Röd plysch i hjärtat.

Har varit på Meditationskväll. Intressant och fullständigt fnissigt.
Vi hade en ledare som skulle guida oss igenom och sedan hjälpa oss att tolka. På ett ställe så skulle vi gå in i ett rum och möta oss själva som fyraåring. Och prata och göra något med detta vårt inre barn.
Jag hann inte, jag transformerades direkt in i fyraåringens kropp, visserligen en vis variant men i alla fall. Naturligtvis så blev det inte så mycket vuxensnack utan det gick snabbt över till att hoppa jämfota i den röda plyschsoffan och skrika wiiiiiiiiiiiiiii, ungefär som man gör innan den långa nerförsbacken i den största berg-o-dalbanan man upplevt.
Då bet jag mig på insidan kinden för att inte börja fnissa och störa de andra..
och jo, jag berättade för ledaren. Men det var mycket annat jag höll inne med.... som jag kan sitta och gotta mig åt själv nu. he he.