Pang sa det i pannan.

Har provat rotera med överkäken nu, mycket svårare.. Tar en sutt på min öl och funderar vidare. Hur ska man kunna göra det? Nä, nu har jag inte tid att ägna mig åt sådana djuplodande tankar. Ska sminka chaffisens högra ansiktshalva. Det får bli en Paul Stanley stjärna tror jag.
Måste bli stjärnstatus på det.

Många stopp blev det. Till slut ett totalstopp. Väg 32 utanför Mjölby. Nästan framme. Lyfter på motorhuven och det skådas en stor bit svart plast och lite silvertejp. Hur kan något gå sönder som redan är lagat med silvertejp?
Efter diverse samtal med mobilen. Där även tre stycken frågade: Har ni tankat? *asg* goa i boet. Vi är tjejer men inte korkade. Som tur är så kom det snabbt hjälp. Och bogserlina fixades. Som iofs brast TRE gånger på tre mil. Vad är det för pryttlar de säljer egentligen?
Men fram till fest kom vi och tusan med snälla, omtänksamma och hjälpsamma människor det finns.
Klart, hotar man med att man kanske måste stanna i flera dagar så kan det kanske vara så att man ska se det från någon annan vinkel också. Men jag väljer att se alla goa människor. :o)
Och där gick startskottet för diskussion av lämplig ålder, tungpiercing, adoption, såsrecept, student och hur mycket sockar kan krulla sig.
Och sen var det någon som tyckte att det skulle lekas med isbitar. Helt meningslöst, de smälter ju med en gång.
Några timmar senare hänger jag i utebaren och smuttar på ett glas vin. Kikar lite åt höger (just höger) och ser en stor balja, full med nerkylt vatten. Här snackar vi isblock. Moahahahaha. Busbulorna exploderade!! Åååååå så jättekul det var. Smög sig på bytet. Hade hjälp som kunde täcka isblocket (vi snackar stort) och sen vips, ett kraftigt tag i nackskinnet och tischan, och så skyfflade jag ner flaket längs med ryggen. He he he, 43-1 med en gång liksom...
Lite senare såg jag spikar. Nu brukar man ha en stubbe och så ska man spika ner sin egen spik innan någon annan. Det var ungefär så här också. Fast... Jag fick låna en hammare. och sen sprang jag runt till spikbrädan som var till att fästa matlapparna på och måttade hammaren. Precis då fick ena bartendern tag i mig och drog mig i örat. "Du är hopplös ikväll flicka lilla.."
Och sen fick jag en egen fin mössa och precis då tror jag att jag lugnade ner mig. Men är inte riktigt säker... (Undrar vem som tröttnat på att jag lååånar alla andras mössor?)
Går det förresten byta självlysande klockor mot sädesärlor på östgötaslätten där VM i plöjning precis varit? Frågan är obesvarad.

Jo, jag hade kul! Skitkul. Stort tack till festarrangörerna.
Och det kom förresten svar, på rotera överkäke. Man gör en headspinn samtidigt som man tar ett rejält tag i underkäken. Ska hem och prova. Eller inte...
Sen då, vaknade och drack kaffe, morgonpromenad, vilade, kaffe. Och Roadkill bränslepump.
Men vi har fått åka annat fordon, grönt och brett som mullrade, och ett snabbgående i kurvorna.
Och visst hann vi i tid till stationen. Men inte i tid för att skriva in namn på biljetterna.
Så vi missade första trots att jag snurrade som besatt med lockarna mot lokföraren, men Tigsson kämpade med en trilsken maskin som vägrade ge sig. Så iväg for tåget och det kändes som om oflyt faktiskt hade gett ett skimmer åt denna helgen. Men vi var hela, om än lite slitna. Det kan man lätt bota med tröstätning.
Efter ett djupt andetag och ben som började skaka av nervositet säger Eva till slut "Det är bara tre minuter kvar nu Nina". Detta är när barnen som högst sjunger Pippisången, och vi funderar på vilka som är tröttast efter resan, barnen, föräldrarna eller vi.
Avsläpp, och inga vita handskar eller limoservice väntade, men gott och väl lilla mamma.
Chipp chopp, nu är tröttheten på topp. See you out there.