Tyroler Tour Sölden 2012, 13 Augusti

Ja, eftersom vi nu traskat både upp och ner och både knä och lår hade fått sig en dos muskelkarte så hade vi beslutat att vi skulle ta en buss till andra berget och gå lite lagom icke-ansträngande stigar i dalen. Det var ju dock den där lilla detaljen med bussar. När vi kom till hållplatsen så visade det sig att det skulle ta en timme till den ens anlände, så då beslutade vi oss för att traska i alla fall. Så vi började ännu en stigning i branterna och min andning kan betecknas som onaturlig. Trots tipset om att man bara behöver andas ut, för inandning går automatiskt, kunde då inte jag styra detta otroliga flåsandet som min bröstkorg levererade. Genomsvettig och med värkande muskler tänker jag dock ändå att jag gillar detta, kroppen tycker det är skönt att röra sig. Och aldrig har väl en kall liten öl varit godare än efter en jävulsk klättring i bergen. Fast då vi kom till Stallwieshütte så blev det ett glas flädersaft.. Det var gott det också. Och sen tog vi Klebe Alm på kuppen och minsann, där kom den lilla ölen trots allt. Otippat, not.. Inte så stora odds på det.

Nästa stopp skulle bli Fiegl’s Hütte men vägen såg lite tråkig ut så vi frågade Fraulain om man kunde gå vandringsstigen uppåt och det kunde man, det skulle vara lite längre men vackrare utsikt. Jo, tack du, längre var ingen underdrift. Vet inte hur många timmar vi gick. Vi trodde t.o.m att vi var på fel spår, för vi gick bara uppåt men Fiegl’s skulle höjdmässigt faktiskt ligga lite lägre. Vi såg en flock vandringsmän komma uppifrån toppen och väntade in dem. Helt slut frågade de om hur långt det var till nästa hytta och det var ju inte långt. Så de blev glada. Vi frågade varifrån de kom och de kom ifrån Fiegl’s så då blev vi glada. Tanken slog mig att det kunde vara långt eftersom de såg rätt trötta ut, men Marie trodde nog det var mer för att de precis gjort en kraftig stigning upp på toppen innan de gick neråt igen. Ja, som sagt, liiiite längre var det. Men vackert som hon hade sagt, med massor av bäckar och fjärilar, stenpartier, blommor och badande hundar. Jag såg allt detta när jag kom på att jag bara hade sett en grusgång under hela vandringen. ”Hur var det i alperna?” ”Jo, tack, grusigt..” Jag kom på där just i den stunden att jag var tvungen att pausa och titta upp och njuta av vyerna lite också. Inte bara traska, för hinna ikapp de andra två tjejerna var kört ändå. Bara jag knöt skosnöret var de 100 meter framför. Sen blev jag trött också och snubbblade till. Då insåg jag också att slå knät eller skallen i en sten inte hade varit någon större höjdare, så det fick bli i min takt, jag kände mig stressad så gick ändå så fort jag kunde utan att stupa, men kom ändå lååångt efter. Nåja, neråt skulle jag så hur fel kan det bli. Och där framme låg minsann hyttan. Helt slut. Men nöjd.

Ramlade in ganska många på fikapaus och konstaterade att 50+ damer minsann kan ha stringtrosor i glada färger också. Det är helt ok med mig. Fick se ena damens skinkor när hon satt på en bänk, med lågt skurna brallor samtidigt som jag åt. Så nästa gång sätter jag mig kanske vid samma bänk istället och diskuterar vårens mode vad gäller underkläder. Annars tycker jag att man ska piffa till vardagen. Vi fick ju senare i veckan se vinröda stringtrosor. Fast de satt utanpå lederhosen, och på en man. Men det kan man väl kalla att piffa till. Jag åt inte just då heller. Fast jag menar verkligen vad jag skriver där, att folk får ha vilka underkläder på sig som de vill. Eller inga alls. Var och en gör som de själva tycker är bäst 

Bergsbuss tillbaka på slingriga serpentinvägar som tog en evighet kändes det som och den sträckan hade vi gått, fast längre, uppe i berget. Puh! Tror huvudet fick lite för mycket sol denna dagen för jag var totalt slut och hade nu dessutom rödosa panna, axlar och urringning. Lite samma färg som tomatsalladen på hotell BelleVue som vi hittade uppepå berget. Sen ville jag softa lite på Weinfassel men det var stängt så ramlade bort till rummet och tog mig en välförtjänt sömn.