Månens sken är starkt ikväll. Blickar ut över det gnistrande snöfyllda landskapet. Sommaräppelträdets grenar kastar skuggor över marken. Ögat uppfattar allt som väldigt tyst, fridfullt och vackert men åns brus når örat och påminner om all kraft som ändå pågår där ute trots det vita täcket som döljer så mycket.
Tänk när man får sätta tänderna i ett färsk sommaräpple igen, höra ljudet när tuggan lossnar och känna den mjuka biten sprida sin smak i hela munnen och en droppe saft som rinner över läppen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar