måndag 8 augusti 2011

Spela på svampen?

Jo, jag behöver nog berätta mer om min svamputflykt..
Jag tog korgen och en plastkniv, den översta jag kunde hitta i röran då jag rivit ner mitt kök, typ.
Och så på med gummistövlar, långbyxat (heter det så? långbenat kanske), långärmat och myggmedel. Trask ut i skogen, var där på 30 sekunder.
Spanade efter fjällskivlingen. Ingen där.
Stannade upp och lyssnade. Det var precis knäpptyst. Funderade på om jag fått nersatt hörsel. Något brukar det låta i skogen. Nån liten vindpust, några rasslande löv i trädens kronor. Eller en fågel som kvittrar. Men nej, precis helt tyst.
Gick några steg till in i skogen. Och där, vid en liksvamp, där surrade det till av en hel flock flugor som samlats för att mumsa på den oangenäma lukten. Gör de så förresten? Mumsar på svampen? Äter flugor svamp? Eller rullar de sig bara i lukten, som en hund som gillar "konstiga" dofter. Och vag gör flugorna med doften i så fall?
Skyndade snabbt vidare och huvudet svängde från sida till sida i jakt på gult. Och till slut nådde jag mina ställen. Inga stora ställen, inga ängar med gult, mer små anhopningar av knoppande kantareller och korgen fylldes sakta men säkert.
Kände mig mäkta glad, kanske t.o.m en smula elakt glad för att jag hittade dem först i år. Får man känna så?
Den lilla plastkniven fick jobba, skar av foten (på svamparna då) och lämnade mesta av jorden i skogen. Tänkte att jag inte behövde ha med den hem till köket.
Drog en repa till de svarta kantarellerna också, eller svart trumpetsvamp som de heter. Men de var starkt åtsatta redan av diverse småkryp som tuggat i sig dem. Ett fåtal hamnade i korgen och utgjorde fin kontrast till det gyllene gula som redan låg där.
Försökte spela lite på en. Heter de trumpetsvamp så gör det ju. Men jag var aldrig någon stjärna i musik i skolan så fick faktiskt inte fram så mycket toner. Kanske berodde på att den saknade knappar. Och var svart och inte mässingsgul som trumpeter brukar vara mest i vanliga fall.
Rensa, skära, skölja och vips till stekpannan. Två pannor fulla blev det. Fräsandes i olja. Bredde mig en macka och slevade upp ett helt berg med kantareller på den.
Tog ett stort bett och blundade. Ååååååååå, så gott. Hela gommen fylldes av nystekt guld. Smöret på mackan smälte av värmen och det rann smördroppar nerför fingrarna. Tog ett stort bett till. Ååååååå, så gott. :)
Det är nåt visst med den första kantarellmackan för året.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar