Cajunstubb bland bjällror.

juuhupp, och hur summerar man det där då?

Jag hade till slut bestämt mig för att köra och kika på ett sånt där stubb race. Bara hört talas om innan och tänkte att det vore kul att ha sett en gång. Och jo, det var det. Kul är rätt ord. Det tävlades i allsköns klasser, mopeder, kross, sidovagn, kubik det ena och kubik det andra och säkert nåt bara som hette ombyggt.
Både tävlande och funktionärer gjorde ett hårt jobb. Det var vit knapp till rött lyse, vit knapp till grönt lyse och röd knapp till snöret med vimplar. Snöret hade dessutom en förmåga att hänga upp sig, ibland på vägen upp och ibland på vägen ner. Och barn som alltid har lydit instruktioner innan, visade prov på olydnad.
Det var race, omkörning, dött lopp, fusk och tjuvstarter och ifrågasättande av sekretariatet som skötte poängställningen efter vinkande av den internationelle domaren från tyskland.
"Jag tror det är du som ska köra nu."
"Vi kan säga så."
"Men han slog väl jag ut innan, eller hur funkar det."
"Vi stryker han där då."
Flera stycken körde dessutom i många olika klasser, och det blev diverse förvirring när rätt hoj skulle letas upp, och när det skulle ske klädbyte emellan.
Låter kanske fjolligt med ombyte, men nu snackar vi lädermössa till ena sorten och ryggskydd till andra sorten osv, och det förstår man kanske inte så här vid en skärm, men på plats var det ganska självklart.
Kan bara konstatera att en flock pojkar i varierande ålder fick vara pojkar där ute på åkern. Alldeles strålande som de strålade i ansiktet.
Prisutdelningen var väl den lättare delen av det hela sen. Där Suzukitröja och hackspettar delades ut i kombination med papptallrikar och plastbestick. Och regnjacka till bästa funktionär som hade fått lera upp till örsnibben av busiga tävlanden. Sådär ja, det var det. Och nu över till något helt annat.

Cajunkräftskiva, med tradition tidningspapper som bordsduk, aioli, lök, räkor, supergod majs, potatis och en och annan klo. En hel hög med klo som granne, eftersom fiskkonservatorn sparade på de godbitarna. Tror han åt dem allihopa sen med skal och allt och sköljde ner med obligatoriska Tequilan som jag lyckades byta mot whisky, fast det krävdes stark lutning på huvudet och jag fick sluta med det. "Åja, tänkte jag, då får jag väl blinka som besatt sen då istället."
Det gjorde jag nog fast av andra anledningar då jag satt häpen och lyssnade på groddissekering med levande hopplösa djur där hjärtat nog slog 3 sekunder innan det lade av. Eeeeh, hur kommer man in på sådana samtalsämnen egentligen? Vet inte men tänkte genast på "att samtliga hjärnor har varit tinade". "Så titta på.." Way out knasigt.
Stärkte mig med Chill Out.
Ja just det, en stor eld också att leka med. Någon kom på att det nog gick att låna Walles fordon och försöka bygga en ramp och flyga över elden. Inte en enda protesterade med att det kunde vara farligt och skägget kunde ta fyr. Snarare tvärtom. Locket på värmeboxen provsattes framför brasan. Och Kryckan intog wilsemopeden och gav järnet på gasen och sen tog det tyvärr tvärstopp vid rampen. Ja, egentligen kanske det var tur. Men men, publikens besvikna suckar ekade genom den kalla natten.
Fick bli lite chill out i soffan istället som turligt nog hade hamnat jämte elden och inte på, för den oturen hade den gamla stolen med snidade armstöd och rödbeklädd plysch. Jag tror faktiskt inte alls den ville bli uppeldad, men ibland får man finna sig i sitt öde. Särskilt en stol som inte har några ben längre. Men den gladde ändå oss åskådare som varken hade popcorn (för hade inte hjärta att ta dem från barnen) eller fjärrkontroll, så fascinerande flammor dög gott en stund.

Så dags för "The Hårdrocksorkester" att lira för das publikum inne i lokalen. Jo, det kan hända att någon undrar. Lite epileptisk dans kanske man kan kalla det. Överdriver lite nu bara så ni vet. Men när jag gjorde ett påstående dagen efter med ett visst frågetecken:
"Jag dansade nog igår?" så blev svaret ett hjärtligt skratt och
"Ja, det gjorde du verkligen".
Nöjd!!! Det gick inte spårlöst förbi då...
Sen undrar jag lite. Jag tycker i och för sig att jag är tillräckligt normal och liten smula intelligent på vardagarna, så kanske inte behöver odla den egenskapen just på helgen. Kan förstå att de som inte känner mig kan höja ett litet ögonbryn, ja, även ett buskigt förstås. När man på allvar går in och snackar fotbjällror med bandet och tycker att de ska satsa på det som merchandise..
Skäms inte heller när jag kommer på sådant dagen efter utan fnissar högt för mig själv. Därmed tänker jag inte skriva mer om kvällen, utan jag lämnar er i fotbjällrornas värld och går och ut och studerar den där vita sjärnblomman med gult i mitten som poppade upp.

PS, det sägs att det var Ville som välte 3 meter ut i åkern med wilsemopeden och som trodde det skulle vara lättare att resa hela ekipaget med honom kvar i, vilket det visade sig vara också. Tror ingen skadade sig, varken kroppsligt eller själsligt denna kväll.