söndag 8 augusti 2010

Sonisphere 2010

T-baneinvasion av hårdrockare är rätt häftigt ändå. Jag är från landet. Jag är lättroad.. Men vad många härliga människor. Nitar, turnétröjor och långt hår med eller utan begynnande flint fyller hela rulltrappan. Man kan inte bli annat än lycklig.
Precis när jag kommer ut med ett lämmeltåg i hälarna så står det en kille i bankomatkön som fixerar mig med blicken. Han stannar av mitt i den mening av viktig utläggning för sina kompisar om dagens utveckling. Blir först helt stum sen säger han "Vad kom du ifrån" med världen största vita bländande leende om man bortser från den stora prilla av lössnus som härbärgerar i hans mun. Jag funderar en liten stund på olika svarsalternativ och funderar på om jag ska säg 1. Blekinge 2. Tunnelbanan, men bedömmer svaren som för krångliga så jag säger bara hej med väldens största vita bländande leende utan lössnus. Han blir nöjd ändå. Bra. Det är bra med nöjda människor.
Hårdrockståget slingrar sig fram över ängen med koblaja och mitt i smeten så träffar man på människor man känner. Möter upp min kusin och hon är då alldeles förvånad över att jag, lantisen, känner så många människor, men det är klart, jag låtsas också ibland. :)
Warrior Soul står på scen när vi anländer och det låter rätt bra men vi ska gå till dryckesstationen och köper ett minimalt glas med vin för en stor hög enkronor. Sen var kronorna slut och jag tänkte att de kan behålla det där och det blir den nyktraste festivalen på år och dag, men den blötaste ändå. Det börjar regna. En stor skugga lägger sig över Stora Skuggan och den försvinner aldrig. Tur min kusin strålar som en sol hela dagen för det smittar och det blir bara kinkigt några minuter sen är det livsglädje mest hela tiden. Musiken hjälpte till, varma munkar i precis rätt ögonblick och de två killarna som vilda av glädje hoppar jämfota i en gyttjepöl. Härligt med ungdomliga sinnen.
Fick en plastponcho av ena vakten och en sopsäck av ena Lattéförsäljerskan och kände mig därmed rustad för dåligt väder.
Sa jag att det regnade?
Blötan tränger in vid tröjärmens muddar och från kängorna och jeansen så drar sig det blöta uppåt, vaderna, passerar knäna och upp till lårhöjd. Annars är jag faktiskt torr på halva kroppen. Det känns bra, just där..
Skulle kanske haft de lårhöga stövlarna med. Nej förresten, de är inte av gummi de är av mocka. Och jag tror jag såg någon i mockastövlar, någon i pumps, någon i stilettklackar. Hmmm, snyggt faktiskt, de första tio minutrarna. Sen var det tummen upp till de som varit smarta nog att ha på sig gummistövlar. Några provade att gå utan kläder men de frös så de skakade sen, värre än en gammal asfaltspadda från -40 talet.
Sa jag att det regnade?
Jag har aldrig sett något liknande, än mindre behövt vada i det. 45.000 människor på en gräsplätt med hällregn.. Det är heeeeelt sjukt. Stampar i takt med musiken och nästan fastnar med kängorna i geggan.
Min plastrustning räddar mig från att bli plaskblöt. Fingrarna ser ut som russin. Jag jämför t.o.m med den påse snax jag har i handen med cashew, tranbär och russin. Höll på att bita av mig fingertoppen i tron om att det var ett litet russin modell större.
När Iron Maiden står på scen så lyckas det trots allt vara lite uppehåll och sista låtarna de river av med Number of the Beast, Hallowed be thy name och Running Free ackompanjeras av sicksackblixtar över himmelen. Åskan dundrar och när spelningen är över så fullständigt öppnar sig skyn. Lämmeltåget tillbaka till T-banan lyses upp av vädrets makter. Det är mer dunder och brak och blixtar än vilket bands dyraste pyrotekniker någonsin kan åstadkomma.
Sa jag att det regnade?
Kön rör sig sen inte en millimeter och det är väl här någonstans tålamodet börjar minska. Går inte komma in nånstans, inga bussar. Tar följe med två grabbar och går in till stan. Kör förbi en bil som skjuter upp fyra kubik vatten över mig. Nu är jag blöt, innan var jag bara lite smått fuktig..
Tar mig till en varm torr säng. Vaknar av en väckarklocka. Där ligger en människa till, fast på golvet. Han vaknar också. Undrar vad klockan är. Och säger sen "Jag har nog lite bråttom nu." Jo, brors kompis fick nog jobbigt att hinna till sitt tåg men jag hann i god tid till flyget. Landar i Blekinge. Pissregnar. Sitter i bilen med spittad värme och hög volym på rockskivan. Idag när jag inte är på festival kan jag kosta på mig att vara kaxig. Fuck you väderguden!

2 kommentarer:

  1. Tja´ kuz, god sammanfattning av en regnig men mycket härlig kväll. Själv kände jag mig ungefär som en träskpadda när jag efter 30min cykelfärd med simhud mellan fingrar och tår, skakig och blöt ända in i benmärgen äntligen kom hem.
    Tack för härligt och glatt sällskap!

    Kram Anna

    SvaraRadera
  2. Måste lägga till denna länken så att folk förstår:
    http://www.youtube.com/watch?v=veuaLcNTJMA
    Sen tror jag de kommer hitta människor i geggan när det torkat upp om fyra månader..

    SvaraRadera