tisdag 31 maj 2011
söndag 29 maj 2011
Pang sa det i pannan.
Har provat rotera med överkäken nu, mycket svårare.. Tar en sutt på min öl och funderar vidare. Hur ska man kunna göra det? Nä, nu har jag inte tid att ägna mig åt sådana djuplodande tankar. Ska sminka chaffisens högra ansiktshalva. Det får bli en Paul Stanley stjärna tror jag.
Måste bli stjärnstatus på det.
Många stopp blev det. Till slut ett totalstopp. Väg 32 utanför Mjölby. Nästan framme. Lyfter på motorhuven och det skådas en stor bit svart plast och lite silvertejp. Hur kan något gå sönder som redan är lagat med silvertejp?
Efter diverse samtal med mobilen. Där även tre stycken frågade: Har ni tankat? *asg* goa i boet. Vi är tjejer men inte korkade. Som tur är så kom det snabbt hjälp. Och bogserlina fixades. Som iofs brast TRE gånger på tre mil. Vad är det för pryttlar de säljer egentligen?
Men fram till fest kom vi och tusan med snälla, omtänksamma och hjälpsamma människor det finns.
Klart, hotar man med att man kanske måste stanna i flera dagar så kan det kanske vara så att man ska se det från någon annan vinkel också. Men jag väljer att se alla goa människor. :o)
Och där gick startskottet för diskussion av lämplig ålder, tungpiercing, adoption, såsrecept, student och hur mycket sockar kan krulla sig.
Och sen var det någon som tyckte att det skulle lekas med isbitar. Helt meningslöst, de smälter ju med en gång.
Några timmar senare hänger jag i utebaren och smuttar på ett glas vin. Kikar lite åt höger (just höger) och ser en stor balja, full med nerkylt vatten. Här snackar vi isblock. Moahahahaha. Busbulorna exploderade!! Åååååå så jättekul det var. Smög sig på bytet. Hade hjälp som kunde täcka isblocket (vi snackar stort) och sen vips, ett kraftigt tag i nackskinnet och tischan, och så skyfflade jag ner flaket längs med ryggen. He he he, 43-1 med en gång liksom...
Lite senare såg jag spikar. Nu brukar man ha en stubbe och så ska man spika ner sin egen spik innan någon annan. Det var ungefär så här också. Fast... Jag fick låna en hammare. och sen sprang jag runt till spikbrädan som var till att fästa matlapparna på och måttade hammaren. Precis då fick ena bartendern tag i mig och drog mig i örat. "Du är hopplös ikväll flicka lilla.."
Och sen fick jag en egen fin mössa och precis då tror jag att jag lugnade ner mig. Men är inte riktigt säker... (Undrar vem som tröttnat på att jag lååånar alla andras mössor?)
Går det förresten byta självlysande klockor mot sädesärlor på östgötaslätten där VM i plöjning precis varit? Frågan är obesvarad.
Jo, jag hade kul! Skitkul. Stort tack till festarrangörerna.
Och det kom förresten svar, på rotera överkäke. Man gör en headspinn samtidigt som man tar ett rejält tag i underkäken. Ska hem och prova. Eller inte...
Sen då, vaknade och drack kaffe, morgonpromenad, vilade, kaffe. Och Roadkill bränslepump.
Men vi har fått åka annat fordon, grönt och brett som mullrade, och ett snabbgående i kurvorna.
Och visst hann vi i tid till stationen. Men inte i tid för att skriva in namn på biljetterna.
Så vi missade första trots att jag snurrade som besatt med lockarna mot lokföraren, men Tigsson kämpade med en trilsken maskin som vägrade ge sig. Så iväg for tåget och det kändes som om oflyt faktiskt hade gett ett skimmer åt denna helgen. Men vi var hela, om än lite slitna. Det kan man lätt bota med tröstätning.
Efter ett djupt andetag och ben som började skaka av nervositet säger Eva till slut "Det är bara tre minuter kvar nu Nina". Detta är när barnen som högst sjunger Pippisången, och vi funderar på vilka som är tröttast efter resan, barnen, föräldrarna eller vi.
Avsläpp, och inga vita handskar eller limoservice väntade, men gott och väl lilla mamma.
Chipp chopp, nu är tröttheten på topp. See you out there.
Måste bli stjärnstatus på det.
Många stopp blev det. Till slut ett totalstopp. Väg 32 utanför Mjölby. Nästan framme. Lyfter på motorhuven och det skådas en stor bit svart plast och lite silvertejp. Hur kan något gå sönder som redan är lagat med silvertejp?
Efter diverse samtal med mobilen. Där även tre stycken frågade: Har ni tankat? *asg* goa i boet. Vi är tjejer men inte korkade. Som tur är så kom det snabbt hjälp. Och bogserlina fixades. Som iofs brast TRE gånger på tre mil. Vad är det för pryttlar de säljer egentligen?
Men fram till fest kom vi och tusan med snälla, omtänksamma och hjälpsamma människor det finns.
Klart, hotar man med att man kanske måste stanna i flera dagar så kan det kanske vara så att man ska se det från någon annan vinkel också. Men jag väljer att se alla goa människor. :o)
Och där gick startskottet för diskussion av lämplig ålder, tungpiercing, adoption, såsrecept, student och hur mycket sockar kan krulla sig.
Och sen var det någon som tyckte att det skulle lekas med isbitar. Helt meningslöst, de smälter ju med en gång.
Några timmar senare hänger jag i utebaren och smuttar på ett glas vin. Kikar lite åt höger (just höger) och ser en stor balja, full med nerkylt vatten. Här snackar vi isblock. Moahahahaha. Busbulorna exploderade!! Åååååå så jättekul det var. Smög sig på bytet. Hade hjälp som kunde täcka isblocket (vi snackar stort) och sen vips, ett kraftigt tag i nackskinnet och tischan, och så skyfflade jag ner flaket längs med ryggen. He he he, 43-1 med en gång liksom...
Lite senare såg jag spikar. Nu brukar man ha en stubbe och så ska man spika ner sin egen spik innan någon annan. Det var ungefär så här också. Fast... Jag fick låna en hammare. och sen sprang jag runt till spikbrädan som var till att fästa matlapparna på och måttade hammaren. Precis då fick ena bartendern tag i mig och drog mig i örat. "Du är hopplös ikväll flicka lilla.."
Och sen fick jag en egen fin mössa och precis då tror jag att jag lugnade ner mig. Men är inte riktigt säker... (Undrar vem som tröttnat på att jag lååånar alla andras mössor?)
Går det förresten byta självlysande klockor mot sädesärlor på östgötaslätten där VM i plöjning precis varit? Frågan är obesvarad.
Jo, jag hade kul! Skitkul. Stort tack till festarrangörerna.
Och det kom förresten svar, på rotera överkäke. Man gör en headspinn samtidigt som man tar ett rejält tag i underkäken. Ska hem och prova. Eller inte...
Sen då, vaknade och drack kaffe, morgonpromenad, vilade, kaffe. Och Roadkill bränslepump.
Men vi har fått åka annat fordon, grönt och brett som mullrade, och ett snabbgående i kurvorna.
Och visst hann vi i tid till stationen. Men inte i tid för att skriva in namn på biljetterna.
Så vi missade första trots att jag snurrade som besatt med lockarna mot lokföraren, men Tigsson kämpade med en trilsken maskin som vägrade ge sig. Så iväg for tåget och det kändes som om oflyt faktiskt hade gett ett skimmer åt denna helgen. Men vi var hela, om än lite slitna. Det kan man lätt bota med tröstätning.
Efter ett djupt andetag och ben som började skaka av nervositet säger Eva till slut "Det är bara tre minuter kvar nu Nina". Detta är när barnen som högst sjunger Pippisången, och vi funderar på vilka som är tröttast efter resan, barnen, föräldrarna eller vi.
Avsläpp, och inga vita handskar eller limoservice väntade, men gott och väl lilla mamma.
Chipp chopp, nu är tröttheten på topp. See you out there.
torsdag 26 maj 2011
Endast kocoolt
Åååh,sicken morgon. Lysande stjärna, glittrande dagg i gröngräset. Och kor.. Hur kan de se så lugna ut när underkäken roterar helt speedat?
Min väninna trodde det var någon mental coolhetsträning de höll på med. Så jag tänkte att det skulle jag också prova. Nu har jag roterat med underkäken länge. Först glodde tågresenärerna, sen kollegorna. Nu har jag träningsvärk i käken och känner mig inte så väldans cool. Det är nog bara kossor som ska hålla sig coola på det sättet. Jag får arbeta ut något eget...
Min väninna trodde det var någon mental coolhetsträning de höll på med. Så jag tänkte att det skulle jag också prova. Nu har jag roterat med underkäken länge. Först glodde tågresenärerna, sen kollegorna. Nu har jag träningsvärk i käken och känner mig inte så väldans cool. Det är nog bara kossor som ska hålla sig coola på det sättet. Jag får arbeta ut något eget...
go go
Är privilegiad på många sätt. Förmodligen inte mer än andra. Men uppskattar alla goa folk runt omkring mig.. Känner mig inte alltid tillräcklig, ibland blir det fel, ibland är jag dum. Men jag gillar att kramas. Om man gillar att kramas kan man nog bli förlåten för mycket. Det är också lättare att få förlåtelse än tillåtelse. So go go go for it... :)
måndag 23 maj 2011
Och nu,
Årliga vårturen med klubben. SOL på näsan. En ringlande karavan förbi Ivösjön. Nyslaget gräs fick luktsinnet att jubla, blommande syrener, kastanjeträd och äppelträd en fröjd för ögat. Och så en och annan insekt på visiret. Riktigt hoppar till ibland när det smäller som pistolskott i plasten.
Framme tidigt vid Ingelsta kalkon och slängde mig i gräset och njöt av att bara ligga och känna värmen från vår lysande stjärna. Lite god middag i magen, gyllengula rösti och rostade solrosfrön var pricken över det i:et, så tog vi omvägen runt Kivik för att pausa innan den inslagna vägen ledde mig och väninnan fram till Höör och starten till invasionen i whiskykällaren.
Party i ladan, 79, Lizzy Insane och galen hattsnatterska, körsbärstomater och goa vänner. Hur trevligt som helst, och ändå så var efterfesten minst lika trevlig med djupa diskussioner och lekar som "peka välja drick" eller gissa, rita, spring kanske det heter..
Busiga pojkar skulle dessutom försöka sig på väckning på natten och inte går det hejda folk med de tankegångarna, och det ville jag ju se, fast på behörigt avstånd, så backade in i rummet bortanför hallen och tyckte att på det avståndet skulle jag ändå kunna känna mig säker. Men så mycket mer blev det inte för de var alldeles för tysta i sin lek. Efter några timmars försök till sömn så gjorde jag Zoegas och lyssnade en stund på när de fortfarande svajiga männen väckte halva området.
Smög sen in och försökte somna om, men då knackades det på rutan och så sjöng de "glassbilensången" för mig. Är det såna man kallar vänner tänkte jag tyst för mig själv och sen fnittrade jag loss under täcket i tre sekunder och insåg sedan att det inte var lönt och gick upp igen.
Drog vidare till köket med hemgjord limpa och där slöt Anna Anka upp och hade bordsskick som fick en vattenspridare att sina. Lyckades även med konststycket att skrämmas fast jag bara väste lite försiktigt. Ha! Jag kan minsann också!
Med en känsla av punktering drog vi oss hemåt i stormens tecken och stannade endast till för att köpa glass och hippiebyxor.
Och när planerna inte är uppgjorde utan det får bli som det blir, ja då blir det pyjamasbyxor på jobbet och med det så gladde jag några av mina kollegor som höjde ett undrande ögonbryn ända upp mot hårfästet.
Och nu, nu ska jag sova..
Framme tidigt vid Ingelsta kalkon och slängde mig i gräset och njöt av att bara ligga och känna värmen från vår lysande stjärna. Lite god middag i magen, gyllengula rösti och rostade solrosfrön var pricken över det i:et, så tog vi omvägen runt Kivik för att pausa innan den inslagna vägen ledde mig och väninnan fram till Höör och starten till invasionen i whiskykällaren.
Party i ladan, 79, Lizzy Insane och galen hattsnatterska, körsbärstomater och goa vänner. Hur trevligt som helst, och ändå så var efterfesten minst lika trevlig med djupa diskussioner och lekar som "peka välja drick" eller gissa, rita, spring kanske det heter..
Busiga pojkar skulle dessutom försöka sig på väckning på natten och inte går det hejda folk med de tankegångarna, och det ville jag ju se, fast på behörigt avstånd, så backade in i rummet bortanför hallen och tyckte att på det avståndet skulle jag ändå kunna känna mig säker. Men så mycket mer blev det inte för de var alldeles för tysta i sin lek. Efter några timmars försök till sömn så gjorde jag Zoegas och lyssnade en stund på när de fortfarande svajiga männen väckte halva området.
Smög sen in och försökte somna om, men då knackades det på rutan och så sjöng de "glassbilensången" för mig. Är det såna man kallar vänner tänkte jag tyst för mig själv och sen fnittrade jag loss under täcket i tre sekunder och insåg sedan att det inte var lönt och gick upp igen.
Drog vidare till köket med hemgjord limpa och där slöt Anna Anka upp och hade bordsskick som fick en vattenspridare att sina. Lyckades även med konststycket att skrämmas fast jag bara väste lite försiktigt. Ha! Jag kan minsann också!
Med en känsla av punktering drog vi oss hemåt i stormens tecken och stannade endast till för att köpa glass och hippiebyxor.
Och när planerna inte är uppgjorde utan det får bli som det blir, ja då blir det pyjamasbyxor på jobbet och med det så gladde jag några av mina kollegor som höjde ett undrande ögonbryn ända upp mot hårfästet.
Och nu, nu ska jag sova..
fredag 20 maj 2011
Tänka
Nää, jag är inte klokare eller visare än någon annan.
Jag gör misstag och tar fel beslut.
Jag försöker dock reflektera över andra män och kvinnors visa uttalanden.
Jag försöker tänka till ibland. Ibland före, ibland efter. Ibland är det tråkigt att tänka..
Jag försöker lyssna och ibland råda ifall någon behöver ett ord på vägen.
Men det är alltid lättare att råda andra än att själv följa sina egna råd, för då är det ju ens egna känslor som är inblandade.
Det enda jag kan göra själv är att reflektera, söka insikt och visdom.
Kanske jag lyckas, kanske inte, men tror mig skaffa mig en hel del livserfarenhet på vägen.
Jag kan bara hoppas att den kan användas till något bra. Eller att det egentligen när allt kommer till kritan, bara får mig att MÅ bra.
För det är något av det viktigaste. Att må bra, känna balans och harmoni med sig själv.
Bruka inte våld på er själva för att tillfredsställa andra. Välj det som känns bäst i hjärtat.
Lev livet som du själv vill. Inte som andra tycker att du bör göra.
Jag gör misstag och tar fel beslut.
Jag försöker dock reflektera över andra män och kvinnors visa uttalanden.
Jag försöker tänka till ibland. Ibland före, ibland efter. Ibland är det tråkigt att tänka..
Jag försöker lyssna och ibland råda ifall någon behöver ett ord på vägen.
Men det är alltid lättare att råda andra än att själv följa sina egna råd, för då är det ju ens egna känslor som är inblandade.
Det enda jag kan göra själv är att reflektera, söka insikt och visdom.
Kanske jag lyckas, kanske inte, men tror mig skaffa mig en hel del livserfarenhet på vägen.
Jag kan bara hoppas att den kan användas till något bra. Eller att det egentligen när allt kommer till kritan, bara får mig att MÅ bra.
För det är något av det viktigaste. Att må bra, känna balans och harmoni med sig själv.
Bruka inte våld på er själva för att tillfredsställa andra. Välj det som känns bäst i hjärtat.
Lev livet som du själv vill. Inte som andra tycker att du bör göra.
onsdag 18 maj 2011
Slump
"Slumpen favoriserar det medvetande som är förberett." (Bakterieforskaren Louis Pasteur)
Frågan är om jag inte tycker det stämmer lite. Alltså, jag tror inte på slumpen. Och många händelser kändes som slump. Tills de blev för många och då var det tecken istället. Eller någon mening. Eller nåt.. eller var det slump fast den favoriserade mitt medvetande. Hur som helst. Det är kul när det slumpar sig.. :o)
Frågan är om jag inte tycker det stämmer lite. Alltså, jag tror inte på slumpen. Och många händelser kändes som slump. Tills de blev för många och då var det tecken istället. Eller någon mening. Eller nåt.. eller var det slump fast den favoriserade mitt medvetande. Hur som helst. Det är kul när det slumpar sig.. :o)
måndag 2 maj 2011
Fred?
Blir det fred nu då?
"Många männskliga varelser behöver inte övernaturlig handledning för att begå grymma handlingar. Somliga människor är djävlar av egen kraft. Det är bara det att de avslöjande hornen växer inåt för att de lättare ska dölja sin natur."
Det borde innebära att hjärnan blir punkterad till slut..
Jodå, jag har bulor i pannan ibland, men det är ju busbulor... Och som tur är så växer de utåt. :)
Och de är rätt mjuka. Men det är inte som fjärilsantennerna. Men de smörjer jag med olja så de ska vara böjliga och inte gå av så lätt. Det fungerar rätt så bra måste jag säga.
"Många männskliga varelser behöver inte övernaturlig handledning för att begå grymma handlingar. Somliga människor är djävlar av egen kraft. Det är bara det att de avslöjande hornen växer inåt för att de lättare ska dölja sin natur."
Det borde innebära att hjärnan blir punkterad till slut..
Jodå, jag har bulor i pannan ibland, men det är ju busbulor... Och som tur är så växer de utåt. :)
Och de är rätt mjuka. Men det är inte som fjärilsantennerna. Men de smörjer jag med olja så de ska vara böjliga och inte gå av så lätt. Det fungerar rätt så bra måste jag säga.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
