Sweden Rock Festival 2013!
Bäst: Alla glada goa varma människor.
Leendet på bandmedlemmarna i "Five Finger Death Punch", "Saxon" och "Accept".
SOLEN
Sämst: ryggen som vill rasa innan jag är klar om kvällarna
Onsdagen öppnade med strålande sol och många härliga människor man inte sett på länge. Bara traskade runt, kramades och pratade.
Fick tips om att Gammeldansk botar allt, såsom magont, fotsvett och ångest. Själv hade jag just för tillfället inget av detta så jag stod över.
Ögat får verkligen se alla varianter på människor under en rockfest, allt ifrån äldre män i rosa tighta plastbyxor till yngre tjejer i rosa tighta plastbyxor. Ja, ni förstår nog.
Det fanns säkert naket med silvertejp i år också, men det närmsta jag kom var när Sweetmedlemmen berättade om sin upplevelse i yngre dagar i spandex som sprack och hur roadien lagade med gaffa och att allt gick jättebra ända tills spelningen var slut och det var dags att byta om igen. Aoutch.
Torsdagen öppnade med strålande sol och många härliga människor. :)
Sen var det musikdag. Raubtier körde tunggung och det var bra fastän det inte var några direkta kärleksvisor utan mer "låt napalmen regna ner".
Rick Springfield hörde jag sistalåten på. Backdraft var bra. status Q en låt. Five Finger Death Punch, ett jäkla tryck och en publik som var helt med på noterna. Coolaste killen var han som hamnade på scen i modell mindre med plastgitarr, material för att bli stjärna där. Hela spelningen var som en käftsmäll fast bra. Fattar ni vad jag menar då? Det liksom dunkade ut energi och kom på mig själv att stå och le.
Sen hade vi gråhårige farbrorn i Thunder som innehöll en lika stor dos energi fast utan käftsmäll.
Kiss hade en ljusshow som var värd att titta på, fast jag förstår inte vad små barn gör ute så dags ändå. Och sedan avslutade jag med en varm tomatsoppa och några låtar från Corroded.
Fredagen öppnade med strålande sol och många härliga människor. :)
Tog en uppfräschning i duschen och luktade gott lång väg sen. Tänkte "att nu kan han få komma när han vill".
Recensioner från gårdagen var väl att Paul Stanley hade kass röst, men även han kan väl bli sjuk. Han lät lite gay och i den överseende bikervärlden var det nån som sa "Ok med gay men rör inte mej". Och Gene Simmons 70-åriga tunga kanske har gjort sitt. Men jag vet de som tyckte att det här var det bästa på hela festivalen. Vi har alla olika tycken. Själv tycker jag festivalen är bäst på hela festivalen. :D
Vad killar inte vill höra i duschen "Fan vad kåt jag är". Och då antar jag att vi pratar om herrduschen utanför kampingen.
Amaranthe spelade i en timme och det bara försvann i ett nafs. Tre sångare, bra jobbat och ger en härlig dynamik. Hoppas få se dem där igen.
Sen var det dags för gubbrock när den är som bäst, Biff Byford och hans Saxon. En silverräv med leende på läpparna som levererar. Hoppas få se dem där igen. :)
Lördagen öppnade med strålande sol och många härliga människor. :)
Äntligen fick vi lite tid att deltaga i Fincampen också. Härligt att träffa dessa människor igen, uppleva minnen, svinga en bägare, prata om framtid. Hoppas få se dem där igen :)
Sen blev det Accept för hela slanten. De gubbarna levererade också. fast sångaren bara har en silversträng på hakan. "De killarna blev aldrig underkända i den lokala musikskolan" som Jonas sa. Luftgitarr-SM pågick lokalt jämte mig och det var en fröjd att se, både det, bandet, folkhavet, solen. Den bilden får avsluta mitt Sweden Rock även om jag var kvar några timmar till och strölyssnade, minglade och hade det gott.
Vi ses igen nästa år!
Love u all.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar