Roadtrip Allahelgona, del 2

Kaffe, kaffe och kaffe till frukost. Och ett försök till att jobba vidare med att bli totalt insnöad på facebook, så lånar Marcus dator. Fast oerhört slött visar det sig vara. Då har han ett trix, han tar sladden och det mobila bredbandsdonglen och snurrar med det i luften.. Typ, ett försök att fånga in lite radiovågar antar jag. Är inte så hemma på tekniken.. Sen gick det igång igen, så det verkar vara så man ska göra. Själv har jag ett ADSL hemma så jag har aldrig behövt slunga med det i luften.
Sätter upp grovschemat för dagen och vi kommer fram till att vi inte hinner starta den stora jordfräsen. Eller jag påstår att vi inte behöver det. Vi ska hem till Johan och Helene senare. Blir upplyst om att Johan har legorobot och att det är manligare med jordfräs än med legorobot, men det hörs ett sting av avundsjuka i rösten. Så igen, vet jag inte om jag ska lita på denna mannen. Helene försökte blanda sig i sen och kontrade med en fras "Corvette vs Buick" och där lades sedan diskussionen ner. Kan gå så snabbt ibland. :)

Nåja, iväg far vi, och det blir först kaffe igen, hos en bror som har en Hero som är blandning av Rottweiler och bäver. Och så visning av största Shellmacken i Sverige. Var det så? Och filmhålor som har prytt Smala Sussie, Fucking Åmål och Bröllopsfotografen passerar revy..
Vi stannar till på Gröna Ko och äter en Gulasch på långsamtväxande kviga. Hyllmetrar radar upp allt ifrån hjortronsylt till fårskallar så shoppingtarmen piper lite men väskan är full trots det glömda nagellacket så det får vara.

Hittar fram till festlokalen i våningarna tre och samlar ihop oss. Försöker sen hänga på den däringa Corvetten, en sån som Kit hade, eller Hasselhoff, fast ser ingen annan likhet mellan ägaren och filmhjälten för övrigt. Det är liksom mer Gandalf än Hasselhoff över honom, och det är bra.

Sen äntligen, det har skrivits spaltkilometrar om den där soffan. Och har fått höra att den är skön att hänga i men inte ser så mycket ut för världen. Döm om min förvåning, det finns TVÅ dessutom, och de är snyggare än jag trodde. Fast det är egenligen bara den ena som är själva den berömda soffan så den provligger jag en stund och bokar för natten. Knorr knorr och där kom pizzan, och Wyndham estate, me like you. Carlsberg Hof checkade in också. Och där var minsann Paul Stanley i spandex helt plötsligt. Passar bra då vi snart ska se ett kissband live, vilket visar sig vara det yngsta bandet jag någonsin sett. Basen är lika lång som killen som lirar på den. Bandmedlemmarna har begärt gratis cola för gigget och har föräldrarna med sig. Två tre år till, så sopar de banan säger jag.

Plåtskjulet våning tre bjöd sen på mer rock n roll. Vilket jäkla ös på bandet. Och på de headbangande grabbarna också. Såg riktigt skoj ut.
Sen provade jag vara lite sällskapsdam i entrén för volymen var lite lägre där och jag kunde inte prata knappt. Det skar i halsen vid varenda stavelse så jag fick ta en taxi hem lite tidigare.
Alltså dök jag in och började brottas med trädgårsälgen till grannarnas stora förtjusning. De stod och hejade på bakom den avgränsande häcken. Tänke er en Mastiff eller en Grand Danios, i storlek, fast en älgkalv liksom, det är mycket att brottas med. Och gjorde det helt enkelt "Because I'm worth it.." Eller helt enkelt för att jag kunde. Eller nåt. Nå, han var en ganska lätt match, gav sig typ direkt. Vräkte sig på rygg med en gång faktiskt. Så checkade in mentalt på Johan Östers soffa och kroppen hängde väl med dit också på nåt sätt.
Sov ändå några timmar tack vara en stor dos barn-Nezeril. Men när jag vaknar till får jag en suspekt känsla, vrider på huvudet och där står en vilt främmande man och glor på mig. Är det konstigt att man sover lite halvkasst när man är borta? Inte riktigt vad man förväntar sig när man slår upp de halvgröna.

Sen började den intelligenta ordväxlingen för dagen
- Är du vaken?
-Ja.
-Varför då?
-För att jag inte sover.
Logiskt liksom.

Med en klocka som inte hade tickat så fasligt mycket men som skulle göra det brände vi iväg en ny tur med taxi. Hämtade upp en Roadmaster som jag rattade ner mot frukoststället. Och cirkeln var sluten. Där låg den på mackan, Fäbojäntans falukorv. Fast så fick jag inte säga för då kunde inte mitt sällskap äta. Men sen gick det bra att berätta om han som trillade i ett bad lut där de fångade upp kött och slamsor som kvarlevor och då sa jag att det var risk för att det skulle komma upp falukorvsslamsor också om han fortsatte.

Så då bytte vi ämne och pratade annat, även med farbror Blå som hade ett par frågor. De undrade om det var min bil men jag skakade på huvudet och blev genast orolig för min röda Volvo. Var den slaktad vid det här laget? Fanns bara ett sätt att ta reda på och plattan i mattan uppför krångelbacken och där stod den. Färdig att styra kosan hemåt. Sjukt långt att köra på en söndag och trött var jag. Trött och nöjd. Men det gick bra. Fast tråkigare utan underhållning i bilen.

Då minneslunden inte stod i vägen på lördagen så blev det en avstickare på hemvägen och jag såg till att lysa upp lite extra på den mörka kyrkogården för spöken, gastar och försvunna änglar. Vackert och sorgligt men de döda behöver sitt ibland.

Med det så blir det del 3.



Roadtrip Allahelgona del 3. God natt. Khalua som huvudkudde..