Eftermiddagsanalys 2

Tågresa hem. Accompanjerad med lätt migränkänning. Tog datorn med mig för att hade någon fråga kvar på den däringa test reporten jag ska hjälpa till att skriva. Pluggar in musik i öronen, viker upp datorn på det lilla bordet som finns att tillgå och sätter igång.. Jag har den stora datorn, highend, skulle även kunna kallas hög/lång/bred-datorn. Tar upp sisådär 90% av bordet. Kommer in en dam som sätter sig mitt emot. "Ursäkta, kan vi dela bordet, jag vill också kunna skriva?"
- Javisst, säger jag och ler och drar min dator bakåt så den täcker halva bordet.Damen mitt emot viker upp sin och försöker få plats. Inte lätt för borden är väldigt små. Hon stökar och buffar och puttar en aningens och min skärm åker från lätt vinklad till upprätt. Ja, den glömde jag sätta i 90 graders vinkel, även om jag drog datorn bakåt.Hon fortsätter att försöka få plats med pappersmaterial också och det buffas lite till, men min dator är tyngre så den är inte så lättflyttad. Jag låter henne hållas. Ler lite mot min skärm och tänker att hon nog slutar snart. Annars har jag redan tänkt ut nästa replik."Damen kanske har en linjal med sig så kan vi mäta exakt var hälften av bordet går någonstans?"Jag kommer ihåg när jag var liten och då var det minsann millimeterrättvisa som gällde när man delade rum med syrran.

Vad lär man sig av detta. Jo att jag är inte bara på bra humör idag, jag är även på retfullt humör.

Morgonanalys 1

Det går att undvika livet men det går inte undvika döden. Jag försöker leva livet och det går rätt bra. Idag levde jag vardagslyx. Fick pannkakor och pussar till frukost. Ja ni hör ju, det är lätt att heta Nina just nu.
Kom till tåget på ett bra humör om än lite senare än vanligt. Nästan fullt överallt och där det inte satt personer var deras väskor placerade. Stannar vid en "fyrsits".
- Är det ledigt här.
Den söta unga tjejen tittar på mig som om jag vore från en annan planet.
- Ja, alltså, eller har du bokat platsbiljett till din väska?
Hon mumlar lite och flyttar väskan. Sedan börjar hon spegla sig i sin mobil och rättar till det redan spikraka håret. Det var väl något hårstrå som inte låg helt perfekt. Puh tänker jag. Men jag ler, jag är på bra humör och dessutom megastolt över min trassliga trollfrisyr.

Vad lär man sig av detta då?? Vet inte. Men jag var på bäst humör även om jag inte hade perfekt frisyr.

Smilla vid tangenterna

Jag fick leva i 14 år och hade ett fantastiskt kattliv i Idyllen.
Jag föddes en gång för länge sedan av Knyss, en svart smäcker skönhet som hade träffat på ett grått lurvigt megastort monster i parningstid. Därav fick jag min fina stålgrå färg, en tjock päls och kanske en vikt som gick strax över gränsen från smäcker. Ja, mamma vägde 1,5kg och jag vägde runt 6kg när jag åt som mest.

Och äta, det kunde jag, torrfoder, påsmat, mjölk, räkor, leverpastej, möss, gräshoppor, fåglar, spindlar, å ja, sånt där. Dock åt jag inte maskmedel fastän jag blev lurad många gånger, och inte heller pencillin. Eller jag åt inte det på eget bevåg. Där blev det oftast en riktig fight, där jag inte riktigt vet vem som gick segrande ur striden. Jag tappade en del hår och den förbannat äckliga medicinen hamnade i mig fast jag vägrade. Ibland vann jag den lokala spottävlingen och lyckades skjuta iväg tabletten flera meter. Ibland var det istället en pasta eller sörja som kletades på mina vackra ben med förhoppningen att jag skulle slicka av mig det hela. Jag gillade inte att vara skitig, men det gick att skaka tassarna väldigt mycket så att i alla fall hälften trillade av. Och matte, ja, hon hade ordentligt med rivmärken, var genomsvett och hade dåligt samvete. Hon påstod hon ville mig väl, och det ville hon i de allra flesta fall, men medicin, nej det tror jag inte på.

Favoritmaten var nog möss ändå, fast jag tror kanske det ligger lite i uttrycket att det var jakten som var det roliga. Jag hade en jättebra plats ute på gräsmattan, ca 1 meter från en hög gräskant. Där fångade jag ett otal intet ont anande smågnagare. Matte såg oftast glad ut och klappade mig på huvudet, fast jag förstod aldrig varför jag inte fick äta en sådan delikatess inomhus. Enda gången hon blev lessen var när jag hade fångat det finaste exemplaret av en ekorre, och bitit av bakbenen för att den inte skulle springa iväg. Förstod på hennes uttryck att det inte var det hon ville jag skulle bära hem.

Ja, jag trivdes verkligen med att vara ute och leka på gräsmattan, jaga flygande insekter, prasslande löv, kryp i gräsmattan, sola ihop med matte, fast med min tjocka päls brukade jag flytta in i skuggan ganska snabbt och bara ligga där och hålla koll så det inte kom någon som ville titta på.
Matte och jag gillade att ligga still och mysa ihop. Bäst var tv-soffan. Ett smidigt hopp upp på mattes bröstkorg och så svängde jag in tassarna under mig och la mig, vad vi kan kalla stabilt. Spann så att hon vibrerade och stångade till henne på hakan flera gånger så hon inte skulle somna eller sluta klappa mig. Gillade verkligen att bli klappad och kliad bak öronen, kinderna, på huvudet, och t.o.m bli struken på näsan.

Bästa leksaken ever: det gamla svarta skosnöret. Shit alltså! Det går inte förklara. Man måste vara katt helt enkelt. Lite hemligheter måste vi ändå få ha. Vi som räknas som ett litet mer mystiskt djur än vad de där flåsande dumma hundarna är, de där ni vet som fjäskar jämnt och ständigt.
Fjäsk, det är liksom bara till för verkliga nödsituationer, som t.ex när matskålen är tom, eller när matskålen är tom eller kanske när matskålen är tom. Annars gör man ju som man själv vill. Vilar, busar, kelar eller leker. Allt liksom är på ens egna villkor.
Nu har jag andra villkor.

Nu befinner jag mig i katthimmeln. Jag saknar min matte och hon saknar mig, väldans mycket, men jag orkade inte längre.
Katthimmeln är dock inte fy skam att befinna sig i. *Snurrar tassen runt morrhåren och ler* Här kan man lapa grädde i litervis, det finns många ståtliga gråpälsade kattkillar här och oändligt antal svarta skosnören att leka med.
Hoppas nån gång att människorhimmeln och katthimmelns vägar korsas..

Smilla vid tangenterna. Idyllen, 11 September 2012.