Roadtrip Allahelgona, del 2

Kaffe, kaffe och kaffe till frukost. Och ett försök till att jobba vidare med att bli totalt insnöad på facebook, så lånar Marcus dator. Fast oerhört slött visar det sig vara. Då har han ett trix, han tar sladden och det mobila bredbandsdonglen och snurrar med det i luften.. Typ, ett försök att fånga in lite radiovågar antar jag. Är inte så hemma på tekniken.. Sen gick det igång igen, så det verkar vara så man ska göra. Själv har jag ett ADSL hemma så jag har aldrig behövt slunga med det i luften.
Sätter upp grovschemat för dagen och vi kommer fram till att vi inte hinner starta den stora jordfräsen. Eller jag påstår att vi inte behöver det. Vi ska hem till Johan och Helene senare. Blir upplyst om att Johan har legorobot och att det är manligare med jordfräs än med legorobot, men det hörs ett sting av avundsjuka i rösten. Så igen, vet jag inte om jag ska lita på denna mannen. Helene försökte blanda sig i sen och kontrade med en fras "Corvette vs Buick" och där lades sedan diskussionen ner. Kan gå så snabbt ibland. :)

Nåja, iväg far vi, och det blir först kaffe igen, hos en bror som har en Hero som är blandning av Rottweiler och bäver. Och så visning av största Shellmacken i Sverige. Var det så? Och filmhålor som har prytt Smala Sussie, Fucking Åmål och Bröllopsfotografen passerar revy..
Vi stannar till på Gröna Ko och äter en Gulasch på långsamtväxande kviga. Hyllmetrar radar upp allt ifrån hjortronsylt till fårskallar så shoppingtarmen piper lite men väskan är full trots det glömda nagellacket så det får vara.

Hittar fram till festlokalen i våningarna tre och samlar ihop oss. Försöker sen hänga på den däringa Corvetten, en sån som Kit hade, eller Hasselhoff, fast ser ingen annan likhet mellan ägaren och filmhjälten för övrigt. Det är liksom mer Gandalf än Hasselhoff över honom, och det är bra.

Sen äntligen, det har skrivits spaltkilometrar om den där soffan. Och har fått höra att den är skön att hänga i men inte ser så mycket ut för världen. Döm om min förvåning, det finns TVÅ dessutom, och de är snyggare än jag trodde. Fast det är egenligen bara den ena som är själva den berömda soffan så den provligger jag en stund och bokar för natten. Knorr knorr och där kom pizzan, och Wyndham estate, me like you. Carlsberg Hof checkade in också. Och där var minsann Paul Stanley i spandex helt plötsligt. Passar bra då vi snart ska se ett kissband live, vilket visar sig vara det yngsta bandet jag någonsin sett. Basen är lika lång som killen som lirar på den. Bandmedlemmarna har begärt gratis cola för gigget och har föräldrarna med sig. Två tre år till, så sopar de banan säger jag.

Plåtskjulet våning tre bjöd sen på mer rock n roll. Vilket jäkla ös på bandet. Och på de headbangande grabbarna också. Såg riktigt skoj ut.
Sen provade jag vara lite sällskapsdam i entrén för volymen var lite lägre där och jag kunde inte prata knappt. Det skar i halsen vid varenda stavelse så jag fick ta en taxi hem lite tidigare.
Alltså dök jag in och började brottas med trädgårsälgen till grannarnas stora förtjusning. De stod och hejade på bakom den avgränsande häcken. Tänke er en Mastiff eller en Grand Danios, i storlek, fast en älgkalv liksom, det är mycket att brottas med. Och gjorde det helt enkelt "Because I'm worth it.." Eller helt enkelt för att jag kunde. Eller nåt. Nå, han var en ganska lätt match, gav sig typ direkt. Vräkte sig på rygg med en gång faktiskt. Så checkade in mentalt på Johan Östers soffa och kroppen hängde väl med dit också på nåt sätt.
Sov ändå några timmar tack vara en stor dos barn-Nezeril. Men när jag vaknar till får jag en suspekt känsla, vrider på huvudet och där står en vilt främmande man och glor på mig. Är det konstigt att man sover lite halvkasst när man är borta? Inte riktigt vad man förväntar sig när man slår upp de halvgröna.

Sen började den intelligenta ordväxlingen för dagen
- Är du vaken?
-Ja.
-Varför då?
-För att jag inte sover.
Logiskt liksom.

Med en klocka som inte hade tickat så fasligt mycket men som skulle göra det brände vi iväg en ny tur med taxi. Hämtade upp en Roadmaster som jag rattade ner mot frukoststället. Och cirkeln var sluten. Där låg den på mackan, Fäbojäntans falukorv. Fast så fick jag inte säga för då kunde inte mitt sällskap äta. Men sen gick det bra att berätta om han som trillade i ett bad lut där de fångade upp kött och slamsor som kvarlevor och då sa jag att det var risk för att det skulle komma upp falukorvsslamsor också om han fortsatte.

Så då bytte vi ämne och pratade annat, även med farbror Blå som hade ett par frågor. De undrade om det var min bil men jag skakade på huvudet och blev genast orolig för min röda Volvo. Var den slaktad vid det här laget? Fanns bara ett sätt att ta reda på och plattan i mattan uppför krångelbacken och där stod den. Färdig att styra kosan hemåt. Sjukt långt att köra på en söndag och trött var jag. Trött och nöjd. Men det gick bra. Fast tråkigare utan underhållning i bilen.

Då minneslunden inte stod i vägen på lördagen så blev det en avstickare på hemvägen och jag såg till att lysa upp lite extra på den mörka kyrkogården för spöken, gastar och försvunna änglar. Vackert och sorgligt men de döda behöver sitt ibland.

Med det så blir det del 3.



Roadtrip Allahelgona del 3. God natt. Khalua som huvudkudde..

Roadtrip Allahelgona, del 1

Med en känsla av att ha glömt något.. Hur är det möjligt? Axlarna bågnar, bägge av dem. Kör ca 3 km och kommer på att nagellacket blev kvar hemma. Det är ju ingen katastrof, jag har ändå fått med mig kängor med stålhätta, vin och en utläst bok. Så det ska nog gå bra ändå.
Passerar fäbovägen mellan Lönsboda och Osby och funderar på om det är där hon jäntan bor? Hon som hade något hemmacharkuteri eller vad det var. Eller det var kanske konst hon pysslade med? Målade blommiga falukorvar. Shit, jag har en förmåga att röra ihop saker och ting emellanåt. Jag får undersöka det någon dag.

Tar mig 28 mil och rullar in på fyrfilig väg i Göteborg och däääär skulle jag ha svängt av, men det går bra, jag tar nästa istället, och däääär skulle jag ha svängt av, men det går bra, jag tar nästa istället. Och där gick det bra. Blir mött av Makis de Pettersson (ja, namnet tillkom senare under helgen eftersom Helene inte kunde stava så bra på sin nalle.) och han säger flera gånger att
"vi måste göra oss av med din bil". Jag tycker det låter väldigt suspekt. Är det parkera den han menar? Jag kör i alla fall efter och blir utlurad på en skogsstig där Rottweilers och hönor springer om vartandra och nu blir den dumpad utanför en husvagnscamping på ett fraggelberg eller nåt. Jag har faktiskt ingen aning. Ibland får man helt enkelt lita på folk även om det kan vara svårt. Jag är rädd om min Volvo. Henne kan man ha mycket till, t.ex chokladpicknick på taket utomhus en februarinatt. Så nog ska man vara rädd om henne.

Sen hamnar vi efter lite slirande på gräsmatta på första barhänget. Ett par förvånade ansikten att jag dyker upp, men leende sådana. Känns trevligt att vara välkommen. Och det är inte ofta jag är på den sidan landet. Avhandlar både det ena och det andra seriösa samtalsämnet för kvällen, allt ifrån tjocka kineser, knark och negertuttar, men det låter helt suspekt när det rycks från sitt sammanhang sådär. Och Sumobrottare är från Japan, men ni vet, same same på något sätt.
Efter något som bara skulle vara "titta in" så tittar vi på när det körs ångmaskin, diskuterar roliga event, ögonoperationer, klubbnostalgier etc innan det slutligen parkeras en trött kropp jämte ett piano och det är precis det jag försöker ta sen. Nej, inte sno pianot, för det är nog tyngre än vilken PA anläggning som helst, utan mest ta det piano så att säga.

Efter många timmars snurrande så somnar jag till slut och uppvaknandet är en stor propp över hela näsan och sandpapper i munnen och gommen, ja, jag tror den går ända ner förbi knäskålarna invändigt. Förkyld. Och har en röst som i Jockes öron låter vissen och i mina egna öron låter sexig.. Önsketänkande såklart. Men jag ska göra så gott jag kan och jag får kämpa. Över till del 2.