Ja, nu var vi ju inne på att morgonpromenad kanske var nyttigt så provade en gång till. Förutom alla glada hundar som hälsade så snubblade vi över en död säl också. Den såg mindre munter ut. Känns som om alla gör sig bättre levande än döda. Fast kanske finns några undantag?
Efter frukostpannkakorna så blev det stranden och ignorera regndropparna som slog på magen. Skam den som ger sig och det blev trots allt lite strandväder. För att kompensera för lite spenderade pengar under dagen så fick det bli en klänning till inköpt i samma affär på kvällen. Och reprisen dagen efter var given, SOL och samma affär. Men hon var väldigt trevlig damen och hon hade fina kläder. Men sen fick det vara nog. Avresan från ön blev ett faktum.
Och vilket faktum sen då.
Speedboatresa som var en dröm. Sen mötte taxichaffis med sin dotter upp i Pak Bara och körde oss till Phuket. Eller försökte i alla fall. Såg en sjö, som skulle varit en odling av något slag, barnen åkte gummiflotte där. Och strax därpå en uniformerad man i Rescuedräkt som sa att vi fick vända. Det gick inte köra bil, vägen var avspärrad. Kunde nästan gissa det när jag såg en bil längre fram som hade vatten upp till motorhuven.
Körde till Trang och försökte ta oss igenom. En väg full med vatten, provade nästa, en väg till full med vatten, kryssade vidare och lyckades ta oss ut ur byn. Körde en bit, kom till en korsning, två vägar avspärrade. Tog den som inte var det.. Kom en bit till, stod en ny man och viftade. Nu är det fanimej kört tänkte jag. Chauffören slog sig för pannan och hade mumlande ljud för sig. Lilla barnet tittade med stora ögon. Översvämningar överallt. Det forsade vatten genom husen.
Vi kom förbi. och vi kom fram efter 7 timmar med nervösa passagerare och även chaufför.
Andades ut när vi landade på vårt hotell. Vad bra vi har det! Var tog de stackars människorna vägen som hade fått sina hus förstörda precis? Kunde läsa i tidningen om 300 000 hushåll utan el, 8 dödsfall, militären evakuerade människor från vissa ställen.
Jodå, jag summerar MYCKET TACKSAM över min situation.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar