Heja

Äntligen liiiiite energi i kroppen igen. Feber kan få vem som helst att bli matt och ganska livlös. Den som är sjuk har oftast bara en önskan och det är "att bli frisk". Den som är frisk har många önskningar, den på första plats i undersökningar brukar vara "att få vara lycklig". Tänk då att när man har lite förkylning så ligger friskheten oftast bara några dagar bort, medan andra mindre lyckligt lottade människor kanske aldrig får bli friska. Där gäller det att vara stark och positiv och kunna använda livet ändå till att göra allt det där man vill.
Blickade upp från feberdimma igår och såg en snutt om en tjej som hade haft ett väldigt jobbigt liv men som hade ställt om sitt fokus på att överleva. Idag har hon inte bara överlevt utan även varit iväg på äventyr. Med ett väldigt trasigt förflutet, men skador på muskler och i hjärnan, med en hand utan fingrar, så hade hon ändå bestämt sig för att klättra i berg. Många gånger hade hon fått höra att "det kan väl inte du som bara..." "Jodå, jag kan, fast jag gör det på ett annat sätt."
Varför är många människor snabba med att tala om för andra människor att de inte kan, inte duger, inte borde? Varför inte försöka se alla möjligheter och att man kan visst det fast kanske på andra sätt som traditionellt inte används. Och att önska människor lycka till. Tro på dem. Heja på dem. Stödja dem. Det må vara svårt att vara en medmänniska men vi kan nog alla försöka. Så gå ut där idag och heja på någon. :)