Sölden 2010, 16-23 jan.

Vill bara poängtera att personerna som förekommer i denna berättelse heter något annat i verkligheten, alternativt finns de kanske inte alls utan bara inuti mitt huvud. Jag hör röster ibland också, nu även ApresSki-musik när jag blundar..

Lör 16
Gick som en nervös höna hemma i köket och spelade hårdrock på hög volym medan jag packade det sista innan skidsemestern. Hur svårt kan det vara egentligen. Det var 12 år sedan sist och det var en endagarstur nerför backen i Åre. Och innan dess då, njae, ingen direkt slalomstjärna. Men det är nu eller aldrig, lägg ner detta totalt eller upp på skidorna och stå på i backen, precis vad jag fick göra också. Men vi kommer till det.

Landade i Innsbruk och Rasmus mötte upp oss. Marie och Linda hade sina fina Söldentröjor på sig och visade stolt upp dem för reseledaren när vi såg honom, bara det att dragkedjan var uppknäppt och även om det var tröja under så såg det ut som en sådan där film från USA där tjejerna är snabba med att göra ryck i tröjan. Rasmus skiftade till lätt rosa och sa att han inte var van vid att tjejer gjorde så innan de ens hade sagt hej. Och därmed var det igång med underbältetnivån som sedan skulle förfölja oss hela resan. Vi försökte verkligen att sköta oss och det lyckades vi mycket bra med, men just nivån kom liksom ändå att ligga på en väldigt riven höjdhoppsribba.

In i bussen och varsin Somersby öppnades. Jaha, typiskt svenskar kom det direkt från Dansk-Rasmus. Men vad hände sen då. Jo, vi stoppade på en mack för att hämta upp Danskireseledaren med ögonen, och direkt var resten av bussen inne och handlade öl, varsitt sexpack, typiskt danskar.. Som guide är det viktigt att informera om utbudet på reseorten och helt plötsligt så sitter han och säger att AC/DC ska spela live i en hytta. Jag blev jätteimponerad och Rasmus blev tyst i en väldigt lång stund. Men han sa ju så!!

Avstjälpta på pensionatet knallade vi snabbt ut i byn och den redan låsta restaurangen fick öppna igen för där ville vi tydligen ha välkomstölen. En Weissbier Franziskaner gick bra att börja semestern med. Klemens mit K serverade oss med ett stort leende, eller om det var Klarens, det spelade tydligen ingen roll, es ist egal. Vi var vädurar allihopa. SchweizerFrans hade varit där innan så vi fick prova hemgjord ost med ett par oliver som försökte titta fram under tallrikens ostmassa. Gott var det iallafall. Vidare till Weinfassl där danskgäng nummer 1 redan var på plats. Unge Freddy Mercury, anslöt också då han trodde han hade druckit öl med Marie kvällen innan och han blev djupt generad när det visade sig att så inte var fallet eftersom vi fortfarande satt i Sverige då. Varken han eller jag är en hejare på danska så vi började snacka och han hade en kompis från Sverige som försökte lära honom bra ord. Hitintills så hade han lärt sig lammkött. Vet inte hur ofta han kommer ha nytta av det uttrycket men jag önskade honom lycka till. Sen fick det väl ändå vara läggdags och jag måste erkänna att det är lite annorlunda att sova på frottéhandukar. Bäddade rosen så fint i fönsterkarmen och där låg den skitbra tyckte jag, men det hade inte städerskan tyckt för den var borta en dag senare.

Sön 17
Vakna under tjocketäcket av att klockan ringde 07.00, är detta semester? Saken är att den ringde varje dag vid kl 7 och inte nog med det, vi blev väckta innan dess ett par dagar så någon traktor med snökedjor hade race utanför vårt fönster. Men än så länge, pigga och friska tjejer studsar upp och drar iväg till skiduthyrningsaffären där jag tror att Lukas är komplett galen som tror att jag kan ha de pjäxor han tar fram till mig, fick vika tårna ner under fotsulan som geishorna gör för att kunna pressa in dem. Men Lukas visste vad han gjorde, då det senare visade sig att det även gick att dansa i dem. Upp till Giggi och provade på backen och baken klarade sig från att dratta i snön. 09.51 beställdes första ölen eftersom vi redan var varma och törstiga. Men denna dagen skulle komma att bli ganska jobbig. Tjejerna som varit där innan sa ju hej i nästan alla hyttor och det skulle bjudas på schnapps var vi än kom, en del goda, en del mindre delikata.. Gampe Thaya som blev daglig procedur tänkte jag att en Minttuu med kaffe kunde suttit gott för att värma sig, men pepparmintschnapps blev mint-te istället. Knasigt, så det fick han ta tillbaka och byta till en varm choklad med rom istället. Den guidade turen fortsatte över backar och krön och in i tror jag alla hyttor, med avslutning på Obstlerhütte, där jag tänkte mig en singel malt i lugn och ro men fick en JD istället. Nåja, inte så kräsen när allt kommer till kritan, och eftersom mc-gänget från Italien bjöd så gick det bra ändå. Men sen gick det inte så bra. Några hade missat att informera mig om att det var svart pist ner, och att åka den med en viss mängd promille, i MÖRKER, det var rena kamikazeuppdraget så det tänkte jag inte göra om eftersom jag efter ganska lång tid ändå stod nere i byn, men mungipor hängandes i knävecken. Tog en stund innan jag hade vevat upp dem i öronhöjd igen, typ 4-5 minuter.

Mån 18
Strålande sol, -12 grader och fick prova Manchesterpist. Cin Cin. Fick ett felskär på glaciären och höll på att krocka med en pistmaskin. Lite småläskigt faktiskt, men ni förstår, jag åkte faktiskt fortare än den. Fick in i isbaren och beställa något lugnande, skakade på handen, kan ha berott på pistmaskinen, men grannen som satt till höger verkade inte tro det. Han gav mig ett sugrör. Bra med hjälpsamma människor. Vilka de däringa andra människorna är vet jag dock inte, men det sjungs om slynan Joanna och who the fuck is Anton egentligen?

Weinfassls danskgäng nummer 2, Kasper och Jesper och Jonatan och allt vad de hette ställde genast upp på spika med hammare. Bra med hjälpsamma människor. Vad de inte talade om innan var att Jesper var snickare, så trots brutet revben så kammade han hem det hela helt ohotat. Och thank u säger jag bara när de kom till Sabines, trött på livemusiken så jag kunde kräkas, eller var det drickan de serverade från tunnorna. Stålmannen ville i alla fall ha en dansafton men när jag hade Duffat mig och han bara rullat lite lätt med höften så gick jag hem. Lite stöd till damen med runda tofflor såklart också.

Tis 19
Åkte upp i liften tidigt som vanligt. Det pyste i Maries öron och det var nog brause pulver som hon hade stoppat fel, alternativt hade det stigit henne åt huvudet. Skidläraren anlände och joddlade för oss, vet inte varför han körde gummiko men det lämnar vi därhän. Gratis lärare är inte fel. Milligraze. Träffade på Buch som hade metalhorn, fast mina som är invisible är finare tycker jag. Och då menar jag inte Vädurshornen. Rotkogljochhütte hade bra DJ som spelade det vi önskade. ”Something in your mouth” med Nickelback, ska se vad jag kan göra vad svaret, och visst kom det rätt låt i högtalaren. Sen var det raka spåret över puckelpist ner till Obstlerhütte igen. Att köra/göra helikoptern heter tydligen lasso i Österrike. Att gissa ålder är inte heller lätt, så nu är jag 26 tydligen, de är för gulliga ändå.. Och mintsnuset fick Natures ögon att rinna så han pep iväg som en avlöning. Florian fick springa som en kanin med hjärtinfarkt fram och tillbaka med vattenglas. Sen måste ni ursäkta nu för språket blir inte fint, men så är det inte censurerat heller, SonyEricsson mobiler kan ha problem med att stava, visa ord måste man lära T9, men vissa ord kan den, n..hora och dubbelfitta. Vem tusan har lärt mobilen det? Det ena är kanske ett korrekt ord. Man kan även skriva dubbelhora. Och om vi ska gå in på språk och dialekter så kör ju Hipp Hipp ett uttryck för om man är i fin kondition, ”Känner ni er fitta”. Nä, nu kan jag inte fortsätta med det här ämnet, språk är helt enkelt inte min starka sida. Kaaaaaffe Latte. Hunden katten glassen. Visa hattarna. Marie berättade att hon var i London och ”looking for” G n’ R. Hallååååå Axl, hallååååå Slash. Vad ett litet ord på fel böjning kan bli fel. Fler som har problem med språket så till vida.

Ons 20
TonicWhatten är roten till allt det onda, alternativt Cola med extra allt. Och inte druckit något idag kan vara sanning med viss modifikation, och visst är det whattnen som är den elaka boven till magont, för det kan inte vara all extra vitlök, sardeller, 14 liter öl eller något liknande. Nåja, kom på andra tankar när de Schwedishe bombe fick se klockspel, såna där koklockor alltså som man kan spela små låtar på, t.ex när populära Antonia från Tirol kommer och sjunger live med vår egen dragspelsduo. Men texterna, snälla ni, skaffa någon som kan skriva lite mer intelligent musik, Knallrot gummiboot. Hallåååå säger jag bara. Ändå blev det både lite luftgitarr, lufteukulele, luftbanjo och luftmandolin innan veckan var över. Och dragspel är ett klart underskattat instrument. Det går t.o.m att riva av G n’ R och Queen låtar på det.

Tors 21
Då var det femte dagen och jag blev skidlärare. Ibland är det avigt värre. Sen kom ju detta uttryck att förfölja oss också, komsåkomsåHenrik. Framgick inte riktigt om det var kinderna som klappades till i högt tempo eller vad som egentligen hände.. Och det blev både LillH och StålH och allt möjligt. Hundar också. Arne tänkte åka med ifall Frank bjöd med honom fler gånger men då måste man köpa kabel för ca en mille. Det räcker inte med en förlängningssladd till tv-rummet eller ett grenuttag alternativt fördelardosa. Ska det verkligen vara så svårt. Vi måste nog ändå fråga vid ett lämpligt tillfälle. När danska nybörjaren kom hem så skulle han iaf gå ut med hunden, den hette dock inte LillH, inget koppel där inte.

Sen var det pubrunda. Chris & Co, där bartendrarna blev jättebusiga och började kasta allt möjligt på varandra, disktrasor och isbitar och sånt, och även på gästerna. Och färg på kalsongerna behövde vi inte gissa. Då fick inte bara köttbullen en stirrande blick utan även de andra tjejerna. En HD-tavla hängde lite i vägen för en lampa och jag är också en mycket hjälpsam människa så jag ville ta med den så de slapp problemet, men så illa var det tydligen inte. Typiskt. Men jag erbjuder hjälp vid problemlösning. Vidare till Snowrock och vi byggde på barstolarna med stoppning i form av tröjor från gästerna. Vi kom inte så långt eftesom vi skulle vidare till Black & Orange där vi också önskade ovan nämda låt, fast denna killen hade svårt att dra på smilbanden, men han hade ”I’m counting all the assholes in the room” med Volbeat så den fick han lira för oss. Och nu har vi faktiskt sett en söt fransman, visste inte att det fanns, men det var nog mössan som gjorde det trots allt. Lucky Shag blev sista stället och hur man nu kan döpa ett place till det. Vet inte om vi var direkt lyckligare när vi gick ut därifrån men hungriga var vi, så vi gick till Mork&Mindys NanuNanubar och blev serverade vegetarisk toast med skinka, så den åkte i askfatet, stor skinkbit, litet askfat, så servitrisen i mummelshorts blev lite smått förargad, es ist egal tycker jag..

Snupfen Saufen, Geld Verbrassen, frauen die Mause fassen, wer snupft und doft und...

Fre 22
Sista kvällen med gänget. Ja, dagen först såklart. Nu fick Arne en riktig skidlärare. Han såg dock inte lugn ut som en filbunke när det beställdes in både rotspritze och schnapps precis innan första åket och ett jädrans joddlande vid start. Lite nervöst sa han, ”jag kommer att ha underhållning medan jag väntar på helikoptern”. Och så var frågan ”I came for you ” eller ”I came before you”.
Vi tog oss till Gaislachalm och beställde Omelett förutom pepparsteken då. Eller egentligen vegetarisk variant med grönsaker i, men korken på pepparkaret lossnade, och då gick våra skrattmuskler igång. Pepparn kommer hoddirittan, scharfe, I lavv ju my trinking, sen rakade han omeletten, torkade sig i pannan, drack flera glas till, och så lite joddel på det. Beuern blev poweromelett istället. Då solen sken som tusan så var det dags för solstift, men det som erbjöds var mummelfett. Jag fattar ingenting men det blev sånt i hela ansiktet och det var inte värre än den varulv vi sen såg i liften som hade svart behåring i precis hela ansiktet. Och så kan jag åka precis lika fort som Philip, dansken med bruten rygg, dvs när han åker baklänges och jag försöker mig på störtlopp. Säger väl en del om min åkning.

Kuck Kuck blev ingen lugn tillställning, flera meter snaps, och där kom den då, en hel bukett rosor, som vi släpade runt på stan med sen, tack Erik, städerskan kan ta och stoppa upp den andra nånstans, men äggen lät jag bli, fast jag fick be Per snällt med jätteblinkande ögon att han skulle ta min ranson också, och det gjorde han om jag tog jägern istället.. då såg jag ut som en Disneyfigur när jag blinkade med ögonen och hur kan man säga nej till en sådan uppenbarelse. Ganska lätt förmodligen, men Per var hjälpsam med ägget. Hjälpsamma människor gillar jag. Efter detta drog vi till OnkelT igen. Och snacka om att jag blev förvånad när Marie tog en kola och hon blev förvånad att jag tog en öl. Och jag har aldrig någonsin sagt innan i hela mitt liv ”jag tar en öl medan jag nyktrar till” men nu har detta uttryck kommit över mina läppar. Sjukt liksom. Sen fick det bli stamstället Weinfassl och där blev det JD så fort Aga insåg att vi körde hoj alla tre brudarna. Då beställde vi in en hel karaff med vatten, tre gånger, så lite intelligens fanns det samlat. Tur det för sen dansades det på bänkarna. Och jag slog skallen i takbalken, fy fan, jag har fortfarande ont i huvudet, vilken bula alltså, men man ska inte vara uppe och kravla på inredningen i takhöjd. Lovade ut min Harry för en körning till Sweden Rock också. Vad säger jag egentligen. Det betyder att jag får åka på metallrör. Sen blev det blött. Fast då menar jag mest den galne dansken som slickade alla i ansiktet, ordentligt, så mummelfett åkte väck och dansk saliv sprutade i hela lokalen. Även på en stackars okänd man som bara försökte beställa en dricka, han såg lätt blek och chokad ut efter det. Vi andra var nog mest rosa i hela ansiktet, värmen då i rummet. Eller för att han gärna var hjälpsam och kunde ställa upp med tunga precis var och på vem som helst. Tydligen blev det så varmt så ägaren till LillH fick riva upp sin tröja och visa bringan. Och sen dök de andra tjejerna ner på golvet och det såg väldigt lo-lo-lo-lostigt ut från min sida baren. Dyka skulle jag kunna tänka mig fast på helt andra ställen än golvet. Räcker med bulor i skallen. Helt plötsligt så tittar jag mig omkring och då är det två i sällskapet och så endast personalen kvar. Jahaaaaa, dags att gå hem alltså, ingen mer whisky.

Lör 23
Jättepigg är inte ett ord jag skulle vilja definiera statusen med. Inte nog med skallabang, av taket då, det satt fanimej träflisor i mina glasögon också. Nybörjare på Sölden så hade jag inte köpt till extra liftkort för de få timmarna som var kvar av lördagen, och visst hittade jag snygga kläder, men orkade helt enkelt inte, så det blev uteservering i solen och med pizzabagaren som sällskap. Och så hann vi faktiskt säga hej då till vår skidlärare och tyckte vi skulle ha en Flüger 5 min innan bussen skulle gå så det blev lite stressigt för Holy Mary och vi andra. På flygplatsens taxfree gick jag direkt och tittade på en Aberlour och sen gick jag lika snabbt därifrån. Pust alltså. Upp i flyget och blundar, ser bara enmetersbrickor framför mig, hör bara ”Ganze nacht”, en massa danska i skallen och joddling. Dessutom förstår jag inte språket så det är lite svårt emellanåt, men visst sa flygvärdinnan att vi skulle lägga oss på rygg i sätena? Sen var hon inte nöjd med det. Men han som kom fram bakom skynket där hon hade varit, han såg nöjd ut. Ljudet han gjorde också. Helt miljöskadad efter en vecka..

Då skulle man vara nöjd och trött efter en vecka, och visst var det så, men efter två timmar hemma i kalla Idyllen så stod jag på barhäng, solbränd i ansiktet och nykter, eller, ja, hade inte druckit sen kl 12.55 då. Fick höra att jag är en hård kvinna, förutom rabarber och tum-diskussionen. Klockan 5 åkte bilen hem med mig och nu i skrivande stund då jag försökt klottra ner allt detta svammel så har jag precis varit på helkroppsmassage och känner mig mjuk. De säger att smärta är en högre form av njutning, men jag vet inte, stackars stackars mina små muskler som jag inte ens visste fanns. Nu ska jag stupa i säng, för behöver ta det lugnt i några timmar.

C-Ya Sölden.