Det här med tågpendlande och resenärer. Det ger hela tiden upphov till nya bekantskaper. Fyrsitssätena där man sitter två och två mitt emot varandra. Kan vara rätt trångt om man har långa ben och det är väskor inblandade dessutom.
Var väldigt försiktig när jag satte ner fötterna så jag inte skulle trampa på damen och tryckte sedan ner min väska mellan mina fötter. Fast då råkade jag sätta min väska på hennes ena fot. Ja, det fanns inte så mycket plats eftersom hon också hade två fötter och en väska på golvet. Jag bad om ursäkt och med ett glatt leende:
"Jag ska genast flytta väskan från foten din och försöka få den emellan dina fötter."
Så det gjorde jag. Problemet var väl då att jag råkade få min ena fot över hennes andra fot, eftersom det inte fanns plats för allt..
Har en man gått och lagt sig så har han gått och lagt sig. Och har jag satt mig så har jag satt mig.. Nå, hon skrynklade ihop hela ansiktet men rörde varken fötter eller sin egen väska en millimeter. Och inte jag heller, för jag kunde inte böja fötterna längre bak. 1. För trånga jeans. 2. För långa ben. 3. Är inte så vig så jag kan snurra fötterna ett halvt varv.
Men det gick nog bra att ha min fot ovanpå istället för väskan, för tant somnade. Så slutet gott allting gott.
Vad lär man sig av detta då? Att om det finns hjärterum så finns det foterum.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar