min skalle var fortfarande översållad med Operalockar och fick höra "Du ser ut som en sån där porslinsdocka". He he, det har jag aldrig blivit kallad förr. Men så var det naturella Barbiedoll som kläckte det också. :)
Så kände vi väl oss ändå nöjda efter att ha smackat i oss en bricka med plockmat av identifierbart och oidentifierbart pålägg. Tackade guiden för kvällen och skulle gå och sova, men det blev en plundring av minibaren och receptionskylskåpet på jakt efter Tallinsk likör. Måste prova det inhemska. Vet inte hur det gick till sen, men värsta fnissanfallet anföll och konstaterade att tecknade hundskrattet är mycket bättre än häxoskratt, och så låter det inget heller, men man skrattar så magen viker sig trippelt. Sånt är bara såååå härligt. Kroppen fylls av happy-ämnen och fnissanfall borde man se till kom lite oftare. Minst åtta gånger om dagen.
tisdag 27 september 2011
Lördag i Tallin.
Vips var det minsann lördag morgon. Vad gott det var att sova. Ganska normal hotellfrukost faktiskt. Var nog inget som jag missuppfattade, fast valde att avstå från sylt och bleka korvar, men pannkakor, skramlade ägg och mycket kaffe gick ner.
Bra rustad för vandring på stan och guidad tur bland rustningstäta historievingslag, där danskar, tyskar och svenskar varit en stor del av det gamla Tallin. Och där ryssar varit en stor del av det nyare Tallin. Endast 20 år sedan Estland blev självständigt. Precis efter det hade man en plan på att anfalla Sverige, för Sverige verkade vara ett bra land där folket hade det bra. så om man anföll och sedan gav sig direkt så kunde man blivit en del av Sverige igen. Faktiskt lite smart tänkt, men ännu smartare att låta bli och försöka vara sig själv. Vi avverkade kung Valdemar, danska platsen, kiek in de Kök, svartbrödernas hus. Sen började det ÖSREGNA och vi sprang på de hala kullerstenstrottoarerna till Pannkakshuset som var som gjort för en paus. Grillad kyckling och fetaost passar faktiskt bra inrullade i en megastor pannkaka.
Tror jag har ett intervall på ca 10 år hos hårfrisörskor på salong, så det passade ju bra att ta det i Tallin. Fick mig en Uma Thurman frisyr kvällen till ära och ett rött läppstift till det. Var väldigt roliga tjejer måste jag säga och det skojades ganska friskt i rummet, om gråa hår och sånt. Fast det är väl ett tecken på att man tänker mycket tror jag vi konstaterade till slut.
Ryssrestaurang bokad och där snackar vi håruppsättning. Fröken servitris hade jättediadem på huvudet. Allt med matchande dräkter till och jag nästan väntade på att de skulle dra igång en kosackdans eller nåt. Ja, de hade inte pälsmössor på sig, men det kändes ändå som om det låg i luften. Hade vi bara haft tid att stanna en liten stund till så..
Men nu var det bråttom till Operahuset och vi traskade så fort guldsandaletterna höll i kullerstenen. Lämnade in jackorna till damen med värsta Cat-eyeglasen i bästa -70talsstuk. Anna blev nästan lite avundsjuk på de glasen.
Med middagskoma så var de första akterna lite sega, eller var det problemet med italienska, eller nackspärren för att se texten på engelska som jag ändå var glad över istället för rysk och estländs text. Och när jag väl hade dragit av mig stövlarna och drog upp fötterna i stolen och vilade hakan mot knäna så kunde jag börja lyssna. Fick bara försöka ignorera farbrorn till vänster som glodde på ett sätt som skulle antyda att man inte kunde sitta så när man skulle lyssna på Otello. Ja, det kunde jag inte heller hela kvällen, men ombyte förnöjer. Och förnöjsamt var det i pausen med en flaska vin och tilltugg som Eva hade ordnat som överraskning och det var det fastän det nästan hade blivit avslöjat.
Var var jag? Jo, Otello. Krig, intriger, kärlek, svek, dyster, sorglig, listig, imaginär sex, tittutlek och största tofsen jag någonsin sett. Maria Montazami hade blivit grymt upphetsad om hon sett den. Men visst är opera mäktigt, de tar i ändå från tårna och det når över hela salen rätt in i hjärtat och ut i kroppens celler och de darrar ikapp med rösterna. Väldigt långa applåder efteråt, hovnigningar, blommor, bugningar och slängkyssar. Tror det innehöll allt som förväntas. :)
Efter detta så behövdes Manetshotsen. Tequila, anislikör och Tabasco. Det rev gott i halsen och värmde i magen i säkert en timme. Det var väldigt kul för vissa. :o) Alltså, den gick verkligen inte av för hackor. Fast det gjorde Kalle Schewens vals som gick igång på dragspel strax därpå, så vi flydde till Glorias vinkällare och vilken källare, hyllmeter på hyllmeter med flaskor från hela världen, tända ljus, vintunnor, lådor, boxar, tavlor, gamla prylar och portvin med sötma som gjorde så tungan rullade sig. Där fick de slänga ut oss. Eller ja, det gjorde de ju inte, men de hintade lite genom att börja städa och sånt. Jagade vidare till Hell Hunt som var ett bra hak med inhemsk ohemsk öl och brownies. Sådana kombinationer är underskattade.
Gällde sen att räkna rätt, tre tappade nålar från frisyren gjorde att det fanns 41 stycke kvar och jag drog nål på nål på nål. Och fram trädde en framträdande lock eller två. he he he. Skojig jag såg ut. Så lockig är jag inte ens när det regnat. Där lägger jag locket på för ikväll.
Bra rustad för vandring på stan och guidad tur bland rustningstäta historievingslag, där danskar, tyskar och svenskar varit en stor del av det gamla Tallin. Och där ryssar varit en stor del av det nyare Tallin. Endast 20 år sedan Estland blev självständigt. Precis efter det hade man en plan på att anfalla Sverige, för Sverige verkade vara ett bra land där folket hade det bra. så om man anföll och sedan gav sig direkt så kunde man blivit en del av Sverige igen. Faktiskt lite smart tänkt, men ännu smartare att låta bli och försöka vara sig själv. Vi avverkade kung Valdemar, danska platsen, kiek in de Kök, svartbrödernas hus. Sen började det ÖSREGNA och vi sprang på de hala kullerstenstrottoarerna till Pannkakshuset som var som gjort för en paus. Grillad kyckling och fetaost passar faktiskt bra inrullade i en megastor pannkaka.
Tror jag har ett intervall på ca 10 år hos hårfrisörskor på salong, så det passade ju bra att ta det i Tallin. Fick mig en Uma Thurman frisyr kvällen till ära och ett rött läppstift till det. Var väldigt roliga tjejer måste jag säga och det skojades ganska friskt i rummet, om gråa hår och sånt. Fast det är väl ett tecken på att man tänker mycket tror jag vi konstaterade till slut.
Ryssrestaurang bokad och där snackar vi håruppsättning. Fröken servitris hade jättediadem på huvudet. Allt med matchande dräkter till och jag nästan väntade på att de skulle dra igång en kosackdans eller nåt. Ja, de hade inte pälsmössor på sig, men det kändes ändå som om det låg i luften. Hade vi bara haft tid att stanna en liten stund till så..
Men nu var det bråttom till Operahuset och vi traskade så fort guldsandaletterna höll i kullerstenen. Lämnade in jackorna till damen med värsta Cat-eyeglasen i bästa -70talsstuk. Anna blev nästan lite avundsjuk på de glasen.
Med middagskoma så var de första akterna lite sega, eller var det problemet med italienska, eller nackspärren för att se texten på engelska som jag ändå var glad över istället för rysk och estländs text. Och när jag väl hade dragit av mig stövlarna och drog upp fötterna i stolen och vilade hakan mot knäna så kunde jag börja lyssna. Fick bara försöka ignorera farbrorn till vänster som glodde på ett sätt som skulle antyda att man inte kunde sitta så när man skulle lyssna på Otello. Ja, det kunde jag inte heller hela kvällen, men ombyte förnöjer. Och förnöjsamt var det i pausen med en flaska vin och tilltugg som Eva hade ordnat som överraskning och det var det fastän det nästan hade blivit avslöjat.
Var var jag? Jo, Otello. Krig, intriger, kärlek, svek, dyster, sorglig, listig, imaginär sex, tittutlek och största tofsen jag någonsin sett. Maria Montazami hade blivit grymt upphetsad om hon sett den. Men visst är opera mäktigt, de tar i ändå från tårna och det når över hela salen rätt in i hjärtat och ut i kroppens celler och de darrar ikapp med rösterna. Väldigt långa applåder efteråt, hovnigningar, blommor, bugningar och slängkyssar. Tror det innehöll allt som förväntas. :)
Efter detta så behövdes Manetshotsen. Tequila, anislikör och Tabasco. Det rev gott i halsen och värmde i magen i säkert en timme. Det var väldigt kul för vissa. :o) Alltså, den gick verkligen inte av för hackor. Fast det gjorde Kalle Schewens vals som gick igång på dragspel strax därpå, så vi flydde till Glorias vinkällare och vilken källare, hyllmeter på hyllmeter med flaskor från hela världen, tända ljus, vintunnor, lådor, boxar, tavlor, gamla prylar och portvin med sötma som gjorde så tungan rullade sig. Där fick de slänga ut oss. Eller ja, det gjorde de ju inte, men de hintade lite genom att börja städa och sånt. Jagade vidare till Hell Hunt som var ett bra hak med inhemsk ohemsk öl och brownies. Sådana kombinationer är underskattade.
Gällde sen att räkna rätt, tre tappade nålar från frisyren gjorde att det fanns 41 stycke kvar och jag drog nål på nål på nål. Och fram trädde en framträdande lock eller två. he he he. Skojig jag såg ut. Så lockig är jag inte ens när det regnat. Där lägger jag locket på för ikväll.
Fredag i Tallin.
Det är mörkt ute när jag stänger och låser hemmet i Idyllen. Stjärnklart. Jag tar mig några sekunder och insuper den klara friska luften, tittar upp på myllret av stjärnor. Blir glad när jag ser Orion, det är något visst med honom. Vinkar en "på-återseende-hälsning".
Sneakin' out of the Matrix. Even if it is just for a while, it sure feels good. :)
Nya möten, nya människor, nya platser, nya upplevelser. Det är ingen själslig resa jag ger mig iväg på, men huvudet får ändå pyssla med andra tankar än de som vardagen brukar förleda mig till, hårt arbete, ekonomiska aspekter, progress enligt tidplan, resultat. etc. Nu ska jag iställt öppna sinnena för annat och njuta.
Börjar med Öresundståget, blundar och njuter(?), ungefär som vanligt fast på andra hållet, det skramlar och skorrar, tågvärden kollar biljetterna, människor sitter tysta och ser allmänt oinspirerade ut. Men jag, jag sitter och ler. Har en bra bok i handen och är förväntasfull på helgen.
"Ni befinner er där det är meningen att ni ska befinna er med hänsyn till era möjligheter i det förflutna och er fria vilja att fatta beslut idag".
Vi delar automatiskt med oss till alla som vi träffar, men vi väljer vad vi ger.
Glider in på Kastrup, kaffepaus, säkerhetskontroll och hamnar direkt i shoppingbutiken, man måste gå igenom den, gör just det, passerar en uppsjö av butiker med väldigt välexponerade varor som bara vill bli köpta. Här omsätts nog en del pengar. Jag har en svag fläck på hälen även jag (akilles) och det är just runt hälen. Man kan aldrig få för många par stövlar..
En snabb flygtur över Sverige och Östersjön och så landar jag i Tallin. Nu vet jag dessutom var det ligger. Var inte så hemma på kartan. Värdinnan hade nämnt att man kunde bada fortfarande så tänkte att det låg lite längre söderöver. Ganska så i höjd med Stockholm vilket min kusin hade upptäckt. Nåja, hade lite otur när jag tänkte.
Eva mötte upp och vi drog en runda på gamla stan och in på estnisk restaurang. Bestämde oss för att dela på förrätten med getost, jordgubbar och rabarbersås. Detta renderade i en tallrik men två gafflar i alla fall. Jag delade och Eva valde först. Dock verkade det som om jag var inne på hennes sida tallriken och snodde rabarbersås, kunde avläsa det på hennes rynkade panna, så jag fick dra ett skarpt streck med kniven genom tallriken efter det. Så när det var dags för kaninfilén så tog vi varsin tallrik.
Fick en lånad hoj med rosa cykelhjälm och utan fotbroms och så drog vi runt Kallemaja-området (eller vad det hette) och ner till badstranden (fast jag inte hade en tanke på att bada) och njöt av en fin dag med trampor.
Efter det så hade jag förtjänat mig av supergott vin och ostfondue. Oj, så mäktigt det är. Det kräver ju en pubrunda. Så hämtade upp kusin och drog på St. Patric och puben med 80 öl och beställde en Thrashy Blonde och en Hopback Summer lightning. Jag tar en öl medan jag nyktrar till helt enkelt..
Sneakin' out of the Matrix. Even if it is just for a while, it sure feels good. :)
Nya möten, nya människor, nya platser, nya upplevelser. Det är ingen själslig resa jag ger mig iväg på, men huvudet får ändå pyssla med andra tankar än de som vardagen brukar förleda mig till, hårt arbete, ekonomiska aspekter, progress enligt tidplan, resultat. etc. Nu ska jag iställt öppna sinnena för annat och njuta.
Börjar med Öresundståget, blundar och njuter(?), ungefär som vanligt fast på andra hållet, det skramlar och skorrar, tågvärden kollar biljetterna, människor sitter tysta och ser allmänt oinspirerade ut. Men jag, jag sitter och ler. Har en bra bok i handen och är förväntasfull på helgen.
"Ni befinner er där det är meningen att ni ska befinna er med hänsyn till era möjligheter i det förflutna och er fria vilja att fatta beslut idag".
Vi delar automatiskt med oss till alla som vi träffar, men vi väljer vad vi ger.
Glider in på Kastrup, kaffepaus, säkerhetskontroll och hamnar direkt i shoppingbutiken, man måste gå igenom den, gör just det, passerar en uppsjö av butiker med väldigt välexponerade varor som bara vill bli köpta. Här omsätts nog en del pengar. Jag har en svag fläck på hälen även jag (akilles) och det är just runt hälen. Man kan aldrig få för många par stövlar..
En snabb flygtur över Sverige och Östersjön och så landar jag i Tallin. Nu vet jag dessutom var det ligger. Var inte så hemma på kartan. Värdinnan hade nämnt att man kunde bada fortfarande så tänkte att det låg lite längre söderöver. Ganska så i höjd med Stockholm vilket min kusin hade upptäckt. Nåja, hade lite otur när jag tänkte.
Eva mötte upp och vi drog en runda på gamla stan och in på estnisk restaurang. Bestämde oss för att dela på förrätten med getost, jordgubbar och rabarbersås. Detta renderade i en tallrik men två gafflar i alla fall. Jag delade och Eva valde först. Dock verkade det som om jag var inne på hennes sida tallriken och snodde rabarbersås, kunde avläsa det på hennes rynkade panna, så jag fick dra ett skarpt streck med kniven genom tallriken efter det. Så när det var dags för kaninfilén så tog vi varsin tallrik.
Fick en lånad hoj med rosa cykelhjälm och utan fotbroms och så drog vi runt Kallemaja-området (eller vad det hette) och ner till badstranden (fast jag inte hade en tanke på att bada) och njöt av en fin dag med trampor.
Efter det så hade jag förtjänat mig av supergott vin och ostfondue. Oj, så mäktigt det är. Det kräver ju en pubrunda. Så hämtade upp kusin och drog på St. Patric och puben med 80 öl och beställde en Thrashy Blonde och en Hopback Summer lightning. Jag tar en öl medan jag nyktrar till helt enkelt..
måndag 19 september 2011
Cajunstubb bland bjällror.
juuhupp, och hur summerar man det där då?
Jag hade till slut bestämt mig för att köra och kika på ett sånt där stubb race. Bara hört talas om innan och tänkte att det vore kul att ha sett en gång. Och jo, det var det. Kul är rätt ord. Det tävlades i allsköns klasser, mopeder, kross, sidovagn, kubik det ena och kubik det andra och säkert nåt bara som hette ombyggt.
Både tävlande och funktionärer gjorde ett hårt jobb. Det var vit knapp till rött lyse, vit knapp till grönt lyse och röd knapp till snöret med vimplar. Snöret hade dessutom en förmåga att hänga upp sig, ibland på vägen upp och ibland på vägen ner. Och barn som alltid har lydit instruktioner innan, visade prov på olydnad.
Det var race, omkörning, dött lopp, fusk och tjuvstarter och ifrågasättande av sekretariatet som skötte poängställningen efter vinkande av den internationelle domaren från tyskland.
"Jag tror det är du som ska köra nu."
"Vi kan säga så."
"Men han slog väl jag ut innan, eller hur funkar det."
"Vi stryker han där då."
Flera stycken körde dessutom i många olika klasser, och det blev diverse förvirring när rätt hoj skulle letas upp, och när det skulle ske klädbyte emellan.
Låter kanske fjolligt med ombyte, men nu snackar vi lädermössa till ena sorten och ryggskydd till andra sorten osv, och det förstår man kanske inte så här vid en skärm, men på plats var det ganska självklart.
Kan bara konstatera att en flock pojkar i varierande ålder fick vara pojkar där ute på åkern. Alldeles strålande som de strålade i ansiktet.
Prisutdelningen var väl den lättare delen av det hela sen. Där Suzukitröja och hackspettar delades ut i kombination med papptallrikar och plastbestick. Och regnjacka till bästa funktionär som hade fått lera upp till örsnibben av busiga tävlanden. Sådär ja, det var det. Och nu över till något helt annat.
Cajunkräftskiva, med tradition tidningspapper som bordsduk, aioli, lök, räkor, supergod majs, potatis och en och annan klo. En hel hög med klo som granne, eftersom fiskkonservatorn sparade på de godbitarna. Tror han åt dem allihopa sen med skal och allt och sköljde ner med obligatoriska Tequilan som jag lyckades byta mot whisky, fast det krävdes stark lutning på huvudet och jag fick sluta med det. "Åja, tänkte jag, då får jag väl blinka som besatt sen då istället."
Det gjorde jag nog fast av andra anledningar då jag satt häpen och lyssnade på groddissekering med levande hopplösa djur där hjärtat nog slog 3 sekunder innan det lade av. Eeeeh, hur kommer man in på sådana samtalsämnen egentligen? Vet inte men tänkte genast på "att samtliga hjärnor har varit tinade". "Så titta på.." Way out knasigt.
Stärkte mig med Chill Out.
Ja just det, en stor eld också att leka med. Någon kom på att det nog gick att låna Walles fordon och försöka bygga en ramp och flyga över elden. Inte en enda protesterade med att det kunde vara farligt och skägget kunde ta fyr. Snarare tvärtom. Locket på värmeboxen provsattes framför brasan. Och Kryckan intog wilsemopeden och gav järnet på gasen och sen tog det tyvärr tvärstopp vid rampen. Ja, egentligen kanske det var tur. Men men, publikens besvikna suckar ekade genom den kalla natten.
Fick bli lite chill out i soffan istället som turligt nog hade hamnat jämte elden och inte på, för den oturen hade den gamla stolen med snidade armstöd och rödbeklädd plysch. Jag tror faktiskt inte alls den ville bli uppeldad, men ibland får man finna sig i sitt öde. Särskilt en stol som inte har några ben längre. Men den gladde ändå oss åskådare som varken hade popcorn (för hade inte hjärta att ta dem från barnen) eller fjärrkontroll, så fascinerande flammor dög gott en stund.
Så dags för "The Hårdrocksorkester" att lira för das publikum inne i lokalen. Jo, det kan hända att någon undrar. Lite epileptisk dans kanske man kan kalla det. Överdriver lite nu bara så ni vet. Men när jag gjorde ett påstående dagen efter med ett visst frågetecken:
"Jag dansade nog igår?" så blev svaret ett hjärtligt skratt och
"Ja, det gjorde du verkligen".
Nöjd!!! Det gick inte spårlöst förbi då...
Sen undrar jag lite. Jag tycker i och för sig att jag är tillräckligt normal och liten smula intelligent på vardagarna, så kanske inte behöver odla den egenskapen just på helgen. Kan förstå att de som inte känner mig kan höja ett litet ögonbryn, ja, även ett buskigt förstås. När man på allvar går in och snackar fotbjällror med bandet och tycker att de ska satsa på det som merchandise..
Skäms inte heller när jag kommer på sådant dagen efter utan fnissar högt för mig själv. Därmed tänker jag inte skriva mer om kvällen, utan jag lämnar er i fotbjällrornas värld och går och ut och studerar den där vita sjärnblomman med gult i mitten som poppade upp.
PS, det sägs att det var Ville som välte 3 meter ut i åkern med wilsemopeden och som trodde det skulle vara lättare att resa hela ekipaget med honom kvar i, vilket det visade sig vara också. Tror ingen skadade sig, varken kroppsligt eller själsligt denna kväll.
Jag hade till slut bestämt mig för att köra och kika på ett sånt där stubb race. Bara hört talas om innan och tänkte att det vore kul att ha sett en gång. Och jo, det var det. Kul är rätt ord. Det tävlades i allsköns klasser, mopeder, kross, sidovagn, kubik det ena och kubik det andra och säkert nåt bara som hette ombyggt.
Både tävlande och funktionärer gjorde ett hårt jobb. Det var vit knapp till rött lyse, vit knapp till grönt lyse och röd knapp till snöret med vimplar. Snöret hade dessutom en förmåga att hänga upp sig, ibland på vägen upp och ibland på vägen ner. Och barn som alltid har lydit instruktioner innan, visade prov på olydnad.
Det var race, omkörning, dött lopp, fusk och tjuvstarter och ifrågasättande av sekretariatet som skötte poängställningen efter vinkande av den internationelle domaren från tyskland.
"Jag tror det är du som ska köra nu."
"Vi kan säga så."
"Men han slog väl jag ut innan, eller hur funkar det."
"Vi stryker han där då."
Flera stycken körde dessutom i många olika klasser, och det blev diverse förvirring när rätt hoj skulle letas upp, och när det skulle ske klädbyte emellan.
Låter kanske fjolligt med ombyte, men nu snackar vi lädermössa till ena sorten och ryggskydd till andra sorten osv, och det förstår man kanske inte så här vid en skärm, men på plats var det ganska självklart.
Kan bara konstatera att en flock pojkar i varierande ålder fick vara pojkar där ute på åkern. Alldeles strålande som de strålade i ansiktet.
Prisutdelningen var väl den lättare delen av det hela sen. Där Suzukitröja och hackspettar delades ut i kombination med papptallrikar och plastbestick. Och regnjacka till bästa funktionär som hade fått lera upp till örsnibben av busiga tävlanden. Sådär ja, det var det. Och nu över till något helt annat.
Cajunkräftskiva, med tradition tidningspapper som bordsduk, aioli, lök, räkor, supergod majs, potatis och en och annan klo. En hel hög med klo som granne, eftersom fiskkonservatorn sparade på de godbitarna. Tror han åt dem allihopa sen med skal och allt och sköljde ner med obligatoriska Tequilan som jag lyckades byta mot whisky, fast det krävdes stark lutning på huvudet och jag fick sluta med det. "Åja, tänkte jag, då får jag väl blinka som besatt sen då istället."
Det gjorde jag nog fast av andra anledningar då jag satt häpen och lyssnade på groddissekering med levande hopplösa djur där hjärtat nog slog 3 sekunder innan det lade av. Eeeeh, hur kommer man in på sådana samtalsämnen egentligen? Vet inte men tänkte genast på "att samtliga hjärnor har varit tinade". "Så titta på.." Way out knasigt.
Stärkte mig med Chill Out.
Ja just det, en stor eld också att leka med. Någon kom på att det nog gick att låna Walles fordon och försöka bygga en ramp och flyga över elden. Inte en enda protesterade med att det kunde vara farligt och skägget kunde ta fyr. Snarare tvärtom. Locket på värmeboxen provsattes framför brasan. Och Kryckan intog wilsemopeden och gav järnet på gasen och sen tog det tyvärr tvärstopp vid rampen. Ja, egentligen kanske det var tur. Men men, publikens besvikna suckar ekade genom den kalla natten.
Fick bli lite chill out i soffan istället som turligt nog hade hamnat jämte elden och inte på, för den oturen hade den gamla stolen med snidade armstöd och rödbeklädd plysch. Jag tror faktiskt inte alls den ville bli uppeldad, men ibland får man finna sig i sitt öde. Särskilt en stol som inte har några ben längre. Men den gladde ändå oss åskådare som varken hade popcorn (för hade inte hjärta att ta dem från barnen) eller fjärrkontroll, så fascinerande flammor dög gott en stund.
Så dags för "The Hårdrocksorkester" att lira för das publikum inne i lokalen. Jo, det kan hända att någon undrar. Lite epileptisk dans kanske man kan kalla det. Överdriver lite nu bara så ni vet. Men när jag gjorde ett påstående dagen efter med ett visst frågetecken:
"Jag dansade nog igår?" så blev svaret ett hjärtligt skratt och
"Ja, det gjorde du verkligen".
Nöjd!!! Det gick inte spårlöst förbi då...
Sen undrar jag lite. Jag tycker i och för sig att jag är tillräckligt normal och liten smula intelligent på vardagarna, så kanske inte behöver odla den egenskapen just på helgen. Kan förstå att de som inte känner mig kan höja ett litet ögonbryn, ja, även ett buskigt förstås. När man på allvar går in och snackar fotbjällror med bandet och tycker att de ska satsa på det som merchandise..
Skäms inte heller när jag kommer på sådant dagen efter utan fnissar högt för mig själv. Därmed tänker jag inte skriva mer om kvällen, utan jag lämnar er i fotbjällrornas värld och går och ut och studerar den där vita sjärnblomman med gult i mitten som poppade upp.
PS, det sägs att det var Ville som välte 3 meter ut i åkern med wilsemopeden och som trodde det skulle vara lättare att resa hela ekipaget med honom kvar i, vilket det visade sig vara också. Tror ingen skadade sig, varken kroppsligt eller själsligt denna kväll.
måndag 29 augusti 2011
Corroded och knäböj.
Jahaaaja, i den här bloggen finns sanningar, osanningar, halvsanningar och lite hittepå det vet ni alla. Ifall ni inte visste så vet ni nu. Så frågan är hur mycket ska jag ljuga om fredagens tillställning då?
Nej, jag och Anna-Karin är inte syskon. Sant. Men hade jag skullat ha en lillasyster så hade det varit en ära. Nu får hon vikariera som hårdrockande Sörra och det gör hon bra. Efter många års uppehåll inom branschen så gick det locka med henne på en i afton dans i "haaauurauckens" tecken.
Men först, MAT. Har inte varit så många gånger på Kapten Gyllenhorn, men när jag varit där så har jag belåtet klappat den tilltagande runda magen med en nöjd suck. Gott så det förslår. Fast denna kvällen var lite speciell. Det skulle upp en flock unga rocktrubbisar på scen och efter dem Corroded. Det där svenska metalbandet ni vet, som har haft några bra låtar snurrandes på Bandit.
Slog oss ner hos Jomsarna och deras trevliga flickor och en grabb som ingen ville kännas vid riktigt. Han hörde till på nåt sätt men ingen visste hur. Blev lite svårt att ta reda på också, för det enda han fick ur sig under kvällens gång var "Är du sugen". Ganska begränsad konversation uppstår även om man försöker inleda ett par intelligenta samtal. Är ju hemskt känd för det..
Framförallt som jag budade på Kents skärp, eller egentligen bältesspännet. Och jag fick hålla det i handen, men av åkte det aldrig. Så det slutade med att jag och Sörran köpte hela Kent. Vi vann budgivningen lätt som en plätt. Vet inte vad ni andra budade, men vi fick honom till ett bra pris. Tyvärr slarvade vi bort honom senare på kvällen.. Ni som fick med honom hem, nu vet ni vart han hör hemma. Vänligen packa ner honom i en låda och skicka upp honom till brudarna. Finns bevis på det däringa Facebook att han är såld. Så det så!
Nu blev jag plötsligt nervös. Erbjöd att jag skulle följa med i turnébussen som bloggerska. Måste få detta godkänt då. Nu har ju bandet redan en bloggare som skriver om toasitser och sånt.
Men jag tänkte att det kunde vara någon till som skrev, från en annan synvinkel liksom. Lite som ovanifrån. Det måste gå att tjäna pengar på det. Från något håll. Antingen köpt tystnad eller som bokunderlag till kommande biografi. Ja ja, här kommer väl inte ut nåt vettigt ändå så lägger nog det på hyllan innan jag börjat. Påminn mig sen vilken hylla det var bara. Kan vara smått förvirrad ibland.
Jo, skulle jag säg nåt om aftonen också eller hur var det?
Naturligtvis var ynglingarna superduktiga. Solo, duetter och flockvis. Talanger av stort format. Fast jag väntade såklart på Corroded och det gjorde jag rätt i. Akustiskt gigg. Kan det vara nåt? Ja, så in i helvete kan det vara nåt. Skitbra liksom, rätt av.
Gjorde ett försiktigt försök att gå upp på det där golvet framför scen. Stod där ca 30 sekunder.
- Hallå tjejer, kan ni sätta er ner, ni skymmer.
Jag vände mig om och kikade på de som försökt påkalla uppmärksamheten. Ja, det lyckades de med eftersom jag vände mig om. Kanske dock tyvärr inte med den reaktion de förväntat sig.
- Nej, jag vill verkligen inte sitta ner. Det är hårdrock nu. Hallå liksom.
Mummel mummel bakom ryggen.
Jag vänder mig igen.
- Bandet tycker nog det är roligare om det är fler framför scen, så kom gärna ut hit istället.
Nej då. Det kan finnas många anledningar att man inte vill göra det. Kanske mår bra av att sitta. Jag mår bra av att stå. Jag får ont i ryggen att sitta för mycket, men misstänkte att hon inte var intresserad av min sjukdomshistoria med disken.
Vände mig en gång till för säkerhetsskull för att se hur många jag skymde. Inte några 3.000 liksom. En människa. Jag tänkte då att hon faktiskt fick flytta sin stol en halvmeter istället. Hoppas jag inte förstörde kvällen för henne för mycket.
Bandet ropade ett par gånger till sen, att det tyckte folk skulle komma upp och dansa och "grejja" på golvet framför dem.
"Grejja"? Vad är det liksom?? Det måste jag be att få en utförlig beskrivning av nästa gång så man vet vad man ger sig in på. Eller var det grejja vi gjorde senare när vi körde akrobatiska övningar? Hmmm.
- Hallå, kom närmare, vi luktar inte illa.
Shit vad mycket att kontrollera tänkte jag. Tog fram mitt A4 block och penna och började skriva ner alla frågor jag skulle gå igenom med dem sen. Har alltid drömt om att få göra intervju med ett band.. Och gäller att ha några frågor på lager då såklart. Viktiga sådana.
Sa jag nåt om uppträdandet? Deras då alltså. Ja, det var bra. Nu har jag nämnt det.
Mitt eget? Ja, det var bra. Nu har jag nämnt det också. :)
(Och jag försökte inte stjäla kandelabern, ville bara ha myskväll ute. Och försökte inte sno vinglaset heller, skulle bara dricka upp Coca Colan innan jag lämnade platsen..)
Då ska vi se, var var jag? Inne, ute, på dansgolvet, på soffan, i sjöboden, på björkstubbarna, på scen.
Eeeeh, prutade visst på tröjan också. Jag vet att det bara gällde mängdrabatt om man hade tio barn, men lyckades inte leta upp så många under kvällen. Och jag sa faktiskt till han försäljaren att han luktade gott. Tror vi var överens. Eleven shades of black. Måste komma från fyra nyanser av brunt, fast i en bättre version. ;) Fett nöjd med min nya tisha.
Ja, bandet slutade spela. Och då började grabbarna boys och tjejen lira igen. Fast då kom grabbarna grus på att de nog ville lira lite till och det blev spontanjam på scen. Sånt är bara för gött alltså. Goegoe-stämning.
Hade vi glömt nåt? Ja, lite stretching i form av akrobatiska övningar, spagat (knäböj..), höftrullning, yoga, tai chi och naturliga posér med ena foten på scen. Alltså inte jag. jo, foten, fast mest andra. Ääääh. Spagat var svårt med rött plastskärp, begränsade tydligen rörligheten, och flytta på det var svårt, men jag försöker faktiskt bara vara hjälpsam. Jag tror att jag blåste alla vuxenpoäng på en kväll som jag samlat ihop under nästan en månads tid. När jag hängde i takbjälken i Norrköping i somras så nollade jag det kontot.
Klockan tickade på och vi fick spännande nya namn i Fröken Njau och Fröken Nej och eftersom det var långt efter stängningsdags och vi blev utstädade med piasavakvasten så var det dags att tänka på refrängen, någon av alla de bra vi hade hört tidigare på kvällen. Kände att hurtbullarna fick behålla tidig morgonjogging med armhävningar och sånt för sig själva och hade kanske övervägt det hela om jag vetat att Gyllenhornskans skulle duka upp frukostbuffé. Så istället gott kramkalas, hårda kramar, men det var mest för att det var en järnstång imellan.
Det enda som är kvar att önska, är en halsfrisk version av Sweet Child o´mine av Fredrik. Men det hoppas jag på nästa gång.
Nej, jag och Anna-Karin är inte syskon. Sant. Men hade jag skullat ha en lillasyster så hade det varit en ära. Nu får hon vikariera som hårdrockande Sörra och det gör hon bra. Efter många års uppehåll inom branschen så gick det locka med henne på en i afton dans i "haaauurauckens" tecken.
Men först, MAT. Har inte varit så många gånger på Kapten Gyllenhorn, men när jag varit där så har jag belåtet klappat den tilltagande runda magen med en nöjd suck. Gott så det förslår. Fast denna kvällen var lite speciell. Det skulle upp en flock unga rocktrubbisar på scen och efter dem Corroded. Det där svenska metalbandet ni vet, som har haft några bra låtar snurrandes på Bandit.
Slog oss ner hos Jomsarna och deras trevliga flickor och en grabb som ingen ville kännas vid riktigt. Han hörde till på nåt sätt men ingen visste hur. Blev lite svårt att ta reda på också, för det enda han fick ur sig under kvällens gång var "Är du sugen". Ganska begränsad konversation uppstår även om man försöker inleda ett par intelligenta samtal. Är ju hemskt känd för det..
Framförallt som jag budade på Kents skärp, eller egentligen bältesspännet. Och jag fick hålla det i handen, men av åkte det aldrig. Så det slutade med att jag och Sörran köpte hela Kent. Vi vann budgivningen lätt som en plätt. Vet inte vad ni andra budade, men vi fick honom till ett bra pris. Tyvärr slarvade vi bort honom senare på kvällen.. Ni som fick med honom hem, nu vet ni vart han hör hemma. Vänligen packa ner honom i en låda och skicka upp honom till brudarna. Finns bevis på det däringa Facebook att han är såld. Så det så!
Nu blev jag plötsligt nervös. Erbjöd att jag skulle följa med i turnébussen som bloggerska. Måste få detta godkänt då. Nu har ju bandet redan en bloggare som skriver om toasitser och sånt.
Men jag tänkte att det kunde vara någon till som skrev, från en annan synvinkel liksom. Lite som ovanifrån. Det måste gå att tjäna pengar på det. Från något håll. Antingen köpt tystnad eller som bokunderlag till kommande biografi. Ja ja, här kommer väl inte ut nåt vettigt ändå så lägger nog det på hyllan innan jag börjat. Påminn mig sen vilken hylla det var bara. Kan vara smått förvirrad ibland.
Jo, skulle jag säg nåt om aftonen också eller hur var det?
Naturligtvis var ynglingarna superduktiga. Solo, duetter och flockvis. Talanger av stort format. Fast jag väntade såklart på Corroded och det gjorde jag rätt i. Akustiskt gigg. Kan det vara nåt? Ja, så in i helvete kan det vara nåt. Skitbra liksom, rätt av.
Gjorde ett försiktigt försök att gå upp på det där golvet framför scen. Stod där ca 30 sekunder.
- Hallå tjejer, kan ni sätta er ner, ni skymmer.
Jag vände mig om och kikade på de som försökt påkalla uppmärksamheten. Ja, det lyckades de med eftersom jag vände mig om. Kanske dock tyvärr inte med den reaktion de förväntat sig.
- Nej, jag vill verkligen inte sitta ner. Det är hårdrock nu. Hallå liksom.
Mummel mummel bakom ryggen.
Jag vänder mig igen.
- Bandet tycker nog det är roligare om det är fler framför scen, så kom gärna ut hit istället.
Nej då. Det kan finnas många anledningar att man inte vill göra det. Kanske mår bra av att sitta. Jag mår bra av att stå. Jag får ont i ryggen att sitta för mycket, men misstänkte att hon inte var intresserad av min sjukdomshistoria med disken.
Vände mig en gång till för säkerhetsskull för att se hur många jag skymde. Inte några 3.000 liksom. En människa. Jag tänkte då att hon faktiskt fick flytta sin stol en halvmeter istället. Hoppas jag inte förstörde kvällen för henne för mycket.
Bandet ropade ett par gånger till sen, att det tyckte folk skulle komma upp och dansa och "grejja" på golvet framför dem.
"Grejja"? Vad är det liksom?? Det måste jag be att få en utförlig beskrivning av nästa gång så man vet vad man ger sig in på. Eller var det grejja vi gjorde senare när vi körde akrobatiska övningar? Hmmm.
- Hallå, kom närmare, vi luktar inte illa.
Shit vad mycket att kontrollera tänkte jag. Tog fram mitt A4 block och penna och började skriva ner alla frågor jag skulle gå igenom med dem sen. Har alltid drömt om att få göra intervju med ett band.. Och gäller att ha några frågor på lager då såklart. Viktiga sådana.
Sa jag nåt om uppträdandet? Deras då alltså. Ja, det var bra. Nu har jag nämnt det.
Mitt eget? Ja, det var bra. Nu har jag nämnt det också. :)
(Och jag försökte inte stjäla kandelabern, ville bara ha myskväll ute. Och försökte inte sno vinglaset heller, skulle bara dricka upp Coca Colan innan jag lämnade platsen..)
Då ska vi se, var var jag? Inne, ute, på dansgolvet, på soffan, i sjöboden, på björkstubbarna, på scen.
Eeeeh, prutade visst på tröjan också. Jag vet att det bara gällde mängdrabatt om man hade tio barn, men lyckades inte leta upp så många under kvällen. Och jag sa faktiskt till han försäljaren att han luktade gott. Tror vi var överens. Eleven shades of black. Måste komma från fyra nyanser av brunt, fast i en bättre version. ;) Fett nöjd med min nya tisha.
Ja, bandet slutade spela. Och då började grabbarna boys och tjejen lira igen. Fast då kom grabbarna grus på att de nog ville lira lite till och det blev spontanjam på scen. Sånt är bara för gött alltså. Goegoe-stämning.
Hade vi glömt nåt? Ja, lite stretching i form av akrobatiska övningar, spagat (knäböj..), höftrullning, yoga, tai chi och naturliga posér med ena foten på scen. Alltså inte jag. jo, foten, fast mest andra. Ääääh. Spagat var svårt med rött plastskärp, begränsade tydligen rörligheten, och flytta på det var svårt, men jag försöker faktiskt bara vara hjälpsam. Jag tror att jag blåste alla vuxenpoäng på en kväll som jag samlat ihop under nästan en månads tid. När jag hängde i takbjälken i Norrköping i somras så nollade jag det kontot.
Klockan tickade på och vi fick spännande nya namn i Fröken Njau och Fröken Nej och eftersom det var långt efter stängningsdags och vi blev utstädade med piasavakvasten så var det dags att tänka på refrängen, någon av alla de bra vi hade hört tidigare på kvällen. Kände att hurtbullarna fick behålla tidig morgonjogging med armhävningar och sånt för sig själva och hade kanske övervägt det hela om jag vetat att Gyllenhornskans skulle duka upp frukostbuffé. Så istället gott kramkalas, hårda kramar, men det var mest för att det var en järnstång imellan.
Det enda som är kvar att önska, är en halsfrisk version av Sweet Child o´mine av Fredrik. Men det hoppas jag på nästa gång.
söndag 21 augusti 2011
Pow Wow
Ute med klubben och kör, kikar i backspegeln och kommer på mig själv med att sjunga på D.A.D låter "I'm counting my cattle, 1 2 3 4 5, I'm counting my cattle just to check that they are still alive.." Skakar lite på huvudet. Känner mig inte "redi i nån änne".
Ja då ska vi se, full storm, halmtak, hårdrockskossor där luggen möter tungspetsen i näsborren, glittrande Ivösjö och en alljämt härligt grön bokskogsallé trots att vårens ljusgröna mattats av, Glada som hade svårt att hålla kurs i blåsten, svalor, citronfjärilar, takläggare i bar överkropp, skördetröskedamm på det rosa lipglosset (varför väntar man inte med att sminka sig tills man är framme..). Kraftig storm, sa jag det, kunde se tidningsrubriken framför mig.. "Mc-olycka, blåste in i traktor".
Och så framme, hinner inte ta av hjälmen knappt förrän jag blivit välkomstkramad, serverad verktyg och välkomstdrinkad. Härlig åktur allt som allt. :)
Efter mycket stånk och stön i lekarna så blev det middag, dansa betonggolvet slätt, kvällsvandring, hårdrock som tusan, ingen Rihanna och prisutdelning. Mustaschskivor och HelloKitty-tröjor.. Fina grejjer det.
Till slut tog väl kraften slut och ett försök till sova skulle göras, men shit vilka serenader under nattens gång, heliga kor, högljudda snarkningar från granntälten, bitlek, hojstartning kl 04.40 och till slut kajorna som överröstade skogsduvornas kurrande.
Så, lätt blev det en och en halv timmes riktig sömn i alla fall.. När jag sen var så trött att jag höll på att svimma trots att jag låg ner, så fick jag kramp bara jag tänkte tanken, i tårna, vaderna, framsidan smalbenet, låren, höfterna.
Nääää, jag ska väl inte sova då. Fick ut på morgonpromenad i lilla byn och kolla in alla små vackra hus. Kul i ca tjugo minuter.
Sen blev det vila i skuggan, på luftmadrassen. Dagens ord: Tvillingdolme, myntades under en del grova skratt.
Sällan har så många uteliggare skådats i lilla byn och när tälten började koka och hjärnorna lika så, förflyttades madrasser ut i skuggan där det var riktigt svalt och skönt. Då jag införskaffat en dubbelluftmadrass så fick jag snabbt sällskap av Marie och nerkrupna ordentligt i varsin sovsäck såg vi tydligen ut som kåldolmar. Därav det fina namnet "tvillingdolmar". :o)
Ja då ska vi se, full storm, halmtak, hårdrockskossor där luggen möter tungspetsen i näsborren, glittrande Ivösjö och en alljämt härligt grön bokskogsallé trots att vårens ljusgröna mattats av, Glada som hade svårt att hålla kurs i blåsten, svalor, citronfjärilar, takläggare i bar överkropp, skördetröskedamm på det rosa lipglosset (varför väntar man inte med att sminka sig tills man är framme..). Kraftig storm, sa jag det, kunde se tidningsrubriken framför mig.. "Mc-olycka, blåste in i traktor".
Och så framme, hinner inte ta av hjälmen knappt förrän jag blivit välkomstkramad, serverad verktyg och välkomstdrinkad. Härlig åktur allt som allt. :)
Efter mycket stånk och stön i lekarna så blev det middag, dansa betonggolvet slätt, kvällsvandring, hårdrock som tusan, ingen Rihanna och prisutdelning. Mustaschskivor och HelloKitty-tröjor.. Fina grejjer det.
Till slut tog väl kraften slut och ett försök till sova skulle göras, men shit vilka serenader under nattens gång, heliga kor, högljudda snarkningar från granntälten, bitlek, hojstartning kl 04.40 och till slut kajorna som överröstade skogsduvornas kurrande.
Så, lätt blev det en och en halv timmes riktig sömn i alla fall.. När jag sen var så trött att jag höll på att svimma trots att jag låg ner, så fick jag kramp bara jag tänkte tanken, i tårna, vaderna, framsidan smalbenet, låren, höfterna.
Nääää, jag ska väl inte sova då. Fick ut på morgonpromenad i lilla byn och kolla in alla små vackra hus. Kul i ca tjugo minuter.
Sen blev det vila i skuggan, på luftmadrassen. Dagens ord: Tvillingdolme, myntades under en del grova skratt.
Sällan har så många uteliggare skådats i lilla byn och när tälten började koka och hjärnorna lika så, förflyttades madrasser ut i skuggan där det var riktigt svalt och skönt. Då jag införskaffat en dubbelluftmadrass så fick jag snabbt sällskap av Marie och nerkrupna ordentligt i varsin sovsäck såg vi tydligen ut som kåldolmar. Därav det fina namnet "tvillingdolmar". :o)
måndag 8 augusti 2011
Spela på svampen?
Jo, jag behöver nog berätta mer om min svamputflykt..
Jag tog korgen och en plastkniv, den översta jag kunde hitta i röran då jag rivit ner mitt kök, typ.
Och så på med gummistövlar, långbyxat (heter det så? långbenat kanske), långärmat och myggmedel. Trask ut i skogen, var där på 30 sekunder.
Spanade efter fjällskivlingen. Ingen där.
Stannade upp och lyssnade. Det var precis knäpptyst. Funderade på om jag fått nersatt hörsel. Något brukar det låta i skogen. Nån liten vindpust, några rasslande löv i trädens kronor. Eller en fågel som kvittrar. Men nej, precis helt tyst.
Gick några steg till in i skogen. Och där, vid en liksvamp, där surrade det till av en hel flock flugor som samlats för att mumsa på den oangenäma lukten. Gör de så förresten? Mumsar på svampen? Äter flugor svamp? Eller rullar de sig bara i lukten, som en hund som gillar "konstiga" dofter. Och vag gör flugorna med doften i så fall?
Skyndade snabbt vidare och huvudet svängde från sida till sida i jakt på gult. Och till slut nådde jag mina ställen. Inga stora ställen, inga ängar med gult, mer små anhopningar av knoppande kantareller och korgen fylldes sakta men säkert.
Kände mig mäkta glad, kanske t.o.m en smula elakt glad för att jag hittade dem först i år. Får man känna så?
Den lilla plastkniven fick jobba, skar av foten (på svamparna då) och lämnade mesta av jorden i skogen. Tänkte att jag inte behövde ha med den hem till köket.
Drog en repa till de svarta kantarellerna också, eller svart trumpetsvamp som de heter. Men de var starkt åtsatta redan av diverse småkryp som tuggat i sig dem. Ett fåtal hamnade i korgen och utgjorde fin kontrast till det gyllene gula som redan låg där.
Försökte spela lite på en. Heter de trumpetsvamp så gör det ju. Men jag var aldrig någon stjärna i musik i skolan så fick faktiskt inte fram så mycket toner. Kanske berodde på att den saknade knappar. Och var svart och inte mässingsgul som trumpeter brukar vara mest i vanliga fall.
Rensa, skära, skölja och vips till stekpannan. Två pannor fulla blev det. Fräsandes i olja. Bredde mig en macka och slevade upp ett helt berg med kantareller på den.
Tog ett stort bett och blundade. Ååååååååå, så gott. Hela gommen fylldes av nystekt guld. Smöret på mackan smälte av värmen och det rann smördroppar nerför fingrarna. Tog ett stort bett till. Ååååååå, så gott. :)
Det är nåt visst med den första kantarellmackan för året.
Jag tog korgen och en plastkniv, den översta jag kunde hitta i röran då jag rivit ner mitt kök, typ.
Och så på med gummistövlar, långbyxat (heter det så? långbenat kanske), långärmat och myggmedel. Trask ut i skogen, var där på 30 sekunder.
Spanade efter fjällskivlingen. Ingen där.
Stannade upp och lyssnade. Det var precis knäpptyst. Funderade på om jag fått nersatt hörsel. Något brukar det låta i skogen. Nån liten vindpust, några rasslande löv i trädens kronor. Eller en fågel som kvittrar. Men nej, precis helt tyst.
Gick några steg till in i skogen. Och där, vid en liksvamp, där surrade det till av en hel flock flugor som samlats för att mumsa på den oangenäma lukten. Gör de så förresten? Mumsar på svampen? Äter flugor svamp? Eller rullar de sig bara i lukten, som en hund som gillar "konstiga" dofter. Och vag gör flugorna med doften i så fall?
Skyndade snabbt vidare och huvudet svängde från sida till sida i jakt på gult. Och till slut nådde jag mina ställen. Inga stora ställen, inga ängar med gult, mer små anhopningar av knoppande kantareller och korgen fylldes sakta men säkert.
Kände mig mäkta glad, kanske t.o.m en smula elakt glad för att jag hittade dem först i år. Får man känna så?
Den lilla plastkniven fick jobba, skar av foten (på svamparna då) och lämnade mesta av jorden i skogen. Tänkte att jag inte behövde ha med den hem till köket.
Drog en repa till de svarta kantarellerna också, eller svart trumpetsvamp som de heter. Men de var starkt åtsatta redan av diverse småkryp som tuggat i sig dem. Ett fåtal hamnade i korgen och utgjorde fin kontrast till det gyllene gula som redan låg där.
Försökte spela lite på en. Heter de trumpetsvamp så gör det ju. Men jag var aldrig någon stjärna i musik i skolan så fick faktiskt inte fram så mycket toner. Kanske berodde på att den saknade knappar. Och var svart och inte mässingsgul som trumpeter brukar vara mest i vanliga fall.
Rensa, skära, skölja och vips till stekpannan. Två pannor fulla blev det. Fräsandes i olja. Bredde mig en macka och slevade upp ett helt berg med kantareller på den.
Tog ett stort bett och blundade. Ååååååååå, så gott. Hela gommen fylldes av nystekt guld. Smöret på mackan smälte av värmen och det rann smördroppar nerför fingrarna. Tog ett stort bett till. Ååååååå, så gott. :)
Det är nåt visst med den första kantarellmackan för året.
söndag 31 juli 2011
Det svenska Peking.
Peking ja, inte andra sidan klotet som man sa förr om Kina utan beläget i Sverige ca 38 mil hemifrån. Så för att slippa köra hoj själv de milen körde jag till Lövhults bensinstation och mötte upp en orange blommig bil som inte var med oss, och så Lågt Flygande Marie, Peter och Palle. I lätt droppande regn tog vi oss genom Vetlanda där Vältmercan och de tre kebaberna med matte hängde på, och vidare till glasstopp i Kisa och genom en forsande väg där bilarna stod still och landade i ett Norrköping som välkomnade oss med varm Punsch och ärtsoppa och det smakade mer.
Besökte Skånska ambassaden trots att jag är Bleking. Där jammade lite musiker på övre hönsvinden och musikpoliserna stod och headbangade i baren och antecknade febrilt i varje paus, både de efter låtarna och de i låtarna.
Sen blev det Spolarvätskedrinkar utan sprit. Eller i alla fall väldigt lite sprit i. För någon påstod att det var mycket sprit i. Och då togs det fram en tändare och man försökte elda på groggarna, men då de inte brann konstaterades det att det inte var så farligt mycket sprit i. Fastän det späddes på med mer. Så nej. Väldigt lustigt. För en stund senare så kunde man ana att innehavarna av de där glasen på något sätt hade blivit påverkade. Och jag tror inte det var kvällsluften för den provade vi andra också och jag märkte då inget själv. Starka och duktiga blev de som druckit och de lovade att de skulle regera på dansgolvet. Med eller utan Vollsjötofflor. Nu vet vi inte om det finns att få tag i, men Mohedatoffeln finns, och även med Bullettryck och stora feta nitar. Dock inte i storlek 47 så att det får plats raggsockar, men det går kanske att lösa ändå.
Många kul skyltar och uttryck avhandlades såsom "Ganska gott faktiskt", "Samtliga hjärnor har varit tinade", "Annars jag kanske tänka fan". Efter sådana genomgångar kan man inte annat än att somna gott och sova gott, i flera timmar. Men alltid för få när man är på träff..
Så, torsdag done. Vad fredag ha i sitt sköte. Jo, både fyrkantig och rund pool á la Mingo och Lena, och när man ligger där i det varma bubblande vattnet så blir man dessutom serverad en kall bira. Så ska man ha det när man har det som sämst. Livet är gott att leva.
Efter att vi alla lämnade stället som nya människor, fräscha som tusan, och laddade, både vi, kameror och mobiler så blev den en runda till Bishops arms. Kände att det gode biskopen behövde ta emot oss med öppna armar och det gjorde han. Serverades simmande god mat och dryck och verkligen redo att ta sig an en partykväll som heter duga.
Marcus Pettersson was with Nina Sällström and 2 others at Classes Massage..
Partykvällen den blev både framför stora scen och i hönshuset. Och jisses. Efter att ha funderat i ett års tid, när Håret 60+ (som jag blivit skarpt tillrättavisad att han inte alls är, utan bara nästan 55 fast man får kalla honom för gubbe ändå), gråhårig och lätt övervikt svingade sig upp i takbjälkarna och impa-faktorn sköt i höjden som en raket, så hade jag nu med ett moget och ansvarsfullt övervägt beslut tänkt att jag skulle göra det samma, trots att inte min ålder är 60+ så kvalade jag in på de andra två kriterierna så lika bra att öva. Och det var precis så roligt som jag hade tänkt mig och är mycket mycket stolt över min bedrift, trots att kameramannen höll på att sätta i halsen av orosandetag. Gick i säng lycklig!!! Ljusnat hade det visst också börjat göra..
Lördag. Missade frukosten.. Eller ja, ett rött piller och en kopp kaffe och när jag kom upp andra gånge var frukosten slut. Som det kan bli. Fick bli en nödbanan på Centralbadet. Och där utnyttjades faciliteterna, utomhusbad och simborgarmärke, relalalalalalaxavdelning med bubbelpool, svalrum (42 grader) torrbastu och ångbastu värre än Lützendimman. Sååååå gott.
Marcus Pettersson was with Nina Sällström and Marie Dahlberg at Norrköpings Kappsimningsklubb.
Många konstiga taggningar blev det. Och sen då...
Marcus Pettersson was with Nina Sällström and Marie Dahlberg at Emils flottsalong.
Emils flottsalong, vad fan är det? En smörtillverkare? Eller en frisör till rockabillyfans som ska ha rätta svungen på luggen? Jag känner att det är lite som i verkliga livet det här med facebook. Med humor kommer man långt, och många människor tror sig veta både det ena och det andra utan att man själv vet..
Jag ler en smula. Och konstaterar att autografen av Cliff Barnes kanske inte var äkta men lika äkta som Monsters of Rock. Gäller att ha en dos positiv fantasi.
Utan energidryck så blev det dock fjärde laxbiten för helgen som suveräne Jocke hade sparat undan i specialgömmorna och är tacksam som fan, för gott var det. Och inte mer än en gaffel per tallrik gick åt.
Fick förhandstips om turnébussen som endast är bättre på två sätt, den går bättre och det går att ha disco i mittgången. Ingen plats för motorcyklar, endast fem bäddar, mindre packningsutrymme, ja allt var sämre för övrigt. Blir till att inspektera nästa helg förmodligen. Men då det var lite lite kvar på den nuvarande så kramade jag om bröderna Pucko, noterade att jag ska komma ihåg Melodikrysset med Jäger nästa år och att jag var fett nöjd med kalaset.
Som pricken över i:et. Regnkläderna nerpackade ordentligt i väskan. Och trots jag inte kan mecka så har jag diverse nyttiga verktyg med mig som visade sig komma till nytta på annan hoj. Mer sol, mer lax, mer kramar. Och så hej då tills näst.
Besökte Skånska ambassaden trots att jag är Bleking. Där jammade lite musiker på övre hönsvinden och musikpoliserna stod och headbangade i baren och antecknade febrilt i varje paus, både de efter låtarna och de i låtarna.
Sen blev det Spolarvätskedrinkar utan sprit. Eller i alla fall väldigt lite sprit i. För någon påstod att det var mycket sprit i. Och då togs det fram en tändare och man försökte elda på groggarna, men då de inte brann konstaterades det att det inte var så farligt mycket sprit i. Fastän det späddes på med mer. Så nej. Väldigt lustigt. För en stund senare så kunde man ana att innehavarna av de där glasen på något sätt hade blivit påverkade. Och jag tror inte det var kvällsluften för den provade vi andra också och jag märkte då inget själv. Starka och duktiga blev de som druckit och de lovade att de skulle regera på dansgolvet. Med eller utan Vollsjötofflor. Nu vet vi inte om det finns att få tag i, men Mohedatoffeln finns, och även med Bullettryck och stora feta nitar. Dock inte i storlek 47 så att det får plats raggsockar, men det går kanske att lösa ändå.
Många kul skyltar och uttryck avhandlades såsom "Ganska gott faktiskt", "Samtliga hjärnor har varit tinade", "Annars jag kanske tänka fan". Efter sådana genomgångar kan man inte annat än att somna gott och sova gott, i flera timmar. Men alltid för få när man är på träff..
Så, torsdag done. Vad fredag ha i sitt sköte. Jo, både fyrkantig och rund pool á la Mingo och Lena, och när man ligger där i det varma bubblande vattnet så blir man dessutom serverad en kall bira. Så ska man ha det när man har det som sämst. Livet är gott att leva.
Efter att vi alla lämnade stället som nya människor, fräscha som tusan, och laddade, både vi, kameror och mobiler så blev den en runda till Bishops arms. Kände att det gode biskopen behövde ta emot oss med öppna armar och det gjorde han. Serverades simmande god mat och dryck och verkligen redo att ta sig an en partykväll som heter duga.
Marcus Pettersson was with Nina Sällström and 2 others at Classes Massage..
Partykvällen den blev både framför stora scen och i hönshuset. Och jisses. Efter att ha funderat i ett års tid, när Håret 60+ (som jag blivit skarpt tillrättavisad att han inte alls är, utan bara nästan 55 fast man får kalla honom för gubbe ändå), gråhårig och lätt övervikt svingade sig upp i takbjälkarna och impa-faktorn sköt i höjden som en raket, så hade jag nu med ett moget och ansvarsfullt övervägt beslut tänkt att jag skulle göra det samma, trots att inte min ålder är 60+ så kvalade jag in på de andra två kriterierna så lika bra att öva. Och det var precis så roligt som jag hade tänkt mig och är mycket mycket stolt över min bedrift, trots att kameramannen höll på att sätta i halsen av orosandetag. Gick i säng lycklig!!! Ljusnat hade det visst också börjat göra..
Lördag. Missade frukosten.. Eller ja, ett rött piller och en kopp kaffe och när jag kom upp andra gånge var frukosten slut. Som det kan bli. Fick bli en nödbanan på Centralbadet. Och där utnyttjades faciliteterna, utomhusbad och simborgarmärke, relalalalalalaxavdelning med bubbelpool, svalrum (42 grader) torrbastu och ångbastu värre än Lützendimman. Sååååå gott.
Marcus Pettersson was with Nina Sällström and Marie Dahlberg at Norrköpings Kappsimningsklubb.
Många konstiga taggningar blev det. Och sen då...
Marcus Pettersson was with Nina Sällström and Marie Dahlberg at Emils flottsalong.
Emils flottsalong, vad fan är det? En smörtillverkare? Eller en frisör till rockabillyfans som ska ha rätta svungen på luggen? Jag känner att det är lite som i verkliga livet det här med facebook. Med humor kommer man långt, och många människor tror sig veta både det ena och det andra utan att man själv vet..
Jag ler en smula. Och konstaterar att autografen av Cliff Barnes kanske inte var äkta men lika äkta som Monsters of Rock. Gäller att ha en dos positiv fantasi.
Utan energidryck så blev det dock fjärde laxbiten för helgen som suveräne Jocke hade sparat undan i specialgömmorna och är tacksam som fan, för gott var det. Och inte mer än en gaffel per tallrik gick åt.
Fick förhandstips om turnébussen som endast är bättre på två sätt, den går bättre och det går att ha disco i mittgången. Ingen plats för motorcyklar, endast fem bäddar, mindre packningsutrymme, ja allt var sämre för övrigt. Blir till att inspektera nästa helg förmodligen. Men då det var lite lite kvar på den nuvarande så kramade jag om bröderna Pucko, noterade att jag ska komma ihåg Melodikrysset med Jäger nästa år och att jag var fett nöjd med kalaset.
Som pricken över i:et. Regnkläderna nerpackade ordentligt i väskan. Och trots jag inte kan mecka så har jag diverse nyttiga verktyg med mig som visade sig komma till nytta på annan hoj. Mer sol, mer lax, mer kramar. Och så hej då tills näst.
Inte alltid lätt.
"Jag måste erkänna att jag förstår inte din blogg alltid". Hört i lördags. :)
Nej, det är nog så, ibland är det tänkt att kanske inte alla ska förstå, utan mest de inblandade. Men om det är tänkt att folk ska förstå så är det tråkigt om de inte gör det. Och hur ska jag nu kunna avgöra vem och var och när och hur?
Nej, det är nog så, ibland är det tänkt att kanske inte alla ska förstå, utan mest de inblandade. Men om det är tänkt att folk ska förstå så är det tråkigt om de inte gör det. Och hur ska jag nu kunna avgöra vem och var och när och hur?
onsdag 27 juli 2011
Flox och fladdermöss.
Fingerborgsblommorna och floxen avtecknar sig svagt rosa mot den vita fönsterbrädan. Jag tittar in genom fönstret. Smilla sitter uppkrupen där och trycker sin lilla rosa nos mot rutan. Hon tittar tillbaka. Jag ler.
Tar ett djupt andetag i den ljummiga sommarkvällen. Mörka molnformationer drar förbi över den ännu ganska ljusa himmeln. De bildar mönster som grova gubbar, möss och vackra ögon.
Asken är stor och mäktig och trädkronan breder ut sig, fast stor och mäktig utan att vara skrämmande, den är trygg på nåt sätt där den står. Mitt alldeles egna sagoträd.
En fladdermus susar förbi helt ljudlöst. Men syrsorna spelar på sin melodi och vattnet brusar.
Välbekanta och härliga ljud.
Här är gött att leva.
Tar ett djupt andetag i den ljummiga sommarkvällen. Mörka molnformationer drar förbi över den ännu ganska ljusa himmeln. De bildar mönster som grova gubbar, möss och vackra ögon.
Asken är stor och mäktig och trädkronan breder ut sig, fast stor och mäktig utan att vara skrämmande, den är trygg på nåt sätt där den står. Mitt alldeles egna sagoträd.
En fladdermus susar förbi helt ljudlöst. Men syrsorna spelar på sin melodi och vattnet brusar.
Välbekanta och härliga ljud.
Här är gött att leva.
torsdag 7 juli 2011
Släng de böjda, que?
Jag och några väninnor satt för lite sen och pratade om världen. Där finns mycket att prata om... Min ena väninna trodde inte man slängde så mycket mat nu för tiden som innan. Det påstods då för tjugo år sen att det hälldes tonvis med säd i havet, och det lät otroligt i våra öron, vi som kom från landet och hade lantbrukarföräldrar. Hur kan någon slänga det man odlat? Det som lagts tid och energi på. Någon har stigit upp tidigt och gått och lagt sig sent. Jobbat i sitt anletes svett. Sen slängs det bort. Mycket märkligt. Det fanns någon förklaring om att det är billigare att göra så. För vem? För att hålla marknadspriset uppe. För att någon ska tjäna mer pengar. Och jag kan i alla fall säga, att det var inte de små lantbrukarna i Sverige som tjänade de stora pengarna på detta. Och de hungriga människorna som finns runt om i världen blev inte mättare. Men någon någonstans, som bestämmer, tjänar massvis med stålar på detta sätt.
Och var märkligare är, det verkar vara värre än någonsin. Idag på radion, sisådär, 06.08 i morse, så hörde jag att 1/3 av all producerad mat i Sverige, når aldrig konsumenterna fastän det inte är nåt fel på maten. Dagens exempel var morötter som inte var tillräckligt raka. Det beräknades 20-40 Miljarder i extra kostnad, för denna hantering, bidragssystem, miljöpåverkan, etc.
Vad är det för knasbollar vi lämnat över makten till? Och hur kan vi acceptera såna regler? 1/3, det är jävligt mycket. Systemet är ju helt sjukt!
Och var märkligare är, det verkar vara värre än någonsin. Idag på radion, sisådär, 06.08 i morse, så hörde jag att 1/3 av all producerad mat i Sverige, når aldrig konsumenterna fastän det inte är nåt fel på maten. Dagens exempel var morötter som inte var tillräckligt raka. Det beräknades 20-40 Miljarder i extra kostnad, för denna hantering, bidragssystem, miljöpåverkan, etc.
Vad är det för knasbollar vi lämnat över makten till? Och hur kan vi acceptera såna regler? 1/3, det är jävligt mycket. Systemet är ju helt sjukt!
söndag 3 juli 2011
Male Island
Började dagen med att kolla in facebook. Jäklar vad folk klagade. Ingen sol framme.. Det var höst och kallt och bistert. Men lägg av!! Det är inte höst ute. Det är 23 grader varmt!!! Ingen som kan stuckit ut nästan och kännt efter. Surmular.
Nåja, SMHI hade lovat ösregn hela helgen så det där med sova under öppen himmel hade övergått till plan B, C..H. Och H som i Hanö blev det.
Packade fikakorg med kaffe, jordgubbar, vinflaskor, nötter, whisky, plastmuggar, vatten.. Gäller att vara rätt utrustad. Mötte upp i Sandbäck och samlade ihop skocken.
Kände mig lite som Snövit och de sju dvärgarna, ja, fast det blev bara sex stycken grabbar från klubben, och dvärgar är de ju inte. Men iaf.. Kanske får ta ena dvärg-platsen då. Pax för att vara Glader. :o) Eller nej just det. Ähh.
In i bilen och tog oss till Nogersund och klarade inte av att hålla ihop vägen ner ens. Gotis såg en egen färjeskylt och drog till höger. Och Hasse som var bombsäker på vägen dirigerade oss till vänster, så vi kom först. Allt är en tävling väl?
Släpade ner packningen till avgångsplatsen.
- Nån som vill ha kaffe, försökte jag.
- Kaffe, nej, det är semester, var är ölen?
Sen styrde 12 snabba ben mot restaurang Gyllenhorn och ölen flödade innan vi ens lämnat hamnen och lyckan var total. Det där ösregnet de utlovat hela helgen verkade inte alls stämma. Solen sken på näsan och de skinnvästbeklädda började svettas så jag blev ombedd att byta plats och sätta mig i solen istället. Inte många sekunders tvekan på det. Sol och öl. Jag trivdes också.
Ja då ska vi se, jag, Micke, Stiffe, Elmlund, Got, Backis och Hasse. Lotta och Lars var inte med och det konstaterade vi alla att det var rysligt synd.
Upp på färjan och parkerade oss på soldäck. Jösses, sämre kan man ha det. Svenska flaggan slog i vinden och jag satt och petade i mig jordgubbar allt var tygeln höll. Sa jag att jag gillar jordgubbar?
Så gick vi in i Hanös hamn, eller Male Island Harbour som jag tänkte att det nog heter på internationellt språk.
Letade upp Hanö skola som var ombyggt till vandrarhem och installerade oss i Annexet.
Elmlund som kunde ligga var som helst, t.o.m sova på en sten anmälde sig frivilligt till att bli golvad. Så alla i samma minimala rum. Sex sängar och en golvliggandes. Det här kan bli spännande luft tänkte jag..
Bäddning i full gång och Hasse låg helt plötsligt på knä framför sängen.
- Vad gör du Hasse, ber du aftonbön, frågade jag till allas förtjusning.
- Nähä, det får du aldrig se mig göra, blev svaret och därmed vet vi det.
- Jävla små öl de gör nu förtiden, kom det helt plötsligt från Micke.
I den värmen som stekte på oss är frågan om det inte var en viss procent som avdunstade också. För märkligt vad de gick åt. Sovsäckskvalitén verkar vara si och så med. Och jag undrar hur de egentligen gör för att ta sönder dem så fort. Tydligen varar en sovsäck bara en säsong för killar. Sen "knölar" man runt så mycket så de går sönder. Jag har nog knölat för lite, för min håller år efter år efter år.
Började göra oss klara för en rundtur på ön men då blev Got hungrig och lite kinkig:
- Jag kan inte gå runt hela ön på bara fem mackor.
- Jag har bara ätit tre, sa Backis och därmed så var det slutgnällt.
Men visst måste man ha mat för att orka gå runt ön. Våfflor blev förslaget och det var de flesta sugna på.
- Demokrati är överskattat, konstaterade Got.
Men så fick det bli, vi gick 100 meter och rätt in i ett våffelfik. Våfflor med öl har ni kanske aldrig provat men det funkar det också. Fast några gick mer på den traditionella linjen och tog kaffe till.
Alla grabbarna slet av sig tröjorna och så blev det jag och sex grabbar med bar överkropp.
"Det blir varmt väldigt snabbt så det gäller att svälja undan". Tur kylväskan var med, packad med dryck. Alla skulle bära en bit var och Backis var smart han, anmälde sig direkt till att bära sista biten.. Räknade kallt med att det skulle vara mindre innehåll då. Men ska det vara rättvist så ska det, så när full öl försvunnit ersattes den med en sten..
Så inspekterades engelska kyrkogården och bönsäcken. Stack i fötterna i vattnet och jäklar i min lilla låda vad kallt det var, gick isfrossa från tårna ända upp i pannbenet. Elmlund fick för sig att han skulle bada.
- Jahadu, lycka till, sa jag.
Men den killen är galen. Han gick i några meter och slängde sig sen handlöst ner i vattnet, typ 13 grader varmt, dök under ytan, kom upp igen och frustade inte ens.
För att han skulle få upp värmen så knallade vi upp mot fyren och kikade ut över havet där åskmolnen samlades och blixtrarna klöv skyn i vertikala ljuskanoner ner mot ytan. Enorma knallar fyrades av och det lät riktigt riktigt mäktigt. Inte en droppe regn på oss. Men för att inte ha otur, så gick vi ner till annexet igen. Var ändå dags för att piffa till sig inför middagen.
Hasse tyckte han hörde ett skall och frågade om det var hjortarna. Blev helt tyst.
- Menar du fiskmåsen, frågade jag.
Allmänt jubel. Och då hörde Hasse också att det var en mås.
- Ursäkta mig då. Får jag höra detta i evighet nu?
Inget preskriberas väl i sådana här sammanhang. Det har vi erfarit förut. Kan poppa upp de mest konstiga minnen, uttalanden och plakettpriser i form av tunga när man minst anar..
Promenad till restaurang Briggen och parkerade oss ute på verandan med härlig havsutsikt. Valdepenosflaskan den fick trängas på bordet med öl och ett stort glas mjölk.
Jodå, Fantomen i civil skepnad var med oss även denna gång.
Utsågs att jag var äldst i gänget med mina 33 år. Alla andra var yngre.
- Jag är förvånad över att jag inte är äldre, sa Got.
Men det måste blivit nåt fel på räkningen. För jag är yngst, det vet jag.
Nåja, konstaterade att pudlar är intelligentare än afrikaner, och där hörde jag fel, afghaner skulle det vara. Och det låter troligare.
Sen kom ägaren och tyckte att vi skulle flytta in. så han ville inte kasta ut det däringa mc-gänget som det redan pratades om bland de lokala byborna, utan han var inkastare eftersom han tyckte vi borde sitta inne och äta. Förstod inte riktigt vad han menade, för det kom två droppar regn. och Elmlund hade ju lagt kepsen över mjölken för att inte spä ut den. Men men, vi tog gafflar och gjorde en omgruppering, och när vi kikade ut mot andra sidan hamnen förstod vi. Det var precis helt kolsvart och sen brakade det loss igen.
Maten hade precis blivit klar och den var faktiskt helt suverän, både halstrade laxen och de som hade beställt pommes var supernöjda. Tre extra skålar bar de sommarjobbande tjejerna in till oss. Och sen ville Hasse ha något litet till kaffet. Och det kan inte bli mer än lite i det lilla glaset. Och det hade han fullständigt rätt i. Diskussionerna gick heta och Stiffe var gentil:
- Du kan ha ½ rätt där Jonas.
Beställde sen in Engelholms räddglass, då jag missat ett G.
Sen for vi iväg mot piren, passerade Vänthallen och en Massey Ferguson med Multipower. Och där lekte vi med Stiffes kamera och med varandra. Hade skitkul. Både åt poseringarna och kameravinklar och Stiffes fina svanhopp, grodhopp och blandade småhopp när han skulle hinna med att vara motiv i tävling med självutlösaren.
Tog en fottur och gick in i återvändsgränd och gav upp. Ingen kylväska så upp och proviantera.
Och så var det det här med kubbspelet som släpats med. Ingen var så hemskt sugen. Men så hade någon släpat med det. Jo jooo, men är det inte skönt att bara sitta här? Men så hade någon släpat med det. Ja, men okej, vi spelar väl då. På med mer kläder.
- Är det okej om jag tar strumpor i mina sandaler, frågade Stiffe.
Han fick godkänt då det började mörkna och vi räknade med att ingen skulle se oss.
Upp på fotbollsplanen som nog gör division 7 rättvisa. Placerade ut alla pinnar och pinaler. Jaha, hur gör man nu då? Ingen kunde reglerna. Sex på varje sida planen tyckte Got och vi insåg att det blev svårt då vi var sju sammanlagt, men funderade på om man kunde göra en variant på rund-pingis fast med kubb. Lekte bara med tanken för sen blev det två lag och Hasse la sig med det stora ansvaret att ta hand om de utslagna kubbarna och han fick väl inte så värst svettigt uppdrag, för de klibbiga händerna hade kommit från nåt annat. Tog lång tid. Solen började gå ner. Och vi träffade lika många kubbar, fast mest ena laget flyttade fram sina positioner. Och det var värst vad de började gnälla på att de såg dåligt. vi fick sätta upp glimrande ölburkar för att hjälpa de andra med avståndsbedömningen. Vita kubbar från ena hållet och svarta från andra. Inte klokt vad orättvist. Och så vann vi båda. Det var snällt.
Och sen, sen gick alla och gömde sig. Undrade om jag skulle leta upp dem? Stiffe hade iofs satt igång sitt blinkande plektra. Men de andra. Nattorientering. Sen när blev de sportintresserade? Ligger en kennel begraven nånstans. :)
Jag studerade nattfjärilens vingslag och igelkottens löpstil.. Fniss. Den var snabb men rultig och kunde springa väldigt fort faktiskt. Skratta så jag kikna.
Nattorientering? är det samma som att försöka hitta hem på fyllan utan och ha en fusklapp med sin adress som man kan ge till taxichaffisen? Så är det nog, och alla blev inräknade på morgontimmen då jag vaknade genomsvettig med luddtröjan på och solen i ögonen. Jag var den enda med Betty Boop nattlinne men inte använde jag det. (Såg inte att någon av de andra lånat det heller. Puuuuihh!) Verkade vara bättre att lägga sig fullt påklädd. Och solen i ögonen var ju för att vi sovit med dörren öppen hela natten. Så inga problem med luften.
Skrattade gott när jag ändå konstaterade att alla hade hittat hem. Ingen sov på trappan, utan alla var verkligen hemma. Ungefär som att man faktiskt kommit så långt som till sitt förtält, rätt förtält, men bestämt sig för att sova där. Då har man kommit hem.
Backis hittade en främmande strumpa i sängen och det var kanske tur att det inte var någon annans kalsonger, och strumpan visade sig vara Mickes, men det var bara den ena som kom fram. Konstigt då han också sov med precis alla kläderna på. Utom strumporna då.
Medhavd frukost, mackor, kokta ägg, kaffe, yoggi. Vilken lyx.
Svabbade av rummet som vi faktiskt använt några timmar och tog färjan tillbaka till fastlandet. Vet inte om alla var gråhåriga. Tveksamt med Got för han hade inte letat grå strån. Och vi kunde inte riktigt se några på Elmlund, men Stiffe tror han färgar håret. Och vissa andra är det mer synligt på.
Anmälde mig som frivillig chaffis den första milen och backade ut från syrenhäcken och tog mina passagerare safe till Sandbäck.
Och sen kunde vi bara konstatera att denna supertrevliga helg var över. Mycket nöjd med hela resan, umgänget, samtalsämnena, det opretantiösa och det härliga att bara vara tillsammans och ha kul ihop.
Tack alla som var med.
Nåja, SMHI hade lovat ösregn hela helgen så det där med sova under öppen himmel hade övergått till plan B, C..H. Och H som i Hanö blev det.
Packade fikakorg med kaffe, jordgubbar, vinflaskor, nötter, whisky, plastmuggar, vatten.. Gäller att vara rätt utrustad. Mötte upp i Sandbäck och samlade ihop skocken.
Kände mig lite som Snövit och de sju dvärgarna, ja, fast det blev bara sex stycken grabbar från klubben, och dvärgar är de ju inte. Men iaf.. Kanske får ta ena dvärg-platsen då. Pax för att vara Glader. :o) Eller nej just det. Ähh.
In i bilen och tog oss till Nogersund och klarade inte av att hålla ihop vägen ner ens. Gotis såg en egen färjeskylt och drog till höger. Och Hasse som var bombsäker på vägen dirigerade oss till vänster, så vi kom först. Allt är en tävling väl?
Släpade ner packningen till avgångsplatsen.
- Nån som vill ha kaffe, försökte jag.
- Kaffe, nej, det är semester, var är ölen?
Sen styrde 12 snabba ben mot restaurang Gyllenhorn och ölen flödade innan vi ens lämnat hamnen och lyckan var total. Det där ösregnet de utlovat hela helgen verkade inte alls stämma. Solen sken på näsan och de skinnvästbeklädda började svettas så jag blev ombedd att byta plats och sätta mig i solen istället. Inte många sekunders tvekan på det. Sol och öl. Jag trivdes också.
Ja då ska vi se, jag, Micke, Stiffe, Elmlund, Got, Backis och Hasse. Lotta och Lars var inte med och det konstaterade vi alla att det var rysligt synd.
Upp på färjan och parkerade oss på soldäck. Jösses, sämre kan man ha det. Svenska flaggan slog i vinden och jag satt och petade i mig jordgubbar allt var tygeln höll. Sa jag att jag gillar jordgubbar?
Så gick vi in i Hanös hamn, eller Male Island Harbour som jag tänkte att det nog heter på internationellt språk.
Letade upp Hanö skola som var ombyggt till vandrarhem och installerade oss i Annexet.
Elmlund som kunde ligga var som helst, t.o.m sova på en sten anmälde sig frivilligt till att bli golvad. Så alla i samma minimala rum. Sex sängar och en golvliggandes. Det här kan bli spännande luft tänkte jag..
Bäddning i full gång och Hasse låg helt plötsligt på knä framför sängen.
- Vad gör du Hasse, ber du aftonbön, frågade jag till allas förtjusning.
- Nähä, det får du aldrig se mig göra, blev svaret och därmed vet vi det.
- Jävla små öl de gör nu förtiden, kom det helt plötsligt från Micke.
I den värmen som stekte på oss är frågan om det inte var en viss procent som avdunstade också. För märkligt vad de gick åt. Sovsäckskvalitén verkar vara si och så med. Och jag undrar hur de egentligen gör för att ta sönder dem så fort. Tydligen varar en sovsäck bara en säsong för killar. Sen "knölar" man runt så mycket så de går sönder. Jag har nog knölat för lite, för min håller år efter år efter år.
Började göra oss klara för en rundtur på ön men då blev Got hungrig och lite kinkig:
- Jag kan inte gå runt hela ön på bara fem mackor.
- Jag har bara ätit tre, sa Backis och därmed så var det slutgnällt.
Men visst måste man ha mat för att orka gå runt ön. Våfflor blev förslaget och det var de flesta sugna på.
- Demokrati är överskattat, konstaterade Got.
Men så fick det bli, vi gick 100 meter och rätt in i ett våffelfik. Våfflor med öl har ni kanske aldrig provat men det funkar det också. Fast några gick mer på den traditionella linjen och tog kaffe till.
Alla grabbarna slet av sig tröjorna och så blev det jag och sex grabbar med bar överkropp.
"Det blir varmt väldigt snabbt så det gäller att svälja undan". Tur kylväskan var med, packad med dryck. Alla skulle bära en bit var och Backis var smart han, anmälde sig direkt till att bära sista biten.. Räknade kallt med att det skulle vara mindre innehåll då. Men ska det vara rättvist så ska det, så när full öl försvunnit ersattes den med en sten..
Så inspekterades engelska kyrkogården och bönsäcken. Stack i fötterna i vattnet och jäklar i min lilla låda vad kallt det var, gick isfrossa från tårna ända upp i pannbenet. Elmlund fick för sig att han skulle bada.
- Jahadu, lycka till, sa jag.
Men den killen är galen. Han gick i några meter och slängde sig sen handlöst ner i vattnet, typ 13 grader varmt, dök under ytan, kom upp igen och frustade inte ens.
För att han skulle få upp värmen så knallade vi upp mot fyren och kikade ut över havet där åskmolnen samlades och blixtrarna klöv skyn i vertikala ljuskanoner ner mot ytan. Enorma knallar fyrades av och det lät riktigt riktigt mäktigt. Inte en droppe regn på oss. Men för att inte ha otur, så gick vi ner till annexet igen. Var ändå dags för att piffa till sig inför middagen.
Hasse tyckte han hörde ett skall och frågade om det var hjortarna. Blev helt tyst.
- Menar du fiskmåsen, frågade jag.
Allmänt jubel. Och då hörde Hasse också att det var en mås.
- Ursäkta mig då. Får jag höra detta i evighet nu?
Inget preskriberas väl i sådana här sammanhang. Det har vi erfarit förut. Kan poppa upp de mest konstiga minnen, uttalanden och plakettpriser i form av tunga när man minst anar..
Promenad till restaurang Briggen och parkerade oss ute på verandan med härlig havsutsikt. Valdepenosflaskan den fick trängas på bordet med öl och ett stort glas mjölk.
Jodå, Fantomen i civil skepnad var med oss även denna gång.
Utsågs att jag var äldst i gänget med mina 33 år. Alla andra var yngre.
- Jag är förvånad över att jag inte är äldre, sa Got.
Men det måste blivit nåt fel på räkningen. För jag är yngst, det vet jag.
Nåja, konstaterade att pudlar är intelligentare än afrikaner, och där hörde jag fel, afghaner skulle det vara. Och det låter troligare.
Sen kom ägaren och tyckte att vi skulle flytta in. så han ville inte kasta ut det däringa mc-gänget som det redan pratades om bland de lokala byborna, utan han var inkastare eftersom han tyckte vi borde sitta inne och äta. Förstod inte riktigt vad han menade, för det kom två droppar regn. och Elmlund hade ju lagt kepsen över mjölken för att inte spä ut den. Men men, vi tog gafflar och gjorde en omgruppering, och när vi kikade ut mot andra sidan hamnen förstod vi. Det var precis helt kolsvart och sen brakade det loss igen.
Maten hade precis blivit klar och den var faktiskt helt suverän, både halstrade laxen och de som hade beställt pommes var supernöjda. Tre extra skålar bar de sommarjobbande tjejerna in till oss. Och sen ville Hasse ha något litet till kaffet. Och det kan inte bli mer än lite i det lilla glaset. Och det hade han fullständigt rätt i. Diskussionerna gick heta och Stiffe var gentil:
- Du kan ha ½ rätt där Jonas.
Beställde sen in Engelholms räddglass, då jag missat ett G.
Sen for vi iväg mot piren, passerade Vänthallen och en Massey Ferguson med Multipower. Och där lekte vi med Stiffes kamera och med varandra. Hade skitkul. Både åt poseringarna och kameravinklar och Stiffes fina svanhopp, grodhopp och blandade småhopp när han skulle hinna med att vara motiv i tävling med självutlösaren.
Tog en fottur och gick in i återvändsgränd och gav upp. Ingen kylväska så upp och proviantera.
Och så var det det här med kubbspelet som släpats med. Ingen var så hemskt sugen. Men så hade någon släpat med det. Jo jooo, men är det inte skönt att bara sitta här? Men så hade någon släpat med det. Ja, men okej, vi spelar väl då. På med mer kläder.
- Är det okej om jag tar strumpor i mina sandaler, frågade Stiffe.
Han fick godkänt då det började mörkna och vi räknade med att ingen skulle se oss.
Upp på fotbollsplanen som nog gör division 7 rättvisa. Placerade ut alla pinnar och pinaler. Jaha, hur gör man nu då? Ingen kunde reglerna. Sex på varje sida planen tyckte Got och vi insåg att det blev svårt då vi var sju sammanlagt, men funderade på om man kunde göra en variant på rund-pingis fast med kubb. Lekte bara med tanken för sen blev det två lag och Hasse la sig med det stora ansvaret att ta hand om de utslagna kubbarna och han fick väl inte så värst svettigt uppdrag, för de klibbiga händerna hade kommit från nåt annat. Tog lång tid. Solen började gå ner. Och vi träffade lika många kubbar, fast mest ena laget flyttade fram sina positioner. Och det var värst vad de började gnälla på att de såg dåligt. vi fick sätta upp glimrande ölburkar för att hjälpa de andra med avståndsbedömningen. Vita kubbar från ena hållet och svarta från andra. Inte klokt vad orättvist. Och så vann vi båda. Det var snällt.
Och sen, sen gick alla och gömde sig. Undrade om jag skulle leta upp dem? Stiffe hade iofs satt igång sitt blinkande plektra. Men de andra. Nattorientering. Sen när blev de sportintresserade? Ligger en kennel begraven nånstans. :)
Jag studerade nattfjärilens vingslag och igelkottens löpstil.. Fniss. Den var snabb men rultig och kunde springa väldigt fort faktiskt. Skratta så jag kikna.
Nattorientering? är det samma som att försöka hitta hem på fyllan utan och ha en fusklapp med sin adress som man kan ge till taxichaffisen? Så är det nog, och alla blev inräknade på morgontimmen då jag vaknade genomsvettig med luddtröjan på och solen i ögonen. Jag var den enda med Betty Boop nattlinne men inte använde jag det. (Såg inte att någon av de andra lånat det heller. Puuuuihh!) Verkade vara bättre att lägga sig fullt påklädd. Och solen i ögonen var ju för att vi sovit med dörren öppen hela natten. Så inga problem med luften.
Skrattade gott när jag ändå konstaterade att alla hade hittat hem. Ingen sov på trappan, utan alla var verkligen hemma. Ungefär som att man faktiskt kommit så långt som till sitt förtält, rätt förtält, men bestämt sig för att sova där. Då har man kommit hem.
Backis hittade en främmande strumpa i sängen och det var kanske tur att det inte var någon annans kalsonger, och strumpan visade sig vara Mickes, men det var bara den ena som kom fram. Konstigt då han också sov med precis alla kläderna på. Utom strumporna då.
Medhavd frukost, mackor, kokta ägg, kaffe, yoggi. Vilken lyx.
Svabbade av rummet som vi faktiskt använt några timmar och tog färjan tillbaka till fastlandet. Vet inte om alla var gråhåriga. Tveksamt med Got för han hade inte letat grå strån. Och vi kunde inte riktigt se några på Elmlund, men Stiffe tror han färgar håret. Och vissa andra är det mer synligt på.
Anmälde mig som frivillig chaffis den första milen och backade ut från syrenhäcken och tog mina passagerare safe till Sandbäck.
Och sen kunde vi bara konstatera att denna supertrevliga helg var över. Mycket nöjd med hela resan, umgänget, samtalsämnena, det opretantiösa och det härliga att bara vara tillsammans och ha kul ihop.
Tack alla som var med.
onsdag 29 juni 2011
Spröd
Att vara vis är inte något som är lätt på något sätt. Men jag tror alla har en visdom inuti. Den talar kanske med väldigt spröd röst och det måste finnas en vilja att lyssna. Är ni bra lyssnare? Svaren finns nog där många gånger om vi bara tar oss tid och mod. Så rensa bort vaxet gott folk. :)
Spröd
Att vara vis är inte något som är lätt på något sätt. Men jag tror alla har en visdom inuti. Den talar kanske med väldigt spröd röst och det måste finnas en vilja att lyssna. Är ni bra lyssnare? Svaren finns nog där många gånger om vi bara tar oss tid och mod. Så rensa bort vaxet gott folk. :)
fredag 24 juni 2011
På.
Passera porten på Pampiga Pirate Nest! Papegojor, Plingen, Pyret, pirater, papaya, Paradis!
Påfallande pigg på party, putsade pannbulorna, parfymerad. Packat packsäcken, parkas, pläd.
Platt pedal. Perrong. Pestmedlem.
Potatisskrubbning. Projekt putsa plockebären.
Peppa paktpatrioter peptalkande, pilbågetävling, planktävling, puckelpist. Protokollrättare. Plakettvinst passas pristagare.
Pampig Picknick.
Pallar punk, popmusik, polka, pudelrock! Pust. Paus.
Puffar pillimariskt, pjollrar, pladdrar, Privilegie.
Perfekt procedur. Prima.
Puman pussar. PaxVobiscum
Påfallande pigg på party, putsade pannbulorna, parfymerad. Packat packsäcken, parkas, pläd.
Platt pedal. Perrong. Pestmedlem.
Potatisskrubbning. Projekt putsa plockebären.
Peppa paktpatrioter peptalkande, pilbågetävling, planktävling, puckelpist. Protokollrättare. Plakettvinst passas pristagare.
Pampig Picknick.
Pallar punk, popmusik, polka, pudelrock! Pust. Paus.
Puffar pillimariskt, pjollrar, pladdrar, Privilegie.
Perfekt procedur. Prima.
Puman pussar. PaxVobiscum
torsdag 23 juni 2011
Fredagens fest
Fräs fadäs, får flytta fiolspelardeltvälingen. Filande felor fördröjs.
Fantastiska fina flora, firande fruktbarhetsgudarna Frej & Freja först, filt, fjärilar, flox, fläderblom.
Fredagen framlevs för Family & Friends, förväntas facinerat flamsig, fixar fniss.
Fnittrande Fennekhona, för fred.
<3
Fantastiska fina flora, firande fruktbarhetsgudarna Frej & Freja först, filt, fjärilar, flox, fläderblom.
Fredagen framlevs för Family & Friends, förväntas facinerat flamsig, fixar fniss.
Fnittrande Fennekhona, för fred.
<3
söndag 19 juni 2011
Dax att kamma sig.
Eastcoast Riders hade 30 årsfest och som vilken jämnårig som helst så gav jag järnet. Kul som tusan. Gillar grejen med att man kan köpa en pannacotta toppad med jordgubbar, extra sådana också, på en mc-fest. Slå ner fördomarna i halsen lite på folk..
Och när det dagen efter knappt gick att slå ner rabarberpaj så fanns det snälla människor som lovade sondmata mig så att jag överlevde. Och bandage fick jag. Och blev servad med nya plastbestick. Så allt det får väga upp att jag och väninnan sen blev kallade begagnade.
"Eller uuuh, jag menar, slitna. Ni ser lite slitna ut. Eeeh, nu sa jag nog fel." Sen fick han be bästa polaren om hjälpen att upprätta hedern.
Vad hann jag mer med då, skogspromenad x 2, genom den förrymde Malmebons gård, och vackra upplysta träd som betraktades lite såhär underifrån, trippelmassage där min tå var inblandad, tjabba, tjata, tetas, och kramar i massor. Igen. Felande länk och gapskrattarförening. Men vilka goa gäng människor man ramlar på.
Hemfärd i regnställ fastän solen mest sken. Och se där, marinerade jordgubbar i Tingsryd till flyktiga blickar på SM i hästskokastning. Skippade skroten även om ett gäng unga och pigga ur körsällskapet begav sig dit för att checka in. Körde direkt hem, utan att passera gå.
Spännande innehåll i min packväska när jag kom hem då punkasprayet hade bestämt sig för att leva ett helt eget liv. Undrar om väskan är tät nu. Den behöver nog lämnas på skroten däremot.
Jag själv, njaeee, lite matt i pälsen men den ska jag snart kamma till.
Och när det dagen efter knappt gick att slå ner rabarberpaj så fanns det snälla människor som lovade sondmata mig så att jag överlevde. Och bandage fick jag. Och blev servad med nya plastbestick. Så allt det får väga upp att jag och väninnan sen blev kallade begagnade.
"Eller uuuh, jag menar, slitna. Ni ser lite slitna ut. Eeeh, nu sa jag nog fel." Sen fick han be bästa polaren om hjälpen att upprätta hedern.
Vad hann jag mer med då, skogspromenad x 2, genom den förrymde Malmebons gård, och vackra upplysta träd som betraktades lite såhär underifrån, trippelmassage där min tå var inblandad, tjabba, tjata, tetas, och kramar i massor. Igen. Felande länk och gapskrattarförening. Men vilka goa gäng människor man ramlar på.
Hemfärd i regnställ fastän solen mest sken. Och se där, marinerade jordgubbar i Tingsryd till flyktiga blickar på SM i hästskokastning. Skippade skroten även om ett gäng unga och pigga ur körsällskapet begav sig dit för att checka in. Körde direkt hem, utan att passera gå.
Spännande innehåll i min packväska när jag kom hem då punkasprayet hade bestämt sig för att leva ett helt eget liv. Undrar om väskan är tät nu. Den behöver nog lämnas på skroten däremot.
Jag själv, njaeee, lite matt i pälsen men den ska jag snart kamma till.
söndag 12 juni 2011
SRF dag 7
Packade ihop pinalerna. Körde hem. Stoppad av polisen. Fick blåsa. Tur det inte var "dålig andedräktmätare" utan alkomätare, men det gick bra för hon skådespelare Sällströms okända släkting.
Hör fågelkvitter.. Här är verkligen lugnt. Inte ett hårdrocksband i närheten. Ingen biker på gräsmattan heller (jag har ju gått in.. ha ha). och nu är det så där tomt och vemodigt igen. Som varje år när SRF är slut. Darrar kraftigt på underläppen.. :(
Inte en enda varm munk, chokladdoppad med cocos på heller här.. Så att jag hade kunnat tröstäta.
Men som Kent sa, "det är MINDRE än ett år till nästa gång". Bra sagt. Positivt tänkande. Gillar jag.
Nu ska ömma tassarna slängas upp på divanen och jag ska efter denna utrensning av allt som finns i huvudet, förhoppningsvis sova alldeles utomordentligt.
Kram alla goa som gjort min vecka till ett rockparadis!!! \m/
Hör fågelkvitter.. Här är verkligen lugnt. Inte ett hårdrocksband i närheten. Ingen biker på gräsmattan heller (jag har ju gått in.. ha ha). och nu är det så där tomt och vemodigt igen. Som varje år när SRF är slut. Darrar kraftigt på underläppen.. :(
Inte en enda varm munk, chokladdoppad med cocos på heller här.. Så att jag hade kunnat tröstäta.
Men som Kent sa, "det är MINDRE än ett år till nästa gång". Bra sagt. Positivt tänkande. Gillar jag.
Nu ska ömma tassarna slängas upp på divanen och jag ska efter denna utrensning av allt som finns i huvudet, förhoppningsvis sova alldeles utomordentligt.
Kram alla goa som gjort min vecka till ett rockparadis!!! \m/
SRF dag 6
Lördag. För tredje året i rad ordnades det middag, nykokt potatis med sill, yoghurt, gräslök, sallad, bröd. Jordgubbar och glass till efterrätt. Supergott efter all skräpmat som man lyckas stoppa både i sig och på sig. Plums, där hamnade en jordgubbe i vinglaset också. Ooops.
Sen blev det vila middag på slänten till ljudet av Molly Hatchet. Tror faktiskt jag somnade en stund. Rebecka somnade definitivt och var svart på näsan när hon vaknade av kletande trycksvärta ifrån festivalprogrammet.
Sen fick vi äta igen, det stod att det var viktigt i festivalprogrammet. Och att dricka mycket vatten. Och att inte använda kniv. Men det stod inget om sömn va?? Sömn är inte viktigt under festivalen alltså? Och vad händer då, man blir supertrött. Nää, fick gå till campen igen. Lånade ögonbrynsMickes emaljmugg i blått med vita blommor och drack en liter kaffe och smällde i mig en negerboll och sen kom det kickar av alla dess slag, koffein och socker i kombination.
Kunde nog sprungit 100 meter på 9 sekunder, precis som han den däringa Edvard jag hört talas om nu, bara kroppen som sätter fysiska begränsningar. Got skulle kunna springa på 6 sekunder sa han, men han hade behövt kräkas på vägen.
Och sen gick "visamagentävlingen" av stapeln och jag vann igen. Tror han försöker vara snäll. Kommer jag i samma form så ska vi göra "bumphälsningar" mage mot mage nästa gång. Tror det kommer se skitkul ut. Men då blev jag erbjuden en korsett istället, inklusive snörning nån enstaka gång. Eftersom det är långa mil och man måste vara miljömedveten nu för tiden så okej då. Det kan förhala bumpningen ett par år. Men sen, sen jäklar.
Där kom jag in i andra andningen i alla fall. Gött. Var lite orolig där ett tag. BLS fick igång gitarren och visst kan han spela, men just solo är inte riktigt min grej. Thin Lizzy med Ricky Warwick i spetsen gjorde en bra spelning. The boys are back in Norje.
Där kom minsann Ingolf in på scen också. "Det här med att ordna festival är inte så jobbigt, det är värre".
Slutligen, äntligen, dags för Prince of Darkness, fast jag tycker nog Kung ändå. Spelningen var för kort, visst, men han hade kul, sprutade brandskum på publiken, log med hela fejan, "Louuuuuuder!, I can't fuckin' hear you. I'm still crazy".
Så många goa sjyssta bitar att studsa till.
Gitarristen hade en fläkt på scen värdig Carola faktiskt. Och trummisen, shit vad han gick lös på sin utrustning, han hade glömt järntabletterna är jag helt säker på. Sa jag precis att jag inte gillade solo. Nå, Animal i mupparna, släng dig i väggen. Heeeelt galen!!!! Stod med ett fett flin runt hela huvudet och bara njöt. Energin pulserade i kroppen och det var ståpälsvarning.
Är helt förvånad själv faktiskt. Han tappade helt konceptet och kunde knappt sluta banka. Puh!!
Efteråt så skulle Marcus "gå och titta på en grej". Heter den så nu? Peter hängde med och skulle också titta på en grej. Tittar killar på varandras grejjer? Hoppas de hade dem kvar, för fylla lådan med borttappade grejjer verkar värre än Buckcherrysångarens fingrar. Allra bäst är det att fylla den med pannkaka. Men det var renskrapat.
Lägerelden tändes i modernare variant och vi fick en härlig fnisstund som avslutning på kvällen, Grynet var med och Oscar från Hammerfall, och Britney Spears på svenska "slå mig bäbis en gång till". Och Edvards trafiktempo. Och plåt, eller port, eller plåtfasad, eller plåt, eller jag fixar det själv. Hej. Och fick 118 118 meddelandet med "sprucktsfj"? Ja hej, och sov gott.
Sen blev det vila middag på slänten till ljudet av Molly Hatchet. Tror faktiskt jag somnade en stund. Rebecka somnade definitivt och var svart på näsan när hon vaknade av kletande trycksvärta ifrån festivalprogrammet.
Sen fick vi äta igen, det stod att det var viktigt i festivalprogrammet. Och att dricka mycket vatten. Och att inte använda kniv. Men det stod inget om sömn va?? Sömn är inte viktigt under festivalen alltså? Och vad händer då, man blir supertrött. Nää, fick gå till campen igen. Lånade ögonbrynsMickes emaljmugg i blått med vita blommor och drack en liter kaffe och smällde i mig en negerboll och sen kom det kickar av alla dess slag, koffein och socker i kombination.
Kunde nog sprungit 100 meter på 9 sekunder, precis som han den däringa Edvard jag hört talas om nu, bara kroppen som sätter fysiska begränsningar. Got skulle kunna springa på 6 sekunder sa han, men han hade behövt kräkas på vägen.
Och sen gick "visamagentävlingen" av stapeln och jag vann igen. Tror han försöker vara snäll. Kommer jag i samma form så ska vi göra "bumphälsningar" mage mot mage nästa gång. Tror det kommer se skitkul ut. Men då blev jag erbjuden en korsett istället, inklusive snörning nån enstaka gång. Eftersom det är långa mil och man måste vara miljömedveten nu för tiden så okej då. Det kan förhala bumpningen ett par år. Men sen, sen jäklar.
Där kom jag in i andra andningen i alla fall. Gött. Var lite orolig där ett tag. BLS fick igång gitarren och visst kan han spela, men just solo är inte riktigt min grej. Thin Lizzy med Ricky Warwick i spetsen gjorde en bra spelning. The boys are back in Norje.
Där kom minsann Ingolf in på scen också. "Det här med att ordna festival är inte så jobbigt, det är värre".
Slutligen, äntligen, dags för Prince of Darkness, fast jag tycker nog Kung ändå. Spelningen var för kort, visst, men han hade kul, sprutade brandskum på publiken, log med hela fejan, "Louuuuuuder!, I can't fuckin' hear you. I'm still crazy".
Så många goa sjyssta bitar att studsa till.
Gitarristen hade en fläkt på scen värdig Carola faktiskt. Och trummisen, shit vad han gick lös på sin utrustning, han hade glömt järntabletterna är jag helt säker på. Sa jag precis att jag inte gillade solo. Nå, Animal i mupparna, släng dig i väggen. Heeeelt galen!!!! Stod med ett fett flin runt hela huvudet och bara njöt. Energin pulserade i kroppen och det var ståpälsvarning.
Är helt förvånad själv faktiskt. Han tappade helt konceptet och kunde knappt sluta banka. Puh!!
Efteråt så skulle Marcus "gå och titta på en grej". Heter den så nu? Peter hängde med och skulle också titta på en grej. Tittar killar på varandras grejjer? Hoppas de hade dem kvar, för fylla lådan med borttappade grejjer verkar värre än Buckcherrysångarens fingrar. Allra bäst är det att fylla den med pannkaka. Men det var renskrapat.
Lägerelden tändes i modernare variant och vi fick en härlig fnisstund som avslutning på kvällen, Grynet var med och Oscar från Hammerfall, och Britney Spears på svenska "slå mig bäbis en gång till". Och Edvards trafiktempo. Och plåt, eller port, eller plåtfasad, eller plåt, eller jag fixar det själv. Hej. Och fick 118 118 meddelandet med "sprucktsfj"? Ja hej, och sov gott.
SRF dag 5
Fredag. Vaknade, såg ut som ett troll i håret. Funderade på att gå till hårfrisörska Helene på morgonen, men kom sen på att jag bara hade sett henne göra städknutsfrisyren så ångrade mig. Gick till det hemliga rummet. Skrämde en flock bikers på vägen. Doppade huvudet i vatten. Sen funkade det igen.
Susanne hittade kakor, negerboll och dammsugare, i platta plastförpackningar. Legat i väskan en vecka sedan High Chaparal. Skrattar.. Mina varade inte många kvartar. Funderade på om det gick att blåsa upp dem med luftmadrasspumpen. Då kanske det hade gått att äta dem igen. Räddningen kom, Café Camp, där hade de kakor.
På tal om kakor... Steelheart kickade igång fredagen. Här snackar vi gå ner i brygga. Shit assssåeee. Och där drog de på med både Black Dog och She's gone. LSD, Lead Singer Disease, men han är förlåten. Jisses. Löddervarning.
Rebecka kom på när vi stod och lyssnade på musik att hon hade lämnat blod och sen glömt järntabletterna hemma och det var dumt. Väldigt dumt såklart. Men i jämförelse med vad. Jag sa till henne att jag trodde det var ganska lugnt och att det nog gick att göra värre dumheter under festivalveckan om det bara var det.. Vet inte om de gjorde nåt dumt på hemvägen dock, hörde en Edvardkommentar om "att jag följde bara trafiktempot".
Nåja, vi förhörde oss ifall det fanns järn i ölen men det kunde de inte svara på riktigt. Så kom vi på att det finns mycket järn i spenat. Så vi letade upp ett spenatfält och släppte ut Rebecka där på bete i några timmar. Sen såg hon frisk ut igen och kunde rocka vidare.
Tog sen en vilopaus i sackosäckarna hos Ben&Jerry. Vet inte vilka de är riktigt. Såg inte till dem. Men man fick äta glass när man satt och väntade på dem. De dök aldrig upp så jag gick igen efter en stund. Hemliga män alltså.
Men det var mer musik. Jason & the Scorchers där Pontus Snibb spelade trummor. Han kan knappt ha varit född när de var populära. och frågan är hur populära de var. Sångaren presenterade ena låten med "We're gonna play our biggest hit we had during the 80's and it wasn't really big.." Ha ha, kul!
Vi såg Mr Phil med stark underläpp och ostbågestuk på andra hållet, inte som i brygga utan framåtlut. Det fanns de som gillade det skarpt också. Ja, det var tufft. och i rent vetenskapligt syfte så borde man undersöka röstläget i ostbågestuk även vid andra tillfällen. Men det får bli en annan gång.
Gick till campen en sväng. En liten skäggig kille smög sig på mig, lyfte mig rätt upp i luften och slängde mig över axeln. Blev väldigt förvånad av den styrkan. Jag har ju sett när ett partytält skulle slängas över axeln en gång. Det var den lite mer lågempatiske kamraten som skulle vara bockhopparkompis och sen var det mannen myten minisken som skulle vara kapten Zoom och flyga över med tältduken. det låter som om det skulle vara enklare att göra det än att slänga mig över axeln, men det uppdraget misslyckades den gången. Katastrofalt.
Gick tillbaka till Rockområdet. Försökte beställa ett glas vin, men de ville ge mig fil istället. Vadå, ska jag lugna ner mig? Är lugn som en filbunke redan jue...
Kom på att jag har köpt alldeles för lite trumsets i mina dagar..
Förlåt Mr Grill för att jag snackade sönder Helloween för dig. Hörde att de varit jättebra. Marchar vidare i tiden. Tycker det är bra grepp annars det där, spela tre låtar och du har klämt 45 minuter av speltiden. :)
Aint no love in the heart of the city. Men väl här ute i Norjebyn, här finns massor.. Bror min hade sett fysisk kärlek längs med pissestaketet. Uuuuuuu vad äckligt. Själv satte jag mig i diket. För att vänta på min bror och en skjuts som skulle gå hemåt. Där fick man massor med kramar när tusentals strömmade ut från Whitesnake och kom gående emot mig. Man kan tycka att man satt sig lite mitt i strömmen, men ingen verkade ta illa upp.
Sen hade minsann farbror Bo glömt det där med tiden, så halvlåg i Myrfamiljens bil och kom hem ändå. Inte för att jag sov. Mitt larm pep en gång i halvtimmen, men skönt att ligga i egna sängen en natt. Och nu piper det inte längre, meckade brutalt med skruvmejsel. Japp, nu fungerar det igen.
Susanne hittade kakor, negerboll och dammsugare, i platta plastförpackningar. Legat i väskan en vecka sedan High Chaparal. Skrattar.. Mina varade inte många kvartar. Funderade på om det gick att blåsa upp dem med luftmadrasspumpen. Då kanske det hade gått att äta dem igen. Räddningen kom, Café Camp, där hade de kakor.
På tal om kakor... Steelheart kickade igång fredagen. Här snackar vi gå ner i brygga. Shit assssåeee. Och där drog de på med både Black Dog och She's gone. LSD, Lead Singer Disease, men han är förlåten. Jisses. Löddervarning.
Rebecka kom på när vi stod och lyssnade på musik att hon hade lämnat blod och sen glömt järntabletterna hemma och det var dumt. Väldigt dumt såklart. Men i jämförelse med vad. Jag sa till henne att jag trodde det var ganska lugnt och att det nog gick att göra värre dumheter under festivalveckan om det bara var det.. Vet inte om de gjorde nåt dumt på hemvägen dock, hörde en Edvardkommentar om "att jag följde bara trafiktempot".
Nåja, vi förhörde oss ifall det fanns järn i ölen men det kunde de inte svara på riktigt. Så kom vi på att det finns mycket järn i spenat. Så vi letade upp ett spenatfält och släppte ut Rebecka där på bete i några timmar. Sen såg hon frisk ut igen och kunde rocka vidare.
Tog sen en vilopaus i sackosäckarna hos Ben&Jerry. Vet inte vilka de är riktigt. Såg inte till dem. Men man fick äta glass när man satt och väntade på dem. De dök aldrig upp så jag gick igen efter en stund. Hemliga män alltså.
Men det var mer musik. Jason & the Scorchers där Pontus Snibb spelade trummor. Han kan knappt ha varit född när de var populära. och frågan är hur populära de var. Sångaren presenterade ena låten med "We're gonna play our biggest hit we had during the 80's and it wasn't really big.." Ha ha, kul!
Vi såg Mr Phil med stark underläpp och ostbågestuk på andra hållet, inte som i brygga utan framåtlut. Det fanns de som gillade det skarpt också. Ja, det var tufft. och i rent vetenskapligt syfte så borde man undersöka röstläget i ostbågestuk även vid andra tillfällen. Men det får bli en annan gång.
Gick till campen en sväng. En liten skäggig kille smög sig på mig, lyfte mig rätt upp i luften och slängde mig över axeln. Blev väldigt förvånad av den styrkan. Jag har ju sett när ett partytält skulle slängas över axeln en gång. Det var den lite mer lågempatiske kamraten som skulle vara bockhopparkompis och sen var det mannen myten minisken som skulle vara kapten Zoom och flyga över med tältduken. det låter som om det skulle vara enklare att göra det än att slänga mig över axeln, men det uppdraget misslyckades den gången. Katastrofalt.
Gick tillbaka till Rockområdet. Försökte beställa ett glas vin, men de ville ge mig fil istället. Vadå, ska jag lugna ner mig? Är lugn som en filbunke redan jue...
Kom på att jag har köpt alldeles för lite trumsets i mina dagar..
Förlåt Mr Grill för att jag snackade sönder Helloween för dig. Hörde att de varit jättebra. Marchar vidare i tiden. Tycker det är bra grepp annars det där, spela tre låtar och du har klämt 45 minuter av speltiden. :)
Aint no love in the heart of the city. Men väl här ute i Norjebyn, här finns massor.. Bror min hade sett fysisk kärlek längs med pissestaketet. Uuuuuuu vad äckligt. Själv satte jag mig i diket. För att vänta på min bror och en skjuts som skulle gå hemåt. Där fick man massor med kramar när tusentals strömmade ut från Whitesnake och kom gående emot mig. Man kan tycka att man satt sig lite mitt i strömmen, men ingen verkade ta illa upp.
Sen hade minsann farbror Bo glömt det där med tiden, så halvlåg i Myrfamiljens bil och kom hem ändå. Inte för att jag sov. Mitt larm pep en gång i halvtimmen, men skönt att ligga i egna sängen en natt. Och nu piper det inte längre, meckade brutalt med skruvmejsel. Japp, nu fungerar det igen.
SRF dag 4
Torsdag. Minglade runt med campingvärd Kent, som fick bli ansiktet utåt för klubben. Gör tydligen allt för att gästerna ska trivas. Pratades t.o.m om kupévärmning men där verkade det vara nåt skumt för då skrattade alla hans kamrater. Nåja..
SRF, kan bara konstatera att det är min grej.
- Är du en sån där lycklig människa?
- Ja.
- Det går över.
- Nej, det tror jag inte. :)
Snodde massor av kramar överallt. :D
Någon började ifrågasätta hur många pussar som krävdes innan det började räknas som hångel. Men det var bara kindpussar jag fick, även om det var en hel del. Och hångel det är när man rullar tunga med varandra. Så nej, inget hångel. Inte ens högstadiehångel. Det vet jag inte vad är.. Jag hånglar inte med dem på högstadiet, men det uttrycket hördes på High Chaparal. Nä, vet varken ut eller in vad andra menar. Men jag vet själv vad jag menar. Det är en bra start. Kindpussar är inte hångel. Mer en blötare form av kärlek än kramar.
Ja, var var vi..
The Haunted. Nu må ni ursäkta men nu blir det lite vulgärt. Sångaren tyckte det skulle rockas fett. "Så att alla killar gick därifrån med ståkuk och alla tjejer med fittorna löddrande av saft"...
Ja jisses, får man bara säga så? Beeeeeeeeeeeeeeeeeep. Censurerat nu. Ni hörde det inte från mig. Och jag hörde det från The Haunted. Allt frid och fröjd igen.
Vidare till Ian och My Buddy Spirit Walker. Är det Mållgan som är hans osynlige vän också tro? Jag vet en som har ett helt militärtält fullt av Mållgans, nämligen 18 stycken. Faktiskt ganska coolt om man tänker efter. Var ska du? Ut och campa med mina Spirit Mållgans liksom. Undrar om man kan låna ett par.
Ja, var var vi..
Buckcherry. Sångaren hade nog gått samma dansskola som Steven Tylor och jag blev jättesugen på att dansa. Shit vilken glad stil. Nu var det dock en fråga som vi inte riktigt fick svar på. Han hade tejpat alla fingrarna i dubbla rader med eltejp. Var det för att han höll på att tappa fingrarna eller var det för att han skulle se tuff ut? Om första alternativet var närmast sanningen så hade Peter en låda med sig där det varit saffranspannkaka men som han hade skänkt till ändamål för att samla kroppsdelar ifall det skulle ramla av några under helgen. Jag gick noga och kollade hela kvällen sen men hittade inga fingrar. Så alternativ två, tuffhet, fastslagen.
Ja, var var vi..
På tal om att oljas. Eeeeeh, nu är hon allt på G Rebecka tänkte jag. Ville olja in Biff. Inte marinera en sån som man steker, utan Byford. Jäkla bra alltså. Spelningen. Fast det var åldras och inte oljas hon sa. Ännu en felhörning. Om det finns enhörningar finns det väl felhörningar förresten?
Fick sms från min gamle massör, ja han är ju yngre än mig förstås, och duktig, ger väninnan blåmärke. Hade behövt hans tjänster och var beredd på att lägga mig platt på marken med en gång. Dock så var det möjligtvis bara Ozzy som skulle få chans till hans tjänster under helgen. Så jag fick nöja mig med att han var lite trivselvärd.
Och nog trivdes jag denna dagen. Ända fram tills jag trasades sönder. Men skam den som ger sig, lagning i pillerform får duga när man inte hittar silvertejpen.
SRF, kan bara konstatera att det är min grej.
- Är du en sån där lycklig människa?
- Ja.
- Det går över.
- Nej, det tror jag inte. :)
Snodde massor av kramar överallt. :D
Någon började ifrågasätta hur många pussar som krävdes innan det började räknas som hångel. Men det var bara kindpussar jag fick, även om det var en hel del. Och hångel det är när man rullar tunga med varandra. Så nej, inget hångel. Inte ens högstadiehångel. Det vet jag inte vad är.. Jag hånglar inte med dem på högstadiet, men det uttrycket hördes på High Chaparal. Nä, vet varken ut eller in vad andra menar. Men jag vet själv vad jag menar. Det är en bra start. Kindpussar är inte hångel. Mer en blötare form av kärlek än kramar.
Ja, var var vi..
The Haunted. Nu må ni ursäkta men nu blir det lite vulgärt. Sångaren tyckte det skulle rockas fett. "Så att alla killar gick därifrån med ståkuk och alla tjejer med fittorna löddrande av saft"...
Ja jisses, får man bara säga så? Beeeeeeeeeeeeeeeeeep. Censurerat nu. Ni hörde det inte från mig. Och jag hörde det från The Haunted. Allt frid och fröjd igen.
Vidare till Ian och My Buddy Spirit Walker. Är det Mållgan som är hans osynlige vän också tro? Jag vet en som har ett helt militärtält fullt av Mållgans, nämligen 18 stycken. Faktiskt ganska coolt om man tänker efter. Var ska du? Ut och campa med mina Spirit Mållgans liksom. Undrar om man kan låna ett par.
Ja, var var vi..
Buckcherry. Sångaren hade nog gått samma dansskola som Steven Tylor och jag blev jättesugen på att dansa. Shit vilken glad stil. Nu var det dock en fråga som vi inte riktigt fick svar på. Han hade tejpat alla fingrarna i dubbla rader med eltejp. Var det för att han höll på att tappa fingrarna eller var det för att han skulle se tuff ut? Om första alternativet var närmast sanningen så hade Peter en låda med sig där det varit saffranspannkaka men som han hade skänkt till ändamål för att samla kroppsdelar ifall det skulle ramla av några under helgen. Jag gick noga och kollade hela kvällen sen men hittade inga fingrar. Så alternativ två, tuffhet, fastslagen.
Ja, var var vi..
På tal om att oljas. Eeeeeh, nu är hon allt på G Rebecka tänkte jag. Ville olja in Biff. Inte marinera en sån som man steker, utan Byford. Jäkla bra alltså. Spelningen. Fast det var åldras och inte oljas hon sa. Ännu en felhörning. Om det finns enhörningar finns det väl felhörningar förresten?
Fick sms från min gamle massör, ja han är ju yngre än mig förstås, och duktig, ger väninnan blåmärke. Hade behövt hans tjänster och var beredd på att lägga mig platt på marken med en gång. Dock så var det möjligtvis bara Ozzy som skulle få chans till hans tjänster under helgen. Så jag fick nöja mig med att han var lite trivselvärd.
Och nog trivdes jag denna dagen. Ända fram tills jag trasades sönder. Men skam den som ger sig, lagning i pillerform får duga när man inte hittar silvertejpen.
SRF dag 3
Onsdag. Kaffe. en halv liter lätt sådär direkt på morgonen.
Monika och Lars byggde partytält. Ettor och tvåor hörde ihop, men Lars gillade 7:or bättre. Och sen fattades bara en hamock också. Varför tog ingen med en sån?
Ingela har ett eget språk och haft en kul incident med en köksfläkt, där någon trodde köksskärbrädan skulle på lagning hos elfirman. Qe?
Så var det dags för lite rockfestival också och inte bara trams. Rhino Bucket sparkade igång för oss och gjorde det bra. Följde upp med femhästarsbandet och sen Roffe W som sjöng om "bröst som pålägg". Det där bildade ett frågetecken i mitt huvud. Hur då liksom? Som prickiga korvskivor? Nån var vänlig och talade om att det skulle vara "kupoler" istället. Men hallååå, varför sjunger han då pålägg?
Sen räknade jag på scenen och tror jag fick ihop 14 stycken när Necronaut spelade, varav både Entomed och Hellacoptersmedlemmar. En hel orkester liksom, fast musiken inte lät riktigt som en vanlig orkester låter. Fast vad är vanligt. Och hur vanligt är det att förresten arrangera Melodikrysset på en hårdrocksfestival?
Regn, ja, check, typ ÖSREGN. Hur är det möjligt då vi startade dagen med solskyddsfaktor 30?
Monika och Lars byggde partytält. Ettor och tvåor hörde ihop, men Lars gillade 7:or bättre. Och sen fattades bara en hamock också. Varför tog ingen med en sån?
Ingela har ett eget språk och haft en kul incident med en köksfläkt, där någon trodde köksskärbrädan skulle på lagning hos elfirman. Qe?
Så var det dags för lite rockfestival också och inte bara trams. Rhino Bucket sparkade igång för oss och gjorde det bra. Följde upp med femhästarsbandet och sen Roffe W som sjöng om "bröst som pålägg". Det där bildade ett frågetecken i mitt huvud. Hur då liksom? Som prickiga korvskivor? Nån var vänlig och talade om att det skulle vara "kupoler" istället. Men hallååå, varför sjunger han då pålägg?
Sen räknade jag på scenen och tror jag fick ihop 14 stycken när Necronaut spelade, varav både Entomed och Hellacoptersmedlemmar. En hel orkester liksom, fast musiken inte lät riktigt som en vanlig orkester låter. Fast vad är vanligt. Och hur vanligt är det att förresten arrangera Melodikrysset på en hårdrocksfestival?
Regn, ja, check, typ ÖSREGN. Hur är det möjligt då vi startade dagen med solskyddsfaktor 30?
SRF dag 2
Tisdag. Parkerade på campingen och tjo, psssscht, första ölen öppnades. Campingliv är härligt.
Värmen kom direkt och vi funderade på att tillverka varsin egen badtunna av soptunnorna, bara fyll upp med vatten och hoppa i, iofs en stående variant pga platsutrymmet, men ändå. Eller som någon smart kom på, gräv en stor grop och vänd ett kupoltält uppochner och sen får vi plats flera. Guuu så mysigt. Får förbereda en sådan till nästa år kanske. Är ju ändå på festivalen tidigt varje år. Ska man hinna med att se hela cirkusen så vill ju det till. Marcus anmälde sig som frivillig cirkusdirektör och nu är det bara en röd kort plyschkavaj med guldknappar och en megafon som saknas.
Felhörningarnas och konstiga frågeställningar hela helgen..
Vad skulle han svara när en 12-åring frågar "vad tycker om gräs"?
- Jag har en ganska neutral inställning till gräs.
Sen kom mer lokal dialekt in och notering gjordes på att trosorna bolsade si ovanför byyysona.
Alla (utom jag) blev sen lite trötta, av hojåkane, all sol, goa folk och kall öl så trötthetssyndromen kom fram, t.ex gäspa och/eller frisera ögonbrynen.
Nu tycker jag det är onödigt att frisera ögonbryn innan man går och lägger sig för de rufsas till under natten när man ligger och gnor huvudet i kudden, så mitt tips var att vänta till morgonen efter, och då kanske både borsta och vaxa till dem snyggt. Men dagen därpå så skulle det kanske åkas hoj och då blir de rufsiga igen. Peter körde en variant med Chesterfieldfåtölj på och Långe man funderade på att antaga formen som en plattfisk fast med sjuksköterskedräkt och det vore en syn för gudarna och även för oss andra. Tyvärr sitter fortfarande en sådan bild på näthinnan och gör att magmusklerna får jobba än idag.
Då gänget började klippa med hela ögonlocken gick jag på en kvällspromenad och diskuterade med OrdningsGlenn om jag kunde få dansa på bordet. Det fick jag inte.
- Inte ens om jag dansar bra?
- Nej.
- Men bordet är stabilt!
- Nej, du får inte dansa på bordet.
- Ok, då vet jag...
Sent om "cider" ville jag ha kaffe men fiket var stängt så jag "fick krypa till korset" och hämta kaffe hos kyrkonissarna. Där berättade Ingela om när hon hade sett Jesus men jag tyckte mest de små liven såg rädda ut. Kanske inte var beredda på verkligheten riktigt ändå. Eller var det björnen och allt det där de blev rädda för.
Värmen kom direkt och vi funderade på att tillverka varsin egen badtunna av soptunnorna, bara fyll upp med vatten och hoppa i, iofs en stående variant pga platsutrymmet, men ändå. Eller som någon smart kom på, gräv en stor grop och vänd ett kupoltält uppochner och sen får vi plats flera. Guuu så mysigt. Får förbereda en sådan till nästa år kanske. Är ju ändå på festivalen tidigt varje år. Ska man hinna med att se hela cirkusen så vill ju det till. Marcus anmälde sig som frivillig cirkusdirektör och nu är det bara en röd kort plyschkavaj med guldknappar och en megafon som saknas.
Felhörningarnas och konstiga frågeställningar hela helgen..
Vad skulle han svara när en 12-åring frågar "vad tycker om gräs"?
- Jag har en ganska neutral inställning till gräs.
Sen kom mer lokal dialekt in och notering gjordes på att trosorna bolsade si ovanför byyysona.
Alla (utom jag) blev sen lite trötta, av hojåkane, all sol, goa folk och kall öl så trötthetssyndromen kom fram, t.ex gäspa och/eller frisera ögonbrynen.
Nu tycker jag det är onödigt att frisera ögonbryn innan man går och lägger sig för de rufsas till under natten när man ligger och gnor huvudet i kudden, så mitt tips var att vänta till morgonen efter, och då kanske både borsta och vaxa till dem snyggt. Men dagen därpå så skulle det kanske åkas hoj och då blir de rufsiga igen. Peter körde en variant med Chesterfieldfåtölj på och Långe man funderade på att antaga formen som en plattfisk fast med sjuksköterskedräkt och det vore en syn för gudarna och även för oss andra. Tyvärr sitter fortfarande en sådan bild på näthinnan och gör att magmusklerna får jobba än idag.
Då gänget började klippa med hela ögonlocken gick jag på en kvällspromenad och diskuterade med OrdningsGlenn om jag kunde få dansa på bordet. Det fick jag inte.
- Inte ens om jag dansar bra?
- Nej.
- Men bordet är stabilt!
- Nej, du får inte dansa på bordet.
- Ok, då vet jag...
Sent om "cider" ville jag ha kaffe men fiket var stängt så jag "fick krypa till korset" och hämta kaffe hos kyrkonissarna. Där berättade Ingela om när hon hade sett Jesus men jag tyckte mest de små liven såg rädda ut. Kanske inte var beredda på verkligheten riktigt ändå. Eller var det björnen och allt det där de blev rädda för.
tisdag 7 juni 2011
SRF dag 1
Sveriges nationaldag, 6 juni 2011.
Tältuppslagning i kokande hetta, check. Tältuppslagning i ösregn, åska och blixtrar med tältpinnar som var trasiga, i mörker, check. Nu har jag provat båda varianterna och vet vilket som ändå är bäst. Silvertejp check. Tack Jörgen, blev tidigare lån än söndagen i år.
Polisjakt check. Nej, jag var inte ute efter deras batonger.
Eftersom Stockholmarna dessutom tagit vägen runt Gotland så blev det sen Saffranspannkaka i köket i Idyllen. :o) Fy faaaan vad gott! SRF börjar bra.
P.S en av grabbarna pratar en av de finaste dialekterna som finns i Sverige. "Jaha, turkiska då?"
Tältuppslagning i kokande hetta, check. Tältuppslagning i ösregn, åska och blixtrar med tältpinnar som var trasiga, i mörker, check. Nu har jag provat båda varianterna och vet vilket som ändå är bäst. Silvertejp check. Tack Jörgen, blev tidigare lån än söndagen i år.
Polisjakt check. Nej, jag var inte ute efter deras batonger.
Eftersom Stockholmarna dessutom tagit vägen runt Gotland så blev det sen Saffranspannkaka i köket i Idyllen. :o) Fy faaaan vad gott! SRF börjar bra.
P.S en av grabbarna pratar en av de finaste dialekterna som finns i Sverige. "Jaha, turkiska då?"
söndag 5 juni 2011
HighChapaHöks
Ärligt talat gott folk.... Vet inte om jag kan få ihop nåt på bloggen. Verkar vara helt urflippade anteckningar. Kan ju inte varit någon dokumentär utan mest hittepå...
Låt mig se..
Vi tog oss till High Chaparal med sol på näsan de första milen, frös innan den otroligt dåliga pizzan och landade igen i sol.
"Är du medveten om att det inte börjar förrän på fredag" var jag ju, fast ändå inte. Det börjar väl när vi kommer. Och nog hade det kommit folk redan. I tusental.
Några yngre förmågor till grannar tyckte att vi var fräcka tjejer som stod där och plockade i våra korgar. Eeeh, packväskor menar du??
Ullis som fick välja på lånad Harley eller BMW föll för trycket med kylväskan för den platsade inte i Harleyns korgar.
Var det inte lite dags sen att gå till Westernstaden. Uj uj uj. Det var visst en stängd ingång. Men smala och smärta som vi är.. Så pressade vi oss igenom. Vissa med mer besvär än andra.
"Aaaaj min tutte! Hur kom ni igenom egentligen?" Någon hjälp, njae, någon höll vinglaset, någon höll i en blixtrande kamera och så skrattade vi hejdlöst.
Cajunkryddad fjordlax satt som en smäck och även de små negerbollarna som ramlade åt vårt håll. Nybryggt kaffe fick det bli också, för favvokyparn gjorde som vi sa och hällde ut det gamla.
Bra där! Kaffe är viktiga saker. Skojar man inte bort. Suss blev så pigg så hon körde nån form av karate i slowmotion. Såg helfräckt ut.
Vet inte om det var därifrån jag sen fick idéerna till att öva nacksving på folk. Men hoppas ingen tog illa upp. Det var i all välmening. (Kramas är ju lite mesigt.... eller helt enkelt lite brutalare sätt än vanligt vad gäller mig att visa känslor)
Efter en natt i skuggans teckan så kom jag till liv igen, det satt lite halvhårt inne. Askgrå var tydligen den färg som bäst kunde beskriva mitt ansikte. Inga rosiga kinder där inte. Men var om jag får säg det själv, snäppet bättre än förra året.
Missade tåget till Mexicobyn, igen, så fick bli mest camping men där avhandlades det diverse intressanta diskussioner.
Och nu blir det nog filminspelning som kommer läggas upp på eldapiano.se fast vi ska bara tillverka snutten först. Men vilken bra idé.
Strax norr om Kånna så blev idéerna lite diffusa dock. Det var där vi befann oss hela helgen...
"Vi ska gå en runda." Ja, det är tur det stavas med d och inte k. Men tyckte det glänste klisterlappar med k lite överallt. Både nu och sen.
Intrigerna som följde fick i alla fall Falcon Crest att blekna i jämförelse. Ni anar ju..
Efter intag behövs utgifter och drog upp dörren till damernas och där luktade det fan för jävligt. Högt och tydligt ifrågasatte jag odören om utebliven hallondoft för jag har hört att tjejer inte bajsar. Hysteriska fnitter drog igång bak några av dörrarna. Så någon var nog skyldig trots allt.
Och så hade vi passerat två festdagar och Suss säger "Det är precis som en vanlig söndag". Njeee Susanne, det är precis som en vanlig lördag.
Och så körde vi några mil med hojarna i solskenet och nu även med olja på hojen efter att jag druttade i en liter. Hon är också törstig. Landade i Laholm och åkte på traktorsightseeing bland Hallands bönder och en mjölkdrink i högsta hugg. Fick se kraftigt ilsken hund, flugor stora som propellerplan och fullt av glada människor.
K2 gjorde försök att vara trubadur utan gitarr och det gick ju hyfsat ändå. Sen diskuterade vi killars alfabet på kvällskvisten.
En del har gjort av med alla konsonanter och pratar bara vokaler. Mest Ö. Ööööööö. Aaaa. Åå. Öööööö.
Och "I'm with stupid" både till höger och vänster. Kompistattueringar..
Bandet som var närmare amputation än livet lirade så svetten lackade. Suveränt god mat i kistan, oliver å sånt. Och otroligt söt cigarettflicka som fick hormonerna att svalla på en del.
Fast hon popcornsflickan blev rätt poppis också. Rykande heta väldoftande lättsaltade välsmakande (förutom den ena påsen vars innehåll var svart). Så det var en given succé.
Från nacksving till grymma sidotacklingar i baren... eeeh. fniss. Såg ut en stor robust kille och tog i ända från tårna.. Han skrattade lite bara. :) Får hem och öva mer märker jag. Kanske blir ett eller annat gyllene tillfälle nu nästa vecka. SRF here I come.
Silvertejp sägs fungera till uttjänta stayups också, men jag hade färska så inget tejpande på mina ben inte.
Däremot tror jag det kan fungera som vaxremsor. Och tältlagning. Mitt säljes billigt för 200 spänn.
Och nu, nu är det snart powernapp i 12 timmar..
Låt mig se..
Vi tog oss till High Chaparal med sol på näsan de första milen, frös innan den otroligt dåliga pizzan och landade igen i sol.
"Är du medveten om att det inte börjar förrän på fredag" var jag ju, fast ändå inte. Det börjar väl när vi kommer. Och nog hade det kommit folk redan. I tusental.
Några yngre förmågor till grannar tyckte att vi var fräcka tjejer som stod där och plockade i våra korgar. Eeeh, packväskor menar du??
Ullis som fick välja på lånad Harley eller BMW föll för trycket med kylväskan för den platsade inte i Harleyns korgar.
Var det inte lite dags sen att gå till Westernstaden. Uj uj uj. Det var visst en stängd ingång. Men smala och smärta som vi är.. Så pressade vi oss igenom. Vissa med mer besvär än andra.
"Aaaaj min tutte! Hur kom ni igenom egentligen?" Någon hjälp, njae, någon höll vinglaset, någon höll i en blixtrande kamera och så skrattade vi hejdlöst.
Cajunkryddad fjordlax satt som en smäck och även de små negerbollarna som ramlade åt vårt håll. Nybryggt kaffe fick det bli också, för favvokyparn gjorde som vi sa och hällde ut det gamla.
Bra där! Kaffe är viktiga saker. Skojar man inte bort. Suss blev så pigg så hon körde nån form av karate i slowmotion. Såg helfräckt ut.
Vet inte om det var därifrån jag sen fick idéerna till att öva nacksving på folk. Men hoppas ingen tog illa upp. Det var i all välmening. (Kramas är ju lite mesigt.... eller helt enkelt lite brutalare sätt än vanligt vad gäller mig att visa känslor)
Efter en natt i skuggans teckan så kom jag till liv igen, det satt lite halvhårt inne. Askgrå var tydligen den färg som bäst kunde beskriva mitt ansikte. Inga rosiga kinder där inte. Men var om jag får säg det själv, snäppet bättre än förra året.
Missade tåget till Mexicobyn, igen, så fick bli mest camping men där avhandlades det diverse intressanta diskussioner.
Och nu blir det nog filminspelning som kommer läggas upp på eldapiano.se fast vi ska bara tillverka snutten först. Men vilken bra idé.
Strax norr om Kånna så blev idéerna lite diffusa dock. Det var där vi befann oss hela helgen...
"Vi ska gå en runda." Ja, det är tur det stavas med d och inte k. Men tyckte det glänste klisterlappar med k lite överallt. Både nu och sen.
Intrigerna som följde fick i alla fall Falcon Crest att blekna i jämförelse. Ni anar ju..
Efter intag behövs utgifter och drog upp dörren till damernas och där luktade det fan för jävligt. Högt och tydligt ifrågasatte jag odören om utebliven hallondoft för jag har hört att tjejer inte bajsar. Hysteriska fnitter drog igång bak några av dörrarna. Så någon var nog skyldig trots allt.
Och så hade vi passerat två festdagar och Suss säger "Det är precis som en vanlig söndag". Njeee Susanne, det är precis som en vanlig lördag.
Och så körde vi några mil med hojarna i solskenet och nu även med olja på hojen efter att jag druttade i en liter. Hon är också törstig. Landade i Laholm och åkte på traktorsightseeing bland Hallands bönder och en mjölkdrink i högsta hugg. Fick se kraftigt ilsken hund, flugor stora som propellerplan och fullt av glada människor.
K2 gjorde försök att vara trubadur utan gitarr och det gick ju hyfsat ändå. Sen diskuterade vi killars alfabet på kvällskvisten.
En del har gjort av med alla konsonanter och pratar bara vokaler. Mest Ö. Ööööööö. Aaaa. Åå. Öööööö.
Och "I'm with stupid" både till höger och vänster. Kompistattueringar..
Bandet som var närmare amputation än livet lirade så svetten lackade. Suveränt god mat i kistan, oliver å sånt. Och otroligt söt cigarettflicka som fick hormonerna att svalla på en del.
Fast hon popcornsflickan blev rätt poppis också. Rykande heta väldoftande lättsaltade välsmakande (förutom den ena påsen vars innehåll var svart). Så det var en given succé.
Från nacksving till grymma sidotacklingar i baren... eeeh. fniss. Såg ut en stor robust kille och tog i ända från tårna.. Han skrattade lite bara. :) Får hem och öva mer märker jag. Kanske blir ett eller annat gyllene tillfälle nu nästa vecka. SRF here I come.
Silvertejp sägs fungera till uttjänta stayups också, men jag hade färska så inget tejpande på mina ben inte.
Däremot tror jag det kan fungera som vaxremsor. Och tältlagning. Mitt säljes billigt för 200 spänn.
Och nu, nu är det snart powernapp i 12 timmar..
tisdag 31 maj 2011
söndag 29 maj 2011
Pang sa det i pannan.
Har provat rotera med överkäken nu, mycket svårare.. Tar en sutt på min öl och funderar vidare. Hur ska man kunna göra det? Nä, nu har jag inte tid att ägna mig åt sådana djuplodande tankar. Ska sminka chaffisens högra ansiktshalva. Det får bli en Paul Stanley stjärna tror jag.
Måste bli stjärnstatus på det.
Många stopp blev det. Till slut ett totalstopp. Väg 32 utanför Mjölby. Nästan framme. Lyfter på motorhuven och det skådas en stor bit svart plast och lite silvertejp. Hur kan något gå sönder som redan är lagat med silvertejp?
Efter diverse samtal med mobilen. Där även tre stycken frågade: Har ni tankat? *asg* goa i boet. Vi är tjejer men inte korkade. Som tur är så kom det snabbt hjälp. Och bogserlina fixades. Som iofs brast TRE gånger på tre mil. Vad är det för pryttlar de säljer egentligen?
Men fram till fest kom vi och tusan med snälla, omtänksamma och hjälpsamma människor det finns.
Klart, hotar man med att man kanske måste stanna i flera dagar så kan det kanske vara så att man ska se det från någon annan vinkel också. Men jag väljer att se alla goa människor. :o)
Och där gick startskottet för diskussion av lämplig ålder, tungpiercing, adoption, såsrecept, student och hur mycket sockar kan krulla sig.
Och sen var det någon som tyckte att det skulle lekas med isbitar. Helt meningslöst, de smälter ju med en gång.
Några timmar senare hänger jag i utebaren och smuttar på ett glas vin. Kikar lite åt höger (just höger) och ser en stor balja, full med nerkylt vatten. Här snackar vi isblock. Moahahahaha. Busbulorna exploderade!! Åååååå så jättekul det var. Smög sig på bytet. Hade hjälp som kunde täcka isblocket (vi snackar stort) och sen vips, ett kraftigt tag i nackskinnet och tischan, och så skyfflade jag ner flaket längs med ryggen. He he he, 43-1 med en gång liksom...
Lite senare såg jag spikar. Nu brukar man ha en stubbe och så ska man spika ner sin egen spik innan någon annan. Det var ungefär så här också. Fast... Jag fick låna en hammare. och sen sprang jag runt till spikbrädan som var till att fästa matlapparna på och måttade hammaren. Precis då fick ena bartendern tag i mig och drog mig i örat. "Du är hopplös ikväll flicka lilla.."
Och sen fick jag en egen fin mössa och precis då tror jag att jag lugnade ner mig. Men är inte riktigt säker... (Undrar vem som tröttnat på att jag lååånar alla andras mössor?)
Går det förresten byta självlysande klockor mot sädesärlor på östgötaslätten där VM i plöjning precis varit? Frågan är obesvarad.
Jo, jag hade kul! Skitkul. Stort tack till festarrangörerna.
Och det kom förresten svar, på rotera överkäke. Man gör en headspinn samtidigt som man tar ett rejält tag i underkäken. Ska hem och prova. Eller inte...
Sen då, vaknade och drack kaffe, morgonpromenad, vilade, kaffe. Och Roadkill bränslepump.
Men vi har fått åka annat fordon, grönt och brett som mullrade, och ett snabbgående i kurvorna.
Och visst hann vi i tid till stationen. Men inte i tid för att skriva in namn på biljetterna.
Så vi missade första trots att jag snurrade som besatt med lockarna mot lokföraren, men Tigsson kämpade med en trilsken maskin som vägrade ge sig. Så iväg for tåget och det kändes som om oflyt faktiskt hade gett ett skimmer åt denna helgen. Men vi var hela, om än lite slitna. Det kan man lätt bota med tröstätning.
Efter ett djupt andetag och ben som började skaka av nervositet säger Eva till slut "Det är bara tre minuter kvar nu Nina". Detta är när barnen som högst sjunger Pippisången, och vi funderar på vilka som är tröttast efter resan, barnen, föräldrarna eller vi.
Avsläpp, och inga vita handskar eller limoservice väntade, men gott och väl lilla mamma.
Chipp chopp, nu är tröttheten på topp. See you out there.
Måste bli stjärnstatus på det.
Många stopp blev det. Till slut ett totalstopp. Väg 32 utanför Mjölby. Nästan framme. Lyfter på motorhuven och det skådas en stor bit svart plast och lite silvertejp. Hur kan något gå sönder som redan är lagat med silvertejp?
Efter diverse samtal med mobilen. Där även tre stycken frågade: Har ni tankat? *asg* goa i boet. Vi är tjejer men inte korkade. Som tur är så kom det snabbt hjälp. Och bogserlina fixades. Som iofs brast TRE gånger på tre mil. Vad är det för pryttlar de säljer egentligen?
Men fram till fest kom vi och tusan med snälla, omtänksamma och hjälpsamma människor det finns.
Klart, hotar man med att man kanske måste stanna i flera dagar så kan det kanske vara så att man ska se det från någon annan vinkel också. Men jag väljer att se alla goa människor. :o)
Och där gick startskottet för diskussion av lämplig ålder, tungpiercing, adoption, såsrecept, student och hur mycket sockar kan krulla sig.
Och sen var det någon som tyckte att det skulle lekas med isbitar. Helt meningslöst, de smälter ju med en gång.
Några timmar senare hänger jag i utebaren och smuttar på ett glas vin. Kikar lite åt höger (just höger) och ser en stor balja, full med nerkylt vatten. Här snackar vi isblock. Moahahahaha. Busbulorna exploderade!! Åååååå så jättekul det var. Smög sig på bytet. Hade hjälp som kunde täcka isblocket (vi snackar stort) och sen vips, ett kraftigt tag i nackskinnet och tischan, och så skyfflade jag ner flaket längs med ryggen. He he he, 43-1 med en gång liksom...
Lite senare såg jag spikar. Nu brukar man ha en stubbe och så ska man spika ner sin egen spik innan någon annan. Det var ungefär så här också. Fast... Jag fick låna en hammare. och sen sprang jag runt till spikbrädan som var till att fästa matlapparna på och måttade hammaren. Precis då fick ena bartendern tag i mig och drog mig i örat. "Du är hopplös ikväll flicka lilla.."
Och sen fick jag en egen fin mössa och precis då tror jag att jag lugnade ner mig. Men är inte riktigt säker... (Undrar vem som tröttnat på att jag lååånar alla andras mössor?)
Går det förresten byta självlysande klockor mot sädesärlor på östgötaslätten där VM i plöjning precis varit? Frågan är obesvarad.
Jo, jag hade kul! Skitkul. Stort tack till festarrangörerna.
Och det kom förresten svar, på rotera överkäke. Man gör en headspinn samtidigt som man tar ett rejält tag i underkäken. Ska hem och prova. Eller inte...
Sen då, vaknade och drack kaffe, morgonpromenad, vilade, kaffe. Och Roadkill bränslepump.
Men vi har fått åka annat fordon, grönt och brett som mullrade, och ett snabbgående i kurvorna.
Och visst hann vi i tid till stationen. Men inte i tid för att skriva in namn på biljetterna.
Så vi missade första trots att jag snurrade som besatt med lockarna mot lokföraren, men Tigsson kämpade med en trilsken maskin som vägrade ge sig. Så iväg for tåget och det kändes som om oflyt faktiskt hade gett ett skimmer åt denna helgen. Men vi var hela, om än lite slitna. Det kan man lätt bota med tröstätning.
Efter ett djupt andetag och ben som började skaka av nervositet säger Eva till slut "Det är bara tre minuter kvar nu Nina". Detta är när barnen som högst sjunger Pippisången, och vi funderar på vilka som är tröttast efter resan, barnen, föräldrarna eller vi.
Avsläpp, och inga vita handskar eller limoservice väntade, men gott och väl lilla mamma.
Chipp chopp, nu är tröttheten på topp. See you out there.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
