Sölden: lördag, söndag

Lördag, 15 januari
Tjolahopp, semester igen. Volvo gav sig än en gång iväg mot Skånska trakter. Parkerade hos Feffe och där slank minsann en Jägermeister ner direkt. Mr Sam agerade chaffis och limon släppte oss på tågstation. Väl ombord lyckades vi engagera passagerare i fnissattacker, så kostymnissen kom till slut över till vårt säte med datorn i högsta hugg och visade bilder och skrattade och tackade oss för underhållningen. Ja, det börjar ju glatt i alla fall.

I Lund slöt Marie och Linda upp. Ur väskan drar Marie en IKEA plastvas till rosor. Det är till att vara säker på att få några i år. Tänkte i mitt stilla sinne att om inga blommor erhölls så kunde den nog användas till att ta med en bira hem från puben, så kallad färdkost.

Landade på Kastrup i god tid och fikade vin Stamp of Aussie med min hemgjorda morotskaka till, sittandes på kalla aluminiumbänkar, resulterade frostskador i rumpan, men varm i sinnet, vinet fyller sin funktion och mig. Men sen kom en snubbe som fått i sig en aningens mer, han var Marlon Brando. Tur vi träffade honom den dagen, för dagen efter skulle han vara en pannkaka. Ganska skön inställning ändå, man kan vara vad man själv vill..

Dagens fråga: Vad är det med killar och deras gomsegel i påverkan av alkohol? Det verkar som om det fladdrar så pass mycket så det kommer i självsvängning, börjar vobbla liksom. Någon som vet?

Efter busstransport så landade vi till slut i Sölden, slängde in väskorna på rummet och tog en sväng på stan, Mogul (och just det ja, rosor erhölls) och sen till Weinfassel där Aga och Andy hälsade välkomna. Äntligen framme.

Söndag, 16 januari
Hämtade skidor, upp i pisten, ljusröd 11 ner till Gampe Thaya och favoritfrukoststället. Gött. Danskarna ramlade in. "Ska du ha ett slick med en gång?" Galna är vad de är. Sol, sol, sol och hüttetur. Bubis som någon trodde hette Boobies. Gampe Alm hos Roland & Christine, kaffe och Bretzel, satt som en smäck, utebar med Whitesnake och Black Sabbath, gick bra. Rotkogelhütte. Suverän dag med sol på näsan. vilka vyer, snötäckta bergstoppar som bara är så enormt mäktiga.

Blev ganska mycket åkt. Nykomlingen i gänget (Feffe) blev erbjuden ett russin för att få lite energi igen då krafterna såg ut att ha sinat. "Så mycket russin finns inte" blev svaret.

HippHopp kallas numera för peknegermusik. Och så blev det Obstlerhütte igen. Bästa haket att avsluta skiddagen med. Jag ställde larmet på klockan för jag kom ihåg hur det var förra året då jag skulle åka ner första kvällen, det var mörkt och inga lampor. Rena självmordsuppdraget. Och jodå, klockan ringde och jag och Feffe gjorde ett försök att komma ner i dagsljus men det ”sket sig duktigt” som vi säger. Det hann bli mörkt och var riktigt jobbigt att ta sig ner. Men hey, nu har jag åkt utför i månsken och vilket underbart ljus, och de vita bergstopparna sken som det starkaste lysrör, riktigt riktigt vackert och jag kom på mig själv med ett stort leende i backen.

Heiners för en stilla middag, men in brakade yrhättorna med en dansk tågchaufför och vips så drog killarna av sig tröjorna och visade tattueringarna för varandra. Dessutom tyckte Mr Dk att jag skulle göra en tattuering över hela ryggen. Och ja, det skulle man kanske..

Undrar hur bergen är sommartid? Att vandra runt på de branta sluttningarna i kängor med sol på näsan, sätta sig jämte en idisslande alpko och klia henne på mulen, ta en klunk svalkande vatten, plocka en blomma och sätta bakom örat och bara njuta av luften. Eeeeh, där försvann jag lite tror jag. Sommar är ett bra påhitt.