Tågresa hem. Accompanjerad med lätt migränkänning. Tog datorn med mig för att hade någon fråga kvar på den däringa test reporten jag ska hjälpa till att skriva. Pluggar in musik i öronen, viker upp datorn på det lilla bordet som finns att tillgå och sätter igång.. Jag har den stora datorn, highend, skulle även kunna kallas hög/lång/bred-datorn. Tar upp sisådär 90% av bordet. Kommer in en dam som sätter sig mitt emot. "Ursäkta, kan vi dela bordet, jag vill också kunna skriva?"
- Javisst, säger jag och ler och drar min dator bakåt så den täcker halva bordet.Damen mitt emot viker upp sin och försöker få plats. Inte lätt för borden är väldigt små. Hon stökar och buffar och puttar en aningens och min skärm åker från lätt vinklad till upprätt. Ja, den glömde jag sätta i 90 graders vinkel, även om jag drog datorn bakåt.Hon fortsätter att försöka få plats med pappersmaterial också och det buffas lite till, men min dator är tyngre så den är inte så lättflyttad. Jag låter henne hållas. Ler lite mot min skärm och tänker att hon nog slutar snart. Annars har jag redan tänkt ut nästa replik."Damen kanske har en linjal med sig så kan vi mäta exakt var hälften av bordet går någonstans?"Jag kommer ihåg när jag var liten och då var det minsann millimeterrättvisa som gällde när man delade rum med syrran.
Vad lär man sig av detta. Jo att jag är inte bara på bra humör idag, jag är även på retfullt humör.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar