Förhör i skogen

Stötte på några trattkantareller som var ute på skogspromenad och tog dem genast under värsta KGB-förhöret.
- Jag vet att ni är släkt, tala nu om var de riktiga gula kantarellerna finns.
De vägrade. Bara blängde tillbaka på mig.
- We can do this the easy way or the hard way, fortsatte jag. Tänkte om de inte var svenska.
Inte ett knyst till svar.
- Asssåe antingen slutar ni ert liv på en torftig macka, eller om ni talar om var de gula finns så looooovar jag att ni kommer att gå hädan i en mustig rådjursgryta istället.
Det fick fart på tugget vill jag lova och en liten påse fylldes efter hand med skogens gula guld.
Nöjd var jag, men bättre skulle det bli, helt plötsligt började det gnaga på ena foten och där stod en hel armé av svarta trumpetsvampar. Fick plocka av mig hoodisen och lägga alla i den, för påse och fickor räckte inte till. Och jag var faktiskt inte helt säker på om det var skräp jag plockade eller delikatess så tog en lov runt morsan. Släppte ut skörden på hennes STORA skärbräda och fick en reaktion som var:
Ååå herrejisses, di va di väästa ja ha sitt på lange.
Mao kunde jag stolt sträcka på mig och lämna över hälften till henne.