Bornholmsresan 2014

21 Juli 
Innan jag börjar med någon summering av resan så måste vi direkt ta den återkommande frågan om vem eller vilka det var som egentligen flyttade ihop Peter Jönssons (härefter kallad P.J) och Lars 'Korvis' Sandbergs sängar. Under berättelsens gång så kommer det komma fram till ett par skyldiga, men det finns fortfarande en som i hemlighet har lyckats undkomma med bedriften. Eller ja, hemligt så tillvida att P.J och Lars inte vet vem det var, men att några av oss andra vet. 

Så, nu tar vi det från början.
Alla resenärer som var med på resan blev till slut: Nina & Dan, Jonas & Susanne, Annika & Peter, Stefan & Nina, Hasse & Marie, Backis & Mimi, Mikael & Pia, Lotta, Lars, Peter J, Chiqan.
Samling började på 121:an grill, Näsums P-ficka och Bellas asfalt. Sen kunde vi starta färden mot Skåne. Vi är glada för att P.J kunde följa med trots allt, även om det inte blev på en stor, blank, fräck långgaffel utan nåt grönt mopedliknande fordon istället. Supersjyssta polare det finns som lånar ut sina extrahojar till väl behövande.

Färden gick med snabbt pitstopp i Brösarp och sedan direkt till färjeterminalen i Ystad, där halva gänget checkade in och andra halvan ställde sig på 'chansen'. Efter en timmes väntande så visade det sig att Stefan & Nina och Lars lyckades få plats, medan vi andra slokörade fick vända och köra till Ystad Saltsjöbad för att äta lunch. Inte helt fel det heller, då vi fick sitta i skugga med fläktande ljummiga havsvindar i nyllet. Fiskätarna kände sig mätta och nöjda efter måltiden, men de däringa köttätarna var minsann både hungriga och fattiga när de gick därifrån. Ja, även Mimi blev lite fattig då hon beställde in hela tre chokladbitar och fick betala 75 kronor för dem. Lika mycket som en stor mostallrik i kiosken, med bamsekorvar och räksallad till. Rub it in..

Sen blev det iaf färja för oss också.  Det första Dan och P.J gjorde var att ställa sig i kön till kiosken, 'var är ölen?'. Även jag hade tur och fick en. Fast den var svår att dricka på utedäcket då det blåste så att halva ölen höll på att lyfta från glaset. Inte mer att göra än att sätta sig inomhus och låtsas att man åkte flyg. Överfärden gick snabbt och sedan var det en kort tur till hotellet där vi precis hann bromsa in när vi såg Elmlund sitta och vinka till oss.

Check in, dusch och så taxi till restaurang Poul P. Jättemysigt ställe med en liten övervåning som de trängde in oss 18 personer i. Öl är gott stod det på menyn och kan bara hålla med, då vi fick prova diverse olika lokala sorter. Och så mat förstås. Några hade tagit kvällens tillbud och hade därmed förbeställt och vi andra skulle bläddra i den danska menyn. P.J skulle försöka få någon stor tallrik mat i sig också då han fortfarande var hungrig sedan tidigare. Först försökte han beställa en köttbit men den var minsann slut. Ja, då tar jag fitness då sa han. Eller som det egentligen stod 'Fitness Dronningen' och var en vegetarisk rätt med filodeg. Det hade nog inte Peter fattat. Men servitören fattade. 
- Nej, de ska du nog inte ha. 
- Va fan är detta för en restaurang, kläckte Peter ur sig. Först har de inte det jag vill ha och sedan får jag inte beställa det jag vill.
Han fick läsa danska igen och försöka förstå, och jag har för mig att det blev en 'Moppedreng' till slut, och det passade ju bra med tanke på fordonet. 
Vidare fick vi höra lite anekdoter från Lars, som tydligen hade blivit lämnad som pant på en Belgisk pizzeria en gång. Vet inte riktigt vad personalen såg där, men tydligen så var han värd sin vikt i guld, eller iaf notans summa.
Och Lotta körde en repris från -99 då vi var på Grand Kanaria, 'jag är här för att vila'.

Efter maten så blev det olika riktningar, några taxade hem, några promenerade, och andra promenerade omvägen om O'Mallys, där de hade staaaaaaark whisky och även en ofavorit i repris i form av en Hot Shot som Lars beställde in. Sötsliskig galliano, kaffe och grädde och han svepte den rätt upp och ner, precis som sig bör. Sen var vi klara för att knyta oss.

22 juli
Klarade av frukosten utan att krocka med några pensionärer, samling i receptionen för att bestämma körriktning som senare visade sig bli ett helt varv runt ön.
Start blev dock Hammershus, den gamla borgruinen från 1200-talet, där vi steppade omkring med historiska vingslag som följeslagare och där vi klättrade omkring på delar av den gamla muren. Som för övrigt höll på att restaureras. Kanske just pga alla turister som klättrar omkring där, eller just på grund av att det byggdes på 1200talet och det kanske är dags att bättra på dåtidens murarbete. Försökte montera oss själva i ett snyggt kollage och det blev nog hyfsat bra faktiskt, så efter fotostund och modellek, så drog vi vidare till hamnen där vi tänkte oss att åka båt, men det blev mer att kolla in den grusiga parkeringen och Lotta lyckades virvla upp ett dammoln så att barnfamiljen börjde gråta. Läskiga bikers det finns. :)

Härliga körvägar längs med kusten och ner till Gudhjem där vi radade upp motorcyklarna längs med havet. En stekhet dag och alla slet av sig de varma körkläderna och spred sig sen som yra hönor runt hamnen. Maaaat, ööööööl,,, Jodå, danskarna har en Tuborg superlight, helt alkholfri som duger gott att svalka sig med när solen steker och man ska köra motorcykel. Inte lika god kanske som de vanliga, men helt ok i nästan 30 grader.. Nåja, vi hittade in till Gudhjems rökeri och där möttes vi av en eka fylld med is och havets läckerheter, såsom rökt makrill, lax, sill i olika former både stekta och inlagda, fiskburgare, spätta, räkor, grovt bröd, senap, majonäs, etc, allt för det humana priset 120 kronor och där frossades det minsann. Små servetter ter sig löjligt i det sammanhanget så Susanne virade in sig i en papprulle för att försäkra sig om att det inte skulle hamna räkskal och fiskrens på klänningen. Jag tror alla åt för mycket..

Härefter så blev det två gäng där ena körde kors men inte tvärs tillbaka till hotellet. Vi andra fortsatte kuststräckan runt och fick verkligen fina bilder på näthinnan, många små mysiga byar med färgglada hus och stockrosor, sköna strandbilder med klippor och vågor som slog in, hårnålskurvor, färjeläger, och till slut en strand vi inte fick köra ner till för polisen och hundratals sportutövare var i vägen. Fick ge oss för dagen och drog tillbaka till hotellet vi också. Varma och svettiga, så det passade ju bra att fundera på ett bad.

Badpåsar packades och en samlingsöl utanför hotellet så att alla skulle kunna hinna med som ville.
- Har du badhandukarna i din påse, frågar Jonas till Susanne.
- Nej, jag har bara sprit.. 
Sen tog vi oss genom den mysiga trollstigen med mycket kottar under fötterna, med eller utan inbyggd badboll. Och vips ner i vattnet, där alla doppade sig, i olika hastighet. Dan gjorde premiärdopp för året, men det var ju inte så mycket att skryta med, för Marie gjorde sitt första dopp i havet på 15 år. Bra jobbat! Vattendjuret Susanne hade nog kunnat ligga och plaska i isvatten, men vi andra var lite kvickare upp.

Väl tillbaka så hade bangolfskvällen precis startat. Med vässade armbågar och vinnarskallar på plats så blev det en rafflande tävling. 
- Vad är det för regler egentligen, frågar Stiffe.
Det är ju faktiskt viktigt att veta så man tävlar på lika villkor, hur det nu kan skilja sig så mycket.. Men vi har frågetecken om fot på banan, en eller två eller inga. Får man flytta ut bollen från kanten, är inte det bara i Coronne? Och om man tar sig förbi första hindret, men inte på riktigt korrekt sätt, ska man börja om då eller gills det? Tror nog att alla körde olika i alla fall. P.J var nog den första som satte ett 'hole-in-one' (fast det heter nog spik egentligen) och Lotta utbrister 'Faaaan, du kan ju' en smula road och förvånad. Det hände mer än en gång och han var nog ganska säker på att vinna hela turneringen. Men vi hade en annan person som smög omkring och slog bra slag hela tiden. 

Vi samlades vid P.J och Lars lägenhet och läste resultat. Stiffe var en smula missnöjd med att ett 'rövhål' hade kommit före honom. En smula dålig förlorare?? Kvällens vinnare blev till slut Lars, som vann ganska stort om jag minns rätt. Även om det bara var ett slag upp till tvåan.
Här blev det sen berättarafton och diverse anekdoter, drömmar och historier avslöjades. Bland annat så berättades det om myggbett på romantisk tur, jakthistorier i form av älgtorn med laddat vapen fast ingen bössa då, och flytbrygga som gav ringar på vattnet över hela sjön. 
I gänget visade det sig också att Stigsson hade haft körkort längst, sedan 1975, då hade en annan precis fått sin första trehjuling tror jag. 
Men det är en av sakerna som är charmen med gänget, vi har alla de olika åldrarna, bakgrunderna, livserfarenheterna, dvs de där färgklickarna i målarpaletten som Elmlund brukar jämföra oss med. Lotta sa några väl valda ord också, som hade allvar bakom sig, om känslan med hela gänget, alla goa människor, att man gärna hänger med vem som helst, och att vi alla precis som hon, hoppas att vi är kvar till vårt 40-årsjubileum också. Det är inte omöjligt med tanke på rotationen på medlemmar, det är inte så ofta någon lämnar, och nu har vi faktiskt några ganska nya med. Bland annat den där P.J som både luktade gott och hade fin turkos tröja. 
Under hela denna afton, så var det nu det pågick hyss i bakgrunden, där sängarna flyttades ihop, och inte bara en gång, utan två. Sicka filurer det finns. Några av oss var helt ovetandes, som tur är. Då kan man blåneka lätt när frågan kommer på tal. Även andra kunde blåneka lätt..

23 juli
Frukost. 
- Hej flickor, säger Dan till P.J och Lars.
- Det var du!!! säger P.J och pekar med fingret mot Dan. Det är jag helt säker på, till 99%.
- Vadå, säger Dan.
- Det var du som flyttade ihop sängarna!
Dan fnissar och säger inget direkt. Och så spekuleras det lite, men P.J är säker.

Ny dag, ny tur för drygt hälften av gänget. Turen startar och går till Svaneke, där några ska titta på glasbutiker (jo, man kan köpa glas och porslin med sig trots att man kör hoj), och några andra, inklusive mig själv tänker att ölkulturen verkar roligare, så vi traskar upp till Svaneke brygghus och där finns det möjlighet att provsmaka från tapp i väldigt små löjliga glas vilket är precis lagom när man ska köra någon timme senare. Så i glansen av koppargrytorna så inmundigas det lokala bryggda och det blir en skön paus i den svala lokalen.
Med en tid bestämd för att träffa de andra så siktar vi sedan in vägen mot glasbutikerna och när vi går där så hoppas Backis fram och ropar på oss, då de sitter på ett café som vi precis passerade. Vi hugger varsin stol och tar samma 'tillbud' som de andra, presskaffe och äppelkaka, eller som det visar sig vara, äppelmos med grädde och ett par kexsmulor. Hyfsat gott ändå, men synd att kalla det kaka.
Sedan startar spekulationerna igen om vem det var som egentligen flyttade de där sängarna, för Dan säger att han är oskyldig men att de andra 'kan gärna få tro att det var han'. Förslaget hamnade på luriga Backis, och han bara skrattar. Men då protesterar Mimi: 'Det har du ju fan inte gjort inne hos oss ens'. Så njaee, eller vem vet? Men Marie kanske då, hon var ju ändå inne och väckte Peter när han hade gått och lagt sig, men en välblandad Kapten. Nej, Marie var det då inte, hon blånekade också. Inga riktiga svar alltså och frågan stod öppen medan vi drog vidare på färden.

Efter lite knixande, förbikörning, vändning och sedan hitta rätt så hamnade vi i Hvidehus visningsträdgård med mogna bigaråer, hallon och en och annan giftig sak, vackra blommor, buskar, träd och ullsockar. Helt ok stopp innan vi drog vidare och styrde kosan mot Dueodde strand, den berömda fina, Bornholms största sandstrand, ligger på öns sydspets. Sanden här är så fin att den förr i tiden användes i timglas. Ingen skulle bada men besöka, så kan man checka av det. Förslag var att plocka med sand i en tom snusdosa och ta med till Jonas så att han kunde sticka ner stortån i dosan och få känna hur det kändes att gräva med tårna i den, då han nu inte var med och fick se den efterlängtade kuststräckan.

Tillbaka till hotellet och 'enkomframmare' väl kyld innan badpåsen packades till hotellets egna lilla fina strand, där jag sköljde av dagens resdamm. Ingen stress här inte. Så det fick minsann bli mat på hotellets egen restaurang för ibland så orkar man faktiskt inte ta sig någonstans. 

Så in med gänget som var kvar och hungriga och blev placerade vid fin linneduk, kristallglas och stor trädgren. Man har ju lite olika sätt att duka liksom.
På min tallrik hamnade det nystekt torsk som badade i smält smör och trängdes med sparris och choritzo, mumsigt värre och likaså den efterföljande tallriken med chokladfondant, vaniljglass, rabarber och lakritsmaränger. Marie fick provsmaka och tyckte de var så goda så hon blev lite avundsjuk och då kom kyparen in med en liten tallrik bara maränger till henne och då åkte mungiporna upp en bra bit. Gratis var det också. Gratis är gott. Till skillnad från den gången då Stiffe beställde in maränger på något ställe och fick betala typ 120 spänn för tio små mikromaränger. Ibland har man bara mer tur eller otur än annars..

Efter påbörjad notabetalning började vi undra var de andra höll hus och det visade sig att det var returmatch i bangolf. Så där fortsatte efterfesten. Och kan hända att kanske hotellets andra gäster tyckte att vi var högljudda och sena om kvällarna, men de var å andra sidan högljudda och tidiga om morgonen, jäkla pensionärer.. och lyhört också. Nåja, golfen ja, det var både fantastiska slag och 'ååååååååååååå sooopa' som presenterades på lösgrusen. Sen vet jag inte riktigt vad jag skojade om men tydligen var det mitt fel att Stiffes Nina gjorde en sprutfontän av irishgrädde över hela hans rygg. Det kan jag stå ut med att det var mitt fel, men när ska folk ta ansvar för sina egna handlingar egentligen? ;) 
Och så var det det här med sängflyttandet. Av de två gånger som sängarna blivit flyttade så hade det kommit fram ett erkännande under kvällen och det från Susanne. Det var minsann hon och Marie som hade möblerat om i sovrummet. Trots blånekandet innan från Marie. Men det är klart, det var sängbord och byrås som hon kånkade runt på, inte själva sängarna. Det gäller att svara på rätt frågor. 
Mimi tyckte P.J hade stora vadmuskler och så luktadde han gott igen.. Det där gratisprovet av parfym från färjan verkade sitta i länge. Susanne tyckte Dan hade kritvita fötter. Det stämmer.

24 juli
Jaha, sista frukosten med gänget sedan skulle det bli samling och avvinkning. Någon form av försök till planering i lobbyn och sedan trädde Mimi på sina skumgummiglasögon och så hoppade de flesta upp på hojarna och drog iväg, utom ett par som skulle gå på museum först.
Vad Susanne gjorde vet jag inte men alla förslag verkade falla i fel mungipa. 'Titta på en gammal båt, näää fy vad tråkigt'. 'Museum och titta på en hög gamla bössor, näää fy vad tråkigt.' :) Hon ville stannat längre men så blev inte fallet då det inte alltid är så att man har bestämmanderätt, och dessutom så skulle ju Susanne och Jonas hem till Jonas beställda klipptid där jag funderade på om det skulle bli färgning och permanent och där Dan undrade om det kanske skulle bli siste mowhikanfrissan, men enligt utsago så blev den senare uppskjuten på obestämd framtid..

Nåja, jag och Dan skulle minsann stanna en dag extra och vi hade gjort upp en rutt på cirkus 8 mil (som när man ser sig omkring blir längre).
Vi började med att dra till Fjärilshuset i Nexö, med 80% luftfuktighet och 28 graders värme, med färgglada flygande krabater i alla dess former och färger, några fiskar, en och annan sköldpadda och småfåglar. Dessutom lurviga höns utanför. Såg helt enkelt ut som om de hade päls. Mycket märkligt.
Efter glass var det dags att se sig omkring igen,, Man kan tydligen inte köra vilse på en ö, utan man bara ser sig omkring, så det gjorde vi i jakt på Vicentar, men det blev mindre och mindre vägar, med kurvor, gupp och traktorer och 'se upp för krydsande cyklister'. Svettigt och magen började bli konkav så vi styrde kosan mot Gudhjem igen och hittade varmrökt lax till lunch som riktigt smälte på tungan. En Tuborg superlight till det och sedan var man redo att leka stenbock på kustens klippformationer. 
Längst bort vid hamnen så tittade vi upp mot byn och där låg ett Café som såg väldigt trevligt ut men helt folktomt. Vi klättrade upp dit och det var ett supermysigt litet ställe med en glad pajsare som ägare. Med utsikt över hela hamnen så klämde vi ner en nypressad kopp kaffe i värmen. Då hojen hade stått still i flera kvartar nu så tog vi oss tillbaka och startade upp och drog för andra gången genom hårnålskurvorna, jag i lite lättare hastighet än framförvarande.
Döndalen stod på programmet, och Danmarks högsta vattenfall visade upp en liten porlande vattenbäck fast med stor fallhöjd då. Och väldigt mysig lövskog att traska i. Fint som snus faktiskt.

Utan snus försmäkta vi på denna ö, och det var dags för sista kvällen i Rönne med en sjysst kvällsmacka hos Anine och ett tillbud på O'Mallys. Och visst gick det promenera hem en gång till från stadet. Lite vandring är bra för sidfläsket trots allt.

25 juli

Jaha, sista frukosten för oss som var kvar. Och vad skulle vi hitta på nu då, gamla båtar eller gamla bössor? O'Mallys var ju inget alternativ. Hasle hamn fick det bli, och en byggd badbrygga/trapp/hopptorn assisterade mina ben för dagen och de fick bada. Kallt faktiskt men underbart skönt. Tyvärr låg badkläderna nerpackade i 'korven', så fick endast bli från tå till strax över knähöjd.
Hotellet på höjden (gillar att sitta på höjder och dricka kaffe och titta ut över hamnar tydligen) serverade kaffe till prutpris då de sista mynten halades upp på disken. Kändes lite mer som pulverkaffe så det var nog rätt pris till kvalitet, men trevlig personal och uteplats i skugga där man kunde få kika på arbetande trädgårsdmästare som hasade sig fram i snickarbyxor och tofflor med en vattenkanna.
Sen fanns det inte mer att se där så vi provade att leta efter glassställe längs med kustremsan, men hittade mest stränder och cykelvägar och blödande asfalt (livsfarligt) så vi åkte tillbaka till Rönne och parkerade i närheten av Poul P där vi tog sista lunchen.

Efter flera dagars fantastiska körvägar, pitstopps, goa fnissiga stunder och härliga människor var det så dags att rulla på färjan och styra kosan mot Sverige igen. Kastvindarna i Ystad höll sig ändå upp till Åhus så det blev en ganska jobbig färd och pausmiddagen på rökeriet i Åhus var välbehövligt, blev en gul gryta med fiol och banjosoundcheck som tillbehör. Sista milen var sedan lite skönare att tuffa hem i och krashade till slut på soffan. Trött men väldigt nöjd med hojsemestern.

Tack till alla inblandade för en suverän semestervecka. På återseende. :)

Christmas Metal Symphony

"Titta, en tjock pappa på scen" säger 25-åringen. Och lite rätt hade hon ju. "Tjuck" som tjock heter på slang.. Och nog var det så, fast han stavar Chuck och sjunger i vanliga fall i Testament. :)  Efter ett par låtar sittandes så fick det vara, på långt håll så kommer man inte riktigt i stämning så fram till scen istället. Ja just det, event "Metal Christmas Symphony" där endast en jullåt avverkades. Annars var det snabb takt på ena goa hårdrockslåten efter den andra. Michael Kiske körde både "March in time" och "I want out" i god gammal Helloweenanda. Den tjocke lille arge tysken drog av en och annan rebellsång. UDO.. Som en kidnappad kille på svensexa på Sweden Rock sa för något år sedan "Uno, vem fan är Uno".
Ja, och så entrade Floor golvet. Sångerskan från Nightwish och det band jag inte gillar sisådär särskilt myckt när det kommer toner från högtalaren hemma, men hon som imponerade mest under gårdagens musikaliska kväll. Accompanjerade av en Symphony-orkester som lyfte låtarna och hallen till en annan nivå, där kom verkligen Floor till sin rätt. Någon nämnde gåshud. Och tösen blev lyft, hon studsade jämfota och liksom kom en halvmeter högre än de långa killarna för varje studs, och bara lite  hjälp med lyftet från sin man, med kepsen lätt på sned.
Sist men inte minst, Joey Belladonna, tunn som en speta, inget extra häng över livremmen där inte, höfter som en annorexiatonåring hade blivit avundsjuk på, men en fantastisk röst som drog av flera trallvänliga slagdängor.
Coolast på scen var gråhåriga tanten på Cello dock, hon svepte med sin stråke i takt och såg sketaglad ut för att få spela ihop med dessa hårdrockslegender.
Fullsatt var det inte, men vi som var där, fick en storslagen show precis som utlovat. 
PS, den smala pappan hade jättekul.

Väldigt kort från Swinoujscje

Att angöra en brygga.
Vi stiger ut från färjeterminalen och sätter våra svenska fötter på marken. Det står en grupp människor där som inte ser lika förvirrade ut som oss. En i sällskapet säger: ”De ser ut som bärplockare.” Rätt eller fel, det kan man inte säga.. Kanske inte politiskt korrekt, men det är svårt att vara i alla lägen.
Tror inte ett par av grabbarna var helt korrekta heller när de antastade en skyltdocka i köpcentrat.

Efter en lång shopping och öldrickardag så ska vi i alla fall samlas nere i hotellreceptionen/baren kl 18.
Ett par lyste starkt med sin frånvaro så jag går till receptionen och får låna deras telefon och ringer upp till deras rum.
Killen svarar utom någon som helst stress i rösten och när jag frågar om de är på gång så frågar han:  ”Vilka är där?” 
- Eeeeeh, typ, alla utom ni.
De har nog smygsovit.. Fast förklaringen var att han trodde ingen annan skulle passa tiden.. Vad har hänt med tilltron till vännerna egentligen? ;)

Det där med sova och att bli väckt kom upp som ämne senare under restaurangbesöket. En kille fyrar av: ”Finns bara ett sätt att väcka mig på” och så blinkar han lurigt mot sin tjej, som ses anta en lätt rosa färg i ansiktet. Det var iofs väldigt varmt under middagen.

Ena tjejen som sovit två gånger redan på denna dagen vill inte alls åka hem och lägga sig när alla andra är trötta. Lite miss i synkningen om sovtider kände jag där. Tror att vi nästa resa får ha mat- och sovklocka, inte bara matklocka.

Sista dagen så sitter jag och tre till av sällskapet nere på strandbaren och dricker goda drinkar. Det kommer en vindpust med sand som träffar ögonen på två av dem. ”Var fan kom det ifrån?”.
Varvid jag pekar 1 meter utanför staketet där EN MIL sandstrand befinner sig och säger ”därifrån”.

Klart som korvspad och med önskan om fler trevliga resor i samma sällskap.

Hur förklara?

Om man skippar det där med att försöka förklara för de utländska gästerna om hoppa runt som grodor, "Swedish Pole dance" och bara går på matdelen, potatis med gräs, rå fisk, sur grädde och massa sprit, så ser de ändå väldigt skeptiska ut när man säger att det är en av de bästa festerna på hela året.....

Stock?

Nu sänker sig lugnet sakta över Idyllen. Grillen är undanröja, för han var lite stökig. Orsakade köttsaft i mungipan, majs mellan tänderna, creme fraiche klickar på hakan och sånt.
Efter diverse renhållningsteknikerarbete, sitter jag nu i soffan med tända ljus i ett annars nästan nedsläckt hus. Kan höra den numer lite stillsammare sommarregnet utanför. (Ett tag trodde jag jag skulle bli blöt genom fönsterrutorna.)
Andas några djupa andetag och konstaterar att dagen har varit jättebra. Kommer sova som en stock i natt, då gårdagens camping på egna parkeringen inte gav riktigt lika många sömntimmar som sig borde.
Hur sover en stock förresten och hur vet man ATT den sover. Om den ligger där på marken, den kan ju lika väl vila, vara död, eller full med livskraft fortfarande. Hur uppkommer de här konstiga uttrycken egentligen? Vem sa det först och varför spred det sig. Sova som en koala hade kanske varit mer pricksäkert, för det är ju en varelse som sover ganska mycket, tror jag, eller är de bara neddrogade av de där bladen de tuggar på.
Och jo, våra nordiska träd går i sömn över vintern, men då är de inte stockar. Stockar finns i min pappas sågverk för att de ska bli plank. Plank är oftast en väldigt levande material. Eller det känns inte dött iallafall.
Mina plankgolv tycker jag har väldigt mycket värme, själ och är färgstarka i sig själva. Och inte sover de. Men så är de inte heller stockar längre. Ja, nu undrar jag var det var i det vinet och varför är jordgubbarna i kylen?
Jag får fundera vidare. Om svar anhålles ifall ni har några bra svar. Ha det gott där ute. :)

Fullspäckat

En dag med mycket innehåll. Efter pannkisfrukost så solade jag mig en timme på gräsklipparen. Kan vara riktigt skönt och roligt att klippa gräs. Full gas till att börja med men insåg att gräset var för högt och lite för fuktigt för att klipparen skulle hinna med, så jag fick dra ner till halvgas. :)
Sen hämtade jag resten av familjen som ägnade sig åt liknande sysslor på annat håll. Det tar på krafterna att sola så vi bestämde oss för att fika, och enligt gästboken är Liljas café: Olofströms stolthet, så tog in där och parkerade oss vid fönsterplats och bedrev sen matintag kombinerat med fågelskådning. Bordet utanför fönstret stod kvarlämnade brickor med halvätna bitar kvar och det uppmärksammade byns fåglar ganska omgående. Kajorna knep några stora brödbitar, sparvarna kalasade på syltkaka och skatan kom faktiskt för sent. Sen kunde vi räknat volvobilar, cyklister, utmattade tanter med shoppingpåsar, en styck Björklövenfan, och två pensionärer i coola elfordon som kom susande ner för backen. Finns mycket att se i Olofström som inte står i turistguiden.
Dagen fortsatte sedan med matinköp. Tältuppslagning. Cykeltur till sjön. Det finns mycket att titta på där också. Yngre, äldre, grannar, de som inte kan backa sin bil så bra, akrobater, nöjda pappor och utländska bilar. Cykeltur hemåt. Bokstavslek där vi gick igenom hela alfabetet och försökte kläcka så många ord som möjligt på kort tid. Det kom fram allt möjligt konstig som Hemulen, Mucklor, Femtagon å sånt. Det mesta var riktiga ord med något påhittat slank nog igenom. Och Zebra börjar inte på X.
Nu tänkte jag ta en paus och sedan fylla grillen med nypotatis, majskolvar och fläskytterfilé så får vi se hur det blir. Vi hörs gott folk.

Perfect moment

Skrev en halv uppsats imorse, men den försvann, så gjorde jag om en kortare lunchvariant..

Att gå igenom en dunderförkylning kräver dunderhonung, så jag fick försöka ringa Bamses farmor, trots leverans var jag inte säker på att det skulle räcka, så jag provade även kurera mig med en halv dram whisky (för er som vet hur mycket det är, eller rättare sagt hur lite det är), saft, sova, softa, snyta mig, halstabletter, och så vila lite till. Ja, och så jobbade jag också.
Som den yrkesverksamma kvinna jag är så tänkte jag verksamma mig på mitt yrke idag och inte från soffan, så tog tåget till stan och kände mig lite halvt om halvt ofräsch där jag satt och hostade, snörvlade och snöt mig. Men jag fick en egen "fyra" för mig själv så det kändes bra. Säkert även för de andra också.
En av de högsta önskan man har som sjuk är att bli frisk och jag är redan på bättringsvägen. Tänker att det är en jäkla tur att jag har privilegiet att vara frisk för det mesta. Det gäller att komma ihåg det även när man är frisk. För vad har man egentligen att klaga på?
Nu har ju även solen fläckar så även jag gnäller ibland. Men ingen är perfekt. Läste något bra för ett tag sedan:
"Don't wait for the perfect moment, take the moment and make it perfect!". Det är något att sträva efter det. :)
Lycka till alla där ute.

Sweden Rock Festival 2013!

Sweden Rock Festival 2013!

Bäst: Alla glada goa varma människor.
Leendet på bandmedlemmarna i "Five Finger Death Punch", "Saxon" och "Accept".
SOLEN
Sämst: ryggen som vill rasa innan jag är klar om kvällarna

Onsdagen öppnade med strålande sol och många härliga människor man inte sett på länge. Bara traskade runt, kramades och pratade.
Fick tips om att Gammeldansk botar allt, såsom magont, fotsvett och ångest. Själv hade jag just för tillfället inget av detta så jag stod över.
Ögat får verkligen se alla varianter på människor under en rockfest, allt ifrån äldre män i rosa tighta plastbyxor till yngre tjejer i rosa tighta plastbyxor. Ja, ni förstår nog.
Det fanns säkert naket med silvertejp i år också, men det närmsta jag kom var när Sweetmedlemmen berättade om sin upplevelse i yngre dagar i spandex som sprack och hur roadien lagade med gaffa och att allt gick jättebra ända tills spelningen var slut och det var dags att byta om igen. Aoutch.

Torsdagen öppnade med strålande sol och många härliga människor. :)
Sen var det musikdag. Raubtier körde tunggung och det var bra fastän det inte var några direkta kärleksvisor utan mer "låt napalmen regna ner".
Rick Springfield hörde jag sistalåten på. Backdraft var bra. status Q en låt. Five Finger Death Punch, ett jäkla tryck och en publik som var helt med på noterna. Coolaste killen var han som hamnade på scen i modell mindre med plastgitarr, material för att bli stjärna där. Hela spelningen var som en käftsmäll fast bra. Fattar ni vad jag menar då? Det liksom dunkade ut energi och kom på mig själv att stå och le.
Sen hade vi gråhårige farbrorn i Thunder som innehöll en lika stor dos energi fast utan käftsmäll.
Kiss hade en ljusshow som var värd att titta på, fast jag förstår inte vad små barn gör ute så dags ändå. Och sedan avslutade jag med en varm tomatsoppa och några låtar från Corroded.

Fredagen öppnade med strålande sol och många härliga människor. :)
Tog en uppfräschning i duschen och luktade gott lång väg sen. Tänkte "att nu kan han få komma när han vill".
Recensioner från gårdagen var väl att Paul Stanley hade kass röst, men även han kan väl bli sjuk. Han lät lite gay och i den överseende bikervärlden var det nån som sa "Ok med gay men rör inte mej". Och Gene Simmons 70-åriga tunga kanske har gjort sitt. Men jag vet de som tyckte att det här var det bästa på hela festivalen. Vi har alla olika tycken. Själv tycker jag festivalen är bäst på hela festivalen. :D
Vad killar inte vill höra i duschen "Fan vad kåt jag är". Och då antar jag att vi pratar om herrduschen utanför kampingen.
Amaranthe spelade i en timme och det bara försvann i ett nafs. Tre sångare, bra jobbat och ger en härlig dynamik. Hoppas få se dem där igen.
Sen var det dags för gubbrock när den är som bäst, Biff Byford och hans Saxon. En silverräv med leende på läpparna som levererar. Hoppas få se dem där igen. :)

Lördagen öppnade med strålande sol och många härliga människor. :)
Äntligen fick vi lite tid att deltaga i Fincampen också. Härligt att träffa dessa människor igen, uppleva minnen, svinga en bägare, prata om framtid. Hoppas få se dem där igen :)
Sen blev det Accept för hela slanten. De gubbarna levererade också. fast sångaren bara har en silversträng på hakan. "De killarna blev aldrig underkända i den lokala musikskolan" som Jonas sa. Luftgitarr-SM pågick lokalt jämte mig och det var en fröjd att se, både det, bandet, folkhavet, solen. Den bilden får avsluta mitt Sweden Rock även om jag var kvar några timmar till och strölyssnade, minglade och hade det gott.
Vi ses igen nästa år!
Love u all.