15 mars

Sov typ INGENTING. Skällande hundar, hyenor, något larm som tutade högt och frekvent halva natten. Syrsor. Och inte nog med det, min ambitiösa resekamrat envisades med morgongympa. Hallå, var detta semester eller hur var det? Åkaj, 15 minuter max utlovades så jag hängde på. (Assssåååeee hajja, situps på semestern.. Galet.) Skit i det nu. In i Masai Mara igen och jag hoppar över de första timmarna..
Vi såg helt plötsligt ett lejon på håll. Joseph, vår chaffis, styrde safarijeepen mot stället där vi såg lejonet. Helt tomt. Som bortblåst. Vindstilla.. Alla spejar ut över det meterhöga gräset. Syns nada. Helt plötsligt ser jag en liten rörelse. Pekar ditåt, dit Joseph också har blicken. Jo, det var nog ett öra som viftade till. Jeepen körs mot det hållet och vi parkerar framför FYRA unga lejonhannar.
De ligger i gräset ett par meter bort. Mitt hjärta kör trippelslag och det brusar i öronen. En fjärilsflock flyger omkring i min mage och handen med kameran darrar.
Såååå otroligt fina och mäktiga! Eufori. Vilken lycka att få se dessa praktexemplar. De tittar på oss. Slår lite slött med svansen. Viftar bort en fluga från örat.Verkar vara mätta och trötta. Känns rätt bra med tanke på hur nära vi är. Vi skulle aldrig hinna dra igen taket på bilen och köra därifrån ifall de fick för sig att ta ett skutt emot oss.
Jag ler så jag får kramp i kinderna. Nej, de fotona blev inte de bästa. Men det blev ett av de bästa känslominnena på hela resan. Ler fortfarande efter tre kvart och får börja massera kinderna. Känns som om man hittat en skatt som man gärna vill dela med sig av men inte kan.

En lyckokänsla genomsyrade hela kroppen, från fotsulan :) ut till fingertopparna, öronsnibbarna, själen..

Lajjon is da shit!!!