Tyroler Tour Sölden 2012, 15-16 Augusti

Det där Ötztal kortet som ingick i resan kunde man ju använda till allsköns grajjor, badhuset, hyra cyklar, åka buss etc. Ingenting av det hade vi gjort. Varför inte åka en lift igen då, det ingick ju också en upp och en ner per dag om man kände för det. Mest kände jag för att gå, även om andningen försökte antyda annat. Sååå, ny korv på fickan och så resa upp till Gaislachalmtoppen, och kanske en liten öl när man kikar på utsikten. Check. Åkte ner igen. Ja hur var det nu. Vilka ställen var bäst. Varför inte Bubi’s igen? :) Mycket trevligt och dags för en grosse Radler. Nu låter det som om vi bara drack hela resan men vätska är viktigt. Andrea och Andreas var där med dragspel, gitarr och glada miner, för att inte tala om kopälstofflor. Där blev jag lite avis, fastän jag har Bullets hemma med stora nitflärpen.
Kanske skulle ta en promenad?
Hühnesteigen nästa och där badade jag fötterna. Fy tatan vad kallt. Ett par meter i stocken och känseln försvann fullständigt från tårna upp till knähöjd. Efteråt var det faktiskt lite skönt. Kanske i den stunden då känseln kom tillbaka.
Kanske skulle ta en promenad?
Varför inte Gampe Alm, Gampe Thaya, Gampe Alm...
Gampe Thaya serverade den godaste pannkakan på hela veckan, direkt i pannan, även den dyraste, men det fick det vara värt. Tillbaka till utefestplatsen och stuket på gästerna började så smått luta, i alla de riktningar. Till slut kände jag att jag fått min dos av Tyrolermusik och flipperspelskuleögon, så jag gick ner till byn. Kanske skulle ta en promenad? Äntligen så blev det Weinfassel och där var tre stycken där när jag kom, så tänkte att det blir en lugn tillställning, med bra musik, då Agar har laddat DJ-båset med rock, hårdrock, softrock, rock, rock, lite rock och ABBA. Sen ramlade det in massor med folk på väldigt kort tid, t.o.m parkeringsplats för någon liten motorcykel, och Frans som jobbat på Operakällaren. Här failierade jag nu totalt i beslutet att inte dricka äckliga snapsar men jag blev lurad för den första var rätt bra, den andra smakade flygplansbränsle och jag är osäker på om det var samma sort... När den tredje kom fram så vägrade jag dricka den tills det lämnats löfte om att inga fler skulle ställas fram, då tog jag den. ”One for the road” som man säger. Ingen behövde släpa mig, men jag behövde däremot mat, så Onkel Tom som egentligen hade stängt köket, visade sig ha mycket tillmötesgående personal och Klemens fixade en pizza till mig med svamp, skinka, oliver och massor med vitlök. Orkade nästan äta upp hela. Kom på att doggybag nog fungerar även i Sölden och det tillverkades en sådan av folie som tacksamt bars hem till köket som nu förutom ett kaffepaket fick sällskap av pizzarester. Så efter alla de promenaderna (eller om det var snapsarna) somnade jag gott.

Frukost? Vitlökspizza.. Och det blev de andra tjejerna också glada över, för itne hade vi handlat frukost till köket en endaste gång under hela veckan. Fattar inte vart tiden tog vägen. Lite flottig bukfylla till kaffet alltså och det stod jag mig på ett tag innan blodsockret var i botten och vi letade macka inne i Innsbruck med vår nya guide som vi missat på tågstationen. Ganska trötta blev det en bra avslutning på veckan och sjyssta killen körde oss ut till flyget också, så det kom vi med precis som vi skulle. Efter 13 timmars resande landade jag så på perrongen igen, och där stod han ju! Smile :o)
Tack Sölden för denna gång. Du är ett najs ställe att tillbringa tid på. :)