Söndag i Tallin.

Ny hotellfrukost. Som min kusin sa "GOTT bröd med sånt där tjafs i". Typ frön av alla dess olika slag. Sen till det en stor dos samhällsreflekterande diskussioner. Bra där! Man behöver inte tycka lika i allt, men härligt med samtal med stor dos sunt förnuft i, allt ifrån krälande maskar i soptunnorna till om man får välja när och hur man vill dö...

Körde sen en fotosession på stan och hittade massor med små Idyller, bl.a Chokolat de Pierre. Suveränt fik som gick i gammal stil, mycket röd plysch, kuddar, fåtöljer i snirkliga utformningar, småbord, plyschkavaj på servitris, prickiga strumpor, lampskärmar med fransar i gult och grönt, träbalkar, piano, tvättkanna och såklart hemgjorda praliner som tillverkades i rummet jämte till allmän beskådning. Vi snackar supergoda chokladbitar med chili bl.a.
Traskade vidare till ullbodar, konstutställningar, glashytta, smala, skeva, charmiga gränder och en sol som strålade på som härligaste sommardagen. Supersköna timmar och semester är ett bra påhitt liksom.

Med rund och välfylld mage så blev det Hot Lava Stone Massage efter det. Blev knådad med varma stenar och välgörande olja med en massös som förstod att hon skulle vara tyst. Varmt, skönt, avslappnande och ljuv smärta om ni förstår vad jag menar.

Sen kom jag till min svaga fläck på hälen. Där stod de, de höga svarta mockastövlarna som är de nya paren efter de jag svajade sönder klacken på i våras. Lite vin måste de tåla annars hör de inte hemma i mitt hus tydligen.

Pasta och rosé hastades ner hos Bonaparte för att sen springa till hotell Viro och KGB-runda. Själva rummen kanske inte var så mycket att beskåda, men berättelserna var otroligt intressanta. Dörren med text "här bakom finns inget" som skulle stilla nyfikenheten? Och tanterna som satt på varje våningsplan och noterade vilka som kom, när de kom, med vilka de kom, när de gick, vad de pratat om, etc. Avlyssning, mikrofoner och sändare överallt. Förbud förbud förbud, ansöka tillstånd, kö, få tillstånd, kö, förbud förbud förbud. Ingen arbetslöshet, inga varor i affärerna, förbud förbud förbud.
The singing revolution gick av stapeln 1988 då ca 300.000 människor samlats och sjöng estniska sånger. Och man kunde knappast arrestera så många människor så det började skaka i styrandes lokaler. 1991, endast 20 år sedan, blev så Estland självständigt och ryssarna lämnade makten. Estland hade då planer på att anfalla Sverige, för man hade tillhört Sverige för många år sedan, och i Sverige verkade man ha det gott ställt, så då kunde man anfalla och sedan ge sig direkt. Ganska bra idé men ännu bättre att de lät bli, och helt enkelt blev Estland.

Nå, söndag, vad mer göra. En pubrunda skadar ju aldrig. En tur till Hell Hunt igen och drog i en balja med tomatsoppa och nybakat bröd. Ett glas vin till det och sedan dags för att prova andra inhemska ölet, så en sväng till Beer House och drack honungsfärgad malt. Min skalle var fortfarande översållad med Operalockar och fick höra "Du ser ut som en sån där porslinsdocka". He he, det har jag aldrig blivit kallad förr. Men så var det naturella Barbiedoll som kläckte det också. :)

Så kände vi väl oss ändå nöjda efter att ha smackat i oss en bricka med plockmat av identifierbart och oidentifierbart pålägg. Tackade guiden för kvällen och skulle gå och sova, men det blev en plundring av minibaren och receptionskylskåpet på jakt efter Tallinsk likör. Måste prova det inhemska. Vet inte hur det gick till sen, men värsta fnissanfallet anföll och konstaterade att tecknade hundskrattet är mycket bättre än häxoskratt, och så låter det inget heller, men man skrattar så magen viker sig trippelt. Sånt är bara såååå härligt. Kroppen fylls av happy-ämnen och fnissanfall borde man se till kom lite oftare. Minst åtta gånger om dagen.