"Jag kan bara älska med en man jag inte älskar så länge det inte finns någon jag älskar."
Det kom några intressanta rader trots allt i boken jag läser även om det satt hårt inne.
Det tar många år för ensamheten att rota sig, men när den väl gjort det börjar man vårda den.
Och när man ska bryta sin vårdade ensamhet så gör man det inte hur lätt som helst och inte med vem som helst.
När den väl är bruten, ja, då finns det hur många känsloströmmar som helst, nästan fler än man kan hantera på en gång.
Men det är väldigt spännande. :o)
torsdag 21 juni 2012
tisdag 12 juni 2012
Muskelrock 2012
Muskelrock är världens starkaste festival, kom om du är stark nog. Ja så stod det på deras internetsida. Jag kände att jag skulle ge det hela ett försök. Kan min lillebror och hans kompisar så kan väl jag?
Kan väl tillägga att jag fick ett sms när jag satt i Uganda där de frågade om jag ville dela hotellrum, så det kändes som om det skulle kunna bli en vilsam tillställning. :)
Festivalbussarna fanns inte i årets upplaga då arrangörerna hade klantat sig lite, vad nu det innebar. Så vuxet nog så bestämde vi oss för att köra varsin dag mellan hotellet och festivalen. Ganska skönt måste jag säga med tanke på hur vädret utvecklade sig och jag hade varit mindre road av att stå och vänta på en taxi miss i nassen i tre graders värme. Värme får jag skriva då det var plusgrader, men sista natten kändes vissa kroppsdelar som isklumpar. Men jag anser ändå att jag var stark nog, för mitt humör var det dock inget fel på. Och inte brorsans långkalsonger heller som jag fick låna.
Sagt och gjort så stegade jag in på området torsdagen den 31 maj, för att värma upp inför Sweden Rock kan man säga. Tre dagars hårdrocksfestival. I entrén, där jag löste in festivalpass extra stark, fick jag en snygg tischa, en LP skiva som jag gav bort, en peng med texten "endast för förströelse" som kunde bytas mot en strut popcorn och ett snyggt festivalband runt handleden med "Släpp lockarna loss". Bättre start kan man knappast få.
Från kulturföreningen Tyrolerhatten hade det även skickats ut information innan om att lyckohjul, skjutbana, bollkast och annat som hör till folkparkslivet skulle hållas öppet. Bl.a en hantel modell äldre cirkusvariant som verkade väga bly. Någon tjej lyckades få upp den till axelhöjd, och några killar strax över örat, men de kämpade som tusan och misslyckades de flesta. så kom det en ung kille och drog upp den på rak arm utan att ha några bekymmer med det hela. Han såg helt normalbyggd ut, så där gömde sig en råstyrka inuti. Någon trodde det hade varit tur att han hittade balansen bara på rätt sätt. Han kom tillbaka senare och gjorde om det hela, nu med en öl i ena handen som han lugnt stod och zippade på under tiden. Jag var klart imponerad.
Vidare bestod trivselreglerna av att man skulle vara snäll mot varandra, svina lagom och inte slåss. Jag klarade av alla reglerna galant. Tyrolen får nog beskrivas som jag hört innan, en lätt magisk stämning. Kan någon bli arg i Tyrolen. Ja kanske, men då får man jobba på det. Jag såg massor av leenden och goa människor, så nej, argsinthet hör inte hemma på en rockfestival. Kanske inte Bert-Bennys gör heller, men det var bara en bild jag såg av dem. Förmodligen en kioskvältare från förr där folk tagit en pilsner för mycket och hållt om de varma damerna under takmålningarna. Parken med sina kulörta lyktor och neonskyltade Cloettakiosk passar fortfarande superbra för dagens musik och dagens publik.
Kvällens surrande som jag hörde var inte för att öronen protesterade för ljudvolymen utan en tattuerare som satt i cirkustältet med plyschtapeter under den vinröda 70-talslampan med fransar, där han tattuerade, sidfläsk. Såg lite konstigt ut men förstod ju sen varför då matvagnen sålde "Det tattuerade svinet". Lite annorlunda meny får man säga men det som kom ur den matvagnen var något av det bästa i festivalmatsväg som jag har provat.
Provade även en chokladboll. Jo, jag vet att det inte heter så egentligen, men jag försökte vara både politiskt och poetiskt korrekt och det är bättre än patetiskt korrekt. Nattliga snack vid kaminerör är inte fel alltså.
Vad mer, karusell, barnbrottning, wrestling, lyckohjulsutslag som gav chokladkartong som utgjorde byteshandel på hårdrocksknapp.
Nu har brandlarmet tystnat också. Brandkåren tog brödrosten i beslag.
La grand finale på Muskelrock bjöd på sol och mycket bra musik. Skål till livet whereever you are. Hej då Muskelrock, vi ses kanske nästa år. Dax att ladda för att släppa loss lockarna på Sweden Rock istället. Tack även till merch Nacka Trä. Jag vill nog spela maracas där ändå. För lergöken är ju upptagen nu..
Life is good.
Kan väl tillägga att jag fick ett sms när jag satt i Uganda där de frågade om jag ville dela hotellrum, så det kändes som om det skulle kunna bli en vilsam tillställning. :)
Festivalbussarna fanns inte i årets upplaga då arrangörerna hade klantat sig lite, vad nu det innebar. Så vuxet nog så bestämde vi oss för att köra varsin dag mellan hotellet och festivalen. Ganska skönt måste jag säga med tanke på hur vädret utvecklade sig och jag hade varit mindre road av att stå och vänta på en taxi miss i nassen i tre graders värme. Värme får jag skriva då det var plusgrader, men sista natten kändes vissa kroppsdelar som isklumpar. Men jag anser ändå att jag var stark nog, för mitt humör var det dock inget fel på. Och inte brorsans långkalsonger heller som jag fick låna.
Sagt och gjort så stegade jag in på området torsdagen den 31 maj, för att värma upp inför Sweden Rock kan man säga. Tre dagars hårdrocksfestival. I entrén, där jag löste in festivalpass extra stark, fick jag en snygg tischa, en LP skiva som jag gav bort, en peng med texten "endast för förströelse" som kunde bytas mot en strut popcorn och ett snyggt festivalband runt handleden med "Släpp lockarna loss". Bättre start kan man knappast få.
Från kulturföreningen Tyrolerhatten hade det även skickats ut information innan om att lyckohjul, skjutbana, bollkast och annat som hör till folkparkslivet skulle hållas öppet. Bl.a en hantel modell äldre cirkusvariant som verkade väga bly. Någon tjej lyckades få upp den till axelhöjd, och några killar strax över örat, men de kämpade som tusan och misslyckades de flesta. så kom det en ung kille och drog upp den på rak arm utan att ha några bekymmer med det hela. Han såg helt normalbyggd ut, så där gömde sig en råstyrka inuti. Någon trodde det hade varit tur att han hittade balansen bara på rätt sätt. Han kom tillbaka senare och gjorde om det hela, nu med en öl i ena handen som han lugnt stod och zippade på under tiden. Jag var klart imponerad.
Vidare bestod trivselreglerna av att man skulle vara snäll mot varandra, svina lagom och inte slåss. Jag klarade av alla reglerna galant. Tyrolen får nog beskrivas som jag hört innan, en lätt magisk stämning. Kan någon bli arg i Tyrolen. Ja kanske, men då får man jobba på det. Jag såg massor av leenden och goa människor, så nej, argsinthet hör inte hemma på en rockfestival. Kanske inte Bert-Bennys gör heller, men det var bara en bild jag såg av dem. Förmodligen en kioskvältare från förr där folk tagit en pilsner för mycket och hållt om de varma damerna under takmålningarna. Parken med sina kulörta lyktor och neonskyltade Cloettakiosk passar fortfarande superbra för dagens musik och dagens publik.
Kvällens surrande som jag hörde var inte för att öronen protesterade för ljudvolymen utan en tattuerare som satt i cirkustältet med plyschtapeter under den vinröda 70-talslampan med fransar, där han tattuerade, sidfläsk. Såg lite konstigt ut men förstod ju sen varför då matvagnen sålde "Det tattuerade svinet". Lite annorlunda meny får man säga men det som kom ur den matvagnen var något av det bästa i festivalmatsväg som jag har provat.
Provade även en chokladboll. Jo, jag vet att det inte heter så egentligen, men jag försökte vara både politiskt och poetiskt korrekt och det är bättre än patetiskt korrekt. Nattliga snack vid kaminerör är inte fel alltså.
Vad mer, karusell, barnbrottning, wrestling, lyckohjulsutslag som gav chokladkartong som utgjorde byteshandel på hårdrocksknapp.
Nu har brandlarmet tystnat också. Brandkåren tog brödrosten i beslag.
La grand finale på Muskelrock bjöd på sol och mycket bra musik. Skål till livet whereever you are. Hej då Muskelrock, vi ses kanske nästa år. Dax att ladda för att släppa loss lockarna på Sweden Rock istället. Tack även till merch Nacka Trä. Jag vill nog spela maracas där ändå. För lergöken är ju upptagen nu..
Life is good.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
