Corroded och knäböj.

Jahaaaja, i den här bloggen finns sanningar, osanningar, halvsanningar och lite hittepå det vet ni alla. Ifall ni inte visste så vet ni nu. Så frågan är hur mycket ska jag ljuga om fredagens tillställning då?
Nej, jag och Anna-Karin är inte syskon. Sant. Men hade jag skullat ha en lillasyster så hade det varit en ära. Nu får hon vikariera som hårdrockande Sörra och det gör hon bra. Efter många års uppehåll inom branschen så gick det locka med henne på en i afton dans i "haaauurauckens" tecken.

Men först, MAT. Har inte varit så många gånger på Kapten Gyllenhorn, men när jag varit där så har jag belåtet klappat den tilltagande runda magen med en nöjd suck. Gott så det förslår. Fast denna kvällen var lite speciell. Det skulle upp en flock unga rocktrubbisar på scen och efter dem Corroded. Det där svenska metalbandet ni vet, som har haft några bra låtar snurrandes på Bandit.

Slog oss ner hos Jomsarna och deras trevliga flickor och en grabb som ingen ville kännas vid riktigt. Han hörde till på nåt sätt men ingen visste hur. Blev lite svårt att ta reda på också, för det enda han fick ur sig under kvällens gång var "Är du sugen". Ganska begränsad konversation uppstår även om man försöker inleda ett par intelligenta samtal. Är ju hemskt känd för det..
Framförallt som jag budade på Kents skärp, eller egentligen bältesspännet. Och jag fick hålla det i handen, men av åkte det aldrig. Så det slutade med att jag och Sörran köpte hela Kent. Vi vann budgivningen lätt som en plätt. Vet inte vad ni andra budade, men vi fick honom till ett bra pris. Tyvärr slarvade vi bort honom senare på kvällen.. Ni som fick med honom hem, nu vet ni vart han hör hemma. Vänligen packa ner honom i en låda och skicka upp honom till brudarna. Finns bevis på det däringa Facebook att han är såld. Så det så!

Nu blev jag plötsligt nervös. Erbjöd att jag skulle följa med i turnébussen som bloggerska. Måste få detta godkänt då. Nu har ju bandet redan en bloggare som skriver om toasitser och sånt.
Men jag tänkte att det kunde vara någon till som skrev, från en annan synvinkel liksom. Lite som ovanifrån. Det måste gå att tjäna pengar på det. Från något håll. Antingen köpt tystnad eller som bokunderlag till kommande biografi. Ja ja, här kommer väl inte ut nåt vettigt ändå så lägger nog det på hyllan innan jag börjat. Påminn mig sen vilken hylla det var bara. Kan vara smått förvirrad ibland.

Jo, skulle jag säg nåt om aftonen också eller hur var det?

Naturligtvis var ynglingarna superduktiga. Solo, duetter och flockvis. Talanger av stort format. Fast jag väntade såklart på Corroded och det gjorde jag rätt i. Akustiskt gigg. Kan det vara nåt? Ja, så in i helvete kan det vara nåt. Skitbra liksom, rätt av.
Gjorde ett försiktigt försök att gå upp på det där golvet framför scen. Stod där ca 30 sekunder.
- Hallå tjejer, kan ni sätta er ner, ni skymmer.
Jag vände mig om och kikade på de som försökt påkalla uppmärksamheten. Ja, det lyckades de med eftersom jag vände mig om. Kanske dock tyvärr inte med den reaktion de förväntat sig.
- Nej, jag vill verkligen inte sitta ner. Det är hårdrock nu. Hallå liksom.
Mummel mummel bakom ryggen.
Jag vänder mig igen.
- Bandet tycker nog det är roligare om det är fler framför scen, så kom gärna ut hit istället.
Nej då. Det kan finnas många anledningar att man inte vill göra det. Kanske mår bra av att sitta. Jag mår bra av att stå. Jag får ont i ryggen att sitta för mycket, men misstänkte att hon inte var intresserad av min sjukdomshistoria med disken.
Vände mig en gång till för säkerhetsskull för att se hur många jag skymde. Inte några 3.000 liksom. En människa. Jag tänkte då att hon faktiskt fick flytta sin stol en halvmeter istället. Hoppas jag inte förstörde kvällen för henne för mycket.
Bandet ropade ett par gånger till sen, att det tyckte folk skulle komma upp och dansa och "grejja" på golvet framför dem.
"Grejja"? Vad är det liksom?? Det måste jag be att få en utförlig beskrivning av nästa gång så man vet vad man ger sig in på. Eller var det grejja vi gjorde senare när vi körde akrobatiska övningar? Hmmm.
- Hallå, kom närmare, vi luktar inte illa.
Shit vad mycket att kontrollera tänkte jag. Tog fram mitt A4 block och penna och började skriva ner alla frågor jag skulle gå igenom med dem sen. Har alltid drömt om att få göra intervju med ett band.. Och gäller att ha några frågor på lager då såklart. Viktiga sådana.
Sa jag nåt om uppträdandet? Deras då alltså. Ja, det var bra. Nu har jag nämnt det.
Mitt eget? Ja, det var bra. Nu har jag nämnt det också. :)
(Och jag försökte inte stjäla kandelabern, ville bara ha myskväll ute. Och försökte inte sno vinglaset heller, skulle bara dricka upp Coca Colan innan jag lämnade platsen..)

Då ska vi se, var var jag? Inne, ute, på dansgolvet, på soffan, i sjöboden, på björkstubbarna, på scen.

Eeeeh, prutade visst på tröjan också. Jag vet att det bara gällde mängdrabatt om man hade tio barn, men lyckades inte leta upp så många under kvällen. Och jag sa faktiskt till han försäljaren att han luktade gott. Tror vi var överens. Eleven shades of black. Måste komma från fyra nyanser av brunt, fast i en bättre version. ;) Fett nöjd med min nya tisha.

Ja, bandet slutade spela. Och då började grabbarna boys och tjejen lira igen. Fast då kom grabbarna grus på att de nog ville lira lite till och det blev spontanjam på scen. Sånt är bara för gött alltså. Goegoe-stämning.

Hade vi glömt nåt? Ja, lite stretching i form av akrobatiska övningar, spagat (knäböj..), höftrullning, yoga, tai chi och naturliga posér med ena foten på scen. Alltså inte jag. jo, foten, fast mest andra. Ääääh. Spagat var svårt med rött plastskärp, begränsade tydligen rörligheten, och flytta på det var svårt, men jag försöker faktiskt bara vara hjälpsam. Jag tror att jag blåste alla vuxenpoäng på en kväll som jag samlat ihop under nästan en månads tid. När jag hängde i takbjälken i Norrköping i somras så nollade jag det kontot.

Klockan tickade på och vi fick spännande nya namn i Fröken Njau och Fröken Nej och eftersom det var långt efter stängningsdags och vi blev utstädade med piasavakvasten så var det dags att tänka på refrängen, någon av alla de bra vi hade hört tidigare på kvällen. Kände att hurtbullarna fick behålla tidig morgonjogging med armhävningar och sånt för sig själva och hade kanske övervägt det hela om jag vetat att Gyllenhornskans skulle duka upp frukostbuffé. Så istället gott kramkalas, hårda kramar, men det var mest för att det var en järnstång imellan.

Det enda som är kvar att önska, är en halsfrisk version av Sweet Child o´mine av Fredrik. Men det hoppas jag på nästa gång.

Pow Wow

Ute med klubben och kör, kikar i backspegeln och kommer på mig själv med att sjunga på D.A.D låter "I'm counting my cattle, 1 2 3 4 5, I'm counting my cattle just to check that they are still alive.." Skakar lite på huvudet. Känner mig inte "redi i nån änne".
Ja då ska vi se, full storm, halmtak, hårdrockskossor där luggen möter tungspetsen i näsborren, glittrande Ivösjö och en alljämt härligt grön bokskogsallé trots att vårens ljusgröna mattats av, Glada som hade svårt att hålla kurs i blåsten, svalor, citronfjärilar, takläggare i bar överkropp, skördetröskedamm på det rosa lipglosset (varför väntar man inte med att sminka sig tills man är framme..). Kraftig storm, sa jag det, kunde se tidningsrubriken framför mig.. "Mc-olycka, blåste in i traktor".
Och så framme, hinner inte ta av hjälmen knappt förrän jag blivit välkomstkramad, serverad verktyg och välkomstdrinkad. Härlig åktur allt som allt. :)

Efter mycket stånk och stön i lekarna så blev det middag, dansa betonggolvet slätt, kvällsvandring, hårdrock som tusan, ingen Rihanna och prisutdelning. Mustaschskivor och HelloKitty-tröjor.. Fina grejjer det.

Till slut tog väl kraften slut och ett försök till sova skulle göras, men shit vilka serenader under nattens gång, heliga kor, högljudda snarkningar från granntälten, bitlek, hojstartning kl 04.40 och till slut kajorna som överröstade skogsduvornas kurrande.
Så, lätt blev det en och en halv timmes riktig sömn i alla fall.. När jag sen var så trött att jag höll på att svimma trots att jag låg ner, så fick jag kramp bara jag tänkte tanken, i tårna, vaderna, framsidan smalbenet, låren, höfterna.

Nääää, jag ska väl inte sova då. Fick ut på morgonpromenad i lilla byn och kolla in alla små vackra hus. Kul i ca tjugo minuter.
Sen blev det vila i skuggan, på luftmadrassen. Dagens ord: Tvillingdolme, myntades under en del grova skratt.
Sällan har så många uteliggare skådats i lilla byn och när tälten började koka och hjärnorna lika så, förflyttades madrasser ut i skuggan där det var riktigt svalt och skönt. Då jag införskaffat en dubbelluftmadrass så fick jag snabbt sällskap av Marie och nerkrupna ordentligt i varsin sovsäck såg vi tydligen ut som kåldolmar. Därav det fina namnet "tvillingdolmar". :o)

Spela på svampen?

Jo, jag behöver nog berätta mer om min svamputflykt..
Jag tog korgen och en plastkniv, den översta jag kunde hitta i röran då jag rivit ner mitt kök, typ.
Och så på med gummistövlar, långbyxat (heter det så? långbenat kanske), långärmat och myggmedel. Trask ut i skogen, var där på 30 sekunder.
Spanade efter fjällskivlingen. Ingen där.
Stannade upp och lyssnade. Det var precis knäpptyst. Funderade på om jag fått nersatt hörsel. Något brukar det låta i skogen. Nån liten vindpust, några rasslande löv i trädens kronor. Eller en fågel som kvittrar. Men nej, precis helt tyst.
Gick några steg till in i skogen. Och där, vid en liksvamp, där surrade det till av en hel flock flugor som samlats för att mumsa på den oangenäma lukten. Gör de så förresten? Mumsar på svampen? Äter flugor svamp? Eller rullar de sig bara i lukten, som en hund som gillar "konstiga" dofter. Och vag gör flugorna med doften i så fall?
Skyndade snabbt vidare och huvudet svängde från sida till sida i jakt på gult. Och till slut nådde jag mina ställen. Inga stora ställen, inga ängar med gult, mer små anhopningar av knoppande kantareller och korgen fylldes sakta men säkert.
Kände mig mäkta glad, kanske t.o.m en smula elakt glad för att jag hittade dem först i år. Får man känna så?
Den lilla plastkniven fick jobba, skar av foten (på svamparna då) och lämnade mesta av jorden i skogen. Tänkte att jag inte behövde ha med den hem till köket.
Drog en repa till de svarta kantarellerna också, eller svart trumpetsvamp som de heter. Men de var starkt åtsatta redan av diverse småkryp som tuggat i sig dem. Ett fåtal hamnade i korgen och utgjorde fin kontrast till det gyllene gula som redan låg där.
Försökte spela lite på en. Heter de trumpetsvamp så gör det ju. Men jag var aldrig någon stjärna i musik i skolan så fick faktiskt inte fram så mycket toner. Kanske berodde på att den saknade knappar. Och var svart och inte mässingsgul som trumpeter brukar vara mest i vanliga fall.
Rensa, skära, skölja och vips till stekpannan. Två pannor fulla blev det. Fräsandes i olja. Bredde mig en macka och slevade upp ett helt berg med kantareller på den.
Tog ett stort bett och blundade. Ååååååååå, så gott. Hela gommen fylldes av nystekt guld. Smöret på mackan smälte av värmen och det rann smördroppar nerför fingrarna. Tog ett stort bett till. Ååååååå, så gott. :)
Det är nåt visst med den första kantarellmackan för året.