diamant

Renhet ger kvalitet. Varför placera en diamant i gyttja?

växa

Att växa som människa gör man genom möten med människor. Genom att möta sig själv.

Eeeh

Fick massera kindknotorna igår.
Spiralhuvudet var framme.
Och spinner som en =^..^= fröken.. Prrrrr

Sölden: fredag, lördag

Fredag, 21 januari
Punkare eller ligist, alles ist egal. Men det såg mer ut som ”Den där Mary”. -15 skojar man inte bort så inomhus på Gampe Thaya vid kaminen.

Erik säger att han är bra på mycket, såsom att kasta macka. Oanade talanger alltså.

Fick en varning. Varning är kul.

Sen vet jag inte vad jag ska säg, sista kvällen med gänget och avskedsparty liksom. Fullt ös i baljan. Fast den fick vi inte ta med trots att den nu blivit blomvas. Weinfassels bänkar, bord och takkronor blev hårt belastade. Guiden var nu före detta guide. Men vilket röj. Undvek träspetor i skallen detta året och inga bulor i huvudet. Och tror även personalen var nöjda när vi väl gick, om det var för notan eller för att vi gick vet jag inte. Vi var helnöjda i alla fall.

Lördag, 22 januari
Upptäckte speta i handen.. Okej, hänga i takbalkarna ska väl i och för sig ge något men. Ett styck blåmärke noterat. Känns som om jag kom lindrigt undan. Hoppas nu danskarna är lite blågula också så de har lite svenskikänsla med sig hem.

Får man förresten sätta upp skylt med Café om det inte serveras kakor innan halv tolv?

Hemfärd. Pågatåg. En tant vinglade till på tåget och ursäktade sig
- Jag är inte så full som jag verkar.
- Jag skulle vilja vara så full som du verkar, svarade jag.
Då skrattade tant högt. Hon erkände att hon tjuvlyssnat på oss och tyckte vi hade rolig dialog som ”Var hittar man alla dessa småhålor?” ”Längs med järnvägen.” Kul man kan roa tågresenärer, för så kul är det inte att åka tåg.¨

Trött och nöjd Nina hemma i Idyllen igen.

Sölden: onsdag, torsdag

Onsdag, 19 januari
SNÖ. Såg ingenting. Så vi öppnade Gampe Thaya tidigt. Satt ute under parasoll insvepta i filtar. Stora snöflingor dalade sakta ner från den grå skyn och landade mjukt, ramade in hela panoramavyn i ett ogenomträngligt snödis.
Marie blev yr av dimman (ännu en konstig bieffekt, inget Tonic Wasser denna gången).
Och så blev trion av yrhättor kallade ”tramsebööjser”.

Till packningen nästa år behövs även en hovkrats. Kan någon komma ihåg det?

Ibland är det längre förspel, nu kommer det snart, nu kom det.. Linda försöker förklara sången när vi står i Eisbaren hos Florian.
Tycker det här med att dricka pfiff är en strålande idé men ändå spänner det om magen. Helt enkelt tjock om magen. Bättre det än tjock i huvdet replikerade polarn. Så sant.

Dax att prova något nytt så Liebe Sonnes paraplyutebar. Kul som fasiken. Danskarna var nu utökade till 22 stycken och det sjöngs hockeyramsor och vi ville inte lämna stället. Men så fick det bli ändå, finmiddagen på Sölderhof bestod av sushi & wasabi. Nu åt jag majskolv också så att riset yrde och de undrade om jag var rumsren egentligen. Men hey, det var inte mitt fel. Anmäl de som gjorde de små ynkliga pinnarna till majskolven istället, så stark är jag inte, men de brast som vilket olyckligt hjärta som helst.

Sverigeansvarig på Firman, kvällen till ära i lederhosen, ansåg att de behövde utöka sina anställda, behövdes nog minst två stycken att ta hand om mig 24/7. Sen fortsatte vi firmafesten på Weinfassel med italiensk romantisk opera där Aga släckte ner i lokalen och bara några stearinljus lyste upp allas varma glada ansikten.
Pubrundan gick vidare till Snow Rock, Chris & Co där Bago höll låda och sen Fire & Ice. Dansade så dropparna rann i pannan. Fick en mycket konstig blick när jag ville ha hjälp att få på jackan, som tur var fanns där någon som visste hur man gjorde. Tack.

Torsdag, 20 januari
How about second breakfast? Frank skrynklade precis hela ansikte när han fick varm choklad utan rom. En hemsk upplevelse tydligen.

Tre millas levererade lyxmat i form av Avokadosoppa a lá Cancunkryddning och till det en balja med vin. Där fick jag upp värmen i kinderna, fingrar, fötter och hjärta. Life is good. :)

Mattias reseguide skulle sen vara lite smårolig och hade nog tänkt ett snömoln över oss tjejer men han stöp som en fura själv. Strax därpå gjorde Philip 100 meter rygg i snöyra. Duktiga de är!

Tog sen en styck lugn kväll med handbollstittande. Stora de är grabbarna, gör nog ont att springa in i dem. Annat än 82 kg späck. Sedär 1-0, nu ska de bara göra 35 mål till..

Sölden: måndag, tisdag

Måndag, 17 januari
Heat Lotion, mot ömma muskler och för den som inga muskler hade, även mot ömma skelettben.

Marie kom upp till Giggi och upptäckte att hon hade storlek 43 i skidor. Tydligen bytt med dansken från gårdagen, han som inte visste var han själv bodde. Vi andra ägnade oss då åt superhärliga morgonåk i manchesterpisten i de blå backarna innan vi tog, just det, ljusröd 11 till Gampe Thaya.

Varm choklad med vispgrädde är inte fel det heller. Och sol.. Sa jag att det var utsikt så vacker så det gör ont i hjärtat? En drakflygare åkte förbi. Det måste jag absolut prova nån gång. Vilken skön känsla det måste vara att hänga där i ett segel och bara sakta glida mot marken.

Danskgänget kom lagom till frukostfikat och de var på byteshumör, så nu ska Volbeat bli svenskt och i utbyte får de Håkan Hellström och Kent. Per lovade Metallica mot Roxette och då kan de få Gyllene Tider också tycker jag, två Gessle till priset av en liksom..

Första vurpan på skidor på decennium (finns förklaring då jag inte åkt så ofta...) en stor hög lössnö, lika hal som potatismjöl och jag stöp i backen. Det tyckte Arne såg kul ut. Det gjorde det ju när han hade trillat tre gånger tidigare också, så nu ska jag sluta bita mig på insidan kinderna och skratta rätt ut jag också :)

Onkel Tom och pizza. Mycket gott. Godare än snapsen de envisas att bjuda på överallt, den gjord på kottar. Ja vi skulle ju dela pizza var det tänkt och vegeterianen hade slagit ihop sig med dottern. Så jag fick köttätaren, men när förslaget blev båda bacon, skinka och späck så tänkte jag ”hold your horses”. Föreslog oliver men fick som motsvar ”det är ju bara sådana där svarta knudor, inte så mycket mat till dem”. Det blev oliver på pizzan såklart. Och bacon.

Rausch alm, med dans, mineralvatten, öl. Killarna var på G, Henrik också, med att beundra sin egen kropp. Arne slickade på alla. Kul kille det. Ingen som behöver någon fuktighetskräm för ansiktet när han är med på resa. Blev tillönskad allt gott i livet för ”att du är en bra människa”. Tackar och niger.

Promenad hem ensam i fullmånens sken, behövde vara för mig själv en stund. Stannade upp och gjorde en ostbåge. Tittade upp på de vackra bergen, på den klart skinande Karlavagnen och lyssnade på Söldenbäckens porlande i den sena natten. Blir alldeles tagen av vår härliga natur. Ett stort lugn sänkte sig i mitt inre. Sov gott.

Tisdag, 18 januari
Fyra morgonåk med en ny strålande sol på nypistade backar. Och nu börjar vi prata anställning i Firman. Jag är naturligtvis tilltänkt som sekreterare, Marie som kaffeutkörare och Linda som telefonsvarare. De begärde nya datorer och mobiler. Jag ville hellre ha hög lön och en bläckpenna. Vi kommer expandera långt utanför Köpenhamns gränser. Jag kommer skriva på både Tengelska, Swengelska och Svyska.

Glaciärdag! Gött! Glassigt!
Hey wir wollen die eisbären sehen. Och det fick vi, helt plötsligt stod Fritz, Sacha och Ferdinand där och tyckte att en Flying Hirsch var som klippt och skuren. Flygande isbjörnar då? Sen hann vi inte mer än upp till Rotkogl igen och så var de där. Någon som kände sig som 73dje hjulet tror jag.

Marie blir törstig av läppstift. Förra året hörde jag att hon blev full av Tonic Wasser. Mycket märliga bieffekter.

Och gissa sen, just det, Obstlerhütte. Tschirgantduo lirade live med dragspel och lederhosen, allt ifrån bompaTirolvisor till hårdrock. Dans på bänkarna. Och hela uterummet gungade, folket, presenningen, golvplankorna. Hoppas de haft bra byggnadsfirma.
Träffade på ett gäng glada galna holländare och drog den ene i armbrytning direkt, han såg lite förvånad ut. Körkort heter driving license, men på engelska så är det ”ride a bike” som gäller, så då borde det heta ”riding license” istället. Eller hur?
När sedan klädpokern var i full gång så tyckte Renee att det var dags för oss alla att åka hem. Storbilstaxi till byn var ett klipp. Och den släppte oss på Giggi Tennen där det var livemusik med falskspelande ensam man. Fast farbror Frej var där och livade upp stämningen och nästa år skulle gubbarna åka med Svenski och de undrade om vi hade huvudkontor i Stockholm. Det är mycket snack nu.

Sölden: lördag, söndag

Lördag, 15 januari
Tjolahopp, semester igen. Volvo gav sig än en gång iväg mot Skånska trakter. Parkerade hos Feffe och där slank minsann en Jägermeister ner direkt. Mr Sam agerade chaffis och limon släppte oss på tågstation. Väl ombord lyckades vi engagera passagerare i fnissattacker, så kostymnissen kom till slut över till vårt säte med datorn i högsta hugg och visade bilder och skrattade och tackade oss för underhållningen. Ja, det börjar ju glatt i alla fall.

I Lund slöt Marie och Linda upp. Ur väskan drar Marie en IKEA plastvas till rosor. Det är till att vara säker på att få några i år. Tänkte i mitt stilla sinne att om inga blommor erhölls så kunde den nog användas till att ta med en bira hem från puben, så kallad färdkost.

Landade på Kastrup i god tid och fikade vin Stamp of Aussie med min hemgjorda morotskaka till, sittandes på kalla aluminiumbänkar, resulterade frostskador i rumpan, men varm i sinnet, vinet fyller sin funktion och mig. Men sen kom en snubbe som fått i sig en aningens mer, han var Marlon Brando. Tur vi träffade honom den dagen, för dagen efter skulle han vara en pannkaka. Ganska skön inställning ändå, man kan vara vad man själv vill..

Dagens fråga: Vad är det med killar och deras gomsegel i påverkan av alkohol? Det verkar som om det fladdrar så pass mycket så det kommer i självsvängning, börjar vobbla liksom. Någon som vet?

Efter busstransport så landade vi till slut i Sölden, slängde in väskorna på rummet och tog en sväng på stan, Mogul (och just det ja, rosor erhölls) och sen till Weinfassel där Aga och Andy hälsade välkomna. Äntligen framme.

Söndag, 16 januari
Hämtade skidor, upp i pisten, ljusröd 11 ner till Gampe Thaya och favoritfrukoststället. Gött. Danskarna ramlade in. "Ska du ha ett slick med en gång?" Galna är vad de är. Sol, sol, sol och hüttetur. Bubis som någon trodde hette Boobies. Gampe Alm hos Roland & Christine, kaffe och Bretzel, satt som en smäck, utebar med Whitesnake och Black Sabbath, gick bra. Rotkogelhütte. Suverän dag med sol på näsan. vilka vyer, snötäckta bergstoppar som bara är så enormt mäktiga.

Blev ganska mycket åkt. Nykomlingen i gänget (Feffe) blev erbjuden ett russin för att få lite energi igen då krafterna såg ut att ha sinat. "Så mycket russin finns inte" blev svaret.

HippHopp kallas numera för peknegermusik. Och så blev det Obstlerhütte igen. Bästa haket att avsluta skiddagen med. Jag ställde larmet på klockan för jag kom ihåg hur det var förra året då jag skulle åka ner första kvällen, det var mörkt och inga lampor. Rena självmordsuppdraget. Och jodå, klockan ringde och jag och Feffe gjorde ett försök att komma ner i dagsljus men det ”sket sig duktigt” som vi säger. Det hann bli mörkt och var riktigt jobbigt att ta sig ner. Men hey, nu har jag åkt utför i månsken och vilket underbart ljus, och de vita bergstopparna sken som det starkaste lysrör, riktigt riktigt vackert och jag kom på mig själv med ett stort leende i backen.

Heiners för en stilla middag, men in brakade yrhättorna med en dansk tågchaufför och vips så drog killarna av sig tröjorna och visade tattueringarna för varandra. Dessutom tyckte Mr Dk att jag skulle göra en tattuering över hela ryggen. Och ja, det skulle man kanske..

Undrar hur bergen är sommartid? Att vandra runt på de branta sluttningarna i kängor med sol på näsan, sätta sig jämte en idisslande alpko och klia henne på mulen, ta en klunk svalkande vatten, plocka en blomma och sätta bakom örat och bara njuta av luften. Eeeeh, där försvann jag lite tror jag. Sommar är ett bra påhitt.