Roadtrip Allahelgona, del 1

Med en känsla av att ha glömt något.. Hur är det möjligt? Axlarna bågnar, bägge av dem. Kör ca 3 km och kommer på att nagellacket blev kvar hemma. Det är ju ingen katastrof, jag har ändå fått med mig kängor med stålhätta, vin och en utläst bok. Så det ska nog gå bra ändå.
Passerar fäbovägen mellan Lönsboda och Osby och funderar på om det är där hon jäntan bor? Hon som hade något hemmacharkuteri eller vad det var. Eller det var kanske konst hon pysslade med? Målade blommiga falukorvar. Shit, jag har en förmåga att röra ihop saker och ting emellanåt. Jag får undersöka det någon dag.

Tar mig 28 mil och rullar in på fyrfilig väg i Göteborg och däääär skulle jag ha svängt av, men det går bra, jag tar nästa istället, och däääär skulle jag ha svängt av, men det går bra, jag tar nästa istället. Och där gick det bra. Blir mött av Makis de Pettersson (ja, namnet tillkom senare under helgen eftersom Helene inte kunde stava så bra på sin nalle.) och han säger flera gånger att
"vi måste göra oss av med din bil". Jag tycker det låter väldigt suspekt. Är det parkera den han menar? Jag kör i alla fall efter och blir utlurad på en skogsstig där Rottweilers och hönor springer om vartandra och nu blir den dumpad utanför en husvagnscamping på ett fraggelberg eller nåt. Jag har faktiskt ingen aning. Ibland får man helt enkelt lita på folk även om det kan vara svårt. Jag är rädd om min Volvo. Henne kan man ha mycket till, t.ex chokladpicknick på taket utomhus en februarinatt. Så nog ska man vara rädd om henne.

Sen hamnar vi efter lite slirande på gräsmatta på första barhänget. Ett par förvånade ansikten att jag dyker upp, men leende sådana. Känns trevligt att vara välkommen. Och det är inte ofta jag är på den sidan landet. Avhandlar både det ena och det andra seriösa samtalsämnet för kvällen, allt ifrån tjocka kineser, knark och negertuttar, men det låter helt suspekt när det rycks från sitt sammanhang sådär. Och Sumobrottare är från Japan, men ni vet, same same på något sätt.
Efter något som bara skulle vara "titta in" så tittar vi på när det körs ångmaskin, diskuterar roliga event, ögonoperationer, klubbnostalgier etc innan det slutligen parkeras en trött kropp jämte ett piano och det är precis det jag försöker ta sen. Nej, inte sno pianot, för det är nog tyngre än vilken PA anläggning som helst, utan mest ta det piano så att säga.

Efter många timmars snurrande så somnar jag till slut och uppvaknandet är en stor propp över hela näsan och sandpapper i munnen och gommen, ja, jag tror den går ända ner förbi knäskålarna invändigt. Förkyld. Och har en röst som i Jockes öron låter vissen och i mina egna öron låter sexig.. Önsketänkande såklart. Men jag ska göra så gott jag kan och jag får kämpa. Över till del 2.