SRF dag 2

Tisdag. Parkerade på campingen och tjo, psssscht, första ölen öppnades. Campingliv är härligt.
Värmen kom direkt och vi funderade på att tillverka varsin egen badtunna av soptunnorna, bara fyll upp med vatten och hoppa i, iofs en stående variant pga platsutrymmet, men ändå. Eller som någon smart kom på, gräv en stor grop och vänd ett kupoltält uppochner och sen får vi plats flera. Guuu så mysigt. Får förbereda en sådan till nästa år kanske. Är ju ändå på festivalen tidigt varje år. Ska man hinna med att se hela cirkusen så vill ju det till. Marcus anmälde sig som frivillig cirkusdirektör och nu är det bara en röd kort plyschkavaj med guldknappar och en megafon som saknas.

Felhörningarnas och konstiga frågeställningar hela helgen..
Vad skulle han svara när en 12-åring frågar "vad tycker om gräs"?
- Jag har en ganska neutral inställning till gräs.
Sen kom mer lokal dialekt in och notering gjordes på att trosorna bolsade si ovanför byyysona.
Alla (utom jag) blev sen lite trötta, av hojåkane, all sol, goa folk och kall öl så trötthetssyndromen kom fram, t.ex gäspa och/eller frisera ögonbrynen.
Nu tycker jag det är onödigt att frisera ögonbryn innan man går och lägger sig för de rufsas till under natten när man ligger och gnor huvudet i kudden, så mitt tips var att vänta till morgonen efter, och då kanske både borsta och vaxa till dem snyggt. Men dagen därpå så skulle det kanske åkas hoj och då blir de rufsiga igen. Peter körde en variant med Chesterfieldfåtölj på och Långe man funderade på att antaga formen som en plattfisk fast med sjuksköterskedräkt och det vore en syn för gudarna och även för oss andra. Tyvärr sitter fortfarande en sådan bild på näthinnan och gör att magmusklerna får jobba än idag.

Då gänget började klippa med hela ögonlocken gick jag på en kvällspromenad och diskuterade med OrdningsGlenn om jag kunde få dansa på bordet. Det fick jag inte.
- Inte ens om jag dansar bra?
- Nej.
- Men bordet är stabilt!
- Nej, du får inte dansa på bordet.
- Ok, då vet jag...

Sent om "cider" ville jag ha kaffe men fiket var stängt så jag "fick krypa till korset" och hämta kaffe hos kyrkonissarna. Där berättade Ingela om när hon hade sett Jesus men jag tyckte mest de små liven såg rädda ut. Kanske inte var beredda på verkligheten riktigt ändå. Eller var det björnen och allt det där de blev rädda för.