Male Island

Började dagen med att kolla in facebook. Jäklar vad folk klagade. Ingen sol framme.. Det var höst och kallt och bistert. Men lägg av!! Det är inte höst ute. Det är 23 grader varmt!!! Ingen som kan stuckit ut nästan och kännt efter. Surmular.
Nåja, SMHI hade lovat ösregn hela helgen så det där med sova under öppen himmel hade övergått till plan B, C..H. Och H som i Hanö blev det.
Packade fikakorg med kaffe, jordgubbar, vinflaskor, nötter, whisky, plastmuggar, vatten.. Gäller att vara rätt utrustad. Mötte upp i Sandbäck och samlade ihop skocken.

Kände mig lite som Snövit och de sju dvärgarna, ja, fast det blev bara sex stycken grabbar från klubben, och dvärgar är de ju inte. Men iaf.. Kanske får ta ena dvärg-platsen då. Pax för att vara Glader. :o) Eller nej just det. Ähh.

In i bilen och tog oss till Nogersund och klarade inte av att hålla ihop vägen ner ens. Gotis såg en egen färjeskylt och drog till höger. Och Hasse som var bombsäker på vägen dirigerade oss till vänster, så vi kom först. Allt är en tävling väl?
Släpade ner packningen till avgångsplatsen.
- Nån som vill ha kaffe, försökte jag.
- Kaffe, nej, det är semester, var är ölen?
Sen styrde 12 snabba ben mot restaurang Gyllenhorn och ölen flödade innan vi ens lämnat hamnen och lyckan var total. Det där ösregnet de utlovat hela helgen verkade inte alls stämma. Solen sken på näsan och de skinnvästbeklädda började svettas så jag blev ombedd att byta plats och sätta mig i solen istället. Inte många sekunders tvekan på det. Sol och öl. Jag trivdes också.
Ja då ska vi se, jag, Micke, Stiffe, Elmlund, Got, Backis och Hasse. Lotta och Lars var inte med och det konstaterade vi alla att det var rysligt synd.

Upp på färjan och parkerade oss på soldäck. Jösses, sämre kan man ha det. Svenska flaggan slog i vinden och jag satt och petade i mig jordgubbar allt var tygeln höll. Sa jag att jag gillar jordgubbar?
Så gick vi in i Hanös hamn, eller Male Island Harbour som jag tänkte att det nog heter på internationellt språk.
Letade upp Hanö skola som var ombyggt till vandrarhem och installerade oss i Annexet.
Elmlund som kunde ligga var som helst, t.o.m sova på en sten anmälde sig frivilligt till att bli golvad. Så alla i samma minimala rum. Sex sängar och en golvliggandes. Det här kan bli spännande luft tänkte jag..
Bäddning i full gång och Hasse låg helt plötsligt på knä framför sängen.
- Vad gör du Hasse, ber du aftonbön, frågade jag till allas förtjusning.
- Nähä, det får du aldrig se mig göra, blev svaret och därmed vet vi det.
- Jävla små öl de gör nu förtiden, kom det helt plötsligt från Micke.
I den värmen som stekte på oss är frågan om det inte var en viss procent som avdunstade också. För märkligt vad de gick åt. Sovsäckskvalitén verkar vara si och så med. Och jag undrar hur de egentligen gör för att ta sönder dem så fort. Tydligen varar en sovsäck bara en säsong för killar. Sen "knölar" man runt så mycket så de går sönder. Jag har nog knölat för lite, för min håller år efter år efter år.

Började göra oss klara för en rundtur på ön men då blev Got hungrig och lite kinkig:
- Jag kan inte gå runt hela ön på bara fem mackor.
- Jag har bara ätit tre, sa Backis och därmed så var det slutgnällt.
Men visst måste man ha mat för att orka gå runt ön. Våfflor blev förslaget och det var de flesta sugna på.
- Demokrati är överskattat, konstaterade Got.
Men så fick det bli, vi gick 100 meter och rätt in i ett våffelfik. Våfflor med öl har ni kanske aldrig provat men det funkar det också. Fast några gick mer på den traditionella linjen och tog kaffe till.
Alla grabbarna slet av sig tröjorna och så blev det jag och sex grabbar med bar överkropp.
"Det blir varmt väldigt snabbt så det gäller att svälja undan". Tur kylväskan var med, packad med dryck. Alla skulle bära en bit var och Backis var smart han, anmälde sig direkt till att bära sista biten.. Räknade kallt med att det skulle vara mindre innehåll då. Men ska det vara rättvist så ska det, så när full öl försvunnit ersattes den med en sten..

Så inspekterades engelska kyrkogården och bönsäcken. Stack i fötterna i vattnet och jäklar i min lilla låda vad kallt det var, gick isfrossa från tårna ända upp i pannbenet. Elmlund fick för sig att han skulle bada.
- Jahadu, lycka till, sa jag.
Men den killen är galen. Han gick i några meter och slängde sig sen handlöst ner i vattnet, typ 13 grader varmt, dök under ytan, kom upp igen och frustade inte ens.
För att han skulle få upp värmen så knallade vi upp mot fyren och kikade ut över havet där åskmolnen samlades och blixtrarna klöv skyn i vertikala ljuskanoner ner mot ytan. Enorma knallar fyrades av och det lät riktigt riktigt mäktigt. Inte en droppe regn på oss. Men för att inte ha otur, så gick vi ner till annexet igen. Var ändå dags för att piffa till sig inför middagen.

Hasse tyckte han hörde ett skall och frågade om det var hjortarna. Blev helt tyst.
- Menar du fiskmåsen, frågade jag.
Allmänt jubel. Och då hörde Hasse också att det var en mås.
- Ursäkta mig då. Får jag höra detta i evighet nu?
Inget preskriberas väl i sådana här sammanhang. Det har vi erfarit förut. Kan poppa upp de mest konstiga minnen, uttalanden och plakettpriser i form av tunga när man minst anar..
Promenad till restaurang Briggen och parkerade oss ute på verandan med härlig havsutsikt. Valdepenosflaskan den fick trängas på bordet med öl och ett stort glas mjölk.
Jodå, Fantomen i civil skepnad var med oss även denna gång.
Utsågs att jag var äldst i gänget med mina 33 år. Alla andra var yngre.
- Jag är förvånad över att jag inte är äldre, sa Got.
Men det måste blivit nåt fel på räkningen. För jag är yngst, det vet jag.
Nåja, konstaterade att pudlar är intelligentare än afrikaner, och där hörde jag fel, afghaner skulle det vara. Och det låter troligare.
Sen kom ägaren och tyckte att vi skulle flytta in. så han ville inte kasta ut det däringa mc-gänget som det redan pratades om bland de lokala byborna, utan han var inkastare eftersom han tyckte vi borde sitta inne och äta. Förstod inte riktigt vad han menade, för det kom två droppar regn. och Elmlund hade ju lagt kepsen över mjölken för att inte spä ut den. Men men, vi tog gafflar och gjorde en omgruppering, och när vi kikade ut mot andra sidan hamnen förstod vi. Det var precis helt kolsvart och sen brakade det loss igen.
Maten hade precis blivit klar och den var faktiskt helt suverän, både halstrade laxen och de som hade beställt pommes var supernöjda. Tre extra skålar bar de sommarjobbande tjejerna in till oss. Och sen ville Hasse ha något litet till kaffet. Och det kan inte bli mer än lite i det lilla glaset. Och det hade han fullständigt rätt i. Diskussionerna gick heta och Stiffe var gentil:
- Du kan ha ½ rätt där Jonas.
Beställde sen in Engelholms räddglass, då jag missat ett G.

Sen for vi iväg mot piren, passerade Vänthallen och en Massey Ferguson med Multipower. Och där lekte vi med Stiffes kamera och med varandra. Hade skitkul. Både åt poseringarna och kameravinklar och Stiffes fina svanhopp, grodhopp och blandade småhopp när han skulle hinna med att vara motiv i tävling med självutlösaren.
Tog en fottur och gick in i återvändsgränd och gav upp. Ingen kylväska så upp och proviantera.

Och så var det det här med kubbspelet som släpats med. Ingen var så hemskt sugen. Men så hade någon släpat med det. Jo jooo, men är det inte skönt att bara sitta här? Men så hade någon släpat med det. Ja, men okej, vi spelar väl då. På med mer kläder.
- Är det okej om jag tar strumpor i mina sandaler, frågade Stiffe.
Han fick godkänt då det började mörkna och vi räknade med att ingen skulle se oss.
Upp på fotbollsplanen som nog gör division 7 rättvisa. Placerade ut alla pinnar och pinaler. Jaha, hur gör man nu då? Ingen kunde reglerna. Sex på varje sida planen tyckte Got och vi insåg att det blev svårt då vi var sju sammanlagt, men funderade på om man kunde göra en variant på rund-pingis fast med kubb. Lekte bara med tanken för sen blev det två lag och Hasse la sig med det stora ansvaret att ta hand om de utslagna kubbarna och han fick väl inte så värst svettigt uppdrag, för de klibbiga händerna hade kommit från nåt annat. Tog lång tid. Solen började gå ner. Och vi träffade lika många kubbar, fast mest ena laget flyttade fram sina positioner. Och det var värst vad de började gnälla på att de såg dåligt. vi fick sätta upp glimrande ölburkar för att hjälpa de andra med avståndsbedömningen. Vita kubbar från ena hållet och svarta från andra. Inte klokt vad orättvist. Och så vann vi båda. Det var snällt.

Och sen, sen gick alla och gömde sig. Undrade om jag skulle leta upp dem? Stiffe hade iofs satt igång sitt blinkande plektra. Men de andra. Nattorientering. Sen när blev de sportintresserade? Ligger en kennel begraven nånstans. :)
Jag studerade nattfjärilens vingslag och igelkottens löpstil.. Fniss. Den var snabb men rultig och kunde springa väldigt fort faktiskt. Skratta så jag kikna.
Nattorientering? är det samma som att försöka hitta hem på fyllan utan och ha en fusklapp med sin adress som man kan ge till taxichaffisen? Så är det nog, och alla blev inräknade på morgontimmen då jag vaknade genomsvettig med luddtröjan på och solen i ögonen. Jag var den enda med Betty Boop nattlinne men inte använde jag det. (Såg inte att någon av de andra lånat det heller. Puuuuihh!) Verkade vara bättre att lägga sig fullt påklädd. Och solen i ögonen var ju för att vi sovit med dörren öppen hela natten. Så inga problem med luften.
Skrattade gott när jag ändå konstaterade att alla hade hittat hem. Ingen sov på trappan, utan alla var verkligen hemma. Ungefär som att man faktiskt kommit så långt som till sitt förtält, rätt förtält, men bestämt sig för att sova där. Då har man kommit hem.
Backis hittade en främmande strumpa i sängen och det var kanske tur att det inte var någon annans kalsonger, och strumpan visade sig vara Mickes, men det var bara den ena som kom fram. Konstigt då han också sov med precis alla kläderna på. Utom strumporna då.

Medhavd frukost, mackor, kokta ägg, kaffe, yoggi. Vilken lyx.
Svabbade av rummet som vi faktiskt använt några timmar och tog färjan tillbaka till fastlandet. Vet inte om alla var gråhåriga. Tveksamt med Got för han hade inte letat grå strån. Och vi kunde inte riktigt se några på Elmlund, men Stiffe tror han färgar håret. Och vissa andra är det mer synligt på.
Anmälde mig som frivillig chaffis den första milen och backade ut från syrenhäcken och tog mina passagerare safe till Sandbäck.

Och sen kunde vi bara konstatera att denna supertrevliga helg var över. Mycket nöjd med hela resan, umgänget, samtalsämnena, det opretantiösa och det härliga att bara vara tillsammans och ha kul ihop.
Tack alla som var med.