Korporativa korståget

Lite samhällskunskap blandat med historia. Sådana ämnen jag tyckte var urtrista under skoltiden. Nu hade jag iofs samma lärare i just de två ämnena och han och jag var inte riktigt polare. Han sänkte mina betyg trots att jag var värd högre betygsmässigt. Det är den enda läraren jag haft som inte bedömt färdigheterna utan satt betyg baserat på att vår kemi inte överensstämde. Bitter, njae, jag var en gång i tiden, men inte nu, tänker mer på det i banor som att han hade en stor svaghet, och det är något jag alltid kommer att minnas, hur en "överordnad" med en viss makt över min då närstående framtid utformat i siffror (som det på den tiden var i betygsskalan) helt godtyckligt kunde göra som han ville. Sökte upprättelse hos hans överordnade. Behöver jag säga att det var meningslöst?
Nåja, det var inte de gamla skolbetygen jag hade tänkt blogga om.. Utan lite samhällsnyttig information. Nedanstående är hämtat från Chockdoktrinen eller som undertiteln heter: "Katastrofkapitalismens genombrott". Skriven av Naomi Klein. Tänkvärt.

Liksom Förenta nationerna bildades Världsbanken och Internationella valutafonden med andra världskrigets ohyggligheter för ögonen. Världens stormakter samlades 1944 i Bretton Woods i New Hampshire för att lägga grunden till en ny ekonomisk struktur: de misstag som hade banat väg för fascismen i Europas hjärta skulle aldrig upprepas. Världsbanken och Internationella valutafonden, som finansierades med anslag från de ursprungliga fyrtiotre medlemsländerna, fick uttalat mandat att förhindra ekonomiska chocker och krascher av det slag som hade bringat Weimarrepubliken på fall. Världsbanken skulle göra långsiktiga utvecklingsinvesteringar för att lyfta länder ur fattigdomen och Internationella valutafonden skulle fungera som ett slags global chockdämpare genom att uppmuntra en ekomomisk politik som begränsade finansspekulation och instabilitet på marknaden.

Internationella valutafonden och Världsbanken infriade aldrig de högt ställda förväntningarna. Från första början bestämdes röststyrkan inte efter principen "ett land, en röst" som FN:s generalförsamling, utan snarare utifrån storleken av varje lands ekonomi - en ordning som i praktiken gav USA, eller Enlgand och Japan tillsammans möjlighet att inlägga sitt veto mot alla viktiga beslut. Detta innebar att när Reagans och Thatchers djupt ideologiska regeringar kom till makten på 1980-talet kunde de i praktiken iutnyttja de båda institutionerna för sina syften - de gav dem större inflytande och omvandlade dem till de främsta verktygen för det korporativa korståget.

Polen 1988.
Utlandsskulden var 40 miljarder dollar, inflationen 600% och det rådde allvarlig livsmedelsbrist. Argumentation för olika övergångar, t.ex de som Gorbatjov förespråkade kombinerat med en stark offentlig sektor med den skandinaviska socialdemokratin som modell.

Men liksom krisdrabbade länder i Latinamerika behövde Polen skuldlättnader och en viss hjälp att ta sig ur den akuta krisen innan något annat kunde ske. I teorin är detta Internationella valutafondens centrala uppdrag: att erbjuda stabiliseringslån för att undvika större ekonomiska katastrofer. Om någon regering förtjänade en sådan räddningsoperation så var det den som leddes av Solidaritet, som just lyckats genomföra östblockens första demokratiska avlägsnande av en kommunistisk regim på fyra årtionden. Efter alla rasande utfall mot totalitarismen bakom järnridån under det kalla kriget hade Polens nya ledning verkligen kunnat vänta sig lite hjälp.
Men inget sådan bistånd stod att få.
En ekonomisk krasch och en tung skuldbörda, förstärkt av förvirringen efter det snabba regimskiftet, betydde att Polen var i perfekt nedsatt kondition för att acceptera en radikal chockterapi.
Och de ekonomiska värden som stod på spel var ännu större än i Latinamerika: Östeuropa var orört av västkapitalismen och hade ingen konsumtionsmarknad att tala om. De mest värdefulla tillgångar som fortfarande ägdes av staten var de främsta kandidaterna för privatisering. Möjligheterna till snabba vinster för dem som kom in först var enorma.
I den trygga vetskapen om att ju värre tillståndet blev, desto troligare skulle den nya regeringen godta en total omvandling till otyglad kapitalism, lät Internationella valutafonden landet falla djupare och djupare ner i skulder och inflation.

Bra intention men det gick fel. Har en vän som säger att "roten till allt det onda är raggare" men denna boken påvisar att "roten till allt det onda är människors girighet".