Stegar, rocktics och säckpipa.

Vaknade halvt sned på soffan. Den funkar rätt bra att sova på ändå för den lutar lite inåt så jag är aldrig rädd att trilla av den, även om jag nu drömde om Conny Bloom, fast det ville inte brorsan höra talas om. Kanske om jag drömt om Biff så hade det varit ok. Det var i alla fall helt okej att bli serverad frukost innan jag och reseplaneraren skulle ge sig i kast med varandra. De bygger om på Centralen så det är inte helt lätt att hitta. Och kunde konstatera att jag kommer fram förr eller senare om än med viss tråkig väntetid däremellan. Spår 3 funnen och plats tagen och fick en väldigt pratglad farbror från London mitt emot mig. Så efter att ha pratat världspolitik, ekonomi, befolkningsproblem, porslin- och konstauktioner och motorcyklar så har jag en inbjudan från honom att komma förbi och säg hej nästa gång jag är i den änden av världen.

Då så, framme i Uppsala och möttes upp av Berra, vilkens kök jag skulle få julhänga i. Eller hänga i medan han julstökade med förberedelser till sin pysselkväll som skulle innehålla ett flertal vuxna och en flock barn, pepparkaksbak, lussebrödsbak, ljusstöpning och glöggsörpling. Såg framför mig hur den prydliga lägenheten skulle förvandlas till rena bombnedslaget. Hade varit kul att stanna och se kalabaliken, men jag fick nöja mig med hemkokt äppelglögg och pepparkaksdeg.. Och där, precis då, när tänderna plöjde genom degen och smakämnena rullade runt på tungan, där kom det ett tindrande i ögonen som förr i tiden när man stod som en liten flicka i mammas kök och gjorde likadant. Jul kan vara sååå mysigt. Men så började han spela julskiva i Real Group anda, och när de förstört mer än en sång genom jazzpålägg så rymde jag fältet. Hårdrock, jag behöver hårdrock tänkte jag.

Hade kläckt något konstigt uttryck som att jag behövde röra på mig, så det fick minsann benen göra, i ösregn och kyla. Såg ut som en dränkt katt när jag kom till stationen. Pälsen låg som slickad mot huvudsvålen. Satt och huttrade nästan hela vägen till stan och hann precis torka till. Hoppar av på Sveavägen och sätter hög fart för jag vill inte bli dyngsur igen. Hur många gånger har man inte varit på Ankaret? Och hur fan kan man då gå på fel håll en dag som denna. Blev riktigt trött på mig själv. Anlände således dyngsur igen.. Men väl framme så var det varmt och skönt och nu skulle jag då inte gå en meter till i regn. Mötte upp Mankan och han hade BIL med sig. Lyx! Dock ingen egen parkering så det fick vi leta efter både lite här och där.

Och här kan t.ex vara i trakterna på Östermalm då vi skulle hitta Texas Longhorn. Sicksackade bland de blåhåriga och blåblodiga innan vi dök in i baren.
- Vad vill ni ha att dricka?
- Jag vill ha MAAAAAT, jag är jättehungrig.
Då skrattade killen. Mysko. Jag menade allvar till 100%. Fick iväg en chilibeställning och sen blev det dricka. Spanar runt lokalen och ser en stege som går bakom baren, från golv till andra våningens tak. Där finns ett litet litet runt fönster längst upp. Snacka om att man blir nyfiken på vad som finns bakom det. Måste man ju bara klättra upp och kolla. Och jodå piper jag förtjust, det är fönster in till herrarnas... Kameran var kvar nere i baren och det kanske var bäst.
Och skulle de skala de där jävla bönorna först eller? Frågar vart maten har tagit vägen, men det är fullt i restaurangen så det tar lite tid. Men en hel påse med gräs kan de skicka ner i mathissen till brudarna, den kvinnliga Tintin och den rodnande bartendern, som ska dricka Mojitos. Eller ja, det kanske var mynta, men det såg lite märkligt ut där han stod på andra sidan disken i skum belysning och rotade i en påse med gröna blad i.
Och eeeeeh, vad tror ni om att min mat kanske är klar? Visade sig att beställningen kommit på villovägar. Förstår inte hur. Det fanns bara en hiss att åka i. Blev bra ändå till slut, mat i magen och rocktrubadurerna på plats. Marcus och Janine förgyllde kvällen med önskekvartar och när jag provat önska lite lagom komplicerade hårdrockslåtar som inte gick att spela så drog jag till med poplåten Mercy av Duffy och den hade de aldrig spelat innan, men Janine hon kastade sig över den ändå och sicken duktig tjej alltså! Bra där!

Men det var lite mer musik vi skulle hinna med också. Så parkering där denna gången. Stod uppskrivna på gästlistan på Copperfields för att se Freddans S8Ds "first performance ever". (Jag är helt säker på att gästlistan fanns. Ingen annan kommer förneka det oavsett sanningshalten i detta.) Skulle visst vara covers och måste säg att det inte riktigt gick i stil med de vanliga dängorna som coverband brukar framföra. Fett ös på scen, lite crabcore nästan, och blandade småhopp, till mycket utmärkande rocktics. Grymt mycket energi och kul att se. Bra där!

Men lite till musik måste man kunna hinna med. Hade varit kul att se the Graviators som var i stan igen men klockan började springa på lite för mycket för det, så det fick bli back to the basics igen. Anchor bjöd på AC/DC covers. Det där var bra, fast jag var nöjd efter hälften, men fanns ingen chans i världen att hitta ett ledigt bord och kunna sitta och snacka lite. Men jag fick å andra sidan se sångaren klättra i takbjälkarna, inte bara jag som pysslar med sånt tydligen. Och jag fick se säckpipa. Inte det vanligaste instrumentet på en rockspelning. Och ärligt, det är kul att se på folk. Väntade på krokodilstadiet men vet inte om jag tyckte det slog till riktigt, men det gjorde grusen i ögonen till slut. Hade varit en lång och blöt dag, på många sätt och vis. Fast håret låg inte platt längre, det hade mer antagit frisyr skrämd-docka-på-julafton.. Men jag hade samlat ihop tillräckligt många kvitton på röda glas så det fick vara bra.
Fick med en extra kille i bilen med anor från Norrland och difftonger från Skåne och som inte kunde sitta upprätt. Ena sekunden pratade jag till hans ansikte, blinkade till, sen var han borta. Skramlade omkring skrattandes på golvet. Han konstaterade att han åkte helt enkelt runt som ett riskorn i en maracas. Klockrent! Så träffande beskrivning även på min kväll kändes det som, kunde inte sagt det bättre själv, så nu säger jag det lika bra som honom.

Kattfröken trött och nöjd. Åter till den lutande soffan. Känner igen mig nu...