tisdag 21 augusti 2012
Tyroler Tour Sölden 2012, 15-16 Augusti
Det där Ötztal kortet som ingick i resan kunde man ju använda till allsköns grajjor, badhuset, hyra cyklar, åka buss etc. Ingenting av det hade vi gjort. Varför inte åka en lift igen då, det ingick ju också en upp och en ner per dag om man kände för det. Mest kände jag för att gå, även om andningen försökte antyda annat. Sååå, ny korv på fickan och så resa upp till Gaislachalmtoppen, och kanske en liten öl när man kikar på utsikten. Check. Åkte ner igen. Ja hur var det nu. Vilka ställen var bäst. Varför inte Bubi’s igen? :) Mycket trevligt och dags för en grosse Radler. Nu låter det som om vi bara drack hela resan men vätska är viktigt. Andrea och Andreas var där med dragspel, gitarr och glada miner, för att inte tala om kopälstofflor. Där blev jag lite avis, fastän jag har Bullets hemma med stora nitflärpen.
Kanske skulle ta en promenad?
Hühnesteigen nästa och där badade jag fötterna. Fy tatan vad kallt. Ett par meter i stocken och känseln försvann fullständigt från tårna upp till knähöjd. Efteråt var det faktiskt lite skönt. Kanske i den stunden då känseln kom tillbaka.
Kanske skulle ta en promenad?
Varför inte Gampe Alm, Gampe Thaya, Gampe Alm...
Gampe Thaya serverade den godaste pannkakan på hela veckan, direkt i pannan, även den dyraste, men det fick det vara värt. Tillbaka till utefestplatsen och stuket på gästerna började så smått luta, i alla de riktningar. Till slut kände jag att jag fått min dos av Tyrolermusik och flipperspelskuleögon, så jag gick ner till byn. Kanske skulle ta en promenad? Äntligen så blev det Weinfassel och där var tre stycken där när jag kom, så tänkte att det blir en lugn tillställning, med bra musik, då Agar har laddat DJ-båset med rock, hårdrock, softrock, rock, rock, lite rock och ABBA. Sen ramlade det in massor med folk på väldigt kort tid, t.o.m parkeringsplats för någon liten motorcykel, och Frans som jobbat på Operakällaren. Här failierade jag nu totalt i beslutet att inte dricka äckliga snapsar men jag blev lurad för den första var rätt bra, den andra smakade flygplansbränsle och jag är osäker på om det var samma sort... När den tredje kom fram så vägrade jag dricka den tills det lämnats löfte om att inga fler skulle ställas fram, då tog jag den. ”One for the road” som man säger. Ingen behövde släpa mig, men jag behövde däremot mat, så Onkel Tom som egentligen hade stängt köket, visade sig ha mycket tillmötesgående personal och Klemens fixade en pizza till mig med svamp, skinka, oliver och massor med vitlök. Orkade nästan äta upp hela. Kom på att doggybag nog fungerar även i Sölden och det tillverkades en sådan av folie som tacksamt bars hem till köket som nu förutom ett kaffepaket fick sällskap av pizzarester. Så efter alla de promenaderna (eller om det var snapsarna) somnade jag gott.
Frukost? Vitlökspizza.. Och det blev de andra tjejerna också glada över, för itne hade vi handlat frukost till köket en endaste gång under hela veckan. Fattar inte vart tiden tog vägen. Lite flottig bukfylla till kaffet alltså och det stod jag mig på ett tag innan blodsockret var i botten och vi letade macka inne i Innsbruck med vår nya guide som vi missat på tågstationen. Ganska trötta blev det en bra avslutning på veckan och sjyssta killen körde oss ut till flyget också, så det kom vi med precis som vi skulle. Efter 13 timmars resande landade jag så på perrongen igen, och där stod han ju! Smile :o)
Tack Sölden för denna gång. Du är ett najs ställe att tillbringa tid på. :)
Tyroler Tour Sölden 2012, 14 Augusti
Varför inte börja dagen med en promenad. En brant sådan. Och så ringer det i ryggsäcken precis när vi startat, men redan är flåset så kraftigt att det knappt går att prata samtidigt. Ska det vara så här?
Kommer fram till en skylt med "drick gärna detta vattnet" och dina bekymmer ska försvinna. Eller får man nya andra. Tyckte jag blev lite skakig i magen efteråt men det kan ju ha berott på andra orsaker. Marie och Linda blir halvt ihjälskrämda av en hjort som dundrar förbi men jag kryssar bara mellan kottarna och skrattar lite för mig själv, då Marie faktiskt blev jätterädd för en groda lite tidigare och nu fanns det kanske större anledning att haja till när man nästan blir nersprungen av ett stort muskelpaket med vassa horn. Efter lite andhämtning så kommer vi fram till Edelweishütte där vi får stor underhållning av Anna som gör piruetter, klädvisning, kaninaintro Fernando, Leo och Paul, jämför skor, viker glasögon, visslar i gräs och har en fullständig svada. Mycket charmig liten tös.
Nä, men om man skulle ha sig en liten frukostöl? Beställer en pfiff och blir förvånad när det kommer in en halvlitersflaska. Vad gick fel? Vilken otur man kan ha? Och ett av dagens i-landsproblem kände jag. Vi får sitta lite längre för den där var mer än dubbelt så stor som det jag beställde.
Traskar så småningom vidare till Sonnenblick för lunch och någon missförstådd date och går sedan vidare till Gampe Thaya för kaffe&kaka och vilopaus i soffan där Rafaela bäddar med röda dynor åt oss. Det är varmt om magen och jag drar upp tröjan lite smått, lägger en kudde över huvudet och njuter av värmen och fyllda magen. Det tar inte lång tid innan jag vaknar till med ett ryck och känner någon stor insekt krypa över magen, men det visar sig vara en vandringsfarbror i lokalt utstyrd filthatt som killar mig på magen med ett grässtrå och så skrattar han och hela hans sällskap gott. JÄTTEKUL verkligen... :)
Lämnar stället och går till Bubis igen. De bästa hyttorna blir mest besökta, så är det bara. Där sitter Gottfried och Elisabeth igen, de har vi sett varje dag nu och hur stora är oddsen? T.o.m på Fiegl's hytta var de samtidigt. Några nya bekantskaper blir det också i Tomas och FireFighterSven, men efter några drickor så tycker kroppen att jag suttit för länge igen. Så den vill röra på sig. De andra vill vara kvar, så jag traskar ner själv till byn och det tar faktiskt ganska lång tid. Det är stockar och stenar och branter och de protesterande knäna. Men kroppen säger igen till mig att den trivs trots allt, så det är bara att bita i den sura kotten. Det måste vara så de kom på den där snapsen. Fast god är den då inte. Klaus på Bubbis har dock den enda goda och det är hasselnötsdrickan. Några mer bestämde jag mig för att inte dricka, men där failierade jag senare trots att jag protesterade. Ska bli ännu duktigare på det i fortsättningen. Öl och den där blaskedrycken Radler är ok när man vandrar, men sprit är ganska meningslöst. :)
Kommer fram till en skylt med "drick gärna detta vattnet" och dina bekymmer ska försvinna. Eller får man nya andra. Tyckte jag blev lite skakig i magen efteråt men det kan ju ha berott på andra orsaker. Marie och Linda blir halvt ihjälskrämda av en hjort som dundrar förbi men jag kryssar bara mellan kottarna och skrattar lite för mig själv, då Marie faktiskt blev jätterädd för en groda lite tidigare och nu fanns det kanske större anledning att haja till när man nästan blir nersprungen av ett stort muskelpaket med vassa horn. Efter lite andhämtning så kommer vi fram till Edelweishütte där vi får stor underhållning av Anna som gör piruetter, klädvisning, kaninaintro Fernando, Leo och Paul, jämför skor, viker glasögon, visslar i gräs och har en fullständig svada. Mycket charmig liten tös.
Nä, men om man skulle ha sig en liten frukostöl? Beställer en pfiff och blir förvånad när det kommer in en halvlitersflaska. Vad gick fel? Vilken otur man kan ha? Och ett av dagens i-landsproblem kände jag. Vi får sitta lite längre för den där var mer än dubbelt så stor som det jag beställde.
Traskar så småningom vidare till Sonnenblick för lunch och någon missförstådd date och går sedan vidare till Gampe Thaya för kaffe&kaka och vilopaus i soffan där Rafaela bäddar med röda dynor åt oss. Det är varmt om magen och jag drar upp tröjan lite smått, lägger en kudde över huvudet och njuter av värmen och fyllda magen. Det tar inte lång tid innan jag vaknar till med ett ryck och känner någon stor insekt krypa över magen, men det visar sig vara en vandringsfarbror i lokalt utstyrd filthatt som killar mig på magen med ett grässtrå och så skrattar han och hela hans sällskap gott. JÄTTEKUL verkligen... :)
Lämnar stället och går till Bubis igen. De bästa hyttorna blir mest besökta, så är det bara. Där sitter Gottfried och Elisabeth igen, de har vi sett varje dag nu och hur stora är oddsen? T.o.m på Fiegl's hytta var de samtidigt. Några nya bekantskaper blir det också i Tomas och FireFighterSven, men efter några drickor så tycker kroppen att jag suttit för länge igen. Så den vill röra på sig. De andra vill vara kvar, så jag traskar ner själv till byn och det tar faktiskt ganska lång tid. Det är stockar och stenar och branter och de protesterande knäna. Men kroppen säger igen till mig att den trivs trots allt, så det är bara att bita i den sura kotten. Det måste vara så de kom på den där snapsen. Fast god är den då inte. Klaus på Bubbis har dock den enda goda och det är hasselnötsdrickan. Några mer bestämde jag mig för att inte dricka, men där failierade jag senare trots att jag protesterade. Ska bli ännu duktigare på det i fortsättningen. Öl och den där blaskedrycken Radler är ok när man vandrar, men sprit är ganska meningslöst. :)
måndag 20 augusti 2012
Tyroler Tour Sölden 2012, 13 Augusti
Ja, eftersom vi nu traskat både upp och ner och både knä och lår hade fått sig en dos muskelkarte så hade vi beslutat att vi skulle ta en buss till andra berget och gå lite lagom icke-ansträngande stigar i dalen. Det var ju dock den där lilla detaljen med bussar. När vi kom till hållplatsen så visade det sig att det skulle ta en timme till den ens anlände, så då beslutade vi oss för att traska i alla fall. Så vi började ännu en stigning i branterna och min andning kan betecknas som onaturlig. Trots tipset om att man bara behöver andas ut, för inandning går automatiskt, kunde då inte jag styra detta otroliga flåsandet som min bröstkorg levererade. Genomsvettig och med värkande muskler tänker jag dock ändå att jag gillar detta, kroppen tycker det är skönt att röra sig. Och aldrig har väl en kall liten öl varit godare än efter en jävulsk klättring i bergen. Fast då vi kom till Stallwieshütte så blev det ett glas flädersaft.. Det var gott det också. Och sen tog vi Klebe Alm på kuppen och minsann, där kom den lilla ölen trots allt. Otippat, not.. Inte så stora odds på det.
Nästa stopp skulle bli Fiegl’s Hütte men vägen såg lite tråkig ut så vi frågade Fraulain om man kunde gå vandringsstigen uppåt och det kunde man, det skulle vara lite längre men vackrare utsikt. Jo, tack du, längre var ingen underdrift. Vet inte hur många timmar vi gick. Vi trodde t.o.m att vi var på fel spår, för vi gick bara uppåt men Fiegl’s skulle höjdmässigt faktiskt ligga lite lägre. Vi såg en flock vandringsmän komma uppifrån toppen och väntade in dem. Helt slut frågade de om hur långt det var till nästa hytta och det var ju inte långt. Så de blev glada. Vi frågade varifrån de kom och de kom ifrån Fiegl’s så då blev vi glada. Tanken slog mig att det kunde vara långt eftersom de såg rätt trötta ut, men Marie trodde nog det var mer för att de precis gjort en kraftig stigning upp på toppen innan de gick neråt igen. Ja, som sagt, liiiite längre var det. Men vackert som hon hade sagt, med massor av bäckar och fjärilar, stenpartier, blommor och badande hundar. Jag såg allt detta när jag kom på att jag bara hade sett en grusgång under hela vandringen. ”Hur var det i alperna?” ”Jo, tack, grusigt..” Jag kom på där just i den stunden att jag var tvungen att pausa och titta upp och njuta av vyerna lite också. Inte bara traska, för hinna ikapp de andra två tjejerna var kört ändå. Bara jag knöt skosnöret var de 100 meter framför. Sen blev jag trött också och snubbblade till. Då insåg jag också att slå knät eller skallen i en sten inte hade varit någon större höjdare, så det fick bli i min takt, jag kände mig stressad så gick ändå så fort jag kunde utan att stupa, men kom ändå lååångt efter. Nåja, neråt skulle jag så hur fel kan det bli. Och där framme låg minsann hyttan. Helt slut. Men nöjd.
Ramlade in ganska många på fikapaus och konstaterade att 50+ damer minsann kan ha stringtrosor i glada färger också. Det är helt ok med mig. Fick se ena damens skinkor när hon satt på en bänk, med lågt skurna brallor samtidigt som jag åt. Så nästa gång sätter jag mig kanske vid samma bänk istället och diskuterar vårens mode vad gäller underkläder. Annars tycker jag att man ska piffa till vardagen. Vi fick ju senare i veckan se vinröda stringtrosor. Fast de satt utanpå lederhosen, och på en man. Men det kan man väl kalla att piffa till. Jag åt inte just då heller. Fast jag menar verkligen vad jag skriver där, att folk får ha vilka underkläder på sig som de vill. Eller inga alls. Var och en gör som de själva tycker är bäst
Bergsbuss tillbaka på slingriga serpentinvägar som tog en evighet kändes det som och den sträckan hade vi gått, fast längre, uppe i berget. Puh! Tror huvudet fick lite för mycket sol denna dagen för jag var totalt slut och hade nu dessutom rödosa panna, axlar och urringning. Lite samma färg som tomatsalladen på hotell BelleVue som vi hittade uppepå berget. Sen ville jag softa lite på Weinfassel men det var stängt så ramlade bort till rummet och tog mig en välförtjänt sömn.
Tyroler Tour Sölden 2012, 12 Augusti
Söndag morgon. Inte sååå trött ändå. Jag vill säga. Inviger köket med att koka kaffe som jag tar med in på rummet och bjuder tjejerna på. De kopparna töms ganska omgående, så Marie går ut till vårt fina kök och gör en ny kanna, som vi kan kalla inviger köket ordentligt. Vi får provstäda köket. Det är kaffe precis överallt. Finns någon funktion som heter droppstopp som gör att kaffet inte rinner ner genom filtret förrän kanna står under, vilket är bra, fast inte om det görs så mycket kaffe så det rinner över i filterhållaren. :) Och sen ska vi bara försöka tömma kaffebryggare. Eeeeh, ja, som sagt, vi får städa en stund.
Ingen mer frukost där inte. Men när vi stapplat oss fram till GoldEgg så blir det frukost, yoghurt och fruktblandning och såklart en öl, välkylda i alpvattnet som rinner ner i stocken där backarna står nerställda. Det ger energi för att ta oss vidare till Bubbis hytta, typ 10 minuter därifrån, där det blir hasselnötsschnaps, och en radler. Härlig diet.. (Som tur är så står Zirbensnapsen på dragning i stora glasburkar, fyllda med kottar så den slapp vi.) Någon lite mördegskaka med päron, fikon och rom serveras till detta. Så nu är man rund om magen och yr i huvudet. Så varför inte ta en promenad. Till mittstationen, och varför inte prova att gå upp i svarta pisten? Det har jag nu provat. Och ska aldrig göra om. Skulle titta upp och höll på att ramla baklänges, och funderade ett tag på att sätta mig i backen, för det var tuuungt och låååångt och jag var trööööött. Hur gör de där getterna som studsar upp på lodräta väggar? Jag har inte anammat deras stil än iaf, men kanske har jag transfererats till en bergsget innan jag är hemma igen.
Ja, en promenad till, till Hühnesteigen, glass och varma hallon som pausfika och sen tog vi en promenad till, till Gampe Thaya och Gampe Alm. Varm choklad med rom. Jo ni läste rätt, det hade hunnit bli kallt nu. och vi flyttade in, och träffade Elisabeth Spass som kunde gå ner i spagat på bardisken, och så spanade jag in majskolvarna i taket. Marie köpte extra kallingar fast kanske inte för kylans skull utan för att de var lite småfräcka. Luckan fram är bara fusk eller fake, och så blev det en fake look, och då kom vi på att nya sociala mediat borde heta fakelook för det är väl mest så det är.. Inte fejjan längre utan fejkan. :o)
Tyroler Tour Sölden 2012, 10-11 Augusti
Fredag, kommer hem från jobbet och landar i Idyllen, min pojkvän står och steker pannkakor till mig, han är ju bara bäst. Det ösregnar så det är en flod längs hela vägen så ror fram till perrongen där jag blir avvinkad. Åker mot Lund där hela resan blir ett himlafantastiskt kulöruppvisande, vitgråsvartrosaorangegulblodröd.. Känn på den färgen! :)
Marie möter upp på centralen och jag får övernatta där huliganhunden Dahlberg bäddat. Fast först tar vi ett glas rött för att bli trötta. Och visst hjälpte det, för nog fan är jag trött när klockan ringer 3.40..
Lördagspåse delas ut av Marie med ostfrallor och nybakad kanelbulle. Hoppar upp på cykel och kör till stationen, möter upp Linda och plingplong 4.15 går tåget. Flyger från Köpenhamn, landar i Frankfurt, byter terminal, flyger till Innsbruck, landar, buss till centrum, tåg till Ötztal Bahnhof. Tar första miniölen i solskenet och nu känns det bra att det är semester igen. Sorterar ut gamla kvitton i plånboken medan vi sitter där. Kissepaus för alla även om tiden är snål och går sen mot busstationen. Kommer på att jag nog rensat ut biljetten tillsammans med de gamla kvittona. Springer in på cafét igen och rotar i soporna lite... Hittar biljetten och så blir det fullsmockad buss till Sölden.
Kommer fram i så kallad vettig tid.. Så vi hinner ta en liten promenad. Tar liften upp till Mittstationen, går ner till Hühnesteigen och till Gampe Alm. Lingon och alpkor varvas med trollskog. De där koklockorna som jag trodde satt på en och annan kossa, visar sig sitta på alla. Olika storlekar bara, så koklockorna kommer ljuda hela veckan under vandringen och är lite rädd för att ljudet kommer fastna i skallen och fortsätta klonka när jag åker hem.
Blir lite småhungrig och beställer en barnportion pannkaka, men servitrisen är lite virrig och får in en bautaportion. Ser väldigt frågande ut och undrar om det är en barnportion för tänker att alla Tyrolerbarn måste vara stora köttberg. Men nejdå, "es ist ganz normal". Så hon hörde bara lite dåligt. Och visst, strimlad pannkaka med vaniljsocker, lingon och äppelmos, det är inga problem att trycka ner. Blir en komapaus på soffan på uteserveringen då de tror jag somnat ett tag, men jag bara njuter alpluft och koklocksklonk..
Vandrar sedan neråt byn, där knäna tar mycket stryk, så nog ska jag orka gå dagen efter, upp, men inte ner. Plan mark under fötterna leder oss i alla fall till Onkel Toms på direkten, så efter en liten pfiff och en tallrik vitlöksbröd så blir det dusch och läggdax. Puh! Inväntar träningsvärken. Lär mig ett nytt ord: Muskelkarte.
Marie möter upp på centralen och jag får övernatta där huliganhunden Dahlberg bäddat. Fast först tar vi ett glas rött för att bli trötta. Och visst hjälpte det, för nog fan är jag trött när klockan ringer 3.40..
Lördagspåse delas ut av Marie med ostfrallor och nybakad kanelbulle. Hoppar upp på cykel och kör till stationen, möter upp Linda och plingplong 4.15 går tåget. Flyger från Köpenhamn, landar i Frankfurt, byter terminal, flyger till Innsbruck, landar, buss till centrum, tåg till Ötztal Bahnhof. Tar första miniölen i solskenet och nu känns det bra att det är semester igen. Sorterar ut gamla kvitton i plånboken medan vi sitter där. Kissepaus för alla även om tiden är snål och går sen mot busstationen. Kommer på att jag nog rensat ut biljetten tillsammans med de gamla kvittona. Springer in på cafét igen och rotar i soporna lite... Hittar biljetten och så blir det fullsmockad buss till Sölden.
Kommer fram i så kallad vettig tid.. Så vi hinner ta en liten promenad. Tar liften upp till Mittstationen, går ner till Hühnesteigen och till Gampe Alm. Lingon och alpkor varvas med trollskog. De där koklockorna som jag trodde satt på en och annan kossa, visar sig sitta på alla. Olika storlekar bara, så koklockorna kommer ljuda hela veckan under vandringen och är lite rädd för att ljudet kommer fastna i skallen och fortsätta klonka när jag åker hem.
Blir lite småhungrig och beställer en barnportion pannkaka, men servitrisen är lite virrig och får in en bautaportion. Ser väldigt frågande ut och undrar om det är en barnportion för tänker att alla Tyrolerbarn måste vara stora köttberg. Men nejdå, "es ist ganz normal". Så hon hörde bara lite dåligt. Och visst, strimlad pannkaka med vaniljsocker, lingon och äppelmos, det är inga problem att trycka ner. Blir en komapaus på soffan på uteserveringen då de tror jag somnat ett tag, men jag bara njuter alpluft och koklocksklonk..
Vandrar sedan neråt byn, där knäna tar mycket stryk, så nog ska jag orka gå dagen efter, upp, men inte ner. Plan mark under fötterna leder oss i alla fall till Onkel Toms på direkten, så efter en liten pfiff och en tallrik vitlöksbröd så blir det dusch och läggdax. Puh! Inväntar träningsvärken. Lär mig ett nytt ord: Muskelkarte.
fredag 10 augusti 2012
Suomi Summer Tour 2012, 31 juli
Tisdag. Får ett SMS som säger att jag är efterlängtad. Känns ju hur skönt som helst. Vi kör av färjan i Tukholma och sen blir vi av med folk längs vägen, både planerat och oplanerat. Peda som skulle vara guide ut från stan, ett annat håll än Essingeleden, kommer på att han faktiskt inte hittar vägen, så vi provar vägarbetsområdet ändå. Det går bättre denna gången, inga kokande motorer och inga kokande förare.
Vi vinkar av Peda i farten och en stund efter det så avviker Vincent och Anni. Got och Susanne ska leta efter ett nytt oljelock så de kramar vi av i pommesfriteslandet. Efter några mil till blir det nästa stopp och efter själva stoppet så kommer inte alla ut samtidigt och sen för att slippa bromsa så kör Peter om klungan och åker nästan snålskjuts i grillen på en lastbil och jag och Cornelia sväljer hjärtan från halsgropen igen. Änglavakt är bra att ha. Sen blir han nog uppbeemad av ett Ufo för ingen Elmlonn syns till, vi stannar innan tuppen gal och där lyckas vi sedan sammansluta oss i några minuter innan alla kommer fram till att det är lika bra att dela på sig. 10 små negerpojkar känns det som. Vi är nu sex stycken kvar att spana in det lutande tornet i Kisa där emmigrantmuseumet ligger på andra våningen och räkmackan på undervåningen. Café Columbia är ett ställe som funnits i sisådär 100 år men som inte rätat ut varken golv, väggar eller trappa och det är väl värt ett besök.
Stefan tar nu över reseledarrollen och styr kosan mot Speedwaymeckat Målilla där de tar in på det gamla sanitoriets område. Chiqan räddar med Jägerflaskan från bilen och Stiffe räddar batteriet. Nu är det bara några mil kvar och det känns skönt att få komma hem. Cornelia väntar på en pappaöverraskning och bästa köttet på grisen och jag ska hem till mitt bästa.
För att summera alltihopa så var det verkligen en semester! En fantastisk sådan. Med varma människor, vackra omgivningar, god mat, kul upplevelser och ett jädrans partaj. Tack alla ni som var med och formade veckan till en superb tillställning.
Over and Out.
Vi vinkar av Peda i farten och en stund efter det så avviker Vincent och Anni. Got och Susanne ska leta efter ett nytt oljelock så de kramar vi av i pommesfriteslandet. Efter några mil till blir det nästa stopp och efter själva stoppet så kommer inte alla ut samtidigt och sen för att slippa bromsa så kör Peter om klungan och åker nästan snålskjuts i grillen på en lastbil och jag och Cornelia sväljer hjärtan från halsgropen igen. Änglavakt är bra att ha. Sen blir han nog uppbeemad av ett Ufo för ingen Elmlonn syns till, vi stannar innan tuppen gal och där lyckas vi sedan sammansluta oss i några minuter innan alla kommer fram till att det är lika bra att dela på sig. 10 små negerpojkar känns det som. Vi är nu sex stycken kvar att spana in det lutande tornet i Kisa där emmigrantmuseumet ligger på andra våningen och räkmackan på undervåningen. Café Columbia är ett ställe som funnits i sisådär 100 år men som inte rätat ut varken golv, väggar eller trappa och det är väl värt ett besök.
Stefan tar nu över reseledarrollen och styr kosan mot Speedwaymeckat Målilla där de tar in på det gamla sanitoriets område. Chiqan räddar med Jägerflaskan från bilen och Stiffe räddar batteriet. Nu är det bara några mil kvar och det känns skönt att få komma hem. Cornelia väntar på en pappaöverraskning och bästa köttet på grisen och jag ska hem till mitt bästa.
För att summera alltihopa så var det verkligen en semester! En fantastisk sådan. Med varma människor, vackra omgivningar, god mat, kul upplevelser och ett jädrans partaj. Tack alla ni som var med och formade veckan till en superb tillställning.
Over and Out.
torsdag 9 augusti 2012
Suomi Summer Tour 2012, 30 juli
Måndagmåndag. Dags att packa ihop grejjorna, sopa husvagnen, vika filtar, säga hej då till Nizze och den fantastiska värdfamiljen. Cornelia städar och plockar och hittar sin tandborste och tandkräm, efter två dygns frånvaro, och de ligger i hennes egen necessär. Otippat! :) Sen provar hon sin apelsinbomb.. Flaskan som stått inne i husvagnen och fått solens värme genom fönstret, jäst på rätt duktigt, hon öppnar korken av någon anledning ochh fy tatan vad det small, och luktade.
Alla var vakna, packade och klara en bra stund innan avfärd och då var det ju inget att vänta på. Jaxe eskorterade oss ner till hamnen i skåpbil ifall någon skulle få något strul med hoj, så att den skulle kunna köras ända fram till båten och komma med. Nu ville han helt enkelt ha hem oss. Inte ta någon som helst chans att vi skulle bli kvar på finsk mark. Njaeee, det var fantastisk omtänksamt på alla sätt och vis. Och efter att vi sett röda ljusen flasha förbi i Helsingfors centrum så såg vi nog nu en liten tår i ögonvrån. På mer än en. En superhärlig och kul vecka tog sitt slut. Efter dubbla pizzasliceskivor, äppelpaj och bötesbetalning? så hoppade vi ombord på Symphoni igen. Och nu övergår måndagmåndag i måndaglördag.
Lars reglerar värmen i vår hytt. "Du vill inte ha några 13 grader då" frågar jag.
-Nä, som det var hemma förr så knastrade det i täcket när man skulle lägga sig, men det är klart, man somnade när man krampat färdigt.
Och på tal om ålder med en nybliven 50-åring i hytten: "Alla åldras vi och det är i alla fall nåt som är rättvist."
Färjan kollas upp igen och taxfree erbjuder Amarone och Mozartkulor. Traskar förbi färjans pianist som jag tyckte gjorde hyfsat ifrån sig på vägen till Finland, men nu fullkomligt slaktar han Robin Williams låt "Angel". Jag kanske var full sist,, jag vet inte.
Susanne suckar vidare sina välbehagssuckar. -Va, sa du nåt?
Micke har efter 18 försök lyckats boka buffén till oss på båten. Mycket bra gjort för det verkade vara helt omöjligt faktiskt. Så nu är vi igång och plockar mat så magen sväller likt barbapappaform. Varmrökt lax, vin, krämig potatisgratäng, vin, sparris, vin, fetaost, vin, oliver, soltorkade tomater, vin, färska räkor, körsbärstomater, frukt med mascarponekräm, kaffe, ost, kex, päronmarmelad, vin, valnötter, pannacotta, vin. Och jordgubbssmoothies. Jag tror jag får i mig 16 stycken smoothies. Snapsglasstorlek men ändå. Har man inte lyckats skita ut små rosa paket innan så vore det väl fan om det inte skulle gå nu.
Samtalsämnena är som vanligt en del spridda.. Säg fem ord av kärlek säger någon.
- Ställ dig som en hund, svaras det.
- Säg fyra om av kärlek då?
- Skrik som en gris.
Eeeeh, ja, det är då Stefan vill gå ner till hytten för att göra första sittningen efter sittningen.
-Ja, säger Got, fast det är nåt speciellt med att sätta sig på en varm uppvärmd toalettring.
Vi slapp dock färg, form och fartanalys, så det är ovisst om det blev rosa avlämningar från någon.
Peda som inte kan äta buffé upptäckte förresten navelludd efter sin operation.
-Ja, innan hade jag en navel som såg ut som en färdigknapp på en kyckling..
Strax efter det så blir det en ny rosa kväll, solnedgången över havet är i allsköns varma nyanser, och nu är det nära...
Alla var vakna, packade och klara en bra stund innan avfärd och då var det ju inget att vänta på. Jaxe eskorterade oss ner till hamnen i skåpbil ifall någon skulle få något strul med hoj, så att den skulle kunna köras ända fram till båten och komma med. Nu ville han helt enkelt ha hem oss. Inte ta någon som helst chans att vi skulle bli kvar på finsk mark. Njaeee, det var fantastisk omtänksamt på alla sätt och vis. Och efter att vi sett röda ljusen flasha förbi i Helsingfors centrum så såg vi nog nu en liten tår i ögonvrån. På mer än en. En superhärlig och kul vecka tog sitt slut. Efter dubbla pizzasliceskivor, äppelpaj och bötesbetalning? så hoppade vi ombord på Symphoni igen. Och nu övergår måndagmåndag i måndaglördag.
Lars reglerar värmen i vår hytt. "Du vill inte ha några 13 grader då" frågar jag.
-Nä, som det var hemma förr så knastrade det i täcket när man skulle lägga sig, men det är klart, man somnade när man krampat färdigt.
Och på tal om ålder med en nybliven 50-åring i hytten: "Alla åldras vi och det är i alla fall nåt som är rättvist."
Färjan kollas upp igen och taxfree erbjuder Amarone och Mozartkulor. Traskar förbi färjans pianist som jag tyckte gjorde hyfsat ifrån sig på vägen till Finland, men nu fullkomligt slaktar han Robin Williams låt "Angel". Jag kanske var full sist,, jag vet inte.
Susanne suckar vidare sina välbehagssuckar. -Va, sa du nåt?
Micke har efter 18 försök lyckats boka buffén till oss på båten. Mycket bra gjort för det verkade vara helt omöjligt faktiskt. Så nu är vi igång och plockar mat så magen sväller likt barbapappaform. Varmrökt lax, vin, krämig potatisgratäng, vin, sparris, vin, fetaost, vin, oliver, soltorkade tomater, vin, färska räkor, körsbärstomater, frukt med mascarponekräm, kaffe, ost, kex, päronmarmelad, vin, valnötter, pannacotta, vin. Och jordgubbssmoothies. Jag tror jag får i mig 16 stycken smoothies. Snapsglasstorlek men ändå. Har man inte lyckats skita ut små rosa paket innan så vore det väl fan om det inte skulle gå nu.
Samtalsämnena är som vanligt en del spridda.. Säg fem ord av kärlek säger någon.
- Ställ dig som en hund, svaras det.
- Säg fyra om av kärlek då?
- Skrik som en gris.
Eeeeh, ja, det är då Stefan vill gå ner till hytten för att göra första sittningen efter sittningen.
-Ja, säger Got, fast det är nåt speciellt med att sätta sig på en varm uppvärmd toalettring.
Vi slapp dock färg, form och fartanalys, så det är ovisst om det blev rosa avlämningar från någon.
Peda som inte kan äta buffé upptäckte förresten navelludd efter sin operation.
-Ja, innan hade jag en navel som såg ut som en färdigknapp på en kyckling..
Strax efter det så blir det en ny rosa kväll, solnedgången över havet är i allsköns varma nyanser, och nu är det nära...
onsdag 8 augusti 2012
Suomi Summer Tour 2012, 29 juli
Söndagsöndag.. Utefrukost i trädgården. Det ena liket efter det andra vaknar till liv. Telefoner upphittas. Kameror upphittas. Personer upphittas. Elmlund säger att han känner sig kraftigt över 50 plus. :)
Såsmåningom drar alla tjejerna och Elmlund iväg på ny shoppingtur. Ja alla tjejerna utom jag. Känner jag klarar mig rätt bra utan shopping. Ja det ska ju vara öl eller rabarberpaj men det var nog inte vad de hade tänkt för dagen.
Jag väntar med spänning på att tjejerna ska försvinna från gårdsplanen för att se hur lång tid det tar innan man ska höra något ölpys. I och för sig är det kraftig söndag, men i alla fall. Lite det där med råttorna på bordet eller vad det är. Men nej då, det dricks vatten och någon borstar t.o.m tänderna. Fast sen, vad skådar mitt norra öra? Jodå, det karakteristiska pyset hörs, och inte nog med det, Longdrinkspyset och krackelerandet av ett havrekex hörs också.
Som sagt, vi har skugghäng med lugn härlig rockig blues eller blusig rock och är inte ett dugg avundsjuka på andra gänget som shoppar och turistar. Solen strålar ner från himmelen och vi flyttar solstolarna flera meter under dagen, in till skuggan. Totalt tror jag att jag rörde kroppen fem meter och två gånger.
Diverse ämnen avhandlas och är inte Ernst lite pinsam ändå? "Här har jag mina pelargonier." Ingen verka titta på programmet men alla vet vem han är. Det är ändå bra jobbat.
Flickorna kommer sen hem och då blir det mat igen. De undrar om vi väntade för att få hjälp med att sätta fram maten, men visst var det väl så att vi väntade för att vi ville äta ihopa samtidigt? Den är hårfin den.
Sen börjar räkningen av strecken, "checkautlistan", och sedär, Micke han vann med god margingal, men det är klart Jaxe drack inte så mycket den kvällen han skulle sjunga och Packe var inte där alla kvällar, annars kanske det hade blivit jämnare. Räkningen uppgick till många streck men liten kostnad per streck så vi samlade in en liten extra peng som vi hoppas det inköptes någon ny blomma för till campingträdgården.
Alles gutt! Och den söndagen var lätt avklarad. Sällan har en sådan slapp dag genomförts med en sådan belåten känsla i kroppen.
Såsmåningom drar alla tjejerna och Elmlund iväg på ny shoppingtur. Ja alla tjejerna utom jag. Känner jag klarar mig rätt bra utan shopping. Ja det ska ju vara öl eller rabarberpaj men det var nog inte vad de hade tänkt för dagen.
Jag väntar med spänning på att tjejerna ska försvinna från gårdsplanen för att se hur lång tid det tar innan man ska höra något ölpys. I och för sig är det kraftig söndag, men i alla fall. Lite det där med råttorna på bordet eller vad det är. Men nej då, det dricks vatten och någon borstar t.o.m tänderna. Fast sen, vad skådar mitt norra öra? Jodå, det karakteristiska pyset hörs, och inte nog med det, Longdrinkspyset och krackelerandet av ett havrekex hörs också.
Som sagt, vi har skugghäng med lugn härlig rockig blues eller blusig rock och är inte ett dugg avundsjuka på andra gänget som shoppar och turistar. Solen strålar ner från himmelen och vi flyttar solstolarna flera meter under dagen, in till skuggan. Totalt tror jag att jag rörde kroppen fem meter och två gånger.
Diverse ämnen avhandlas och är inte Ernst lite pinsam ändå? "Här har jag mina pelargonier." Ingen verka titta på programmet men alla vet vem han är. Det är ändå bra jobbat.
Flickorna kommer sen hem och då blir det mat igen. De undrar om vi väntade för att få hjälp med att sätta fram maten, men visst var det väl så att vi väntade för att vi ville äta ihopa samtidigt? Den är hårfin den.
Sen börjar räkningen av strecken, "checkautlistan", och sedär, Micke han vann med god margingal, men det är klart Jaxe drack inte så mycket den kvällen han skulle sjunga och Packe var inte där alla kvällar, annars kanske det hade blivit jämnare. Räkningen uppgick till många streck men liten kostnad per streck så vi samlade in en liten extra peng som vi hoppas det inköptes någon ny blomma för till campingträdgården.
Alles gutt! Och den söndagen var lätt avklarad. Sällan har en sådan slapp dag genomförts med en sådan belåten känsla i kroppen.
Suomi Summer Tour 2012, 28 juli
Ny dag, nya möjligheter. Och nu var det minsann lördaglördag.
Hojarna drogs igång för ännu en tur och Gårdskulla stod på schemat. Veteranrally på ett 70tal motorcyklar gick av stapeln under dagen och dessa entusiaster hade fikastopp på Gårdskulla. Angus Steakhouse stod för soppa, kaffe och glass och erbjöd även ett "traktormuseum". Nu fanns det mer än traktorer där såklart: jordbruksredskap, telefoner, skidor, kaffekvarnar, askar och burkar, barnvagnar, skrivmaskiner etc från svunna tider, som stod snyggt uppställda i hela ladan. Samlingen av de gamla traktorerna tror jag var en våt dröm för vissa och allt ifrån Grålle, Porsche och bandvagnar stod putsade och uppställda för nyfikna besökare. Packe och Manges pappa gav en extra krydda till det hela med gamla historier från förr. (Förresten heter de Per-Axel och Karl-Magnus, eller kardanaxel som någon sa.)
Knorrade det förresten inte lite i magen igen? Café Ekborg fick stå till tjänst med Äggciabatta och en kall öl. Sällan har något smakat så gott. Upptäckte att jag fått massor med fräknar. Hur gulligt som helst...
Trädäcket nästa. Anni kommer tillbaka från sin tur med grabbarna Keff och hon har sett hela södra Finlands sädesdepå. Sädesfält i tusentals. Väldigt vackert men tror hon just denna dagen hade tröttnat på för lite variation. Jag såg faktiskt en klöveräng när jag var ute och åkte.
Nu var det ju lördaglördag och långbord dukades upp i trädgården, för inte bara var hela trädgården invaderade av svenskar, nu skulle det komma lite extra inhemska gäster också.
Schnitzel ackompanjerat regnskurar och av Kill ém all och The Answer och sedan var husbandet klara för att dra igång. Dotter Jaxe i täten på gräsmattan tillsammans med bandkollegor och någon i ladan, gjorde susen. Iron Maiden och AC/DC toner slungades ut till den glada publiken och svenskarna dansade som besatta och finnarna stod och kikade på lite mer reserverade. :) De hade kanske inte en chans att få en kvardratcentimeter i dansgrusen, eller så brukar de mer dansa schottis, inte vet jag, men det var ett jäkla röj på bandet och Jaxe himself steppade upp och tog i ändå från tårna i någon låt. Verkligen kanonbra!
Lars ringer kompisen Mikael under kvällen för att berätta hur kul allt är och mitt i samtalet trillar han ner i ett träsk. Ganska kul faktiskt. Klar i tungan men inte i fötterna med andra ord. Det där paret skor som luktade lite lagom sump efter det, donerades till soptunnan innan hemfärd.
Å sen, varde mörker och varde blixt. Tor drar igång sin vagn och slungar sin hammare över hela Karis, det fullkomligt vräker ner och blixten lyser upp himmelen gång på gång, starkare än tandläkarlampan som alltid bländar en när man ligger där under borren. Blandning mellan mysigt och otäckt. Inte tandläkaren då, utan åskoväder.
Ett riktigt bra avslutningskalas var det i alla fall, där t.o.m den nyss fyllda 50 Elmlund sprang än hit, än dit och än med en kvast. Suss sprang efter med kameran för att försöka fånga honom och det blev nog en blandning mellan marathon och häcklöpning för henne.
Jag hade egentligen druckit klart, men sen hittade jag rosa dricka. Då blev det rosa dricka. Sen somnade jag i ett rosa skimmer. Allt är som det ska.
:)
Hojarna drogs igång för ännu en tur och Gårdskulla stod på schemat. Veteranrally på ett 70tal motorcyklar gick av stapeln under dagen och dessa entusiaster hade fikastopp på Gårdskulla. Angus Steakhouse stod för soppa, kaffe och glass och erbjöd även ett "traktormuseum". Nu fanns det mer än traktorer där såklart: jordbruksredskap, telefoner, skidor, kaffekvarnar, askar och burkar, barnvagnar, skrivmaskiner etc från svunna tider, som stod snyggt uppställda i hela ladan. Samlingen av de gamla traktorerna tror jag var en våt dröm för vissa och allt ifrån Grålle, Porsche och bandvagnar stod putsade och uppställda för nyfikna besökare. Packe och Manges pappa gav en extra krydda till det hela med gamla historier från förr. (Förresten heter de Per-Axel och Karl-Magnus, eller kardanaxel som någon sa.)
Knorrade det förresten inte lite i magen igen? Café Ekborg fick stå till tjänst med Äggciabatta och en kall öl. Sällan har något smakat så gott. Upptäckte att jag fått massor med fräknar. Hur gulligt som helst...
Trädäcket nästa. Anni kommer tillbaka från sin tur med grabbarna Keff och hon har sett hela södra Finlands sädesdepå. Sädesfält i tusentals. Väldigt vackert men tror hon just denna dagen hade tröttnat på för lite variation. Jag såg faktiskt en klöveräng när jag var ute och åkte.
Nu var det ju lördaglördag och långbord dukades upp i trädgården, för inte bara var hela trädgården invaderade av svenskar, nu skulle det komma lite extra inhemska gäster också.
Schnitzel ackompanjerat regnskurar och av Kill ém all och The Answer och sedan var husbandet klara för att dra igång. Dotter Jaxe i täten på gräsmattan tillsammans med bandkollegor och någon i ladan, gjorde susen. Iron Maiden och AC/DC toner slungades ut till den glada publiken och svenskarna dansade som besatta och finnarna stod och kikade på lite mer reserverade. :) De hade kanske inte en chans att få en kvardratcentimeter i dansgrusen, eller så brukar de mer dansa schottis, inte vet jag, men det var ett jäkla röj på bandet och Jaxe himself steppade upp och tog i ändå från tårna i någon låt. Verkligen kanonbra!
Lars ringer kompisen Mikael under kvällen för att berätta hur kul allt är och mitt i samtalet trillar han ner i ett träsk. Ganska kul faktiskt. Klar i tungan men inte i fötterna med andra ord. Det där paret skor som luktade lite lagom sump efter det, donerades till soptunnan innan hemfärd.
Å sen, varde mörker och varde blixt. Tor drar igång sin vagn och slungar sin hammare över hela Karis, det fullkomligt vräker ner och blixten lyser upp himmelen gång på gång, starkare än tandläkarlampan som alltid bländar en när man ligger där under borren. Blandning mellan mysigt och otäckt. Inte tandläkaren då, utan åskoväder.
Ett riktigt bra avslutningskalas var det i alla fall, där t.o.m den nyss fyllda 50 Elmlund sprang än hit, än dit och än med en kvast. Suss sprang efter med kameran för att försöka fånga honom och det blev nog en blandning mellan marathon och häcklöpning för henne.
Jag hade egentligen druckit klart, men sen hittade jag rosa dricka. Då blev det rosa dricka. Sen somnade jag i ett rosa skimmer. Allt är som det ska.
:)
tisdag 7 augusti 2012
Suomi Summer Tour 2012, 27 juli
Så var det då fredaglördag. Förvirrade färgklickar sprang omkring över hela gårdsplanen, näääästan så man kunde höra lite småkacklande ljuda över den färgsprakande blomsterplanteringen. "Flickgänget" skulle åka till stan och shoppa. Ja, jag anser mig själv vara en flicka, men jag stannade hos pojkarna, och i utbyte, helt egenvalt, så åkte Peter med damerna till Helsingfors. Det fanns vissa teorier om att han skulle följa med för att bära alla shoppingkassar och genast började inträdesproven i "Toffelklubben" diskuteras. Det är faktiskt väldigt kul att sitta och lyssna på grabbar när de snackar. Micke säger i och för sig att det är tjejerna som bestämmer, allt annat är en illusion. :)
Stefan lånar vattenkannan som står vid växthuset och börjar vattna sin cykel. Han tror nog att den ska växa och få större motor. Vi väntar med spänning men ingenting händer precis så då startar alla hojarna upp istället och så drar vi iväg på en ny härlig tur bland kurviga vägar.
Vi stannar till vid 1300talsruinen Raseborg och går en vandring bland de tjocka stenmurarna och hör historiens vingslag på borggården och i de stora salarna. Lika kallt och jobbigt det måste ha varit under vintertid, lika varmt och roligt måste det varit i den stora salen när ölkrusen svingades mot varandra? Det går iaf fantisera sig tillbaka till en svunnen tid när man ser de häftiga gångarna, salarna, de tjocka murarna, öppningarna etc. Jag är nog ganska nöjd med att leva på 2000talet iaf.
Vi traskar ut och Peda försöker ta sig upp för vallen krypandes och Micke ger honom namnet kultomte. Själv vill han kallas för fultomte, men tycker kul passar bättre. När han grimaserar på bästa sätt så blir jag lätt tveksam, men tror nog att han inte skrämmer barnbarnet ens. :)
Åker förbi välskötta Fagerviks gård där ängarna är välansade, vattnet porlar både genom byn och upp genom den vackra fontänen som ligger insprängd i grusgången upp mot den vackra huvudbyggnadet. Här får man inte turista så vi drar till kvarnen utanför Sjunderby St, där det serveras rabarberpaj med vaniljsås i ett sädesmagasin, strax innan kvarnbyggnaden och det ryska gamla kasinot. Ryska gränsen låg precis här för några år sedan och de som var stationerade där hade order om att lyda order.. Dvs skjuta alla finnar som kom för nära. Krig tar verkligen fram många dåliga sidor hos folk..
So far so good, men sen får Kenneth problem med sin hoj och den stannar vid vägkanten. Byggare Bob får rycka ut så vi andra kör vidare till Fiskars bruksområde och dricker en kall öl och tittar på de gamla byggnaderna från förr och de lite lätt konstiga utställningarna som den flytande trädgården som innehåller både gräs, en plastdocka och en tyggris..
Drar sen skallen i ett handtag och håller på att svimma. Tur det inte var vasst. Får en bula som håller i sig hela resan. Tur att det är ett ganska tjockt ben där ändå, även om det inte var pannan som träffades.
Backbilarna i Åminne står på tur och den asfalterade banan ner i slalombacken får alla som provar på att dra på smilbanden. Även en del "whiianden" hörs, bl.a. från Annica som kommer i härlig fart i kurvan. Fem åk för 12 Euro, och jag förbättrar första och sista tiden med 13 sekunder. Ja, efter första åket tittar jag på tiden och skakar ordentligt på huvudet, så jävla mesigt får man inte köra.. Sen blir det bättre och roligare ju fortare det går och små bulor har hunnit växa ut till sista gången. Skulle gärna provat några gånger till men tiden räcker inte till. Både Cornelia och Mange tar fem extra varv och de får belöning för sin envishet. Mange hamnar på banans tioitopplista och Cornelia går ner under 50s på sitt sista varv. Alla är som barn på nytt och det var verkligen skitkul att köra. Mer lek till folket. Lars vinner racet i gruppen, av de som inte kört innan alls och han får en liten pokal som pris.
Åker tillbaka och käkar (ovanligt va). Blir en del storys om hur grabbarna grus gärna åker på kalas. Några hade haft familjefest hemma, och så hade grabbarna bara skullat ut i garaget en stund och chilla. Och någon kläckte idén om att åka in till stan, taxi ringdes och alla åkte iväg. Landade inte hemma förrän runt sextiden på morgonen. Tog en stund innan fruar och barn upptäckte att garaget var tomt, men sen blev det nog ljud i skällan.
Det blev det dock inte på trädäcket för alla åkte in till byn för Kariskväll utom jag som hade vätskebrist på riktigt och begynnande huvudvärk. Jag och Nizze planerade myskväll. Skrattade lite åt Susanne som är sist, stressad och kände sig forcerad, springer omkring med en känga och en flipflop på foten, in i sitt walkingclosettält med en bil som är full med väntande folk, hör henne säga till sig själv, "ja ja, I'm worth waiting for", och det har hon så rätt i. Bilen drar iväg så att lösgrusen sprätter och jag går i säng med ett leende.
Stefan lånar vattenkannan som står vid växthuset och börjar vattna sin cykel. Han tror nog att den ska växa och få större motor. Vi väntar med spänning men ingenting händer precis så då startar alla hojarna upp istället och så drar vi iväg på en ny härlig tur bland kurviga vägar.
Vi stannar till vid 1300talsruinen Raseborg och går en vandring bland de tjocka stenmurarna och hör historiens vingslag på borggården och i de stora salarna. Lika kallt och jobbigt det måste ha varit under vintertid, lika varmt och roligt måste det varit i den stora salen när ölkrusen svingades mot varandra? Det går iaf fantisera sig tillbaka till en svunnen tid när man ser de häftiga gångarna, salarna, de tjocka murarna, öppningarna etc. Jag är nog ganska nöjd med att leva på 2000talet iaf.
Vi traskar ut och Peda försöker ta sig upp för vallen krypandes och Micke ger honom namnet kultomte. Själv vill han kallas för fultomte, men tycker kul passar bättre. När han grimaserar på bästa sätt så blir jag lätt tveksam, men tror nog att han inte skrämmer barnbarnet ens. :)
Åker förbi välskötta Fagerviks gård där ängarna är välansade, vattnet porlar både genom byn och upp genom den vackra fontänen som ligger insprängd i grusgången upp mot den vackra huvudbyggnadet. Här får man inte turista så vi drar till kvarnen utanför Sjunderby St, där det serveras rabarberpaj med vaniljsås i ett sädesmagasin, strax innan kvarnbyggnaden och det ryska gamla kasinot. Ryska gränsen låg precis här för några år sedan och de som var stationerade där hade order om att lyda order.. Dvs skjuta alla finnar som kom för nära. Krig tar verkligen fram många dåliga sidor hos folk..
So far so good, men sen får Kenneth problem med sin hoj och den stannar vid vägkanten. Byggare Bob får rycka ut så vi andra kör vidare till Fiskars bruksområde och dricker en kall öl och tittar på de gamla byggnaderna från förr och de lite lätt konstiga utställningarna som den flytande trädgården som innehåller både gräs, en plastdocka och en tyggris..
Drar sen skallen i ett handtag och håller på att svimma. Tur det inte var vasst. Får en bula som håller i sig hela resan. Tur att det är ett ganska tjockt ben där ändå, även om det inte var pannan som träffades.
Backbilarna i Åminne står på tur och den asfalterade banan ner i slalombacken får alla som provar på att dra på smilbanden. Även en del "whiianden" hörs, bl.a. från Annica som kommer i härlig fart i kurvan. Fem åk för 12 Euro, och jag förbättrar första och sista tiden med 13 sekunder. Ja, efter första åket tittar jag på tiden och skakar ordentligt på huvudet, så jävla mesigt får man inte köra.. Sen blir det bättre och roligare ju fortare det går och små bulor har hunnit växa ut till sista gången. Skulle gärna provat några gånger till men tiden räcker inte till. Både Cornelia och Mange tar fem extra varv och de får belöning för sin envishet. Mange hamnar på banans tioitopplista och Cornelia går ner under 50s på sitt sista varv. Alla är som barn på nytt och det var verkligen skitkul att köra. Mer lek till folket. Lars vinner racet i gruppen, av de som inte kört innan alls och han får en liten pokal som pris.
Åker tillbaka och käkar (ovanligt va). Blir en del storys om hur grabbarna grus gärna åker på kalas. Några hade haft familjefest hemma, och så hade grabbarna bara skullat ut i garaget en stund och chilla. Och någon kläckte idén om att åka in till stan, taxi ringdes och alla åkte iväg. Landade inte hemma förrän runt sextiden på morgonen. Tog en stund innan fruar och barn upptäckte att garaget var tomt, men sen blev det nog ljud i skällan.
Det blev det dock inte på trädäcket för alla åkte in till byn för Kariskväll utom jag som hade vätskebrist på riktigt och begynnande huvudvärk. Jag och Nizze planerade myskväll. Skrattade lite åt Susanne som är sist, stressad och kände sig forcerad, springer omkring med en känga och en flipflop på foten, in i sitt walkingclosettält med en bil som är full med väntande folk, hör henne säga till sig själv, "ja ja, I'm worth waiting for", och det har hon så rätt i. Bilen drar iväg så att lösgrusen sprätter och jag går i säng med ett leende.
måndag 6 augusti 2012
Suomi Summer Tour 2012, 26 juli
Torsdaglördag då. En underbar morgon med kaffe, värme, glada folk. Alla som syns till ser onödigt starka ut jämfört med vad jag trodde. Kvällen innan var alla otroligt snygga och starka på alla sätt och vis. Men styrka kan behövs till dagens övningar. Buss hämtar visserligen upp oss, och lite spill blev det, alla kom inte med. Micke kom dock med, han stod på benen och var ute på gårdsplanen 2 minuter innan avgång. Det räcker ju. Det kallas marginal, på rätt sida också.
Jag tycker att det här med semester är ett jäkla bra påhitt!
Ekenäs nästa och vi blir ombordstuvade på en Vikingabåt och så drar vi ut i den finska skärgården. Kapten Nina styr skutan ett tag, inte så svårt ändå och får bryta vågor från stora stoooora båtar som drar förbi och drar upp svallvågor som kunde dränka barn vid land. Den där medhavda kylboxen med öl och sånt kändes väl onödigt vid halvtiotiden, men ca 1 timme senare så är den öppnad och streckandet börjar igen.
Kommer fram till Kroken och angör brygga. Fru Jaxe står på ön och grillar korv och majskolvar till oss, potatissallad, nybakat bröd, färdigbryggt kaffe.. Vi blir väldigt ompysslade! Känns som riktig semester. Susanne suckar högt och det är nöjda välmående suckar hon drar av.
När alla är mätta, igen :) så blir det presentutdelning för Peter i gänget har minsann fyllt halvvägs. Så fin fotbollströja och monterbar klocka till styret packas upp och smilbanden rör på sig. Hipp hipp hurra och han bockar nöjt, förmodligen för han slapp sång. Alla gillar ju hurrarop och presenter. Best of the best.
Så startar återfärden, påfyllning av kylbox och godis. Roddlaget tar plats och gör ca 4 knop och båten tar sig framåt när takten är intimad och de slutat stänka på medpassagerarna och årorna är lossnade där de fastnade mellan brösten. Någon medalj i OS hade det nog inte blivit, men det är väl bara invigningen som startat så långt. Helt slut när vi kommer hem igen. Lars ringer hem "gäller ringa medan man är klar i tungan". Ja, ibland känns det ju som om man fått tandläkarbedövning i den, fast alkohol ska inte vara så stark så tungan blir bedövad så det är konstigt på nåt sätt.
Vi får stifta bekantskap med Nizze ordentligt för han gillar att vi är hemma. Och Kenneth berättar om när Nizze väcker honom. Han kör försiktigt in ena tassen mot läppen och så sätter han en styck klo i underläppen och drar väldigt försiktigt, lutar sig fram mot husses öppna gap och både spinner och dreglar lite, tills husse vaknar. Det tar inte så lång med det knepet..
Tar mig en promenad ut bland de vackra fälten, ser dimman dra in över ängarna, hör sysrsorna spela och har en mjuk fin röst i örat ända från Sweeeden. Tror jag pratade upp ca 600 spänn på hela veckan. :)
Kommer tillbaka på gården och det är helt tomt förutom Susanne som sitter insvept i en filt i ena solstolen. Nina: "Ska du inte gå och lägga dig?" Susanne: "Jag vill inte". Det är precis ett tillräckligt bra skäl för att stanna uppe tycker jag. :)
Såsmåningom gör väl ändå vi som de andra och kryper ner i sängar, sovsäckar, tält, husvagnar, men det är skönt att få några minuter för sig själv när man är på gruppresa och umgås dygnet runt.
Jag tycker att det här med semester är ett jäkla bra påhitt!
Ekenäs nästa och vi blir ombordstuvade på en Vikingabåt och så drar vi ut i den finska skärgården. Kapten Nina styr skutan ett tag, inte så svårt ändå och får bryta vågor från stora stoooora båtar som drar förbi och drar upp svallvågor som kunde dränka barn vid land. Den där medhavda kylboxen med öl och sånt kändes väl onödigt vid halvtiotiden, men ca 1 timme senare så är den öppnad och streckandet börjar igen.
Kommer fram till Kroken och angör brygga. Fru Jaxe står på ön och grillar korv och majskolvar till oss, potatissallad, nybakat bröd, färdigbryggt kaffe.. Vi blir väldigt ompysslade! Känns som riktig semester. Susanne suckar högt och det är nöjda välmående suckar hon drar av.
När alla är mätta, igen :) så blir det presentutdelning för Peter i gänget har minsann fyllt halvvägs. Så fin fotbollströja och monterbar klocka till styret packas upp och smilbanden rör på sig. Hipp hipp hurra och han bockar nöjt, förmodligen för han slapp sång. Alla gillar ju hurrarop och presenter. Best of the best.
Så startar återfärden, påfyllning av kylbox och godis. Roddlaget tar plats och gör ca 4 knop och båten tar sig framåt när takten är intimad och de slutat stänka på medpassagerarna och årorna är lossnade där de fastnade mellan brösten. Någon medalj i OS hade det nog inte blivit, men det är väl bara invigningen som startat så långt. Helt slut när vi kommer hem igen. Lars ringer hem "gäller ringa medan man är klar i tungan". Ja, ibland känns det ju som om man fått tandläkarbedövning i den, fast alkohol ska inte vara så stark så tungan blir bedövad så det är konstigt på nåt sätt.
Vi får stifta bekantskap med Nizze ordentligt för han gillar att vi är hemma. Och Kenneth berättar om när Nizze väcker honom. Han kör försiktigt in ena tassen mot läppen och så sätter han en styck klo i underläppen och drar väldigt försiktigt, lutar sig fram mot husses öppna gap och både spinner och dreglar lite, tills husse vaknar. Det tar inte så lång med det knepet..
Tar mig en promenad ut bland de vackra fälten, ser dimman dra in över ängarna, hör sysrsorna spela och har en mjuk fin röst i örat ända från Sweeeden. Tror jag pratade upp ca 600 spänn på hela veckan. :)
Kommer tillbaka på gården och det är helt tomt förutom Susanne som sitter insvept i en filt i ena solstolen. Nina: "Ska du inte gå och lägga dig?" Susanne: "Jag vill inte". Det är precis ett tillräckligt bra skäl för att stanna uppe tycker jag. :)
Såsmåningom gör väl ändå vi som de andra och kryper ner i sängar, sovsäckar, tält, husvagnar, men det är skönt att få några minuter för sig själv när man är på gruppresa och umgås dygnet runt.
Suomi Summer Tour 2012, 25 juli
Idag var det dags att börja Susanne och Jonas dagsräkning. Det är ju lördag hela veckan när det är semester. Så eftersom det är onsdag så blir det en ondsdaglördag. Låter bra tycker jag.
Efter lite uppfräschning av gänget så åkte hojarna ut på små smala krokiga vägar i södra Finlands vackra landskap. Om vägarna i Afrika var Roads from Hell så var detta Roads from Heaven. Första pitstop var skyttegravarna utanför Hangö där det under andra världskriget försvarades mot ryssen. Anni hoppade ner i en och provade. Lite annorlunda mot när det kanske ven kulor runt öronen. Och krigsstigen var utmärkt, men den går jag sällan på.
Sen körde vi vidare mot Hangö med de finaste badhusvillorna som skådats på länge. Turistort med allt vad det innebär i sandstrand, hamn, försäljning av allsköns krimskrams och nyaproducerade fiskebodar där det såldes plastartiklar. Vi hittade rätt låda där det såldes "Stora plättar". Om man tänker sig svenska pannkakor gånger fyra i storlek. Så fatta vad jag blev nöjd. Kletade in hela i jordgubbssylt och grädde och smaskade så smaklökarna krullade sig. :) Stiffe: "Jag har kommit i koma". Han är helt enkelt inte van. Jag som blivit bortskämd med pannkaksfrukost om helgerna hade inga som helst problem.
Efter ett ölpaus i HD-motellet så landade vi på Jaxegården igen, blev utfodrade med mat och vin och sen var man fin i både kropp och själ igen. DJ Simon gör ett bra jobb och spelar allt ifrån Rival Sons, Jimi Hendrix och finsk jenka.. Camilla kommer igång med sin kreativa sida och skapar själv (tappar bokstäver med den halvdålig hörseln) och fårskock blir fors-kock. Got luras sen lite och bara mimar, och det blir va och va från Camilla. Inte snällt, men lite småroligt.
Försöker oss också på att prata finska, kanske kan gå bara vi slipper stava till det. moimoi, kesa som är sommar, och ei å helppo - det är inte lätt. Ingen finska är lätt. Men finnarna har svårt för den otydliga svenskan, den som då är svår skånska. :o)
Byggare Bob varnar oss sen för motorolja och det var nog några som inte lyssnade på det örat för attans vad spak man kan bli och det var inte jag denna gången. Stod på benen både den kvällen och dagen efter. Ei å helppo.
Efter lite uppfräschning av gänget så åkte hojarna ut på små smala krokiga vägar i södra Finlands vackra landskap. Om vägarna i Afrika var Roads from Hell så var detta Roads from Heaven. Första pitstop var skyttegravarna utanför Hangö där det under andra världskriget försvarades mot ryssen. Anni hoppade ner i en och provade. Lite annorlunda mot när det kanske ven kulor runt öronen. Och krigsstigen var utmärkt, men den går jag sällan på.
Sen körde vi vidare mot Hangö med de finaste badhusvillorna som skådats på länge. Turistort med allt vad det innebär i sandstrand, hamn, försäljning av allsköns krimskrams och nyaproducerade fiskebodar där det såldes plastartiklar. Vi hittade rätt låda där det såldes "Stora plättar". Om man tänker sig svenska pannkakor gånger fyra i storlek. Så fatta vad jag blev nöjd. Kletade in hela i jordgubbssylt och grädde och smaskade så smaklökarna krullade sig. :) Stiffe: "Jag har kommit i koma". Han är helt enkelt inte van. Jag som blivit bortskämd med pannkaksfrukost om helgerna hade inga som helst problem.
Efter ett ölpaus i HD-motellet så landade vi på Jaxegården igen, blev utfodrade med mat och vin och sen var man fin i både kropp och själ igen. DJ Simon gör ett bra jobb och spelar allt ifrån Rival Sons, Jimi Hendrix och finsk jenka.. Camilla kommer igång med sin kreativa sida och skapar själv (tappar bokstäver med den halvdålig hörseln) och fårskock blir fors-kock. Got luras sen lite och bara mimar, och det blir va och va från Camilla. Inte snällt, men lite småroligt.
Försöker oss också på att prata finska, kanske kan gå bara vi slipper stava till det. moimoi, kesa som är sommar, och ei å helppo - det är inte lätt. Ingen finska är lätt. Men finnarna har svårt för den otydliga svenskan, den som då är svår skånska. :o)
Byggare Bob varnar oss sen för motorolja och det var nog några som inte lyssnade på det örat för attans vad spak man kan bli och det var inte jag denna gången. Stod på benen både den kvällen och dagen efter. Ei å helppo.
torsdag 2 augusti 2012
Suomi Summer Tour 2012, 24 juli
Jaha så ligger man där i hytten och försöker somna. Cornelia och Chiqan andas lugnt så det låter som de sover. Micke snarkar. Jag sover inte. I någon slags dvala av något slag kanske. Sen smäller det som fan några gånger. Låter som om fartygsskrovet håller på att gå itu och det är inte undra på att man funderar lite på det där med bogvisir. Och sen vibrerar hela sängen. Känns som om det är nåt fel. Men inget larm hörs eller information i högtalarna, så jag ligger kvar och tänker att jag är nog väldigt mesig när det gäller att åka färja. Dagen efter är Silja Symphony försenade då de ägnat 1,5 timmar åt att plocka upp en person från havet som trillat överbord. Så det var inte konstigt att det small och vibrerade, det låter väl lite om både lysraketer och när man slänger i backen på en Siljabåt. Vi hörde aldrig om skorna stod kvar eller ej för det är tydligen ett tecken att gå efter om man ens ska anstränga sig för att göra en räddningsaktion.
Nåja, bilen fullpackad och nycklarna överlämnade till Cornelia igen och så kör vi ut i Helsingfors där Muminpappan, eller Kenneth, eller Jaxe möter upp tillsammans med Packe, Mange och Simon. Fikastopp och det berättas laktoshistorier från Finland och glasshistorier om Simon i synnerhet. Han fick literspaket att äta när han var liten och en gång åt han upp ca 90 procent av paketen. När de då frågade varför han inte åt upp hela hade han svarat: "Jag var inte på glasshumör." :)
Så efter en omväg landar vi i Karis och bygger bo. Jag och Cornelia tar en egen husvagn av modell äldre och katten Nizze kommer på besök direkt och inspekterar. Efter utrullning av sovsäck och uppfluffande av kudde så blev det sedan catering, nystekt sill och potatismos, vin och öl. Och så ett fint anteckningsblock med 1 streck = 1 Euro. Vem som skulle vinna stecktävlingen visade sig i slutet av veckan.
Susanne fick på sig sin nya tröja, men det var för tidigt, still going wrong.. Vi skulle först lämna över presenttröjorna så Micke skakade på huvudet och vinkade henne bakåt. Hon gick också bakåt, som bästa moonwalk rätt in i walking closet tältet. Vet inte många som har ett extra tält med sig som garderob på semester, men Susanne hon kan hon. Kvinnor kan liksom. :)
Men sen, sen blev det presentutdelning av diverse påsar med skivor, och de feltryckta tröjorna. Mange tog t.o.m på sig glasögonen och synade texten och sa precis ingenting. :)
Efter några streck sen kom många teorier igång. Camilla har nästan brutit fingret en gång genom att hoppa säck. Och nu talas det om backbilar, hur ska detta gå? Nu börjar även intresset vakna att prova på yrket sömmerskor då det kläcks idéer om att smuggla vin in till SRF genom BHn, genom att fylla kuddarna med vin. Några av grabbarna lyssnar intresserat och jag frågar dem om de är nåt bröstfixerade med de nekar. "Nähä, rumpfixerade då?"
-Hmmm, nu sitter du där med penna och papper, nu vågar vi inte svara.
Så nej, det blev aldrig något svar på de frågorna.
Annica: "Ja det räcker så här. Även om det inte blir bättre så är såhär så är det nock."
Det betyder att hon tycker det är bra...
Jaxe sjunger inte snapsvisor utan kör Ingmar Bergmans variant istället "OBS tagning!".
Snaps nummer två måste rimligtvis bli "Omtagning" tycker jag.
Packe har tydigen kökskänslor. "Tjänst" heter det nog i Sverige, men same same kanske. Kökskänslor låter lite finare på något sätt. Och nu ska jag över till det. Kommer en kär tältkompis på besök snart. Blir mer summering av resan lite senare. Hover and Hout. :)
Suomi Summer Tour 2012, 23 juli
Startade tidigare, eller rättare sagt, försökte. Stiffes hoj startade inte alls. Lite knuff ner och upp och ner igen och så kom vi till första macken. Instrument åkte fram och det mättes både till höger och vänster och lite upp och ner och experterna konfererade. Jag tittade på och gasade när startkablar satt i. Proceduren upprepades många gånger.
-Gasa Nina. Jag gasade. -Gasa Nina. Jag gasade. -Gasa Nina. Jag gasade. Osv.. -Gasa Nina.
-Är ni verkligen säkra nu?
-Japp, gasa.
-Men,, eeeh, jag är ingen expert, men visst hjälper det om ni sätter dit kablarna igen?
Jo jo, såklart, sen fick jag gasa igen.
I Nyköping så fick jag rycka in igen, för inte ska väl kablar till batteriet hänga löst rätt ut i luften?
Men det var nog vad experthjälp som kunde komma från mig.
Kunde inte hjälpa Annica som blivit av med Peter på toaletten. Men han upphittades senare som tur var. Ja, han hann försvinna igen senare under turen men det är en senare berättelse.
Svettig i armhålan blev jag när jag sen var levande GPS och lotsade hela hojklungan genom Stockholm. Svettig över hela ryggen också faktiskt. Och skakig i benen. GPS-tanten försökte lura oss så henne övergav vi och gick på min instinkt. Som inte är sådär värstans beprövad i storstan fast vi kom rätt. Och de som körde bakom hade tyckt det gick jättebra, lugn och säkert på alla sätt och vis. Ibland är man som den där ankan, lugn på ytan men paddlar som fan undertill.
Fast vilsna blev vi när vi kom ombord på färjan och skulle hitta hytterna. Försökte åka till plan 2 fast hissen gick bara till plan 3. Så märkligt, och trapporna "this door should always be locked". Hmmm. Något är knasigt. Efter en del förvirring hittade vi en bild som visade att vi var i den änden där det inte fanns några hytter under plan 3, så vi var tvugna att åka upp några våningar, korsa hela fartyget och sedan ta hissen i andra änden, den hissen gick ända ner och nu gick hissen ända upp på oss som man så säger..
Sen blev det Panoramabaren men Suss Thailändska bat fungerade inte där.. Monopolpengar kanske hade gått lika bra.
En del vill äta, andra vill inte äta och en del vill äta tillsammans, det här med gruppresa är en utmaning och buffén var fullbokad så slutade med köttbullar och mos på samma ställe där jag försökte äta från början.
Missade sedan Mumindiscot men det var kanske för annat klientel än en mc-klubb, men Macallum stout funkade bra på puben också.
Vet inte riktigt vad diskussionen bestod av men Camilla vänder sig mot Peda:
-Vad ska man göra för att du skalägga dig.
-Nu får jag bita mig i tungan, svarar Peda.
Jag tror att samtalet och innehållet inte hörde hemma någonstans och att de pratade om helt olika saker. Men Camilla hör lite illa. Fast läsa kan hon och den finska tidningen bjuder på Taskussa och hon blir helt imponerad av detta ord. Ingen aning om vad det betyder.
Sen får vi reda på att Lars har varit på Bornholm med hoj och skinnställ. Och att Stiffe solar inte längre men kan tänka sig danska sandstränder ändå. Ja ni hör ju. Vi är på väg till Finland. Blev det något fel igen? Still going wrong.
Nu längtar vi i alla fall tills vi kommer fram och inbillar Camilla att hon ska möta Heiki Kirvonen från grannbyn i stubbrace.
-Nej nu är jag inte med, jag skar mig på min rakhyvel så jag kan inte ställa upp.
Det är nu hon har 12-timmarspasset och skärsåret satt i tummen. Så att alla förstår.. :)
Hytten nästa. Alla kommer i säng. Sen börjar det prassla som tusan. Micke skrattar och säger att han aldrig har fått fatt i så gott godis tidigare. Chiqan förmanar lite med logiken att äta godis efter tandborstningen. Micke skrattar igen.
-Jag borstade aldrig tänderna. och så häver han in en näve till.
Då skrattar jag också. Ibland är 50+ inte mer än 5+. He he.
-Gasa Nina. Jag gasade. -Gasa Nina. Jag gasade. -Gasa Nina. Jag gasade. Osv.. -Gasa Nina.
-Är ni verkligen säkra nu?
-Japp, gasa.
-Men,, eeeh, jag är ingen expert, men visst hjälper det om ni sätter dit kablarna igen?
Jo jo, såklart, sen fick jag gasa igen.
I Nyköping så fick jag rycka in igen, för inte ska väl kablar till batteriet hänga löst rätt ut i luften?
Men det var nog vad experthjälp som kunde komma från mig.
Kunde inte hjälpa Annica som blivit av med Peter på toaletten. Men han upphittades senare som tur var. Ja, han hann försvinna igen senare under turen men det är en senare berättelse.
Svettig i armhålan blev jag när jag sen var levande GPS och lotsade hela hojklungan genom Stockholm. Svettig över hela ryggen också faktiskt. Och skakig i benen. GPS-tanten försökte lura oss så henne övergav vi och gick på min instinkt. Som inte är sådär värstans beprövad i storstan fast vi kom rätt. Och de som körde bakom hade tyckt det gick jättebra, lugn och säkert på alla sätt och vis. Ibland är man som den där ankan, lugn på ytan men paddlar som fan undertill.
Fast vilsna blev vi när vi kom ombord på färjan och skulle hitta hytterna. Försökte åka till plan 2 fast hissen gick bara till plan 3. Så märkligt, och trapporna "this door should always be locked". Hmmm. Något är knasigt. Efter en del förvirring hittade vi en bild som visade att vi var i den änden där det inte fanns några hytter under plan 3, så vi var tvugna att åka upp några våningar, korsa hela fartyget och sedan ta hissen i andra änden, den hissen gick ända ner och nu gick hissen ända upp på oss som man så säger..
Sen blev det Panoramabaren men Suss Thailändska bat fungerade inte där.. Monopolpengar kanske hade gått lika bra.
En del vill äta, andra vill inte äta och en del vill äta tillsammans, det här med gruppresa är en utmaning och buffén var fullbokad så slutade med köttbullar och mos på samma ställe där jag försökte äta från början.
Missade sedan Mumindiscot men det var kanske för annat klientel än en mc-klubb, men Macallum stout funkade bra på puben också.
Vet inte riktigt vad diskussionen bestod av men Camilla vänder sig mot Peda:
-Vad ska man göra för att du skalägga dig.
-Nu får jag bita mig i tungan, svarar Peda.
Jag tror att samtalet och innehållet inte hörde hemma någonstans och att de pratade om helt olika saker. Men Camilla hör lite illa. Fast läsa kan hon och den finska tidningen bjuder på Taskussa och hon blir helt imponerad av detta ord. Ingen aning om vad det betyder.
Sen får vi reda på att Lars har varit på Bornholm med hoj och skinnställ. Och att Stiffe solar inte längre men kan tänka sig danska sandstränder ändå. Ja ni hör ju. Vi är på väg till Finland. Blev det något fel igen? Still going wrong.
Nu längtar vi i alla fall tills vi kommer fram och inbillar Camilla att hon ska möta Heiki Kirvonen från grannbyn i stubbrace.
-Nej nu är jag inte med, jag skar mig på min rakhyvel så jag kan inte ställa upp.
Det är nu hon har 12-timmarspasset och skärsåret satt i tummen. Så att alla förstår.. :)
Hytten nästa. Alla kommer i säng. Sen börjar det prassla som tusan. Micke skrattar och säger att han aldrig har fått fatt i så gott godis tidigare. Chiqan förmanar lite med logiken att äta godis efter tandborstningen. Micke skrattar igen.
-Jag borstade aldrig tänderna. och så häver han in en näve till.
Då skrattar jag också. Ibland är 50+ inte mer än 5+. He he.
Suomi Summer Tour 2012, 22 juli
Ja, vi svenskar är inte så bra på stavning, helst inte finsk stavning.. Suomi eller Soumi.. Iaf, det står nu fel på allas tröjor. När vi själva tryckte jubileumströjor sist så hade vi en slogan "still going wrong" och det passar ganska bra. :)
Men vår Suomi Tour startade i Sandbäck där Camilla hade dekorerat sin packväska med en blomma från en tistel, genom lite lätt dikeskörning antar vi eftersom hon inte visste om det själv. Och Peter visste inte heller om att kameran var framme, men kanske han hade lagt sig på knä framför Annica ändå? Nu var det inte frieri som pågick utan hjälp med skoknytning. Men det såg vackert ut där ett tag.
Första vredesutbrottet som kom på turen skedde i Åseda där Chiqans spökhoj tycker att det är dags att smälla säkringar. Tipset blir att gå in på macken och köpa ett hundrapack. Chiqan skriker, stampar i marken och gör yviga rörelser. Jag och Cornelia som har följeilen följer det intressant på behörigt avstånd.
-Nu är mamma arg, säger Cornelia.
I Vimmerby stannar vi nästa gång och tror att vissa är hungriga, vissa mer än andra, då Lars kommer ut från toaletten och äter glass.. Kommer osökt att tänka på den halvätna hamburgaren som låg på damtoan på Laholmsträffen 2011, vem fan äter på en toa tänkte jag. Nu vet jag en.
Nackdel med att sitta i följebil - massor.
Fördel med att sitta i följebil: man kan äta kexchoklad precis när man själv vill.
Vår proppis Peter J ringer och hör hur det går för oss. Trevligt. Själv så var han bokad på resa till Turkiet. Men där finns ju inga finnar, så vi känner att vi är på rätt väg.
Elmlund börjar kika i backspegeln och jag och Cornelia känner oss nöjda med att sista hojen vill försäkra sig om att vi är med. Men sen gör han det igen och igen och då förstår vi att han speglar sig för att se snygg ut vid ankomst till Åtvidaberg.
Stugor delas ut och duschpåsen packas för att snygga till sig lite. Några undrar om det verkligen ska behövas.
-Ska ni ragga?
-Nää, säger jag, det vill jag inte, jag är nykär.
-Nää, säger Lars, det får jag inte.
Efter att ha slagits med fåglarna vid den lokala rekommenderade pizzerian utan rättigheter, så trampade jag runt på en fottur bland bruksbyggnaderna och Oscar II kyrka. Kommer tillbaka till gruppen som har spretande samtalsämnen, allt ifrån medeltidens sexualitet till nutid. Blir för mycket så vår stuga stänger dörren och kryper ner i sovsäckarna. Efter en liten stund knackar det på dörren. Det var nog inbillning tänker jag. Fast jag vet att det var en knackning. Det knackar igen.
-Är det här, säger Lars.
-Ja, säger jag, men det är inte till mig.
Cornelia låtsas sova.
Lars stiger upp, öppnar dörren på glänt och sticker endast ut nästippen:
-Vi ska inte ha nåt. Och vi är inte sugna på att bli frälsta.
Men det är bara Got som vill ha nycklarna till bilen, så efter utlämning så kan vi prova att slå dövörat till igen och somna efter en lång men behaglig första dag på Summer Tour.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
