Suomi Summer Tour 2012, 27 juli

Så var det då fredaglördag. Förvirrade färgklickar sprang omkring över hela gårdsplanen, näääästan så man kunde höra lite småkacklande ljuda över den färgsprakande blomsterplanteringen. "Flickgänget" skulle åka till stan och shoppa. Ja, jag anser mig själv vara en flicka, men jag stannade hos pojkarna, och i utbyte, helt egenvalt, så åkte Peter med damerna till Helsingfors. Det fanns vissa teorier om att han skulle följa med för att bära alla shoppingkassar och genast började inträdesproven i "Toffelklubben" diskuteras. Det är faktiskt väldigt kul att sitta och lyssna på grabbar när de snackar. Micke säger i och för sig att det är tjejerna som bestämmer, allt annat är en illusion. :)

Stefan lånar vattenkannan som står vid växthuset och börjar vattna sin cykel. Han tror nog att den ska växa och få större motor. Vi väntar med spänning men ingenting händer precis så då startar alla hojarna upp istället och så drar vi iväg på en ny härlig tur bland kurviga vägar.

Vi stannar till vid 1300talsruinen Raseborg och går en vandring bland de tjocka stenmurarna och hör historiens vingslag på borggården och i de stora salarna. Lika kallt och jobbigt det måste ha varit under vintertid, lika varmt och roligt måste det varit i den stora salen när ölkrusen svingades mot varandra? Det går iaf fantisera sig tillbaka till en svunnen tid när man ser de häftiga gångarna, salarna, de tjocka murarna, öppningarna etc. Jag är nog ganska nöjd med att leva på 2000talet iaf.
Vi traskar ut och Peda försöker ta sig upp för vallen krypandes och Micke ger honom namnet kultomte. Själv vill han kallas för fultomte, men tycker kul passar bättre. När han grimaserar på bästa sätt så blir jag lätt tveksam, men tror nog att han inte skrämmer barnbarnet ens. :)

Åker förbi välskötta Fagerviks gård där ängarna är välansade, vattnet porlar både genom byn och upp genom den vackra fontänen som ligger insprängd i grusgången upp mot den vackra huvudbyggnadet. Här får man inte turista så vi drar till kvarnen utanför Sjunderby St, där det serveras rabarberpaj med vaniljsås i ett sädesmagasin, strax innan kvarnbyggnaden och det ryska gamla kasinot. Ryska gränsen låg precis här för några år sedan och de som var stationerade där hade order om att lyda order.. Dvs skjuta alla finnar som kom för nära. Krig tar verkligen fram många dåliga sidor hos folk..
So far so good, men sen får Kenneth problem med sin hoj och den stannar vid vägkanten. Byggare Bob får rycka ut så vi andra kör vidare till Fiskars bruksområde och dricker en kall öl och tittar på de gamla byggnaderna från förr och de lite lätt konstiga utställningarna som den flytande trädgården som innehåller både gräs, en plastdocka och en tyggris..
Drar sen skallen i ett handtag och håller på att svimma. Tur det inte var vasst. Får en bula som håller i sig hela resan. Tur att det är ett ganska tjockt ben där ändå, även om det inte var pannan som träffades.
Backbilarna i Åminne står på tur och den asfalterade banan ner i slalombacken får alla som provar på att dra på smilbanden. Även en del "whiianden" hörs, bl.a. från Annica som kommer i härlig fart i kurvan. Fem åk för 12 Euro, och jag förbättrar första och sista tiden med 13 sekunder. Ja, efter första åket tittar jag på tiden och skakar ordentligt på huvudet, så jävla mesigt får man inte köra.. Sen blir det bättre och roligare ju fortare det går och små bulor har hunnit växa ut till sista gången. Skulle gärna provat några gånger till men tiden räcker inte till. Både Cornelia och Mange tar fem extra varv och de får belöning för sin envishet. Mange hamnar på banans tioitopplista och Cornelia går ner under 50s på sitt sista varv. Alla är som barn på nytt och det var verkligen skitkul att köra. Mer lek till folket. Lars vinner racet i gruppen, av de som inte kört innan alls och han får en liten pokal som pris.

Åker tillbaka och käkar (ovanligt va). Blir en del storys om hur grabbarna grus gärna åker på kalas. Några hade haft familjefest hemma, och så hade grabbarna bara skullat ut i garaget en stund och chilla. Och någon kläckte idén om att åka in till stan, taxi ringdes och alla åkte iväg. Landade inte hemma förrän runt sextiden på morgonen. Tog en stund innan fruar och barn upptäckte att garaget var tomt, men sen blev det nog ljud i skällan.

Det blev det dock inte på trädäcket för alla åkte in till byn för Kariskväll utom jag som hade vätskebrist på riktigt och begynnande huvudvärk. Jag och Nizze planerade myskväll. Skrattade lite åt Susanne som är sist, stressad och kände sig forcerad, springer omkring med en känga och en flipflop på foten, in i sitt walkingclosettält med en bil som är full med väntande folk, hör henne säga till sig själv, "ja ja, I'm worth waiting for", och det har hon så rätt i. Bilen drar iväg så att lösgrusen sprätter och jag går i säng med ett leende.