Men vad gör man på en måndag då. Ja, lite sightseeing till kan man alltid klämma in. Så vi gick i bredd vi tre, på den smalaste gränden i Tallin, där de tyska nobla damerna förr hade gått med sina vida kjolar och stannat upp och tävlat i vem som var noblast så att den noblaste kunde gå mitt i gränden och den mindre nobla fick vika åt sidan. Säkert gick de där ett par extra turer varje dag antingen de behövde det eller inte, för att bara visa sin nobelhet..
Lunch på Le Chautau i källarvalvet som skulle kunna hålla vilken musketörfest som helst med sina grova träbord/bänkar och stearinljus som liknade stora spöken där de täckte de breda fönsterbrädorna. Fika 10 meter längre bort på kaffestället med flest smaker och en Spicy one åkte ner med kanel, kardemumma, chili, clover och därtill en fyllig rabarberpaj med mandelspån.
Då kändes det som om jag hunnit både äta och dricka mig genom hela Tallin så var väl det lagom eftersom det var hemfärd strax därpå. Klarade precis att undvika rusningstrafiken, men den fick Anna uppleva i kön till fiket då äldre paret tyska damer försökte tränga sig före. Det gick inte så bra för dem. Cool kusin jag har. Hon visade dem deras plats.
Tog in en högoddsare på planet hem, när möter man en gammal skolkamrat och inte på flyget från Tallin. Fick tips om annan fin stad att besöka och skriver upp det på listan om möjliga besöksbara platser. Finns några stycken där.
Med fyra minuters marginal hann jag med tåget från Köpenhamn och hemåt när planet hade landat. Fick min väska bland de första så ibland är turen med en. Satt nöjd där i kupén och konstaterade att jag haft en härlig långhelg med friskt sällskap, god mat, fin dricka och massor med skratt.
Det ska va gött att leva.
onsdag 28 september 2011
Söndag i Tallin.
Ny hotellfrukost. Som min kusin sa "GOTT bröd med sånt där tjafs i". Typ frön av alla dess olika slag. Sen till det en stor dos samhällsreflekterande diskussioner. Bra där! Man behöver inte tycka lika i allt, men härligt med samtal med stor dos sunt förnuft i, allt ifrån krälande maskar i soptunnorna till om man får välja när och hur man vill dö...
Körde sen en fotosession på stan och hittade massor med små Idyller, bl.a Chokolat de Pierre. Suveränt fik som gick i gammal stil, mycket röd plysch, kuddar, fåtöljer i snirkliga utformningar, småbord, plyschkavaj på servitris, prickiga strumpor, lampskärmar med fransar i gult och grönt, träbalkar, piano, tvättkanna och såklart hemgjorda praliner som tillverkades i rummet jämte till allmän beskådning. Vi snackar supergoda chokladbitar med chili bl.a.
Traskade vidare till ullbodar, konstutställningar, glashytta, smala, skeva, charmiga gränder och en sol som strålade på som härligaste sommardagen. Supersköna timmar och semester är ett bra påhitt liksom.
Med rund och välfylld mage så blev det Hot Lava Stone Massage efter det. Blev knådad med varma stenar och välgörande olja med en massös som förstod att hon skulle vara tyst. Varmt, skönt, avslappnande och ljuv smärta om ni förstår vad jag menar.
Sen kom jag till min svaga fläck på hälen. Där stod de, de höga svarta mockastövlarna som är de nya paren efter de jag svajade sönder klacken på i våras. Lite vin måste de tåla annars hör de inte hemma i mitt hus tydligen.
Pasta och rosé hastades ner hos Bonaparte för att sen springa till hotell Viro och KGB-runda. Själva rummen kanske inte var så mycket att beskåda, men berättelserna var otroligt intressanta. Dörren med text "här bakom finns inget" som skulle stilla nyfikenheten? Och tanterna som satt på varje våningsplan och noterade vilka som kom, när de kom, med vilka de kom, när de gick, vad de pratat om, etc. Avlyssning, mikrofoner och sändare överallt. Förbud förbud förbud, ansöka tillstånd, kö, få tillstånd, kö, förbud förbud förbud. Ingen arbetslöshet, inga varor i affärerna, förbud förbud förbud.
The singing revolution gick av stapeln 1988 då ca 300.000 människor samlats och sjöng estniska sånger. Och man kunde knappast arrestera så många människor så det började skaka i styrandes lokaler. 1991, endast 20 år sedan, blev så Estland självständigt och ryssarna lämnade makten. Estland hade då planer på att anfalla Sverige, för man hade tillhört Sverige för många år sedan, och i Sverige verkade man ha det gott ställt, så då kunde man anfalla och sedan ge sig direkt. Ganska bra idé men ännu bättre att de lät bli, och helt enkelt blev Estland.
Nå, söndag, vad mer göra. En pubrunda skadar ju aldrig. En tur till Hell Hunt igen och drog i en balja med tomatsoppa och nybakat bröd. Ett glas vin till det och sedan dags för att prova andra inhemska ölet, så en sväng till Beer House och drack honungsfärgad malt. Min skalle var fortfarande översållad med Operalockar och fick höra "Du ser ut som en sån där porslinsdocka". He he, det har jag aldrig blivit kallad förr. Men så var det naturella Barbiedoll som kläckte det också. :)
Så kände vi väl oss ändå nöjda efter att ha smackat i oss en bricka med plockmat av identifierbart och oidentifierbart pålägg. Tackade guiden för kvällen och skulle gå och sova, men det blev en plundring av minibaren och receptionskylskåpet på jakt efter Tallinsk likör. Måste prova det inhemska. Vet inte hur det gick till sen, men värsta fnissanfallet anföll och konstaterade att tecknade hundskrattet är mycket bättre än häxoskratt, och så låter det inget heller, men man skrattar så magen viker sig trippelt. Sånt är bara såååå härligt. Kroppen fylls av happy-ämnen och fnissanfall borde man se till kom lite oftare. Minst åtta gånger om dagen.
Körde sen en fotosession på stan och hittade massor med små Idyller, bl.a Chokolat de Pierre. Suveränt fik som gick i gammal stil, mycket röd plysch, kuddar, fåtöljer i snirkliga utformningar, småbord, plyschkavaj på servitris, prickiga strumpor, lampskärmar med fransar i gult och grönt, träbalkar, piano, tvättkanna och såklart hemgjorda praliner som tillverkades i rummet jämte till allmän beskådning. Vi snackar supergoda chokladbitar med chili bl.a.
Traskade vidare till ullbodar, konstutställningar, glashytta, smala, skeva, charmiga gränder och en sol som strålade på som härligaste sommardagen. Supersköna timmar och semester är ett bra påhitt liksom.
Med rund och välfylld mage så blev det Hot Lava Stone Massage efter det. Blev knådad med varma stenar och välgörande olja med en massös som förstod att hon skulle vara tyst. Varmt, skönt, avslappnande och ljuv smärta om ni förstår vad jag menar.
Sen kom jag till min svaga fläck på hälen. Där stod de, de höga svarta mockastövlarna som är de nya paren efter de jag svajade sönder klacken på i våras. Lite vin måste de tåla annars hör de inte hemma i mitt hus tydligen.
Pasta och rosé hastades ner hos Bonaparte för att sen springa till hotell Viro och KGB-runda. Själva rummen kanske inte var så mycket att beskåda, men berättelserna var otroligt intressanta. Dörren med text "här bakom finns inget" som skulle stilla nyfikenheten? Och tanterna som satt på varje våningsplan och noterade vilka som kom, när de kom, med vilka de kom, när de gick, vad de pratat om, etc. Avlyssning, mikrofoner och sändare överallt. Förbud förbud förbud, ansöka tillstånd, kö, få tillstånd, kö, förbud förbud förbud. Ingen arbetslöshet, inga varor i affärerna, förbud förbud förbud.
The singing revolution gick av stapeln 1988 då ca 300.000 människor samlats och sjöng estniska sånger. Och man kunde knappast arrestera så många människor så det började skaka i styrandes lokaler. 1991, endast 20 år sedan, blev så Estland självständigt och ryssarna lämnade makten. Estland hade då planer på att anfalla Sverige, för man hade tillhört Sverige för många år sedan, och i Sverige verkade man ha det gott ställt, så då kunde man anfalla och sedan ge sig direkt. Ganska bra idé men ännu bättre att de lät bli, och helt enkelt blev Estland.
Nå, söndag, vad mer göra. En pubrunda skadar ju aldrig. En tur till Hell Hunt igen och drog i en balja med tomatsoppa och nybakat bröd. Ett glas vin till det och sedan dags för att prova andra inhemska ölet, så en sväng till Beer House och drack honungsfärgad malt. Min skalle var fortfarande översållad med Operalockar och fick höra "Du ser ut som en sån där porslinsdocka". He he, det har jag aldrig blivit kallad förr. Men så var det naturella Barbiedoll som kläckte det också. :)
Så kände vi väl oss ändå nöjda efter att ha smackat i oss en bricka med plockmat av identifierbart och oidentifierbart pålägg. Tackade guiden för kvällen och skulle gå och sova, men det blev en plundring av minibaren och receptionskylskåpet på jakt efter Tallinsk likör. Måste prova det inhemska. Vet inte hur det gick till sen, men värsta fnissanfallet anföll och konstaterade att tecknade hundskrattet är mycket bättre än häxoskratt, och så låter det inget heller, men man skrattar så magen viker sig trippelt. Sånt är bara såååå härligt. Kroppen fylls av happy-ämnen och fnissanfall borde man se till kom lite oftare. Minst åtta gånger om dagen.
tisdag 27 september 2011
Lördag i Tallin.
Vips var det minsann lördag morgon. Vad gott det var att sova. Ganska normal hotellfrukost faktiskt. Var nog inget som jag missuppfattade, fast valde att avstå från sylt och bleka korvar, men pannkakor, skramlade ägg och mycket kaffe gick ner.
Bra rustad för vandring på stan och guidad tur bland rustningstäta historievingslag, där danskar, tyskar och svenskar varit en stor del av det gamla Tallin. Och där ryssar varit en stor del av det nyare Tallin. Endast 20 år sedan Estland blev självständigt. Precis efter det hade man en plan på att anfalla Sverige, för Sverige verkade vara ett bra land där folket hade det bra. så om man anföll och sedan gav sig direkt så kunde man blivit en del av Sverige igen. Faktiskt lite smart tänkt, men ännu smartare att låta bli och försöka vara sig själv. Vi avverkade kung Valdemar, danska platsen, kiek in de Kök, svartbrödernas hus. Sen började det ÖSREGNA och vi sprang på de hala kullerstenstrottoarerna till Pannkakshuset som var som gjort för en paus. Grillad kyckling och fetaost passar faktiskt bra inrullade i en megastor pannkaka.
Tror jag har ett intervall på ca 10 år hos hårfrisörskor på salong, så det passade ju bra att ta det i Tallin. Fick mig en Uma Thurman frisyr kvällen till ära och ett rött läppstift till det. Var väldigt roliga tjejer måste jag säga och det skojades ganska friskt i rummet, om gråa hår och sånt. Fast det är väl ett tecken på att man tänker mycket tror jag vi konstaterade till slut.
Ryssrestaurang bokad och där snackar vi håruppsättning. Fröken servitris hade jättediadem på huvudet. Allt med matchande dräkter till och jag nästan väntade på att de skulle dra igång en kosackdans eller nåt. Ja, de hade inte pälsmössor på sig, men det kändes ändå som om det låg i luften. Hade vi bara haft tid att stanna en liten stund till så..
Men nu var det bråttom till Operahuset och vi traskade så fort guldsandaletterna höll i kullerstenen. Lämnade in jackorna till damen med värsta Cat-eyeglasen i bästa -70talsstuk. Anna blev nästan lite avundsjuk på de glasen.
Med middagskoma så var de första akterna lite sega, eller var det problemet med italienska, eller nackspärren för att se texten på engelska som jag ändå var glad över istället för rysk och estländs text. Och när jag väl hade dragit av mig stövlarna och drog upp fötterna i stolen och vilade hakan mot knäna så kunde jag börja lyssna. Fick bara försöka ignorera farbrorn till vänster som glodde på ett sätt som skulle antyda att man inte kunde sitta så när man skulle lyssna på Otello. Ja, det kunde jag inte heller hela kvällen, men ombyte förnöjer. Och förnöjsamt var det i pausen med en flaska vin och tilltugg som Eva hade ordnat som överraskning och det var det fastän det nästan hade blivit avslöjat.
Var var jag? Jo, Otello. Krig, intriger, kärlek, svek, dyster, sorglig, listig, imaginär sex, tittutlek och största tofsen jag någonsin sett. Maria Montazami hade blivit grymt upphetsad om hon sett den. Men visst är opera mäktigt, de tar i ändå från tårna och det når över hela salen rätt in i hjärtat och ut i kroppens celler och de darrar ikapp med rösterna. Väldigt långa applåder efteråt, hovnigningar, blommor, bugningar och slängkyssar. Tror det innehöll allt som förväntas. :)
Efter detta så behövdes Manetshotsen. Tequila, anislikör och Tabasco. Det rev gott i halsen och värmde i magen i säkert en timme. Det var väldigt kul för vissa. :o) Alltså, den gick verkligen inte av för hackor. Fast det gjorde Kalle Schewens vals som gick igång på dragspel strax därpå, så vi flydde till Glorias vinkällare och vilken källare, hyllmeter på hyllmeter med flaskor från hela världen, tända ljus, vintunnor, lådor, boxar, tavlor, gamla prylar och portvin med sötma som gjorde så tungan rullade sig. Där fick de slänga ut oss. Eller ja, det gjorde de ju inte, men de hintade lite genom att börja städa och sånt. Jagade vidare till Hell Hunt som var ett bra hak med inhemsk ohemsk öl och brownies. Sådana kombinationer är underskattade.
Gällde sen att räkna rätt, tre tappade nålar från frisyren gjorde att det fanns 41 stycke kvar och jag drog nål på nål på nål. Och fram trädde en framträdande lock eller två. he he he. Skojig jag såg ut. Så lockig är jag inte ens när det regnat. Där lägger jag locket på för ikväll.
Bra rustad för vandring på stan och guidad tur bland rustningstäta historievingslag, där danskar, tyskar och svenskar varit en stor del av det gamla Tallin. Och där ryssar varit en stor del av det nyare Tallin. Endast 20 år sedan Estland blev självständigt. Precis efter det hade man en plan på att anfalla Sverige, för Sverige verkade vara ett bra land där folket hade det bra. så om man anföll och sedan gav sig direkt så kunde man blivit en del av Sverige igen. Faktiskt lite smart tänkt, men ännu smartare att låta bli och försöka vara sig själv. Vi avverkade kung Valdemar, danska platsen, kiek in de Kök, svartbrödernas hus. Sen började det ÖSREGNA och vi sprang på de hala kullerstenstrottoarerna till Pannkakshuset som var som gjort för en paus. Grillad kyckling och fetaost passar faktiskt bra inrullade i en megastor pannkaka.
Tror jag har ett intervall på ca 10 år hos hårfrisörskor på salong, så det passade ju bra att ta det i Tallin. Fick mig en Uma Thurman frisyr kvällen till ära och ett rött läppstift till det. Var väldigt roliga tjejer måste jag säga och det skojades ganska friskt i rummet, om gråa hår och sånt. Fast det är väl ett tecken på att man tänker mycket tror jag vi konstaterade till slut.
Ryssrestaurang bokad och där snackar vi håruppsättning. Fröken servitris hade jättediadem på huvudet. Allt med matchande dräkter till och jag nästan väntade på att de skulle dra igång en kosackdans eller nåt. Ja, de hade inte pälsmössor på sig, men det kändes ändå som om det låg i luften. Hade vi bara haft tid att stanna en liten stund till så..
Men nu var det bråttom till Operahuset och vi traskade så fort guldsandaletterna höll i kullerstenen. Lämnade in jackorna till damen med värsta Cat-eyeglasen i bästa -70talsstuk. Anna blev nästan lite avundsjuk på de glasen.
Med middagskoma så var de första akterna lite sega, eller var det problemet med italienska, eller nackspärren för att se texten på engelska som jag ändå var glad över istället för rysk och estländs text. Och när jag väl hade dragit av mig stövlarna och drog upp fötterna i stolen och vilade hakan mot knäna så kunde jag börja lyssna. Fick bara försöka ignorera farbrorn till vänster som glodde på ett sätt som skulle antyda att man inte kunde sitta så när man skulle lyssna på Otello. Ja, det kunde jag inte heller hela kvällen, men ombyte förnöjer. Och förnöjsamt var det i pausen med en flaska vin och tilltugg som Eva hade ordnat som överraskning och det var det fastän det nästan hade blivit avslöjat.
Var var jag? Jo, Otello. Krig, intriger, kärlek, svek, dyster, sorglig, listig, imaginär sex, tittutlek och största tofsen jag någonsin sett. Maria Montazami hade blivit grymt upphetsad om hon sett den. Men visst är opera mäktigt, de tar i ändå från tårna och det når över hela salen rätt in i hjärtat och ut i kroppens celler och de darrar ikapp med rösterna. Väldigt långa applåder efteråt, hovnigningar, blommor, bugningar och slängkyssar. Tror det innehöll allt som förväntas. :)
Efter detta så behövdes Manetshotsen. Tequila, anislikör och Tabasco. Det rev gott i halsen och värmde i magen i säkert en timme. Det var väldigt kul för vissa. :o) Alltså, den gick verkligen inte av för hackor. Fast det gjorde Kalle Schewens vals som gick igång på dragspel strax därpå, så vi flydde till Glorias vinkällare och vilken källare, hyllmeter på hyllmeter med flaskor från hela världen, tända ljus, vintunnor, lådor, boxar, tavlor, gamla prylar och portvin med sötma som gjorde så tungan rullade sig. Där fick de slänga ut oss. Eller ja, det gjorde de ju inte, men de hintade lite genom att börja städa och sånt. Jagade vidare till Hell Hunt som var ett bra hak med inhemsk ohemsk öl och brownies. Sådana kombinationer är underskattade.
Gällde sen att räkna rätt, tre tappade nålar från frisyren gjorde att det fanns 41 stycke kvar och jag drog nål på nål på nål. Och fram trädde en framträdande lock eller två. he he he. Skojig jag såg ut. Så lockig är jag inte ens när det regnat. Där lägger jag locket på för ikväll.
Fredag i Tallin.
Det är mörkt ute när jag stänger och låser hemmet i Idyllen. Stjärnklart. Jag tar mig några sekunder och insuper den klara friska luften, tittar upp på myllret av stjärnor. Blir glad när jag ser Orion, det är något visst med honom. Vinkar en "på-återseende-hälsning".
Sneakin' out of the Matrix. Even if it is just for a while, it sure feels good. :)
Nya möten, nya människor, nya platser, nya upplevelser. Det är ingen själslig resa jag ger mig iväg på, men huvudet får ändå pyssla med andra tankar än de som vardagen brukar förleda mig till, hårt arbete, ekonomiska aspekter, progress enligt tidplan, resultat. etc. Nu ska jag iställt öppna sinnena för annat och njuta.
Börjar med Öresundståget, blundar och njuter(?), ungefär som vanligt fast på andra hållet, det skramlar och skorrar, tågvärden kollar biljetterna, människor sitter tysta och ser allmänt oinspirerade ut. Men jag, jag sitter och ler. Har en bra bok i handen och är förväntasfull på helgen.
"Ni befinner er där det är meningen att ni ska befinna er med hänsyn till era möjligheter i det förflutna och er fria vilja att fatta beslut idag".
Vi delar automatiskt med oss till alla som vi träffar, men vi väljer vad vi ger.
Glider in på Kastrup, kaffepaus, säkerhetskontroll och hamnar direkt i shoppingbutiken, man måste gå igenom den, gör just det, passerar en uppsjö av butiker med väldigt välexponerade varor som bara vill bli köpta. Här omsätts nog en del pengar. Jag har en svag fläck på hälen även jag (akilles) och det är just runt hälen. Man kan aldrig få för många par stövlar..
En snabb flygtur över Sverige och Östersjön och så landar jag i Tallin. Nu vet jag dessutom var det ligger. Var inte så hemma på kartan. Värdinnan hade nämnt att man kunde bada fortfarande så tänkte att det låg lite längre söderöver. Ganska så i höjd med Stockholm vilket min kusin hade upptäckt. Nåja, hade lite otur när jag tänkte.
Eva mötte upp och vi drog en runda på gamla stan och in på estnisk restaurang. Bestämde oss för att dela på förrätten med getost, jordgubbar och rabarbersås. Detta renderade i en tallrik men två gafflar i alla fall. Jag delade och Eva valde först. Dock verkade det som om jag var inne på hennes sida tallriken och snodde rabarbersås, kunde avläsa det på hennes rynkade panna, så jag fick dra ett skarpt streck med kniven genom tallriken efter det. Så när det var dags för kaninfilén så tog vi varsin tallrik.
Fick en lånad hoj med rosa cykelhjälm och utan fotbroms och så drog vi runt Kallemaja-området (eller vad det hette) och ner till badstranden (fast jag inte hade en tanke på att bada) och njöt av en fin dag med trampor.
Efter det så hade jag förtjänat mig av supergott vin och ostfondue. Oj, så mäktigt det är. Det kräver ju en pubrunda. Så hämtade upp kusin och drog på St. Patric och puben med 80 öl och beställde en Thrashy Blonde och en Hopback Summer lightning. Jag tar en öl medan jag nyktrar till helt enkelt..
Sneakin' out of the Matrix. Even if it is just for a while, it sure feels good. :)
Nya möten, nya människor, nya platser, nya upplevelser. Det är ingen själslig resa jag ger mig iväg på, men huvudet får ändå pyssla med andra tankar än de som vardagen brukar förleda mig till, hårt arbete, ekonomiska aspekter, progress enligt tidplan, resultat. etc. Nu ska jag iställt öppna sinnena för annat och njuta.
Börjar med Öresundståget, blundar och njuter(?), ungefär som vanligt fast på andra hållet, det skramlar och skorrar, tågvärden kollar biljetterna, människor sitter tysta och ser allmänt oinspirerade ut. Men jag, jag sitter och ler. Har en bra bok i handen och är förväntasfull på helgen.
"Ni befinner er där det är meningen att ni ska befinna er med hänsyn till era möjligheter i det förflutna och er fria vilja att fatta beslut idag".
Vi delar automatiskt med oss till alla som vi träffar, men vi väljer vad vi ger.
Glider in på Kastrup, kaffepaus, säkerhetskontroll och hamnar direkt i shoppingbutiken, man måste gå igenom den, gör just det, passerar en uppsjö av butiker med väldigt välexponerade varor som bara vill bli köpta. Här omsätts nog en del pengar. Jag har en svag fläck på hälen även jag (akilles) och det är just runt hälen. Man kan aldrig få för många par stövlar..
En snabb flygtur över Sverige och Östersjön och så landar jag i Tallin. Nu vet jag dessutom var det ligger. Var inte så hemma på kartan. Värdinnan hade nämnt att man kunde bada fortfarande så tänkte att det låg lite längre söderöver. Ganska så i höjd med Stockholm vilket min kusin hade upptäckt. Nåja, hade lite otur när jag tänkte.
Eva mötte upp och vi drog en runda på gamla stan och in på estnisk restaurang. Bestämde oss för att dela på förrätten med getost, jordgubbar och rabarbersås. Detta renderade i en tallrik men två gafflar i alla fall. Jag delade och Eva valde först. Dock verkade det som om jag var inne på hennes sida tallriken och snodde rabarbersås, kunde avläsa det på hennes rynkade panna, så jag fick dra ett skarpt streck med kniven genom tallriken efter det. Så när det var dags för kaninfilén så tog vi varsin tallrik.
Fick en lånad hoj med rosa cykelhjälm och utan fotbroms och så drog vi runt Kallemaja-området (eller vad det hette) och ner till badstranden (fast jag inte hade en tanke på att bada) och njöt av en fin dag med trampor.
Efter det så hade jag förtjänat mig av supergott vin och ostfondue. Oj, så mäktigt det är. Det kräver ju en pubrunda. Så hämtade upp kusin och drog på St. Patric och puben med 80 öl och beställde en Thrashy Blonde och en Hopback Summer lightning. Jag tar en öl medan jag nyktrar till helt enkelt..
måndag 19 september 2011
Cajunstubb bland bjällror.
juuhupp, och hur summerar man det där då?
Jag hade till slut bestämt mig för att köra och kika på ett sånt där stubb race. Bara hört talas om innan och tänkte att det vore kul att ha sett en gång. Och jo, det var det. Kul är rätt ord. Det tävlades i allsköns klasser, mopeder, kross, sidovagn, kubik det ena och kubik det andra och säkert nåt bara som hette ombyggt.
Både tävlande och funktionärer gjorde ett hårt jobb. Det var vit knapp till rött lyse, vit knapp till grönt lyse och röd knapp till snöret med vimplar. Snöret hade dessutom en förmåga att hänga upp sig, ibland på vägen upp och ibland på vägen ner. Och barn som alltid har lydit instruktioner innan, visade prov på olydnad.
Det var race, omkörning, dött lopp, fusk och tjuvstarter och ifrågasättande av sekretariatet som skötte poängställningen efter vinkande av den internationelle domaren från tyskland.
"Jag tror det är du som ska köra nu."
"Vi kan säga så."
"Men han slog väl jag ut innan, eller hur funkar det."
"Vi stryker han där då."
Flera stycken körde dessutom i många olika klasser, och det blev diverse förvirring när rätt hoj skulle letas upp, och när det skulle ske klädbyte emellan.
Låter kanske fjolligt med ombyte, men nu snackar vi lädermössa till ena sorten och ryggskydd till andra sorten osv, och det förstår man kanske inte så här vid en skärm, men på plats var det ganska självklart.
Kan bara konstatera att en flock pojkar i varierande ålder fick vara pojkar där ute på åkern. Alldeles strålande som de strålade i ansiktet.
Prisutdelningen var väl den lättare delen av det hela sen. Där Suzukitröja och hackspettar delades ut i kombination med papptallrikar och plastbestick. Och regnjacka till bästa funktionär som hade fått lera upp till örsnibben av busiga tävlanden. Sådär ja, det var det. Och nu över till något helt annat.
Cajunkräftskiva, med tradition tidningspapper som bordsduk, aioli, lök, räkor, supergod majs, potatis och en och annan klo. En hel hög med klo som granne, eftersom fiskkonservatorn sparade på de godbitarna. Tror han åt dem allihopa sen med skal och allt och sköljde ner med obligatoriska Tequilan som jag lyckades byta mot whisky, fast det krävdes stark lutning på huvudet och jag fick sluta med det. "Åja, tänkte jag, då får jag väl blinka som besatt sen då istället."
Det gjorde jag nog fast av andra anledningar då jag satt häpen och lyssnade på groddissekering med levande hopplösa djur där hjärtat nog slog 3 sekunder innan det lade av. Eeeeh, hur kommer man in på sådana samtalsämnen egentligen? Vet inte men tänkte genast på "att samtliga hjärnor har varit tinade". "Så titta på.." Way out knasigt.
Stärkte mig med Chill Out.
Ja just det, en stor eld också att leka med. Någon kom på att det nog gick att låna Walles fordon och försöka bygga en ramp och flyga över elden. Inte en enda protesterade med att det kunde vara farligt och skägget kunde ta fyr. Snarare tvärtom. Locket på värmeboxen provsattes framför brasan. Och Kryckan intog wilsemopeden och gav järnet på gasen och sen tog det tyvärr tvärstopp vid rampen. Ja, egentligen kanske det var tur. Men men, publikens besvikna suckar ekade genom den kalla natten.
Fick bli lite chill out i soffan istället som turligt nog hade hamnat jämte elden och inte på, för den oturen hade den gamla stolen med snidade armstöd och rödbeklädd plysch. Jag tror faktiskt inte alls den ville bli uppeldad, men ibland får man finna sig i sitt öde. Särskilt en stol som inte har några ben längre. Men den gladde ändå oss åskådare som varken hade popcorn (för hade inte hjärta att ta dem från barnen) eller fjärrkontroll, så fascinerande flammor dög gott en stund.
Så dags för "The Hårdrocksorkester" att lira för das publikum inne i lokalen. Jo, det kan hända att någon undrar. Lite epileptisk dans kanske man kan kalla det. Överdriver lite nu bara så ni vet. Men när jag gjorde ett påstående dagen efter med ett visst frågetecken:
"Jag dansade nog igår?" så blev svaret ett hjärtligt skratt och
"Ja, det gjorde du verkligen".
Nöjd!!! Det gick inte spårlöst förbi då...
Sen undrar jag lite. Jag tycker i och för sig att jag är tillräckligt normal och liten smula intelligent på vardagarna, så kanske inte behöver odla den egenskapen just på helgen. Kan förstå att de som inte känner mig kan höja ett litet ögonbryn, ja, även ett buskigt förstås. När man på allvar går in och snackar fotbjällror med bandet och tycker att de ska satsa på det som merchandise..
Skäms inte heller när jag kommer på sådant dagen efter utan fnissar högt för mig själv. Därmed tänker jag inte skriva mer om kvällen, utan jag lämnar er i fotbjällrornas värld och går och ut och studerar den där vita sjärnblomman med gult i mitten som poppade upp.
PS, det sägs att det var Ville som välte 3 meter ut i åkern med wilsemopeden och som trodde det skulle vara lättare att resa hela ekipaget med honom kvar i, vilket det visade sig vara också. Tror ingen skadade sig, varken kroppsligt eller själsligt denna kväll.
Jag hade till slut bestämt mig för att köra och kika på ett sånt där stubb race. Bara hört talas om innan och tänkte att det vore kul att ha sett en gång. Och jo, det var det. Kul är rätt ord. Det tävlades i allsköns klasser, mopeder, kross, sidovagn, kubik det ena och kubik det andra och säkert nåt bara som hette ombyggt.
Både tävlande och funktionärer gjorde ett hårt jobb. Det var vit knapp till rött lyse, vit knapp till grönt lyse och röd knapp till snöret med vimplar. Snöret hade dessutom en förmåga att hänga upp sig, ibland på vägen upp och ibland på vägen ner. Och barn som alltid har lydit instruktioner innan, visade prov på olydnad.
Det var race, omkörning, dött lopp, fusk och tjuvstarter och ifrågasättande av sekretariatet som skötte poängställningen efter vinkande av den internationelle domaren från tyskland.
"Jag tror det är du som ska köra nu."
"Vi kan säga så."
"Men han slog väl jag ut innan, eller hur funkar det."
"Vi stryker han där då."
Flera stycken körde dessutom i många olika klasser, och det blev diverse förvirring när rätt hoj skulle letas upp, och när det skulle ske klädbyte emellan.
Låter kanske fjolligt med ombyte, men nu snackar vi lädermössa till ena sorten och ryggskydd till andra sorten osv, och det förstår man kanske inte så här vid en skärm, men på plats var det ganska självklart.
Kan bara konstatera att en flock pojkar i varierande ålder fick vara pojkar där ute på åkern. Alldeles strålande som de strålade i ansiktet.
Prisutdelningen var väl den lättare delen av det hela sen. Där Suzukitröja och hackspettar delades ut i kombination med papptallrikar och plastbestick. Och regnjacka till bästa funktionär som hade fått lera upp till örsnibben av busiga tävlanden. Sådär ja, det var det. Och nu över till något helt annat.
Cajunkräftskiva, med tradition tidningspapper som bordsduk, aioli, lök, räkor, supergod majs, potatis och en och annan klo. En hel hög med klo som granne, eftersom fiskkonservatorn sparade på de godbitarna. Tror han åt dem allihopa sen med skal och allt och sköljde ner med obligatoriska Tequilan som jag lyckades byta mot whisky, fast det krävdes stark lutning på huvudet och jag fick sluta med det. "Åja, tänkte jag, då får jag väl blinka som besatt sen då istället."
Det gjorde jag nog fast av andra anledningar då jag satt häpen och lyssnade på groddissekering med levande hopplösa djur där hjärtat nog slog 3 sekunder innan det lade av. Eeeeh, hur kommer man in på sådana samtalsämnen egentligen? Vet inte men tänkte genast på "att samtliga hjärnor har varit tinade". "Så titta på.." Way out knasigt.
Stärkte mig med Chill Out.
Ja just det, en stor eld också att leka med. Någon kom på att det nog gick att låna Walles fordon och försöka bygga en ramp och flyga över elden. Inte en enda protesterade med att det kunde vara farligt och skägget kunde ta fyr. Snarare tvärtom. Locket på värmeboxen provsattes framför brasan. Och Kryckan intog wilsemopeden och gav järnet på gasen och sen tog det tyvärr tvärstopp vid rampen. Ja, egentligen kanske det var tur. Men men, publikens besvikna suckar ekade genom den kalla natten.
Fick bli lite chill out i soffan istället som turligt nog hade hamnat jämte elden och inte på, för den oturen hade den gamla stolen med snidade armstöd och rödbeklädd plysch. Jag tror faktiskt inte alls den ville bli uppeldad, men ibland får man finna sig i sitt öde. Särskilt en stol som inte har några ben längre. Men den gladde ändå oss åskådare som varken hade popcorn (för hade inte hjärta att ta dem från barnen) eller fjärrkontroll, så fascinerande flammor dög gott en stund.
Så dags för "The Hårdrocksorkester" att lira för das publikum inne i lokalen. Jo, det kan hända att någon undrar. Lite epileptisk dans kanske man kan kalla det. Överdriver lite nu bara så ni vet. Men när jag gjorde ett påstående dagen efter med ett visst frågetecken:
"Jag dansade nog igår?" så blev svaret ett hjärtligt skratt och
"Ja, det gjorde du verkligen".
Nöjd!!! Det gick inte spårlöst förbi då...
Sen undrar jag lite. Jag tycker i och för sig att jag är tillräckligt normal och liten smula intelligent på vardagarna, så kanske inte behöver odla den egenskapen just på helgen. Kan förstå att de som inte känner mig kan höja ett litet ögonbryn, ja, även ett buskigt förstås. När man på allvar går in och snackar fotbjällror med bandet och tycker att de ska satsa på det som merchandise..
Skäms inte heller när jag kommer på sådant dagen efter utan fnissar högt för mig själv. Därmed tänker jag inte skriva mer om kvällen, utan jag lämnar er i fotbjällrornas värld och går och ut och studerar den där vita sjärnblomman med gult i mitten som poppade upp.
PS, det sägs att det var Ville som välte 3 meter ut i åkern med wilsemopeden och som trodde det skulle vara lättare att resa hela ekipaget med honom kvar i, vilket det visade sig vara också. Tror ingen skadade sig, varken kroppsligt eller själsligt denna kväll.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
