Hojsemester 2010. Torsdag 22 juli.

Så blev 10 små negerpojkar en kvar, lämnade Micke och Chiqan som åkte ner mot Västervik igen och jag styrde styret mot Norrköping. Började regna när det var 15km kvar men hur blött kan det bli på den lilla stunden egentligen, lämnade regnstället i packväskan och körde vidare, blev faktiskt inte blöt, men hade bara en svag aning om vart jag skulle och hade inte nån lust att köra vilse i regn så ringde GPS-Ekis och det passerade en ambulans precis, ca 1 minut senare hörde jag den i luren igen, så då förstod jag att jag var nära. Fattades kanske 500m så var på rätt spår. Och sen spårade jag upp skånska hörnan och slog upp tältet. Bra ställe. Någon sa att det kunde vara svårt att sova där och att det var lugnare ute på fältet, men jag var inte där för att sova så mycket så jag tyckte det passade perfekt.
Dusch, gött, mat och godis. Samling kring kabelvindan, vårt nya kampingbord, helt perfekt, två vatten och en bordslampa. Lugn och fridsam fest. Hittade min lilla vinare. Fnissar förtjust redan efter halva. Men jag lovade dricka folk snygga så då får man försöka med det då.
Palle fick samtal, från frun, suckade, "man kan inte göra någonting, här åker man iväg på hojträff och lämnar henne hemma, då åker hon iväg och köper sig en Harley". Gott mos. Eller som Maria Montazami säger, att det är helt okej att tulla lite på hushållskassan, fast hennes är nog större. Marian undrar vem som ställt ett träd ivägen för inte stod det väl där sist när hon skulle gå till tältet. Märkligt.
Mamma, mamma, pappa ligger i brunnen. Vet hut unge, pappa ligger var han vill.
Marie och Ekis har inbokade hångeltimmar i tältet. Kanske något man skulle efterapa. Måste fråga hur de gör, om de liksom har schema eller om det är spontantimmar som man bara ska fixa till.
Peking hade iallafall fixat till ärtsoppa och varm punsch och det var gott fast klibbigt om fötterna. Stone Cold Crazy började lira och vi började dansa på stället, typ bänken, sen bordet, hoppsan där spilldes det lite, sen framme vid scen med skor, sen utan skor och sen blev fötterna väldigt väldigt skitiga. Men en sån underbar känsla när jag tvättat dem rena igen. Faktiskt bättre än både ärtsoppan och punschen och då var det väldigt gott.
Blev tyvärr ingen Johnny i vita nätstrumpor dock för vet inte vart det vita Kirhöljet tog vägen. Och vissa saker går inte riktigt att dölja ändå. Nu ska vi se "Gör vad du vill". Lite crazy att säga så ändå.