Bornholmsresan 2014

21 Juli 
Innan jag börjar med någon summering av resan så måste vi direkt ta den återkommande frågan om vem eller vilka det var som egentligen flyttade ihop Peter Jönssons (härefter kallad P.J) och Lars 'Korvis' Sandbergs sängar. Under berättelsens gång så kommer det komma fram till ett par skyldiga, men det finns fortfarande en som i hemlighet har lyckats undkomma med bedriften. Eller ja, hemligt så tillvida att P.J och Lars inte vet vem det var, men att några av oss andra vet. 

Så, nu tar vi det från början.
Alla resenärer som var med på resan blev till slut: Nina & Dan, Jonas & Susanne, Annika & Peter, Stefan & Nina, Hasse & Marie, Backis & Mimi, Mikael & Pia, Lotta, Lars, Peter J, Chiqan.
Samling började på 121:an grill, Näsums P-ficka och Bellas asfalt. Sen kunde vi starta färden mot Skåne. Vi är glada för att P.J kunde följa med trots allt, även om det inte blev på en stor, blank, fräck långgaffel utan nåt grönt mopedliknande fordon istället. Supersjyssta polare det finns som lånar ut sina extrahojar till väl behövande.

Färden gick med snabbt pitstopp i Brösarp och sedan direkt till färjeterminalen i Ystad, där halva gänget checkade in och andra halvan ställde sig på 'chansen'. Efter en timmes väntande så visade det sig att Stefan & Nina och Lars lyckades få plats, medan vi andra slokörade fick vända och köra till Ystad Saltsjöbad för att äta lunch. Inte helt fel det heller, då vi fick sitta i skugga med fläktande ljummiga havsvindar i nyllet. Fiskätarna kände sig mätta och nöjda efter måltiden, men de däringa köttätarna var minsann både hungriga och fattiga när de gick därifrån. Ja, även Mimi blev lite fattig då hon beställde in hela tre chokladbitar och fick betala 75 kronor för dem. Lika mycket som en stor mostallrik i kiosken, med bamsekorvar och räksallad till. Rub it in..

Sen blev det iaf färja för oss också.  Det första Dan och P.J gjorde var att ställa sig i kön till kiosken, 'var är ölen?'. Även jag hade tur och fick en. Fast den var svår att dricka på utedäcket då det blåste så att halva ölen höll på att lyfta från glaset. Inte mer att göra än att sätta sig inomhus och låtsas att man åkte flyg. Överfärden gick snabbt och sedan var det en kort tur till hotellet där vi precis hann bromsa in när vi såg Elmlund sitta och vinka till oss.

Check in, dusch och så taxi till restaurang Poul P. Jättemysigt ställe med en liten övervåning som de trängde in oss 18 personer i. Öl är gott stod det på menyn och kan bara hålla med, då vi fick prova diverse olika lokala sorter. Och så mat förstås. Några hade tagit kvällens tillbud och hade därmed förbeställt och vi andra skulle bläddra i den danska menyn. P.J skulle försöka få någon stor tallrik mat i sig också då han fortfarande var hungrig sedan tidigare. Först försökte han beställa en köttbit men den var minsann slut. Ja, då tar jag fitness då sa han. Eller som det egentligen stod 'Fitness Dronningen' och var en vegetarisk rätt med filodeg. Det hade nog inte Peter fattat. Men servitören fattade. 
- Nej, de ska du nog inte ha. 
- Va fan är detta för en restaurang, kläckte Peter ur sig. Först har de inte det jag vill ha och sedan får jag inte beställa det jag vill.
Han fick läsa danska igen och försöka förstå, och jag har för mig att det blev en 'Moppedreng' till slut, och det passade ju bra med tanke på fordonet. 
Vidare fick vi höra lite anekdoter från Lars, som tydligen hade blivit lämnad som pant på en Belgisk pizzeria en gång. Vet inte riktigt vad personalen såg där, men tydligen så var han värd sin vikt i guld, eller iaf notans summa.
Och Lotta körde en repris från -99 då vi var på Grand Kanaria, 'jag är här för att vila'.

Efter maten så blev det olika riktningar, några taxade hem, några promenerade, och andra promenerade omvägen om O'Mallys, där de hade staaaaaaark whisky och även en ofavorit i repris i form av en Hot Shot som Lars beställde in. Sötsliskig galliano, kaffe och grädde och han svepte den rätt upp och ner, precis som sig bör. Sen var vi klara för att knyta oss.

22 juli
Klarade av frukosten utan att krocka med några pensionärer, samling i receptionen för att bestämma körriktning som senare visade sig bli ett helt varv runt ön.
Start blev dock Hammershus, den gamla borgruinen från 1200-talet, där vi steppade omkring med historiska vingslag som följeslagare och där vi klättrade omkring på delar av den gamla muren. Som för övrigt höll på att restaureras. Kanske just pga alla turister som klättrar omkring där, eller just på grund av att det byggdes på 1200talet och det kanske är dags att bättra på dåtidens murarbete. Försökte montera oss själva i ett snyggt kollage och det blev nog hyfsat bra faktiskt, så efter fotostund och modellek, så drog vi vidare till hamnen där vi tänkte oss att åka båt, men det blev mer att kolla in den grusiga parkeringen och Lotta lyckades virvla upp ett dammoln så att barnfamiljen börjde gråta. Läskiga bikers det finns. :)

Härliga körvägar längs med kusten och ner till Gudhjem där vi radade upp motorcyklarna längs med havet. En stekhet dag och alla slet av sig de varma körkläderna och spred sig sen som yra hönor runt hamnen. Maaaat, ööööööl,,, Jodå, danskarna har en Tuborg superlight, helt alkholfri som duger gott att svalka sig med när solen steker och man ska köra motorcykel. Inte lika god kanske som de vanliga, men helt ok i nästan 30 grader.. Nåja, vi hittade in till Gudhjems rökeri och där möttes vi av en eka fylld med is och havets läckerheter, såsom rökt makrill, lax, sill i olika former både stekta och inlagda, fiskburgare, spätta, räkor, grovt bröd, senap, majonäs, etc, allt för det humana priset 120 kronor och där frossades det minsann. Små servetter ter sig löjligt i det sammanhanget så Susanne virade in sig i en papprulle för att försäkra sig om att det inte skulle hamna räkskal och fiskrens på klänningen. Jag tror alla åt för mycket..

Härefter så blev det två gäng där ena körde kors men inte tvärs tillbaka till hotellet. Vi andra fortsatte kuststräckan runt och fick verkligen fina bilder på näthinnan, många små mysiga byar med färgglada hus och stockrosor, sköna strandbilder med klippor och vågor som slog in, hårnålskurvor, färjeläger, och till slut en strand vi inte fick köra ner till för polisen och hundratals sportutövare var i vägen. Fick ge oss för dagen och drog tillbaka till hotellet vi också. Varma och svettiga, så det passade ju bra att fundera på ett bad.

Badpåsar packades och en samlingsöl utanför hotellet så att alla skulle kunna hinna med som ville.
- Har du badhandukarna i din påse, frågar Jonas till Susanne.
- Nej, jag har bara sprit.. 
Sen tog vi oss genom den mysiga trollstigen med mycket kottar under fötterna, med eller utan inbyggd badboll. Och vips ner i vattnet, där alla doppade sig, i olika hastighet. Dan gjorde premiärdopp för året, men det var ju inte så mycket att skryta med, för Marie gjorde sitt första dopp i havet på 15 år. Bra jobbat! Vattendjuret Susanne hade nog kunnat ligga och plaska i isvatten, men vi andra var lite kvickare upp.

Väl tillbaka så hade bangolfskvällen precis startat. Med vässade armbågar och vinnarskallar på plats så blev det en rafflande tävling. 
- Vad är det för regler egentligen, frågar Stiffe.
Det är ju faktiskt viktigt att veta så man tävlar på lika villkor, hur det nu kan skilja sig så mycket.. Men vi har frågetecken om fot på banan, en eller två eller inga. Får man flytta ut bollen från kanten, är inte det bara i Coronne? Och om man tar sig förbi första hindret, men inte på riktigt korrekt sätt, ska man börja om då eller gills det? Tror nog att alla körde olika i alla fall. P.J var nog den första som satte ett 'hole-in-one' (fast det heter nog spik egentligen) och Lotta utbrister 'Faaaan, du kan ju' en smula road och förvånad. Det hände mer än en gång och han var nog ganska säker på att vinna hela turneringen. Men vi hade en annan person som smög omkring och slog bra slag hela tiden. 

Vi samlades vid P.J och Lars lägenhet och läste resultat. Stiffe var en smula missnöjd med att ett 'rövhål' hade kommit före honom. En smula dålig förlorare?? Kvällens vinnare blev till slut Lars, som vann ganska stort om jag minns rätt. Även om det bara var ett slag upp till tvåan.
Här blev det sen berättarafton och diverse anekdoter, drömmar och historier avslöjades. Bland annat så berättades det om myggbett på romantisk tur, jakthistorier i form av älgtorn med laddat vapen fast ingen bössa då, och flytbrygga som gav ringar på vattnet över hela sjön. 
I gänget visade det sig också att Stigsson hade haft körkort längst, sedan 1975, då hade en annan precis fått sin första trehjuling tror jag. 
Men det är en av sakerna som är charmen med gänget, vi har alla de olika åldrarna, bakgrunderna, livserfarenheterna, dvs de där färgklickarna i målarpaletten som Elmlund brukar jämföra oss med. Lotta sa några väl valda ord också, som hade allvar bakom sig, om känslan med hela gänget, alla goa människor, att man gärna hänger med vem som helst, och att vi alla precis som hon, hoppas att vi är kvar till vårt 40-årsjubileum också. Det är inte omöjligt med tanke på rotationen på medlemmar, det är inte så ofta någon lämnar, och nu har vi faktiskt några ganska nya med. Bland annat den där P.J som både luktade gott och hade fin turkos tröja. 
Under hela denna afton, så var det nu det pågick hyss i bakgrunden, där sängarna flyttades ihop, och inte bara en gång, utan två. Sicka filurer det finns. Några av oss var helt ovetandes, som tur är. Då kan man blåneka lätt när frågan kommer på tal. Även andra kunde blåneka lätt..

23 juli
Frukost. 
- Hej flickor, säger Dan till P.J och Lars.
- Det var du!!! säger P.J och pekar med fingret mot Dan. Det är jag helt säker på, till 99%.
- Vadå, säger Dan.
- Det var du som flyttade ihop sängarna!
Dan fnissar och säger inget direkt. Och så spekuleras det lite, men P.J är säker.

Ny dag, ny tur för drygt hälften av gänget. Turen startar och går till Svaneke, där några ska titta på glasbutiker (jo, man kan köpa glas och porslin med sig trots att man kör hoj), och några andra, inklusive mig själv tänker att ölkulturen verkar roligare, så vi traskar upp till Svaneke brygghus och där finns det möjlighet att provsmaka från tapp i väldigt små löjliga glas vilket är precis lagom när man ska köra någon timme senare. Så i glansen av koppargrytorna så inmundigas det lokala bryggda och det blir en skön paus i den svala lokalen.
Med en tid bestämd för att träffa de andra så siktar vi sedan in vägen mot glasbutikerna och när vi går där så hoppas Backis fram och ropar på oss, då de sitter på ett café som vi precis passerade. Vi hugger varsin stol och tar samma 'tillbud' som de andra, presskaffe och äppelkaka, eller som det visar sig vara, äppelmos med grädde och ett par kexsmulor. Hyfsat gott ändå, men synd att kalla det kaka.
Sedan startar spekulationerna igen om vem det var som egentligen flyttade de där sängarna, för Dan säger att han är oskyldig men att de andra 'kan gärna få tro att det var han'. Förslaget hamnade på luriga Backis, och han bara skrattar. Men då protesterar Mimi: 'Det har du ju fan inte gjort inne hos oss ens'. Så njaee, eller vem vet? Men Marie kanske då, hon var ju ändå inne och väckte Peter när han hade gått och lagt sig, men en välblandad Kapten. Nej, Marie var det då inte, hon blånekade också. Inga riktiga svar alltså och frågan stod öppen medan vi drog vidare på färden.

Efter lite knixande, förbikörning, vändning och sedan hitta rätt så hamnade vi i Hvidehus visningsträdgård med mogna bigaråer, hallon och en och annan giftig sak, vackra blommor, buskar, träd och ullsockar. Helt ok stopp innan vi drog vidare och styrde kosan mot Dueodde strand, den berömda fina, Bornholms största sandstrand, ligger på öns sydspets. Sanden här är så fin att den förr i tiden användes i timglas. Ingen skulle bada men besöka, så kan man checka av det. Förslag var att plocka med sand i en tom snusdosa och ta med till Jonas så att han kunde sticka ner stortån i dosan och få känna hur det kändes att gräva med tårna i den, då han nu inte var med och fick se den efterlängtade kuststräckan.

Tillbaka till hotellet och 'enkomframmare' väl kyld innan badpåsen packades till hotellets egna lilla fina strand, där jag sköljde av dagens resdamm. Ingen stress här inte. Så det fick minsann bli mat på hotellets egen restaurang för ibland så orkar man faktiskt inte ta sig någonstans. 

Så in med gänget som var kvar och hungriga och blev placerade vid fin linneduk, kristallglas och stor trädgren. Man har ju lite olika sätt att duka liksom.
På min tallrik hamnade det nystekt torsk som badade i smält smör och trängdes med sparris och choritzo, mumsigt värre och likaså den efterföljande tallriken med chokladfondant, vaniljglass, rabarber och lakritsmaränger. Marie fick provsmaka och tyckte de var så goda så hon blev lite avundsjuk och då kom kyparen in med en liten tallrik bara maränger till henne och då åkte mungiporna upp en bra bit. Gratis var det också. Gratis är gott. Till skillnad från den gången då Stiffe beställde in maränger på något ställe och fick betala typ 120 spänn för tio små mikromaränger. Ibland har man bara mer tur eller otur än annars..

Efter påbörjad notabetalning började vi undra var de andra höll hus och det visade sig att det var returmatch i bangolf. Så där fortsatte efterfesten. Och kan hända att kanske hotellets andra gäster tyckte att vi var högljudda och sena om kvällarna, men de var å andra sidan högljudda och tidiga om morgonen, jäkla pensionärer.. och lyhört också. Nåja, golfen ja, det var både fantastiska slag och 'ååååååååååååå sooopa' som presenterades på lösgrusen. Sen vet jag inte riktigt vad jag skojade om men tydligen var det mitt fel att Stiffes Nina gjorde en sprutfontän av irishgrädde över hela hans rygg. Det kan jag stå ut med att det var mitt fel, men när ska folk ta ansvar för sina egna handlingar egentligen? ;) 
Och så var det det här med sängflyttandet. Av de två gånger som sängarna blivit flyttade så hade det kommit fram ett erkännande under kvällen och det från Susanne. Det var minsann hon och Marie som hade möblerat om i sovrummet. Trots blånekandet innan från Marie. Men det är klart, det var sängbord och byrås som hon kånkade runt på, inte själva sängarna. Det gäller att svara på rätt frågor. 
Mimi tyckte P.J hade stora vadmuskler och så luktadde han gott igen.. Det där gratisprovet av parfym från färjan verkade sitta i länge. Susanne tyckte Dan hade kritvita fötter. Det stämmer.

24 juli
Jaha, sista frukosten med gänget sedan skulle det bli samling och avvinkning. Någon form av försök till planering i lobbyn och sedan trädde Mimi på sina skumgummiglasögon och så hoppade de flesta upp på hojarna och drog iväg, utom ett par som skulle gå på museum först.
Vad Susanne gjorde vet jag inte men alla förslag verkade falla i fel mungipa. 'Titta på en gammal båt, näää fy vad tråkigt'. 'Museum och titta på en hög gamla bössor, näää fy vad tråkigt.' :) Hon ville stannat längre men så blev inte fallet då det inte alltid är så att man har bestämmanderätt, och dessutom så skulle ju Susanne och Jonas hem till Jonas beställda klipptid där jag funderade på om det skulle bli färgning och permanent och där Dan undrade om det kanske skulle bli siste mowhikanfrissan, men enligt utsago så blev den senare uppskjuten på obestämd framtid..

Nåja, jag och Dan skulle minsann stanna en dag extra och vi hade gjort upp en rutt på cirkus 8 mil (som när man ser sig omkring blir längre).
Vi började med att dra till Fjärilshuset i Nexö, med 80% luftfuktighet och 28 graders värme, med färgglada flygande krabater i alla dess former och färger, några fiskar, en och annan sköldpadda och småfåglar. Dessutom lurviga höns utanför. Såg helt enkelt ut som om de hade päls. Mycket märkligt.
Efter glass var det dags att se sig omkring igen,, Man kan tydligen inte köra vilse på en ö, utan man bara ser sig omkring, så det gjorde vi i jakt på Vicentar, men det blev mindre och mindre vägar, med kurvor, gupp och traktorer och 'se upp för krydsande cyklister'. Svettigt och magen började bli konkav så vi styrde kosan mot Gudhjem igen och hittade varmrökt lax till lunch som riktigt smälte på tungan. En Tuborg superlight till det och sedan var man redo att leka stenbock på kustens klippformationer. 
Längst bort vid hamnen så tittade vi upp mot byn och där låg ett Café som såg väldigt trevligt ut men helt folktomt. Vi klättrade upp dit och det var ett supermysigt litet ställe med en glad pajsare som ägare. Med utsikt över hela hamnen så klämde vi ner en nypressad kopp kaffe i värmen. Då hojen hade stått still i flera kvartar nu så tog vi oss tillbaka och startade upp och drog för andra gången genom hårnålskurvorna, jag i lite lättare hastighet än framförvarande.
Döndalen stod på programmet, och Danmarks högsta vattenfall visade upp en liten porlande vattenbäck fast med stor fallhöjd då. Och väldigt mysig lövskog att traska i. Fint som snus faktiskt.

Utan snus försmäkta vi på denna ö, och det var dags för sista kvällen i Rönne med en sjysst kvällsmacka hos Anine och ett tillbud på O'Mallys. Och visst gick det promenera hem en gång till från stadet. Lite vandring är bra för sidfläsket trots allt.

25 juli

Jaha, sista frukosten för oss som var kvar. Och vad skulle vi hitta på nu då, gamla båtar eller gamla bössor? O'Mallys var ju inget alternativ. Hasle hamn fick det bli, och en byggd badbrygga/trapp/hopptorn assisterade mina ben för dagen och de fick bada. Kallt faktiskt men underbart skönt. Tyvärr låg badkläderna nerpackade i 'korven', så fick endast bli från tå till strax över knähöjd.
Hotellet på höjden (gillar att sitta på höjder och dricka kaffe och titta ut över hamnar tydligen) serverade kaffe till prutpris då de sista mynten halades upp på disken. Kändes lite mer som pulverkaffe så det var nog rätt pris till kvalitet, men trevlig personal och uteplats i skugga där man kunde få kika på arbetande trädgårsdmästare som hasade sig fram i snickarbyxor och tofflor med en vattenkanna.
Sen fanns det inte mer att se där så vi provade att leta efter glassställe längs med kustremsan, men hittade mest stränder och cykelvägar och blödande asfalt (livsfarligt) så vi åkte tillbaka till Rönne och parkerade i närheten av Poul P där vi tog sista lunchen.

Efter flera dagars fantastiska körvägar, pitstopps, goa fnissiga stunder och härliga människor var det så dags att rulla på färjan och styra kosan mot Sverige igen. Kastvindarna i Ystad höll sig ändå upp till Åhus så det blev en ganska jobbig färd och pausmiddagen på rökeriet i Åhus var välbehövligt, blev en gul gryta med fiol och banjosoundcheck som tillbehör. Sista milen var sedan lite skönare att tuffa hem i och krashade till slut på soffan. Trött men väldigt nöjd med hojsemestern.

Tack till alla inblandade för en suverän semestervecka. På återseende. :)